Det stora svarta av Patrick och Jesper Ersgård

Julen närmar sig i Stockholm, men för Sam Milton är det knappast tid för glögg, pepparkakor och julstämning. Tankarna kretsar fortfarande kring Jasmina, som försvann ur hans liv under sommaren. Är hon ens vid liv? Och vad var det egentligen som hände?

När Sam till slut får svaret är det värre än han kunnat föreställa sig. Jasmina har dömts till livstids fängelse och sitter inspärrad i ett av Rysslands mest ökända fängelser. Som agent försöker han använda de kontakter och resurser han har tillgängliga, men när chefen Mona vägrar agera inser Sam att han bara har ett alternativ kvar, att ta saken i egna händer.

På klassiskt Sam Milton-manér beger han sig rakt in i fiendeland med målet att frita Jasmina. Men som vanligt blir inget så enkelt som det först verkar. Under sitt uppdrag snubblar han över spåren till något som kallas Det stora svarta – en plan vars konsekvenser riskerar att skaka om hela världsordningen och kasta Europa in i kaos. Plötsligt vilar två omöjliga uppdrag på Sams axlar, att rädda kvinnan han älskar och samtidigt förhindra en katastrof av globala proportioner. Allt medan den ryska säkerhetstjänsten jagar honom genom ett snöigt, kallt och ytterst ogästvänligt Ryssland.

I den fjärde boken om den ofrivillige agenten Sam Milton har bröderna Ersgård flyttat handlingen till Putins Ryssland. Till skillnad från tidigare delar är Sam den här gången inte lika motvillig till sin roll. Det är han själv som tar initiativet och aktivt kastar sig in i faran. Samtidigt känns karaktären välbekant. Oavsett vem som sätter händelserna i rullning tycks Sam alltid hamna mitt i händelsernas centrum, där faror, missförstånd och oväntade vändningar väntar runt varje hörn.

I mina tidigare recensioner har jag liknat Sam Milton-serien vid 90-talets actionkomedier, och den jämförelsen håller fortfarande. Den här gången har dock humor och action fått sällskap av ett mörkare tonläge som ger berättelsen ytterligare djup. Kombinationen fungerar överraskande bra och gör att serien utvecklas utan att tappa sin egen identitet. Bröderna Ersgård har i mina ögon skapat ett eget revir inom svensk actionspänning, en genre som fortfarande är relativt ovanlig i svensk litteratur.

Jakten genom Ryssland för tankarna till Fredrik Lundbergs Drakens år. Båda böckerna delar känslan av högt tempo, stora insatser och huvudpersoner som gärna tar risker men samtidigt behåller glimten i ögat. Det gör att även de mest halsbrytande situationerna bjuder på underhållning.

När det gäller ljudboksupplevelsen känns Fredde Granberg som det självklara valet. Han växlar obehindrat mellan humor och spänning och fångar både de actionfyllda scenerna och de mer lättsamma ögonblicken. Resultatet är ännu en inläsning som lyfter berättelsen ytterligare och gör Sam Miltons senaste äventyr till en mycket underhållande lyssning.

I Det stora svarta är det dags för den ofrivilliga agent Sam Milton att bege sig till Ryssland. Bröderna Patrick och Jesper Ersgård bjuder än en gång på hisnande action med glimten i ögat. Snyggt och absolut värt sin fyra i betyg. 

Uppläsare: Fredde Granberg 

Betyg:

Rök och speglar av Mårten Sandén

Det här känns som en bok som är skräddarsydd för alla som älskar deckare, men också för dem som uppskattar när genren får skratta lite åt sig själv. Mårten Sandén bjuder på en fartfylld och underhållande thriller där två av Sveriges största deckarförfattare tvingas samarbeta för att rentvå sina namn efter att ha blivit indragna i en mordhistoria som är lika osannolik som den är engagerande. 

Moa Aydemir och Leonard Sahlgren dominerar den svenska deckarscenen, men där slutar också likheterna. Moa lever ett liv som präglas av sena nätter, spontana beslut och ständigt kaos, medan Leonard föredrar Earl Grey, välstruken pyjamas och minutiös ordning. De delar dock samma förläggare, den legendariske och förmögne Rutger Adlon på Adlon Books. 

När det nyinstiftade priset The Rutger Adlon Awards delas ut förväntar sig alla att någon av dem ska stå som vinnare. Istället går utmärkelsen till någon annan. Kort därefter kallas de båda till förlaget för ett samtal, bara för att hitta sin förläggare mördad. Snart står det klart att någon försöker sätta dit dem, och tillsammans tvingas de ge sig ut på en desperat jakt efter sanningen. När deras tillgångar plötsligt fryses blir situationen ännu mer desperat. 

Mårten Sandén har under många år etablerat sig som en av våra skickligaste berättare för barn och unga. Här tar han med sig samma känsla för spänning, tempo och berättarglädje in i vuxenlitteraturen. Resultatet är en roman som hela tiden driver läsaren framåt. Visst finns det inslag som inte känns helt trovärdiga. Själva tanken på ett världsomspännande deckarpris av Nobelklass kan exempelvis få ögonbrynen att höjas. Men när berättelsen har så starkt driv spelar trovärdigheten mindre roll. Man vill helt enkelt veta hur allt ska sluta. 

I ett avsnitt av podden Ljudboksklubben listade jag en gång saker jag helst slipper läsa om i böcker. Högt på listan fanns berättelser om författare och författarskap. Det är ett uttalande jag fått anledning att omvärdera flera gånger, och nu får jag göra det igen. För Sandén använder sina författarkaraktärer på ett briljant sätt. Kontrasten mellan den impulsiva Moa och den kontrollerade Leonard skapar både humor och dramatik. En av bokens roligaste detaljer kommer när Leonard, efter att ha bevittnat sin förläggares mord och själv blivit misstänkt för brottet, kommer hem och tar på sig sin pyjamas. Men i sitt uppskakade tillstånd går han och lägger sig utan att använda tandtråd eller sätta skoblock i skorna. Då förstår man verkligen att världen är ur balans. 

Det här är kanske inte årets mest realistiska thriller, men det är definitivt en av de mest underhållande. Mårten Sandén lyckas kombinera spänning, humor och två oförglömliga huvudpersoner till en historia som är svår att lägga ifrån sig.

Ljudboken läses in av Viktor Åkerblom, som gör ett utmärkt arbete med att ge liv åt berättelsen. Det är lätt att höra glimten i ögat i hans tolkning, samtidigt som han fångar spänningen och tempot i dramat. Han växlar smidigt mellan humor och allvar och förstärker berättelsens underhållningsvärde. 

I Rök och speglar blir två deckarförfattare oskyldigt anklagade för mord och måste fly tillsammans. Barnboksförfattaren Mårten Sandén spänningsdebuterar men en riktigt fartfylld, underhållande och rolig bok. Jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg:

Fotografen av Tina N Martin

En oktobernatt skjuts en polis till döds på en parkering i centrala Boden samtidigt som en annan skottskadas svårt. Dådet är brutalt och mycket tyder på att mördaren är professionell skytt. Samuel Niva är sjukskriven efter sin dotters självmord men övertalas att komma tillbaka till jobbet som utredare vid grova brott. Tillsammans med den ökände profileraren Brita Lange börjar han gräva i fallet. Snart riktas misstankarna mot poliskåren. Kan gärningspersonen i själva verket finnas bland deras egna kollegor?

Kort därefter kidnappas en kvinna och när Samuel får ett fotografi skickat till sig förstår utredarna att händelserna hänger ihop. Och när ytterligare ett fotografi dyker upp startar en intensiv kamp mot klockan. 

Parallellt får vi följa Kinga och hennes familj, som livnär sig på att städa upp efter andras brott. När hon tackar ja till ett ovanligt uppdrag med ovanligt hög ersättning dras hon in i en våldsspiral där gränsen mellan offer och förövare snabbt suddas ut. De olika berättarspåren vävs skickligt samman och bygger upp en stark spänning som håller i sig genom hela boken.

Det här är Martins första bok i serien Norrbotten Noir och jag blev fångad direkt. Under bokens gång och efter har jag funderat på varför. Ja, boken börjar med en rivstart med skjutningen mot poliser, men det har vi sett tidigare. Det jag kommer fram till är att valen att kalla in Samuel och Brita, trots alla deras fel och brister på något vis övertygande mig. En grupp med stukade poliser är alltid ett plus i min bok, så som Avdelning Q i Jussi Adler Olssons böcker eller Avdelningen för förlorade själar i Anders De La Mottes Asker serie. 

Så karaktärerna är riktigt vassa i den här boken. Förutom det så har boken ett tempo som jag gillar. Vi har poliser som framförallt efter det andra fotografiet jobbar mot klockan vilket ofta hjälper att hålla tempot uppe. 

Det här är av någon konstig anledning den första boken jag lyssnat på med Tina N Martin, men definitivt inte den sista.

Det är en av mina favorituppläsare som tar sig an den här boken. I över femton år har jag gillat hur han tar sig an böcker. Även här gör Mattias Linderoth en gedigen insats, hatten av.

Fotografen rivstartar med en skjutning utanför polishuset i Boden. Tina N Martin tar oss med på en vinlande mördarjakt med knivskarpa karaktärer. Riktigt snygg Norrlands noir och en stark fyra i betyg. 

Uppläsare: Mattias Linderoth

Betyg:

Utsedda av ödet av Tony Johansson

Allt börjar med ett brutalt mord på en judisk man i Malmö. Misshandeln är så hänsynslös att polisen utlyser en nationell särskild händelse och mobiliserar omfattande resurser för att hitta de skyldiga. När en palestinsk grupp tar på sig dådet och hotar med fler attacker som hämnd för kriget i Gaza skakas hela landet. Händelsen blir snabbt en politisk krutdurk i ett Sverige som är på väg in i en intensiv valrörelse.

Samtidigt arbetar Erik Larsson vidare med ett avslöjande som han är övertygad om kommer att påverka valet. Erik, som tidigare avtjänat ett fängelsestraff för utlandsspionage, dras tillsammans med sin sambo Marie allt djupare in i en konspiration som visar sig vara betydligt större än de först anat. När ytterligare ett mord inträffar inser de att de själva har blivit måltavlor.

Utredningen hamnar på polischefen My Englunds bord. Hon ställs inför ett av de mest komplexa fallen i sin karriär, samtidigt som hennes privatliv krackelerar när sonens drogproblem blir allt svårare. Med växande politiska motsättningar, våldsamma gatukonflikter och ett land på gränsen till kaos närmar sig också terroristernas slutliga drag – ett attentat som riskerar att förändra Sverige för alltid.

Det här är den femte boken i serien om My Englund och Erik Larsson, och precis som i de tidigare delarna kretsar handlingen kring ett högaktuellt samhällsämne. Där den förra boken tog avstamp i sprängningen av Nord Stream-ledningarna riktar Tony Johansson denna gång strålkastarljuset mot högerextremism, politisk påverkan och demokratins sårbarhet. Berättelsen känns tydligt inspirerad av samtidens politiska debatt och händelser, vilket ger romanen en stark aktualitet.

Johansson skriver i en tradition som påminner om både Jan Guillou och Stieg Larsson. Här finns den journalistiska nerven, de politiska intrigerna och de stora samhällsfrågorna som driver handlingen framåt. Precis som Guillou använder han sig av verklighetsnära personer och miljöer som ger berättelsen en extra dimension, och liksom i Millennium-serien spelar grävande journalistik en avgörande roll för att avslöja dolda maktstrukturer.

Men även om influenserna är tydliga har Tony Johansson skapat något som känns helt eget. Serien om My Englund och Erik Larsson har utvecklat en egen identitet där samhällskritik, kriminalutredningar och personliga öden vävs samman på ett skickligt sätt. Jag uppskattar särskilt hur han använder spänningsgenren för att spegla samtiden och väcka frågor om vart samhället är på väg.

För dig som gillar thrillers med politiska undertoner, aktuella samhällsfrågor och högt tempo är detta ännu en stark del i serien.

Precis som i de fyra tidigare böckerna är det Reine Brynolfsson som står för inläsningen. Hans trygga och karaktäristiska röst har blivit en självklar del av serien, och han levererar ännu en gång en förstklassig uppläsning. När Brynolfsson läser känns det helt enkelt som att allt är som det ska.

Det börjar närma sig val i Sverige och temperaturen skruvas upp. Erik Larsson och My Englund blir mer eller mindre frivilligt inkastade i ett politiskt spel med dödlig utgång i Tony Johanssons Utsedda av ödet. Lika spännande som aktuellt gör att jag delar ut en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brylofsson

Betyg: 

Iakttagen av Anna Piippolainen

När Bella ärver ett gammalt hus i sin hembygd så får hon den ultimata anledningen att flytta hem. Huset är dock i rätt dåligt skick och enda grannen är en tjurig före detta polis. Men Bella känner ändå att det ska bli skönt att få lugn och ro i sitt nya hus. Det visar sig att det inte blir så lugnt då det vilar en förbannelse över det och Bella har en krypande känsla att hon är iakttagen.

Det här är Anna Piippolainens debut som spänningsförfattare och historiens som berättas utspelar sig i hennes egen hembygd i närheten av Älvkarleby. Vi får lära känna en ung kvinna som letar efter något nytt i livet och hoppas finna det i det ärvda huset. Porträttet av Bella är trovärdigt. Lika delar rationell och framåtsträvande som oskuldsfull och naiv. Så som vi människor är. Förutom Bella så möter vi en girig husmäklare, en förstående advokat, den vresige polisen och en förstående och trevlig veterinär. Det två sistnämnda finner Bella sig attraherade av, på lite olika vis och veterinären får hon anledning att umgås en hel del med då hon blir med katt. Så på spänningsberättelsen bjuds vi på ett triangeldrama.

Jag tycker att historien är lite otydlig ibland, framför allt i början. Även om jag förstår att känslan av att Bella är iakttagen ska komma smygande så gör det tyvärr att bara att jag blir mindre engagerad. Jag upplever som sagt Bella som en intelligent och rationell kvinna som nog skulle behöva mer konkreta händelser för att bli skrämd.

Boken läses av Mimmi Kandler som oftast läser romance och romaner men jag har även stött på henne i en bok av B.A. Paris som är psykologiska thrillers mästare. I riktigt den klassen kommer bok och uppläsning upp i den här gången.

Anna Piippolainen gräver där hon står och berättar en historia om en kvinna som ärver ett hus och flyttar hem. Iakttagen är en psykologisk thriller i miljön kring Älvkarleby. En lite otydlig historia men en trea i betyg.

Uppläsare: Mimmi Kandler

Betyg:

De som fallit i glömska av Charlotte Stode

Journalisten Emy Rapp flyttar hem till Hässleholm efter ett par år i Malmö. En av anledningarna till att hon flyttar hem är att hon inte kan släppa att hennes pappa försvann utan spår för 22 år sen. Så med ett jobb på lokaltidningen hoppas hon kunna komma närmare en lösning vad som hände hennes pappa.

Ett av de första jobb hon får åka på är när kvarlevorna av en människa hittas i en trädgård utanför stan. Hennes första tanke var att det kunde vara hennes pappa som hittats. Men skelettdelarna visar sig vara betydligt äldre så istället för att lösa gåtan med hennes pappa så blir det starten på ett nytt mysterium som Emy får svårt att släppa.

Det här är den första boken om Emy Rapp och hennes ständiga jakt på sanningen som journalist av debutanten Charlotte Stode. Jag tror det här är den femte eller sjätte spänningsdebuten i år som har en journalist i huvudrollen. Så känns som en trend. Här jobbar Emy på en liten lokalredaktion där hennes närmare kollega är den vresiga fotografen Magnus. Han är en precis lagom stor sten i Emys sko. Någon som bidrar lagom lite, eller mycket, för att utgöra en irritation. Annars är det här en trevlig deckare. Då fallen som det rotas i är gamla så är gamla så är det ingen i nutid som utsätts för fara. Bara för att jag definierar boken som trevlig så är den långt ifrån mesig. 

Ibland måste man reflektera över namnval i litteraturen. I det här fallet heter huvudpersonen Emy Rapp, ett namn som inte är så olikt Martin Widmarks unga deckarhjälte Nelly Rapp. Jag kan inte se några kopplingar mellan de två så gissar vara att det är en slump med likheten. Men vem vet.

Det är Kajsa Linderholm som läser boken. En ny bekantskap för mig vilket kan bero på att hon mest läst romance och romaner tidigare. Det är modigt att använda en för spänningsgenren ny uppläsare för en debut. Men jag tycker det funkar fint.

I De som fallit i glömska jagar journalisten Emy Rapp sanningen om vad som hänt i gamla fall. Charlotte Stode debuterar med en mysig deckare från Skåne. Kan väl inte bli annat en en trevlig trea. 

Uppläsare: Kajsa Linderholm

Betyg:

Familjehemligheter av Maria Fehrman

Familjen bestående av Michael, Lea och sonen Max har precis flyttat in på den fina adressen i Nacka. Som goda grannar möter Diana och Adam och Amanda och Carl upp med stora famnen. Något Lea uppskattar medan Michael är mer tveksam till. Hans inställning är mer att det är bra med grannar men de bör hållas på armlängds avstånd. Samtidigt ruvar det nya huset på en mörk hemlighet då de tidigare paret som bodde där flyttade ut under mystiska förhållanden. En morgon efter en gemensam fest hittas Michael mördad i poolen. Så vem bakom områdets fina fasader är den skyldiga? 

Familjehemligheter är en psykologisk thriller som har den där krypterade känslan att något är fel. Vi får små pusselbitar som vi själva får lägga ihop. I berättelsen får vi följa tre familjer, främst genom kvinnornas perspektiv. Alla bär på sina egna hemligheter, problem och livsutmaningar, vilket skapar en tät och trovärdig dynamik mellan karaktärerna. Författaren lyckas skickligt plantera misstankar åt flera håll, och ju mer vi lär känna familjerna desto svårare blir det att lista ut vem som egentligen ligger bakom mordet. Det är en smart uppbyggd spänningshistoria där varje ny pusselbit får läsaren att omvärdera sina misstankar. Som en spänningsroman så vill vi naturligtvis vem som gjorde det, men allt efter historien berättas så blir jag ändå mer nyfiken hur det ska gå för Lea och Max än vem som utförde mordet.

Boken rör sig i överklassen där kvinnor inte ”behöver” ägna sin tid åt arbete. Vi har sett några liknande böcker den senaste tiden som Jina Zachrissons Au pair och Mammas flicka och Emma Levin de Verdiers Exit Djursholm. Förutom att de alla rör sig i de fina familjernas värld så är det Julia Dufvenius som läser böckerna. Så det ser ut som hon hittat en ny nisch.

Familjehemligheter är en psykologisk thriller om hemligheter i fina familjer. Debutanten Maria Fehrman bygger upp en sådan där krypande känsla att något är fel men vi vet inte riktigt vad. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Julia Dufvenius

Betyg

Skyttarnas dans av Jacob Lindfors

Den norska lyxisbrytaren Amundsen är på väg mot Nordpolen när den plötsligt kapas. Ombord finns några av världens rikaste affärsmän, som snabbt förvandlas till gisslan, isolerade mitt i Arktis, långt bort från räddning och förstärkningar. En omfattande internationell räddningsinsats dras igång, och bland dem som kallas in finns Hugo Mara och hans svenska kollegor. Men att närma sig ett kapat fartyg mitt i den arktiska isöknen utan att bli upptäckt visar sig vara både svårt och livsfarligt.

Samtidigt försöker utredarna förstå hur kaparna lyckats få ombord vapen och sprängmedel. Spåren leder tidigt till hamnen på Svalbard, fartygets senaste destination. För att kartlägga vilka som kan ha hjälpt till skickas de svenska poliserna Alvar Rydinger och Zeke Lodén till ögruppen. Där leder utredningen vidare till mörka gruvgångar och en verklighet där terrorism, ekonomisk brottslighet och politisk makt vävs samman över nationsgränserna. Jakten på sanningen tar dem genom Europa, samtidigt som frågan växer sig allt större: var kapningen av Amundsen egentligen bara början?

Skyttarnas dans är den andra delen i Jacob Lindfors serie om Alvar och Zeke. På omslaget till den första boken syntes den amerikanska flaggan, passande eftersom nedmonteringen av den amerikanska rättsstaten stod i centrum. Den här gången pryds omslaget av EU-flaggan, och det dröjer inte länge innan man förstår att det är Europas skuggsidor som står i fokus.

Lindfors är imponerande påläst. Precis som i den första boken är handlingen så skickligt förankrad i verkligheten att man sällan hinner fundera över vad som är fakta och vad som är fiktion. För mig, som både älskar världspolitik och välskrivna thrillers, är det här rena drömkombinationen.

Det finns faktiskt två tydliga paralleller till 90-talsklassikern Speed. Den första är uppenbar: ett kapat färdmedel som sätter handlingen i rullning. Den andra är ännu bättre. Oavsett hur spektakulärt det inledande brottet är visar det sig bara vara toppen av isberget. Ju längre berättelsen pågår, desto fler lager vecklas ut och desto större blir insatserna.

Persongalleriet är starkt. Här finns smarta, hänsynslösa, maktlystna och eftertänksamma människor som alla driver berättelsen framåt. En bifigur som jag fastnade lite extra för är den svenska gisslanförhandlaren Buster Johansson. Med ett lugn som nästan är provocerande försöker han förstå kaparnas motiv och ta sig innanför deras försvar för att rädda hundratals liv.

Jag tyckte att De laglösas stig var både spännande och tankeväckande, men med Skyttarnas dans tar Jacob Lindfors ytterligare ett steg framåt som författare. Grundidén. ett kapat lyxfartyg i Arktis, är briljant, men det är konsekvenserna och de vidare förgreningarna som gör boken riktigt minnesvärd. Vid flera tillfällen känns det nästan obehagligt realistiskt, som om delar av handlingen skulle kunna dyka upp i kvällens nyhetssändning.

Skyttarnas dans är en politisk thriller som kombinerar hög puls med skrämmande samtidsskildring. För den som gillar internationella konspirationer, intelligenta intriger och berättelser som känns obehagligt nära verkligheten är detta en ljudbok som är svår att stänga av.

Och för den som undrar, det är naturligtvis Magnus Roosmann, en av Sveriges främsta thrilleruppläsare, som står bakom mikrofonen även på denna bok i serien. Som vanligt levererar han en inläsning av högsta klass och lyfter en redan stark berättelse ytterligare ett snäpp.

När en norsk lyxkryssare på väg till nordpolen blir kapat blir det ett fall för Alva och Zeke. Jacob Lindfors Skyttarnas Dans är en politisk thriller på internationell nivå helt i min smak. Det gör att jag delar ut en femma i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Anna Karjala av Per Moritz Stenborg

Året är 1983 när en kvinna hittas död och en avhuggen hand upptäcks utanför en lada skakas det lilla samhället Silvernäs i sina grundvalar. Polisintendent Erland Hjort får hjälp från Stockholm av kriminalinspektörerna Markovic och Ljung, men snart visar det sig att utredningen leder rakt in i byns mörkaste vrår. Mitt i allt finns Anna Karjala, syster till den döda kvinnan och en person vars hemligheter tycks vara nyckeln till hela mysteriet. Även ett par långhåriga unga satansdyrkare finns med på listan över misstänkta. Sen blir det inte lättare att närma sig sanningen när Hjort inleder ett förhållande med Anna Karjala.

Den här debuten hakar på trenden att utspela sig i norra Sverige. Här får vi kliva rakt in i en liten by som ruvar på sina hemligheter och där naturen utgör en del av handlingen. Trots att historien utspelar sig i början på 80-talet så ingen jakt på att fylla raderna med tidsmarkörer, något som annars är vanlig i liknande böcker.  

En stor behållning i boken är karaktärerna som är ovanligt nyanserade för en debutdeckare. Erland Hjort är långt ifrån den stereotypa polis som i ofta ser i deckare. Hans relation till Anna Karjala ger berättelsen ett mänskligt djup som lyfter det hela så att mordgåtan ibland hamnar i skuggan.

Stenborg bygger skickligt upp en krypande obehagskänsla. Tempot lågt men intensivt och vi förstår tidigt att det något inte står rätt till under den stillsamma ytan. En känsla som finns med genom hela boken och gör att det ligger ett mörker över berättelsen.

Det tar ett tag innan historien tar fart och jag gillar ambitionen att vara norrländsk noir. Men jag tycker samtidigt att boken är ojämn. Det finns delar, speciellt runt polisutredningen som är briljanta, samtidigt som berättelsen i andra delar är nästan lite tråkiga.

Jag roar mig också lite åt att poliserna heter Hjort och Ljung, som författarparet som skriver spänningsroman.

Johannes Kuhnke är en välrenommerad skådespelare men det är första gången jag hör honom läsa. Han har en lugn och behaglig röst som hjälper till att invagga mig i en falsk trygghet som rimmar så bra med boken.

I Anna Karjala hittas en avhuggen hand som vänder upp och ner på en by allt detta i början av 80-talet. Jag tycker Per Moritz Stenborg debut är lite ojämn, men en trea i betyg blir det.

Uppläsare: Johannes Kuhnke

Betyg

Skuggspelaren av Sara Bohlin

Lea Bonander jobbar på ett internationellt fastighetsbolag som äger köpcentrum runt om i Europa. En bransch som är hårt pressad av att människor handlar mer och mer av sina varor på nätet. Pressen blir inte mindre när det dyker upp ett lik på ett av bolagets köpcentrum utanför Stockholm. Det första liket följs av ett till på ett annat av företagets köpcentrum. Förutom den kopplingen visar det sig att liken har ett spelkort instoppat i munnen. Det får Lea börjar misstänka att det finns ett samband och spåren leder till anställda på företaget.

Att det finns sprickor i det fina företagets fasad har Lea redan förstått då det är anledningen att hon jobbar där. Hon och vän, till lika journalist, försöker nämligen avslöja oegentligheter om hur företaget behandlar sina anställda men i stället snubblar Lea över en seriemördare. Desto närmare hon kommer Skuggspelaren, desto farligare blir spelet.

Det här är en thriller i businessmiljö. Vi får följa med in på kontoret, med receptionist och analytiker. Själv föll jag för de magre Elias som blir Leas partner in crime inne på kontoret. Denna tillbakadragne norrlänning blir lite av bokens Lisbets Salander med sin analytiska förmåga att se samband. Jag gillar också när det är andra än polisen som har huvudrollen i en spänningsroman. Här lyser polisen nästan helt med sin frånvaro, på gott och ont. Personligen har jag dock lite svårt med trovärdigheten när det kommer till böcker med seriemördare. Speciellt är de lämnar spår, i det här fallet i form av spelkort. Ja, det finns en förklaring till det men då seriemördare är ett så ovanligt fenomen i Sverige så måste förklaringen vara riktigt riktigt bra för att jag ska hoppa på tåget. Jag förstår alla spänningsförfattare som vill ha med seriemördare i handlingen och är inget ovanligt i litteraturen och det för historien framåt. Så missförstå mig rätt, det här är en spännande bok men ibland behöver man inte använda alla instrumenten i orkestern samtidigt för att höras.

Jag gillar också den starka och smarta Lea som trots ett krångligt förflutet ändå har ett driv och en benhård vilja att hjälpa andra. Hon är en huvudperson där hennes mänskliga tillkortakommanden är styrkan. En kvinna som faller för fel man men reser sig. Här finns något att bygga vidare på.

Det är sällan jag kritiserar uppläsare och jag har lyssnat på ett tiotal böcker med Eva Röse och gillar det hon gör, men i den här boken ger hon sig på dialekter och roller hon inte riktigt bottnar i tycker jag. Jag tycker att en uppläsare ska vara som en fotbollsdomare, när man inte tänker på dom är dom som bäst.

Skuggspelaren är en thriller i businessmiljö. Sara Bohlins debut innehåller spelkort, en wallraffande kvinna och en seriemördare. Det blir en spader trea i betyg.

Uppläsare : Eva Röse

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑