Jeanette Bergenstav – Syndoffer

Journalisten Jennifer Sundin har blivit lämnad av sin man, som också lagt beslag på huset och dottern. Hon och sonen har fått flytta in tillsammans på hennes pappas båt. Lägg till att hon har varit sjukskriven de senaste åren. Så livet är inte topp för henne som frilansare på en lokaltidning utanför Göteborg. Så ett reportage om en nyrenoverad bildsal får inte pulsen att öka på henne. Inte ens att det är hennes gamla högstadieskola. Men när hon kommer dit hittar hon två döda och en svårt skadad man. Det blir startskottet på både en våldsserie och på Jennifers journalistkarriär igen.
Det finns ingen som kan säga att ett dubbelmord är en skänk från ovan, men för Jennifer är det just det det är. För även om hon måste använda kryckor och starka värktabletter efter en steloperation är det inget fel på journalistnäsa och hennes slutledningsförmåga. Som ni hör så kretsar mycket kring bokens huvudperson . Det är inget fel med det då hon är en lika kantig som älskvärd person. Hon är långt igenom god och hon är en bra journalist men inte exceptionellt. En människa av kött och blod med fel och brister.
Historien svänger fram och tillbaka. För mig växlar vem som är den huvudmisstänkte fram och tillbaka och även om man förstår att polisen har fel så är det inte självklart vem som gjort det. Vilket är snyggt skrivet. Det finns inte mycket att invända på från mitt håll. Ja det skulle kanske vara att det är lite mycket hundfokus för min smak. Nu har jag förstått att det är ett stort intresse för författaren så jag ser gärna mellan fingrarna med det. En petitess.
Jag måste ta upp Sofia Betssons uppläsning. Hon har en väldigt mogen röst som passar dom hand i handsken för att gestalta Jennifer Sundin.
Jag gillar Jeanette Bergenstavs smarta och spännande berättarstil i Syndoffer. Lägg till den något kantiga frilansjournalisten Jennifer Sundin och det blir en fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Sofia Berntsson
Betyg

Anders Jallai – Illegalisten

Böckerna om Anton Modin handlar alla om nutidshistoriska händelser. Illegalisten är inget undantag. Samtidigt skiljer den sig från dom andra böckerna i serien då vi i detta nu lever mitt i den nutidshistoriska händelsen, nämligen Rysslands invasion av Ukraina. Det ger boken en spännande twist.
Den nu mer pensionerade KSI-agenten Anton Modin lever ett relativt lugnt liv uppe i Roslagen tills den före detta Säpochefen kommer på besök. Han berättar om ”sovande” ryska agenter som ska skada den svenska infrastrukturen. Uppgifter som Modin rycker på axlarna åt tills det visar sig att Säpochefen mysigt avlider dagen efter besöket. Modin inser att regeringen känt till men mörklägger och måste då själv ta sig an att jaga och likvidera ryska spioner som planerar att skada Sverige.
Jallais sätt att blanda verkliga namngivna personer, verkliga personer med fingerade namn och helt påhittade personer i kombination med att vi idag har ett krig i vår närhet gör boken trovärdig. Ja, visst går det lite väl fort i svängarna att dra slutsatser och hitta personer och platser ibland. Men det är ju och ska vara fiktion och underhållning. Jag gillar verkligen Jallais sätt att ta sig an vår samtid. Lägg till Reine Brynolfssons ibland lite dramatiska röst och vi bjuds på spänning så det förslår.
Det händer jag att jag klagar på serier som håller på lite för länge. Tretton böcker i en serie är väldigt många. Samtidigt är den här skriven på ett lite annorlunda sätt. Så jag lyfter på hatten och kan inte berga mig innan nästa bok i serien kommer ut.
Sällan har Anders Jallai varit så aktuell i sina berättelser om Anton Modin. I Illegalisten tar han sig an det ryska hotet mot vårt land. Hans mix av verklighet och fiktion blir så bra så det ger en fyra i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

John Lapidus – Hybris

I Hybris möter vi den svenska tech-entreprenören Jonas som är Elon Musk, nej förlåt Byron Frosts, närmaste och viktigaste medarbetare. Jonas jobbar med så vitt skilda saker som rymdraketer, elbilar, tunnlar och synapsföretag. Det är i det sistnämnda som han och kollegan Melissa går bakom Frost rygg och börjar experimentera med att operera in kopplingar i den mänskliga hjärnan vilket visar sig farlig ur flera olika hänseenden. Jag gillar Lapidus sätt att placera in sin historia en levande Silicon Valley miljö där han blandar riktiga referenser med påhittade vilket gör historien trovärdig. För även om mycket handlar om en hel del i boken är framtidsscenarier så tycker jag absolut inte att det känns orimligt.

Jag är övertygad att AI, Artificiell Intelligens, kommer att förändra våra liv. Men exakt hur är däremot mer osäkert. Det är inte så vanligt att temat är ny teknik och tekniska resonemang i litteraturen. Om det beror på att livslängden på boken riskerar att bli kort om tekniken går framåt för fort eller ointresse hos författare och lyssnare vet jag inte. Men som ingenjör så blir jag glad när det sker.

Det här är en roman men är man intresserad av en bok som tar upp frågor kring AI på ett mera vetenskapligt sätt, men ändå inte tråkigt, kan jag rekommendera Max Tegmarks Liv 3.0. Den har några år på nacken men är ändå fortfarande relevant.

Tillbaka till boken. Jag gillar den här boken och tycker att Fredde Granberg lyfter boken med sin inläsning.

Hur skulle en värld med AI kunna se ut? I Hybris ger John Lapidus sin bild som inte är allt för osannolik. Lite läskigt men spännande och kittlande och värd en fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Johanna Sernelin – Lagt kort ligger

Att spelskulder kan stöka till livet är något Rickard får lära sig. Efter att förlorat en stor summa pengar och hotats till livet flyr han till Mallorca. Tyvärr är det inte bara hans eget skinn han måste rädda vilket gör att Rickard måste lösa skulden, inom en vecka. Väl på Mallorca träffar han Kristina, en änka som visar sig vara riktigt tät och skulle kunna vara lösningen på Rickards problem. Föga förvånande så blir Rickard kär i den betydligt äldre Kristina, något som gör det svårare att blåsa henne på pengar, något han måste för att lösa sin kniviga situation.
Boken kretsar kring spänning, spänning i jakt på pengar och spänning kring kärlek. När jag började boken hade jag hört att det skulle kretsa en hel del kring erotik, något jag inte riktigt håller med om. Ja, visst hettar det till ibland, men inte så mycket mer än så.
Något som jag där emot är fascinerad över är Rickards utstuderade metoder för att förföra kvinnor. Hur han med utstuderade planer flyttar fram sina spelpjäser på brädet. Här funderar i alla fall jag om en man skulle kunna beskriva det lika bra, och med samma trovärdighet.
Måste också berömma Viktor Åkerbloms gestaltning av Rickard. Toppen!

I Lagt kort ligger blandas det hej vilt. Spänning, poker, kärlek och jakten på pengar. Som tur är håller Johanna Sernelin ihop allt på ett förtjänstfullt sätt och håvar in en fyra i betyg:
Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg

Jens Lapidus – Mr ETT

Det är fem år sen senaste boken i Top Dog serien. Det är ett oändligt uppehåll i en bokserie nu för tiden. Ett uppehåll som gör det svårt att hålla ordning på det stora persongalleriet som Lapidus håller sig med. Jag kommer på mig själv att inte hålla ordning på alla in i bokens sista timme.
Det finns en sanning när det kommer till grovt kriminella, det finns bara två sätt att sluta. Inspärrad eller död. Men gangsterbossen Isak, Mr ETT, tar sikte på en tredje utväg. Att bli vit. Men när hans son försvinner grusas hans planer.
Det här är en bok i Snabba cach anda. Det var en bok som öppnade upp för en helt ny genre när den kom 2006. Jag skulle vilja säga att Lapidus nu är omsprungen av andra författare som Sammy Jeridi och Leffe Grimwalker som har tagit genren vidare sen dess. Ja, språket är bra. Liknelser som ”Tystnaden är tung som en medicinboll” när dom är i ett gym är ju fantastiska.
Efter ett långt uppehåll är Jens Lapidus tillbaka med den fjärde boken i Top Dog serien. Mr ETT är bra, men hans böcker är inte lika normbytande längre. Så en fyra blir det iallafall.
Uppläsare: Jonas Malmsjö

Karin Smirnoff – Havsörnens skrik

När David Lagercrantz tog över Stieg Larssons Milleniumstafattpinne var det högljudda diskussioneri kulturkretsar. Så får man inte göra inte bra….En diskussion som lagt sig eller om människor vant sig. För när Karin Smirnoff tar över lyfts det knappt på ett enda ögonbryn. Jag har hela tiden varit för nya grepp inom litteraturen, oavsett om det handlar om att författare skriver tillsammans eller att någon tar över någon annans karaktärer. Så det är inte där skon klämmer för mig.
När Smirnoff nu tar över Millenniumrodret så styr hon föga överraskande norr ut. Närmare bestämt till samhället Gasskas. Det är dit Mikael Blomkvist beger sig för sin dotters bröllop. Väl där snubblar han över korruption inom komunpolitik och energiframställan. Med tanke på att manuset till den här boken måste varit påbörjat för mer än ett år sen så måste man ge författaren att hon prickat ett aktuellt område då det mesta kretsar runt energi och elpriser i dessa dagar.
Och Lisbet Salander då frågar ni er, är hon inte med. Lugn, visst är hon det. Hon tar hand om sin brosdotter som kommer från samma trakt. Men hennes roll i den här boken betydligt mer nedtonad än i tidigare böcker.
Så vad tycker jag då? Nja, jag är inte helt såld. Jag tycker att John Ajvide Lindqvists Skrifter i vattnet som också var tilltänkt att bli den sjunde Millenniumboken är mycket bättre. Sen är det ingen dålig bok. Den har en del intressanta blinkningar med tidigare böcker i serien. Men jag kommer tillbaka till min vanliga käpphäst. Det ska till något extra för att en serie ska hålla efter bok fem-sex böcker. Ja, man måste ju ge förlaget att dom gjort vad dom kan för att hålla liv i serien. Men jag skulle hellre lyssna på något Smirnoff hittat på själv. Hon är så pass duktig att hon inte behöver det här projektet.
Så tycker jag det är skönt att Reine Brynolfsson är tillbaka som uppläsare. För mig är det han som ska läsa om Blomkvist och Salander.
Jag är inte helt övertygad att det är en bra idé att fortsätta med Millenniumserien och det är inte Karin Smitnoffs fel. Visst är Havsörnens skrik både välskriven, underhållande och spännande Men det pirrar inte till mer än en tre i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Olle Lönnseus – Vakthundarna

I den andra delen av serien om elitsoldaten Simon Olsson blir han indragen i ett mord på en journalist. Det är inte vilken journalist som helst, utan en som stått Simon nära. För efter att ha slutat som soldat har han gjort allt han kan för att han hålla sig undan, men det går så där. Speciellt när trådarna leder till en patriotisk grupp. Den här boken innehåller egentligen att jag gillar. Jag gillar Lönnseus sätt att skriva, mord, spänning, politik….. men. För det finns ett eller flera men. Boken fångar mig inte som jag trodde. Jag kommer flera gånger på att jag tappat tråden, vilket inte är något bra tecken. Jag märker också att jag saknar Lönnseus grå-bruna Skånebeskrivningar. För trots att superuppläsaren Malmsjö gör ett kanonjobb så saknar jag Christian Fex skånska i Lönnseus böcker.
Nu har har jag klagat nog. Det här var den svåra andra boken i en serie. Den första Gamen var riktigt bra och jag är övertygad att nästa bok i serien kommer hålla den klassen.
När Olle Lönnseus fortsätter serien om den fd elitsoldaten Simon är det något som saknas. Ja Vakthundarna är spännande, tempot är högt men det är något som gör att jag inte rycks med, så den här gången stannar betyget på en trea.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Johan Brännström – Ingen ska skonas

Mikaela Sköld har bytt sida. Från granskande reporter på Nyhetsbyrån till civil handläggare på polisen. Det blir ur askan i elden för henne när ett hyreshus söder om Stockholm drabbas av ett attentat. Ett attentat där någon med oxmask kallblodigt mördar flera personer och lyckas försvinna. Det nya jobbet börjar inte så bra för henne, men sen får hon upp farten. Det är spännande när hon ställs inför dilemman gentemot sina före detta kollegor.
Spänningsromaner är ofta en balansgång. En balansgång mellan spektakulärt och trovärdigt. När en författare blåser på för mycket är det lätt att tappa i trovärdighet samtidigt som om man är för trovärdig riskerar man att bli tråkig. Jag tycker Brännström oftast klarar denna balansgång bra. Spännande och trovärdigt. En annan balansgång som han också behärskar är att blanda in huvudpersonernas anhöriga. Vi minns ju hur hennes dotter Vanja stod i centrum i den första boken Feber om. Nu har hon vuxit upp och tar även i den här boken en central roll.
Johan Brännström bjuder på ännu en riktigt spännande bok i Mikaela Sköld serien. Ingen ska skonas är en spänningsroman i min smak, så en klar fyra från mig.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg:

Johan och jag på Bokmässan 2022

Leffe Grimwalker – Blodregn

Det känns smått overkligt att det är sex böcker sen vi fick lära känna Alex Storm. När allt började hade han en bilfirma utanför Stockholm och var tillsammans med Jessica. Nu är han triadledare i Hongkong, något han försöker han vända ryggen genom att åka hem till Sverige igen. Något jag tycker är bra då det ibland kan bli för mycket av det goda(onda) i Hongkong. Så medan Lily Rose åker för att leta upp sin biologiska mor så åker Alex till Sverige för att hitta sin dotter. Då det visar sig att hans bror Peter Bao skonat en av de fyra döttrarna. Det blir en jakt som startar uppe i norra Sverige. Allt i högt tempo och med mycket blod.
Jag tycker storheten med Alex Storm serien är just tempot och den rappa dialogen. Jag kommer på mig själv att sitta och le för mig själv när jag lyssnar. Det är ett gott betyg. Persongalleri är också något som har vuxit under seriens gång. Det är en brokig skara människor där Alex framstår som rätt normalt i sammanhanget.
Det börjar bli lite tjatigt, men Jonas Malmsjö är en fantastisk uppläsare. Han lyfter en kanonbok till himmelska höjder även denna gång.
Alex Storm är tillbaka i Sverige igen och precis vanligt bjuder Leffe Grimwalke oss på rapp dialog, högt tempo och blod blod blod. Så jag ger Blodregn en stormande fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Håkan Mattsson – Döden för oss samman

En fyraårig flicka försvinner spårlöst och en familj lämnas i ovisshet om vad som hänt. En ovisshet som inte är bra för familjen. 12 år senare orkar Hanna inte stanna kvar och rymmer till Stockholm. Så ja visst är det här en bok om en försvunnen flicka, men det är bara en liten del. Jag tycker den stora behållningen att följa en ung kvinna påväg in i vuxenvärlden. För det är inte så lätt att flytta från en liten stad och möta en tuffare värld.
Sen tar boken en vändning där vi hamnar i gränslandet. Gränslandet mellan genrer, gränslandet mellan vetenskap och ockultism och gränsen mellan liv och död. Det är här jag måste brottas lite med mig själv. Å ena sidan har jag lite svårt för det som är på gränsen till det onaturliga och å andra sidan hyllar jag när en författare tar till nya grepp. Men då historien och viljan att det ska gå bra för Hanna är så stark så vinner nog ändå glädjen över det nya greppet.
Jag upptäckte Håkan Mattsson i samband med Stay Metal som jag forfarande tycker är en av det roligaste böcker jag lyssnat på. Och gudarna ska veta att jag är svårflörtad när det kommer till komedi. Det är så lätt att det blir pajigt. Så därför är det både roligt och intressant att Mattson inte stannar i samma fåra utan fortsätter att plöja nya.
Så kommer vi till uppläsningen. I det här fallet så höjer verkligen Fredde Granberg historien. Det trots att det är en kvinnlig huvudperson, och Fredde verkligen är en man.
Håkan Mattsson tar man inte där man ställer honom, vilket jag gillar. Döden för oss samman är en svårplacerad bok vad det gäller genrer, men strunt i det. Spänningen, drivet och uppläsningen ger den en fyra i min bok.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑