Pusselmakaren av Henrik Fexeus

Sanningen om sin barndom är inte så lätt att svälja för David Lund men sakta men säkert förlikar han sig med sina nyfunna minnen. Men när det börjar spridas rykten om honom som gör att arbetskamrater och andra vänder honom ryggen börjar det bli tufft. Relationen med Florences Tapper som redan är komplicerad blir inte lättare av ryktena och även Florences karriär hänger på en skör tråd.

Parallellt utsätts Florences svägerska Hanna för hot som riskerar att förstöra hennes liv. Så David och Florence måste nu lista ut vad som ligger bakom allt. Samtidigt som deras egna liv systematiskt raseras. Hänger allt ihop? Kan det finns motiv eller personer bakom detta? Personer som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom?

Det här är den andra delen i Henrik Fexeus Mementoserie. En serie där han inte håller igen när det kommer till psykologi och manipulation. Det märks att han har sin bakgrund som mentalist för han leker med våra förväntningar och ifrågasätter ofta vad som är sant och vad som är planterat. För att lyckas med det så blir intrigen komplex, både på gott och ont. Det är en balansgång som är svår men jag tycker att Fexeus lyckas bra. En anledning är ett tempot inte är så högt vilket gör att man som lyssnare hinner med och reflektera.

Jag gillar hans sätt att skriva med många cliffhangers och viljan att försöka ”vilseleda” oss lyssnare. Eller i alla fall inte visa lösningen allt för enkelt. Sen tror jag att man fått ut ännu mer om man först lyssnat på den första delen i serien, Offerdjuret. Något jag tyvärr inte gjort vilket gjorde att det tog lite längre tid att komma in i boken.  

Det är den förträffliga Mirja Turestedt som läser den här boken. Något hon gör med en ära. Samtidigt reflekterar jag över att det är lite ovanlig med en kvinnlig uppläsare när stora delar av historien handlar om en man, David.

I den andra delen i Henrik Fexeus Mementoserien utsätts både David och Florences för riktiga utmaningar. Pusselmakaren lika komplex som spännande. Jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare:Mirja Turestedt

Betyg:

Älskade polis av Linda Hedmark

Under en poliskonferens i Malmö hamnar Maria och Anders i säng. Marias karriär har gått spikrakt uppåt och hon är nu lokalpolisområdes chef i Uppsala. Det betyder att hon tekniskt sätt är chef över polisen Anders. Trots den komplicerade arbetssituationen blir hon blixtförälskad och det blir inte mindre krångligt då det visar sig att Anders är gift. Men enligt Anders har äktenskapet varit dött i många år så han behöver bara hitta rätt tillfälle för att avsluta det.

Skulle man däremot fråga Anders fru Helena så skulle hon säga att hon lever i ett lyckligt äktenskap. Visst har hon haft sina problem som kräver psykiatrisk vård vid tillfällen men det är ju något som ligger bakom henne. Så nu är allt bra med henne, Anders och deras son Albert. I alla fall tills hon får reda på Maria och Anders relation. Det hela utvecklas till ett psykologiskt spel där det inte finns några vinnare.

Till en början tycker jag boken känns som en relationsroman. Två personer tar ett snedsteg under en konferens och relationen fortsätter på hemmaplan. Visst är det i polismiljö men kunde inte riktigt förstå var spänningen låg. Men så jag bedrog mig. När det väl tog fart så får jag spänning i kubik. Lägg till osäkerheten om vem man kan lita på trots att vi har med våra rättsvårdande myndigheter att göra.

Linda Hedmark är debutant när det kommer till spänningsromaner men att hon har erfarenhet av polisen är inget man behöver tvivla på.  Min erfarenhet av poliser som skriver deckare är att det sista de vill är att det är något fel i det polisiära som någon på stationen kan klanka ner på. Så här sväljer jag allt som har med polisen att göra, och det är väldigt mycket. En spännande debut där det inte är helt enkelt att veta var man har sina sympatier, precis som det ska vara i en bra psykologisk thriller.

Det är Marie Robertson som läser den här boken. Vi känner igen henne från tv och film men det är första gången jag stöter på henne som uppläsare. Det kan bero på att detta är även hennes debut inom spänningsgenren. Men med en lugn och trygg röst guidar hon genom historien.

Älskade polis en psykologisk thriller i polismiljö. Jag tycker polisen och debutanten Linda Hedmark har fått till en bra balans mellan otrohet, spänning och polismiljön. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Maria Robertson

Betyg:

Hornsplitter av Malin Johansson

Den lilla byn Glommersträsk i Norrlands inland är tudelad. Ska framtiden byggas runt en vindkraftspark eller kring ett hotell och en restaurang i form av världens största älg? Samhällets ödesfråga kretsar kring berget Vithatten och bevakas intensivt av lokaljournalisten Lo Björn, som efter några år i Stockholm har återvänt hem till Norrland. På den lilla lokalredaktionen handlar nästan allt om kommunens stundande beslut.

När en sprängning i närheten av Vithatten sker och en person mister livet skärps motsättningarna. Det som tidigare ”bara” splittrat byn blir plötsligt livshotande allvar och Lo hamnar mitt i händelsernas centrum. I spåren av olyckan börjar hon dessutom rota i ett flera år gammalt försvinnande av en ung kvinna i trakten. Frågan växer sig allt starkare, hänger händelserna ihop?

Det här är ännu en spänningsroman som utspelar sig i Norrland, men långt från de större städerna och med mycket begränsad kontakt med omvärlden. I princip är det bara genom Los samtal med huvudredaktionen som civilisationen gör sig påmind. Det skapar en nästan klaustrofobisk känsla som ett slutet rum där rykten, lojaliteter och misstankar snabbt får fäste.

Johansson är skicklig på att skildra både för- och nackdelarna med ett litet samhälle i sin debut. Vi möter gubbarna som sitter och skvallrar och mer än gärna förklarar hur världen egentligen fungerar, vare sig någon vill lyssna eller inte. Samtidigt finns det mer nyanserade och sårbara porträtt, inte minst av den unga Peggy en av bokens stora styrkor. Hennes inre kamp mellan längtan efter bekräftelse och kärlek, och tvivlet på sig själv, är finstämt skildrad. Särskilt intressant är relationen till pappan, som hon både analyserar och på sitt sätt försöker styra.

Utöver det starka persongalleriet spelar naturen och berget Vithatten en avgörande roll i berättelsen. Miljöskildringarna ger lyssnaren en tydlig känsla av plats, och naturen blir nästan en egen karaktär i historien.

Visst begås det brott och visst finns här klassiska spänningsmoment men det är inte det som är bokens egentliga huvudspår. Den största spänningen ligger i det vägval som samhället står inför. Vilket Glommersträsk ska överleva in i framtiden?

Det finns en uppläsare som är självskriven när det kommer till böcker som utspelar sig i Norrland och det är Lo Kauppi. Att huvudpersonen och heter Lo gör ju inte saken sämre. En fantastisk insats som höjer en redan bra bok.

I Hornsplitter får vi följa dramatiken i en liten by i Norrlands inland genom lokalreportern Los ögon. Malin Johansson lyckas skildrar hemligheter, den lilla byns för och nackdelar på en suggestiv vis i sin debut. Snyggt och en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg 

Vintervila av Christina Erikson

När sommaren övergår till höst sker ett brutalt mord på Yttre Borgö. Ett mord som skakar om ön och mordutredningen hamnar på Emelie och den nyinflyttade Felix bord. Men de inte är de enda som är intresserade av mordet. Miranda är tränad för strid och har sina intressen i mordet precis som den egensinniga 14 åringen Vincent.

För Emelie och Felix är det hotet att polisen från fastlandet ska ta över utredningen, inte Miranda och Vincent.

Det här är den första boken i en serie som ska utspelar sig på denna fiktiva ö i Östersjön. Det är intressant att se hur man bygger upp en fiktiv miljö och i det här fallet en ön. Min hjärna går igång och börja fundera på hur stor ön måste vara för att ha en polisstation i den här storleken. En ö som denna gör också att det ”slutna rummet” skapas.

I övrigt så är en klassisk svensk deckare. Ett mord, en grupp poliser och ett antal misstänkta. Själv är jag mest fascinerad av den egensinniga 14 åringen Vincent. En pojke med seriemördare som specialintresse samt att hans autistiska drag gör att han ser mönster som inte alltid polisen ser. Annars känns det som författare slänger in alla grepp man ser i spänningsromaner idag. Som min gamla käpphäst med seriemördare i Sverige. Något som gör att det ibland kan bli lite för mycket av det goda, eller det onda.

Spännande val av inläsare i form av Gerard Hoberstorfer. Han förstärker bokens suggestiva känsla med sin röst.

Christina Erikson tar oss med till en fiktiv ö i Östersjön där ingen går säker. Vintervila är fullmatad med det mesta inom spänningsgenren, ibland kanske lite för mycket. Jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

Ur djupen ropar jag av David Lagercrantz

Professor Hans Rekke finner en dagbok efter sin far, en man han alltid upplevt som kall och hård. I texterna träder en helt annan gestalt fram – skuldfylld, vacklande och kanske skyldig till något oförlåtligt. Samtidigt får Rekke veta att han har en syster han aldrig känt till, som parallellt gräver i samma mörka historia. Frågan blir snart inte bara vad som har hänt, utan vem som har rätt till sanningen. Parallellt befinner sig Rekkes parhäst Micaela Vargas i fritt fall. Hennes kriminelle bror Lucas har gillrat en fälla som hotar både hennes yrkesliv och heder. Micaela hamnar i ett moraliskt och existentiellt gränsland där varje val får konsekvenser.

Det här är den fjärde boken i serien och än en gång så blandar författaren in verkligheten i sin serie. I det här fallet så bygger historien på att hans egen far, den legendariske DN medarbetaren Olof Lagercrantz efterlämnade en bok där han erkände en rad otrohetsaffärer. Det har diskuterats huruvida det är rätt att använda en känd persons historia som ram i en deckare. Själv tycker jag bara det ger en extra krydda och jag fascineras även hur skickligt författaren väver ihop den sanna berättelsen om sin far med den fiktiva berättelsen om Micaela och Rekke. Det gör att vi lyssnare behöver fråga oss hur mycket David det finns i Hans Rekke? För den som vill veta mer om den verkliga historien så ska det sägas att Lagercrantz även släpper en bok som bygger på manuset hans pappa lämnade efter sig. Den heter Intränglingen och den läser han in själv.

Som serie så tycker jag verkligen Lagercrantz har fått till en ram utifrån vilken han kan berätta flera olika historier. Vilket gör att böckerna kan bli så olika som de är. Smart.

Det är Reine Brynolfsson som läser och det gör han med en ära. En perfekt Rekke. Sen kan jag ändå lockas av tanken att höra Lagercrantz själv läsa, speciellt när det är så självbiografiskt och han blir mer och mer Rekke själv.

Rekke får en syster och hittar en efterlämnad dagbok i Ur djupen ropar jag. En en gång blandar David Lagercrantz fantasi och verklighet på ett kittlande sätt. Spännande och välskrivet och väl värd sin fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg:

Själasörjaren av Sara Rörbecker

Prästen Anna flyttar tillbaka till sitt barndoms Småland efter ett kraschat förhållande i Stockholm. I samman veva som hon flyttar in i prästgården i Askeryd så försvinner den lilla flickan Emmy‑Lo i skogen. Ett försvinnande som engagerar hela samhället och det gör att Anna snabbt hamnar i en central roll, både som präst och som medmänniska. När en person söker upp henne för själavård och antyder en möjlig koppling till försvinnandet ställs Anna inför ett skoningslöst moraliskt dilemma. Som präst har man absoluta tystnadsplikt vilket betyder att inget som sägs i förtroende får föras vidare. Inte ens om ett litet barns liv kan räddas.

Här är en spänningsroman där moraliska dilemman står i centrum. När författaren sen utsätter sin huvudperson som är präst för dessa så ställs saker verkligen på sin spets. Just att ha en präst som huvudperson i en spänningsroman är inte heller så vanligt. Om huvudpersonen inte är polis eller privatdeckare så är ju journalist rätt vanligt, men präst kan jag inte komma på något exempel på.  Det är intressant att följa Anna i hennes strävan att passa in och viljan att göra rätt i sitt ämbete.

Annars tyckte jag skildringen av hennes kompis Mikaela är intressant. En kvinna som kanske inte är den vassaste kniven i lådan och har en stävan att hitta någon att älska. Att sökandet behöver gå via ett one night stand med en IT konsult från Nässjö må vara hänt. Hon är en karaktär som gör att boken känns trovärdig och ger en balans mot det kyrkliga arbetet som också beskrivs i boken. 

Det är den erfarna Angela Kovács som läser den här debuten. Bara det känns som en bra kombo. 

En prästs moraliska dilemman är huvudingrediensen i Själasörjaren. Addera småländska skogarna, försvunna barn och en bygd i oro och du har det mesta Sara Rörbeckers debut. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Angela Kovacs

Betyg:

Tundradöden av Roger von Bonsdorff

När Märta Isberg är ute och plockar hjortron med familjen överraskas de av en löpeld på tundran. Efter att lågorna slocknat upptäcks tre förkolnade lik. När liken obduceras konstateras att de tre var döda innan de brändes på tundran. Strax efter att liken hittas på tundran sker ett sabotage på rymdbasen Estange som till en början inte ser ut att ha någon koppling till liken på tundran. På grund av platsen liken hittas på så kopplas den norska polisen Odd-Harald och hans finska kollega Tapani in för att jobba med Märta. Det betyder att trion från morden vid Treriksröset året innan är återförenade i ännu en mordutredning. 

Spåren efter mördaren leder genom både Sverige, Norge och Finland vilket gör att alla tre i den omaka trions egenskaper behövs.

Det här är den andra delen i serien Mord utan gränser. Jag tycker Von Bonsdorff har fått till ett intressant persongalleri här. Förutom polistrion så gillar jag Märtas uppfinningsrika make Rune. Hans outtröttliga optimism i kombination med naivitet är ett upplyftande inslag. Men den viktigaste i persongalleriet är ändå miljön som beskrivs. Nu vore det ju näst intill tjänstefel att inte spela det kortet. Samtidigt ska det göras och här görs det bra.

Även om det kommer många spänningsromaner med Nordkalotten som skådeplats så tycker jag den här serien har något genuint över sig. Just det gränsöverskridande gör att tankarna går till TV serien Bron.

Precis som den första boken så är det Viktoria Flodström som läser in den här. Något hon gör tryggt och säkert även om jag tror serien skulle blivit ännu mer genuin om vi sörlänningar skulle fått oss en dos dialekt här.

I Tundradöden får vi åter följa hur svensk, norsk och finsk polis tillsammans tar sig an mord landets nordligaste delar. Roger von Bonsdorff skildrar miljöer och människor som får mig att vilja åka norr ut. Snyggt, en fyra från mig.

Uppläsare : Viktoria Flodström

Betyg:

Om jag slutar andas av Peter Westberg

Efter succén med uppsatsen om mannen som låg död i sin lägenhet i flera år, får vi nu följa Diana som tagit klivet vidare från tidningsvärlden till ett TV-team som dokumenterar Stockholms mest utsatta. Under sitt arbete möter hon Jennifer, en ung kvinna vars liv redan slitits itu av hemlöshet, missbruk och prostitution. Jennifers kamp griper tag i Diana som gör vad hon kan för att hjälpa, samtidigt som verklighetens hårda villkor gör sig ständigt påminda. Mitt i detta får Diana dessutom ett oväntat besked från Serbien, en person hon trott varit död i tjugo år lever. Något som omkullkastar hela hennes livshistoria. Parallellt kämpar vännen Amina med en hemlig relation som påverkar henne djupt.

Den här boken tar oss tillbaka till Sveriges utkant, en plats där mörkret ofta dominerar, men där små ljusglimtar känns desto mer betydelsefulla. Jennifers öde väcker starka känslor. Jag gläds åt hennes framsteg, men känner nästan frustration när hon gång på gång ändå fuckar upp det. Samtidigt är det just motgångarna som gör berättelsen så realistisk och tung. Livet på samhällets skuggsida är inte enkelt, och även stora insatser leder sällan till snabba vändningar.

Precis som i Ensammare kan ingen vara får vi ta del av två parallella historier. En i Stockholm och en i Serbien. Upplägget med olika inläsare, Sofia Berntson för Stockholmsdelen och Viktor Åkerblom för delarna från Serbien, fungerar bra även i den här boken och hjälper till att hålla historierna isär. Dock är Stockholmsdelen betydligt mer framträdande och, enligt min mening, också mest intressant. Det är nästa så att man skulle klarat sig utan Serbien delen. Ytterligare en sak som skiljer de två böckerna åt är att historien var betydligt tydligare i Ensammare-boken.

Det jag verkligen uppskattar är att Peter lyckas förmedla en allvarlig och engagerande ton genom hela boken. Kontrasten mot hans tidigare bok Torpedflickan är tydlig, men samtidigt glimtar hans humor till även här ibland. Som när han inte kan hålla sig borta från liknelsen med att Stefan Holm bygger lego. Det ger berättelsen en välbehövlig lätthet mitt i allt det svåra.

Sammanfattningsvis är detta en stark och berörande ljudbok som vågar gå på djupet med svåra ämnen. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien, som enligt uppgift ska bli ännu mörkare. Det bådar gott för alla oss som uppskattar realistiska och känslostarka berättelser i ljudboksformat.

Peter Westberg tar oss återigen med oss till Sveriges utkant. I Om jag slutar andas så korsas Diana och Aminas väg med den av livet kantstötta Jennifer och vi får uppleva båda mörker och ljus och medkänsla och svek. Jag gillar det här och delar ut en tonsäker fyra i betyg. 

Uppläsare: Sofia Bernston och Viktor Åkerblom

Betyg:

Invasionen av Björn Renberg

Sverige befinner sig mitt i ett krig och Stockholm har fallit under amerikansk ockupation. Efter månader av hårda strider återstår bara spillror av det svenska försvaret. I södra Stockholm följer vi de två spaningssoldaterna Peter och Alexander. Det är utmattade, hungriga och törstiga, men ändå beslutsamma att slutföra sina uppdrag. Deras nya mål är att ta sig in till centrala Stockholm och lokalisera fiendens bas innan solen går ner. Motvilligt får de sällskap av en tredje soldat, vilket förändrar dynamiken och ökar pressen när tiden tickar obönhörligt mot deadline.

Enligt deras uppgifter ska Södermalm vara folktomt, men kan de verkligen lita på den informationen? Och kanske ännu viktigare, kan de lita på varandra, eller ens på sig själva när stressen når kokpunkten? Den psykologiska pressen och misstänksamheten mellan karaktärerna ger berättelsen ytterligare ett lager av spänning.

Boken är svår att placera i en specifik genre, men rör sig skickligt mellan militär thriller, spänning, science fiction och dystopi och med inslag av technothriller enligt baksidestexten. Spänningen är lågmäld men konstant närvarande och det är omöjligt att inte dras med i soldaternas kamp mot både fienden och klockan. Jag kommer osökt att tänka på Andreas Eks Raseriserie, även om den är mer zombiebetonad. Men likheterna i stämning och intensitet är ändå slående.

Likt många andra krigsskildringar är det gott om tekniska detaljer om vapen, kommunikation, fordon och drönare. Detaljerna bidrar till trovärdigheten, även om de ibland kan kännas lite överväldigande. Däremot är miljöbeskrivningarna en ren fröjd. Det är lätt för oss lyssnare att se framför sig hur de tre rör sig från Hammarby Sjöstad och vidare norrut genom tunnlar och övergivna byggnader.

Bokens verkliga styrka ligger dock i samspelet, eller ibland bristen på samspel, mellan huvudpersonerna. Hur förändras gruppdynamiken när man går från två till tre? Hur prövas förtroendet under extrem stress? Det psykologiska spelet gör lyssningen extra engagerande.

Att boken skrevs för tio år sedan men släpptes strax efter Rysslands invasion av Ukraina, och nu känns aktuell i en orolig värld, förstärker läsupplevelsen. Just att Trumps USA just nu bombar Iran känns ruskigt obehagligt då det är just USA som är fienden den här berättelsen.

Det är en av mina favorituppläsare, Alexander Salzberger, som tar oss genom den här boken. Han gör det på ett väldig lågmält och nästen tillbakadraget vis. Trots att bomber faller och klockan tickar.

Björn Renbergs debut är något så ovanligt som en lågintensivt spännande militärbok. Invasionen utmålar ett dystopisk Stockholm som intagits av USA. Skrämmande aktuell och det blir en trea från mig.

Uppläsare: Alexander Salzberger

Betyg:

Laksonen av Ressem och Renberg

När Säpos kontraterrorenhet samlats för att fira av en medarbetare detonerar en bomb och samtidigt mördas medarbetare från enheten ute i landet. De betyder att Sverige står utan förmåga att försvara sig på området och risken att det här är ett första steg i en större attack på Sverige är uppenbar. Det gör att statsministern är villig att ta till extraordinära metoder för att hitta vem eller vilka som ligger bakom detta.

Uppdraget går efter en del övertalning till den enda som uppfyller kravbilden att kunna inhämta känslig information och leverera resultat snabbt, en viss Kari Laksonen. Så med obegränsade ekonomiska resurser tar han sig an uppdraget. Hans erfarenhet och kunskap gör att han relativt snabbt når visst resultat innan kaos bryter ut.

Det här är en spinnoff på Mikael Ressems böcker om Sjukvårdens nationella insatsgrupp (SNG) där vi först träffade på Laksonen. I den här serien har Ressem hittat en ny parhäst i Björn Renberg.

Den här boken börjar med riktig rivstart. Att slå ut en hel enhet på en underrättelsetjänst är storslaget, i alla fall som inledning i en spänningsroman. Mina tankar går till storheter som David Baldacci, Lee Child och Robert Ludlum eller på den tiden när Jan Guillou skrev om Hamilton. För visst kittlar kombinationen av spänning, underrättelsetjänst, politik och hjälten som ensam löser allt och lite till.

Jag gillar det här, trots att, eller kanske på grund av att det är en spinnoff på en etablerad och omtyckt serie. Ett fenomen som sprider sig som en löpeld i förlagsvärlden. Bara för att vi känner igen karaktärer och miljöer så behöver det inte betyda succé. Det kan få oss att bli nyfikna men sen gäller det att spinnoffen står på egna ben, något jag verkligen tycker den här boken gör. Finns det något att anmärka på så är det möjligen att det blir lite mycket vapenporr emellanåt.

I min bok finns det två svenska inläsare som kan ge den här typen av historia riktig tyngd, det är Brynolfsson och Roosmann. Därför blir man glad att det är just Magnus Roosmann som med sin pondus tar oss igenom historien. Roosman, Ressem och Renberg känns som en stabil trio som levererar spänning på hög nivå.

Laksonen är den första boken i serien med samma namn av det nya författarparet Ressem och Renberg. När Säpos kontratrrrorenhet slås ut kallas Coq rouge, förlåt Kari Laksonen, in. Full fart, riktigt spännande och en fin fyra i från mig. 

Uppläsare: Magnus Roosmann

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑