Leffe Grimwalker – Blodregn

Det känns smått overkligt att det är sex böcker sen vi fick lära känna Alex Storm. När allt började hade han en bilfirma utanför Stockholm och var tillsammans med Jessica. Nu är han triadledare i Hongkong, något han försöker han vända ryggen genom att åka hem till Sverige igen. Något jag tycker är bra då det ibland kan bli för mycket av det goda(onda) i Hongkong. Så medan Lily Rose åker för att leta upp sin biologiska mor så åker Alex till Sverige för att hitta sin dotter. Då det visar sig att hans bror Peter Bao skonat en av de fyra döttrarna. Det blir en jakt som startar uppe i norra Sverige. Allt i högt tempo och med mycket blod.
Jag tycker storheten med Alex Storm serien är just tempot och den rappa dialogen. Jag kommer på mig själv att sitta och le för mig själv när jag lyssnar. Det är ett gott betyg. Persongalleri är också något som har vuxit under seriens gång. Det är en brokig skara människor där Alex framstår som rätt normalt i sammanhanget.
Det börjar bli lite tjatigt, men Jonas Malmsjö är en fantastisk uppläsare. Han lyfter en kanonbok till himmelska höjder även denna gång.
Alex Storm är tillbaka i Sverige igen och precis vanligt bjuder Leffe Grimwalke oss på rapp dialog, högt tempo och blod blod blod. Så jag ger Blodregn en stormande fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Håkan Mattsson – Döden för oss samman

En fyraårig flicka försvinner spårlöst och en familj lämnas i ovisshet om vad som hänt. En ovisshet som inte är bra för familjen. 12 år senare orkar Hanna inte stanna kvar och rymmer till Stockholm. Så ja visst är det här en bok om en försvunnen flicka, men det är bara en liten del. Jag tycker den stora behållningen att följa en ung kvinna påväg in i vuxenvärlden. För det är inte så lätt att flytta från en liten stad och möta en tuffare värld.
Sen tar boken en vändning där vi hamnar i gränslandet. Gränslandet mellan genrer, gränslandet mellan vetenskap och ockultism och gränsen mellan liv och död. Det är här jag måste brottas lite med mig själv. Å ena sidan har jag lite svårt för det som är på gränsen till det onaturliga och å andra sidan hyllar jag när en författare tar till nya grepp. Men då historien och viljan att det ska gå bra för Hanna är så stark så vinner nog ändå glädjen över det nya greppet.
Jag upptäckte Håkan Mattsson i samband med Stay Metal som jag forfarande tycker är en av det roligaste böcker jag lyssnat på. Och gudarna ska veta att jag är svårflörtad när det kommer till komedi. Det är så lätt att det blir pajigt. Så därför är det både roligt och intressant att Mattson inte stannar i samma fåra utan fortsätter att plöja nya.
Så kommer vi till uppläsningen. I det här fallet så höjer verkligen Fredde Granberg historien. Det trots att det är en kvinnlig huvudperson, och Fredde verkligen är en man.
Håkan Mattsson tar man inte där man ställer honom, vilket jag gillar. Döden för oss samman är en svårplacerad bok vad det gäller genrer, men strunt i det. Spänningen, drivet och uppläsningen ger den en fyra i min bok.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Leffe Grimwalker – Tre små apor

Då var det slut. Slut för den sylvassa, stöddiga, introverta Victoria Bonde och för den mer återhållna Niklas från Tick-Tack.
I Tre små apor så får Bonde ta sig an ett kändismord som ser ut att vara en länk i ett seriemord. Och har du lyssnat på mer än två minuter av något Leffe Grimwalker har skrivit så vet du att det blir rallyfart i berättelsen. Så varför skulle Leffe hittat bromspedalen i den som han själv lovat vara sista boken i den Bonde serien. Men jag tycker inte att farten i berättelsen är den stora behållningen. Den var till och med lite svår att hänga med i om man inte hade de tidigare böckerna i färskt minne tycker jag. Nä, det är dialogerna av och kring Bonde. Höjdpunkten är när hennes dotter letar efter sin laddare någon timme in i boken.
Nu är sex år sen jag fängslades av Leffe Grimwalker berättarteknik i Tick-Tack. Först trodde jag att det var Storytel Original formatet som gjorde det, men där hade jag fel. Bok eller serie spelar ingen roll om för Leffe.

Till skillnad mot flera på nätet så tycker jag det är bra att Leffe vågar sätter punkt för Victoria Bonde/Tick-tack serien. Inte för att serien är dålig, jag älskar den kantiga Bonde, men jag gillar när man slutar på topp. Det är alldeles för många karaktärer, läs tex Silfverbielke, som vevas några varv för många och jag är övertygad att Leffe Grimwalker har så många nya böcker och karaktärer i sig. Så låt Victoria och Niklas ta en välförtjänt pension.

Det blir racerfart när Leffe Grimwalker sätter punkt för sin Victoria Bonde serien. Med en driven dialog och en Bonde på topp är Tre små apor värd en fartfylld fyra i betyg.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg:

Leffe och jag

Laura Dave – Det sista han sa

Hannah är gift med Owen, Owen försvinner helt plötsligt i samband med ett tillslag mot företaget han jobbar på. Ganska snart visar det sig att Owen inte är den Hannah och andra tror.
Så vad gör man om den man är gift med inte är den man tror? Det är frågan hela boken kretsar kring.
Förutom Owen och Hannah har vi också Owens sextonåriga dotter Bailey. Så förutom spänning bjuds vi på beskrivningar av lite ovanliga relationer som dotter-styvmamma och dotter-morfar relationer.
Det var länge sen jag lyssnade på en bok med så många vändningar. Boken börjar vid Owens försvinnande och sen får vi små kortat tillbakablickar så vi bit för bit kan lägga pusslet. Sättet att berätta gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Spännande så det förslår.
Laura Dave är en ny bekantskap för mig men någon jag kommer att hålla ögonen på i framtiden. Det här han inte vara en one-hit-wonder. Måste också erkänna att jag var lite fundersam när jag såg att Lo Kauppi var uppläsare, men hennes uppläsning är fantastisk.

Det sista han sa är en oförutsägbar bok med hur många vändningar som helst. Laura Dave har skrivit så en spännande bok den inte går att lägga ifrån sig och blir belönad med en hemlighetsfull femma.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

Peter Westberg – Gourmand

En lite flicka försvinner och hennes mamma Samira anlitar privatdetektiven Conny Erixon när polisens intresse för fallet kallnar. Samtidigt blir kändiskocken Daniel Ponti ”tvingad” att börja jobba på ett nyöppnad hemligt resturangprojekt.
Jag är löjligt svag för gubbiga, bakåtsträvande karaktärer med ett stort hjärta som Ewert Truut eller Ewert Grens. Om man skrattar åt Svullo på VHS och lyssnar Mike Oldfield så är benägen att sätta in Conny Erixon i samma slitna Manchestersoffa som dom herrarna.
Det här är en klassisk spänningsroman med tydligt goda och onda karaktärer vilket gör det enkelt att hänga med i bokens alla svängar. Men bara för karaktärerna är tydlig så betyder det inte att man inte kan få möta något så ovanligt som en homosexuell man som inte fjollig, vilket piggar upp.
För min del så och för trovärdigheten kunde Westberg hålla ner på antalet mord. Historien flyger ändå. Men det vägs upp av karaktärer som Erixon. Så i uppföljaren, för det måste komma en, så hoppas jag att det blir mer av herr Erixson.
Fredde Granberg har vuxit till en riktig storhet när det kommer till uppläsning och den här boken är inget undantag. Dock kan han få träna lite på dalmålet något.
Peter Westberg har tagit fram en helt underbar gubbig privatsnok i Conny Erixon. I Gourmand hjälper han till att leta efter sanningen om en försvunnen flicka. Spänningen och Erixson ger boken en smakfullt tillagad fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Peter Johansson – Och sen så är jag död

Det här är en riktigt hårdkokt debut från Peter Johansson. Vi får i huvudsak följa tre karaktärer. Den unga änkan Elin, Instagrampolisen Eric och den vilsne förortskillen Ali. Handlingen kretsar kring konflikter när förortens kriminalitet möter Svenssonsveriges liv. Det behövs både säkerhetsbälte och störtkruka för att ta sig igenom den här boken. Språket skiftar utifrån berättarperspektivet vilket gör att stora delar av boken är på förortssvenska. Som en motvikt till ord jag som medelålders vit man bara kan gissa mig till ibland uppskattar jag referenser till radioprogrammet Hassan och punkgruppen KSMB. Denna blandning ger boken en bra dynamik.
Nu när jag är klar med boken kan jag konstatera det lite ovanliga att jag inte känner någon större sympati för någon av karaktärerna. Alla har både goda och onda sidor, vilket är så som vi människor är. Något som ökar historiens trovärdighet.
Boken lämnar också efter sig en bitter eftersmak. Det har inget med författaren eller historien att göra. Det har med det svenska samhället och dess polarisering att göra. Jag mår dåligt av att höra om den utbredda rasismen inom den svenska polisen som beskrivs lika mycket som jag tycker illa om den brutala och hänsynslösa kulturen dom frodas hos förortskidsen. Sen kan man fundera vem som gör sig skyldig till dom värsta brotten när allt summeras.
Det är inte bara författaren som är debutant för mig, även uppläsaren är en ny bekantskap. Lars Winclairs lugna röst tar oss igenom den annars fartfyllda berättelsen på ett tryggt sätt. Jag tycker också har klarat av att leverera dom inte alltid så lätta förortsuttrycken.

Peter Johanssons debut är en brutal och fartfylld resa genom de Stockholms västra förorter. Och sen så är jag död är lika spännande som skrämmande vilket ger den en fet fyra i betyg.
Uppläsare: Lars Winclair
Betyg:

Sammy Jeridi-Ghettoprinsessan

Leon är ute ur fängelset och Ghettoserien är tillbaka i Sverige. Men det är inte Leon eller någon av dom andra männnen dom står i rampljuset i den här boken. Istället får vi lära känna ett pärlband av kvinnor som Lexia, Maggan, Ayanda och Pussan. Dom är onda, goda, vackra, brutala, unga och gamla. Genom att låta denna blandning av kvinnor ta plats i den annars väldigt mansdominerad ghettovärlden uppstår en massa spänning. Boken bryter en massa normer utan att det känns krystat vilket jag gillar.
En sak som ger boken en tyngd och trovärdighet är svårigheten att ta sig ur den brottsliga världen. Både Leon och några av de andra karaktärerna strävar efter att bli laglydiga, men dras gång på gång tillbaka.
Jag tycker det är modigt att våga utveckla ghettokonceptet. Att våga klippa med ghettosäljarna samtidigt som vi får en hel hög med nya karaktärer gör att serien behåller spänningen och överraskningsmomentet. Så jag ser redan fram emot nästa bok och känner jag Sammy rätt så kommer jag inte behöva vänta så länge.
I den fjärde Ghettoboken växlar Sammy Jeridi upp, både vad det gäller spänning och karaktärer. Det är kvinnor som tar plats i Ghettoprinsessan, något dom gör med besked och något som ger ger boken en välförtjänt fyra.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Som en bonus till den här recensionen så bjuder jag på lite bilder från bokens releaseparty där jag fick träffa både livs levande ghettosäljare och en massa trevlig författare.

Jan Guillou – Den som dödar helvetets änglar

För något år sen gick Guillou i mål med sin serie om det stora århundradet. Så därför var jag lite extra spänd på vad som komma skulle efter det. Och svaret blev någon sorts fortsättning. Vi får en berättelse berättad från Erik Pontis
horisont. Att Ponti har många gemensamma drag Guillou själv har inte varit någon hemlighet och det är något som verkligen förstärks i den här boken. Det gör att boken blir väldigt politiskt. Boken ger känslan att Guillou sitter och berättar om sin samtid med en krydda med Hamilton. Ja det finns en historia om hur Ponti och Hamilton hjälper en gammal dam men annars är det mest lösryckta betraktelser från vår samtid. Allt från pandemin, bokbranschen till storpolitik.
Nja, jag fick inget grepp om den här historien. Det känns som ett desperat försök att krama ut det sista av hans karaktärer. Nu hörde jag att det ska vara början på en serie med Ponti och Hamilton. Vi får väl hoppas att nästa bok får en bättre form, en historia som håller ihop bättre. På plussidan är Tomas Bolmes trygga fina röst i uppläsningen.
Jan Guillou har börjat på en ny serie med sin pensionsmässiga karaktärer Ponti och Hamilton. Tyvärr tycker jag Den som dödar helvetets änglar inte håller måttet med sin rörighet. Blir bara en trea från mig.
Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Sammy Jeridi – Ghettolegender

I den tredje boken i ghettoserien har spelplanen ändrats. Från Ghettosäljarna i Stockholm till världen som spelplan. När Prästen kräver in en skuld så spelar det ingen roll att Leon sitter inne, så bara att rymma. Uppdraget är att hitta Rommels guld, en skatt från Nazityskland. Om man tycker att det det låter som ett omöjligt uppdrag så blir det inte lättare om det måste göras med ens ärkefiende. Det är upprinnelsen till en klappjakt genom Europa. För att komplicera allt ytterligare så är Leons pedofil till pappa ute efter samma guldskatt. På varje plats får dom en ledtråd till nästa plats. Det gör att man får känslan av en Dan Brown roman. Tyvärr känns det som att tajmingen är lite för bra lite för ofta genom jakten. Det gör att trovärdigheten sjunker. Men då det är spännande så går det att se mellan fingrarna på det. Boken skiljer sig en hel del från det två tidigare vilket först irriterad mig något. Men med någon dags perspektiv så tycker jag det finns något stort att våga utveckla sitt koncept. Så jag ser redan fram mot del fyra.
I Ghettolegender ger sig Leon ut på skattjakt. Sammy Jeridi har utvecklat sitt koncept, spännande på gott och ont. Det ger boken en fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Dan Buthler,Leffe Grimwalker – Isstorm

Vi har redan kommit fram till bok fyra i serien om Alex Storm. Tittar man tillbaka så har väldigt mycket hänt i Alex liv och när boken börjar så har han och Jessica valt att gå skilda vägar. Det gör att dom blir konkurrenter på den svenska kokainmarknaden. I en spänningsroman som utspelade sig i en fiktiv miljö som ska ligga nära verkligheten är trovärdigt väldigt viktigt. Jag tyckte att man var väldigt nära den trovärdigtsgränsen i förra boken när Jessica blev kokaindrottning. I den här boken är det Alex halvbror Peter Bao som pushar mot den gränsen. Jag säger inte att dom går över den.
I den här boken har de två ”Bad guys” i serien Peter Bao och Lily Rose lite större roller. Det jag tycker är intressant att vi får en större förståelse för varför de är som de är.
Jag gillar drivet i den här boken, precis som i de tidigare böckerna i serien.
Paret Buthler/Grimwalker stormar vidare i samma höga tempo. I Isstorm spelar man lite högre och lite mer internationellt. En stark fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑