Franska sjukhuset av Ragnar Jónasson och Katrín Jakobsdóttir

Sunna jobbar som journalist på Morgunblaðið, typ Morgonbladet gissar jag, och är inte alls road av att bli skickad till de avlägsna Östfjordarna. Uppdraget hon får är dessutom föga glamoröst, hon ska skriva om fiskeindustrin och de dåliga vägarna i trakten. Men väl framme i Fáskrúðsfjörður tar allt en annan vändning. Ett dödsfall på det gamla, förfallna franska sjukhuset klassas först som ett självmord, men Sunna kan inte släppa känslan av att något inte stämmer. Hennes nyfikenhet driver henne vidare, och snart dyker ännu ett dödsfall upp. Frågan är om de två hänger ihop, och om svaret i så fall går att hitta ännu längre tillbaka i tiden, till tre fosterbarn som växte upp i byn redan på 1950-talet. Ju djupare Sunna gräver, desto mer stängs hon ute. Ortsborna är ovilliga att prata, och till slut börjar hon frukta för både sin egen och sina näras säkerhet.

Det är kul att se ett författarpar utanför Sverige, det är inte så vanligt. En erfaren deckarförfattare i förening med en tidigare statsminister känns som en ovanlig kombination, men den fungerar uppenbarligen. När jag intervjuade dom på årets bokmässa berättade de att ingen av dom kände till kustsamhället Fáskrúðsfjörður innan de började skriva, så det blev en hel del research på plats. Byn har sedan gammalt ett utbyte med en fransk stad, och det märks bland annat genom att alla vägskyltar där är på både isländska och franska. Franska sjukhuset är deras andra gemensamma kriminalroman, efter debuten som utspelade sig 1986.

Jag gillar hur Ragnar och Katrín gestaltar Sunna. Hon har den där lite besvärliga viljan att alltid befinna sig i händelsernas centrum, rent journalistiskt, och det är precis den drivkraften som gör att hon inte kan nöja sig med att skriva om fiske och vägar utan i stället kastar sig in i utredningen av en död man. Att den annars rätt hårda och burdusa Sunna samtidigt mjuknar när hon fattar tycke för historikern hon möter i byn ger henne en skön extra dimension, det blir inte bara en tuff reporter på jakt efter en historia utan också en människa som faktiskt låter sig påverkas.

Det är också kul med böcker som utspelar sig i en tid då jag själv var ung. Jag gillar de många film-, tv- och musikreferenserna som dyker upp längs vägen, de ger boken en extra nostalgisk krydda för mig som lyssnare. Samtidigt tycker jag att 1989 inte känns som ett lika tydligt och laddat år som 1986, som författarparet använde i sin första bok Reykjavik. Anledningen till att de valt just 1989 är att det då blev lagligt att sälja öl på Island, vilket var en riktigt stor grej i landet. Det är en fin detalj, men den ger inte samma historiska tyngd som föregångaren som hade toppmöte med Reagan och Gorbatjov.

Miljöskildringarna är däremot lika starka som förra gången, om inte starkare. Det karga, blåsiga östfjordslandskapet målas upp så tydligt att det nästan blir en egen karaktär i berättelsen, lika viktig för stämningen som personerna själva. Det finns ett fint driv i boken, kapitlen är lagom korta och man vill hela tiden veta hur de olika trådarna, det gamla sjukhuset, dödsfallen och fosterbarnen, egentligen hänger ihop.

Marie Richardson gör en riktigt bra inläsning. Hon hanterar alla isländska namn, ord och uttryck med säker hand, vilket inte alltid är en självklarhet när svenska uppläsare ger sig på isländsk miljö, och det bidrar till att man känner sig ordentligt förflyttad till Fáskrúðsfjörður under lyssningen.

Ragnar Jónasson och Katrín Jakobsdóttir har lämnat Reykjavík och begett sig österut i boken Franska sjukhuset. Journalisten Sunna hamnar åter i centrum för ond bråd död i en karg miljö. Vackert, välskrivet och en fyra i betyg.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Domino av Håken Nesser

Håkan Nesser är tillbaka med boken Domino, och den här gången är det inte kommissarie Barbarotti som får dra i trådarna men däremot är vi tillbaka i Maardam, i Van Veeterens gamla kvarter. Det känns nästan som att komma hem när man börjar lyssna. Vi möts åter av den där lite småstadsdystra europeiska stämningen som Nesser är så bra på att måla upp.

Handlingen bygger på en trettio år gammal mordbrand och en bok som blev bästsäljare, samtidigt som vi följer ett nutida fall där en känd författare står åtalad för skattebrott. De två spåren vävs naturligtvis ihop bit för bit, precis som man vill ha det i en Nesser-historia, och man anar ganska tidigt att författaren har lagt in en rejäl gnutta av sitt eget liv i berättelsen. Det är svårt att inte tänka att det här är Nessers egna sätt ta sig an sin orättvisorna kring sin egen skattetvist. Det räcker att ta en närmare titt på bokens undertitel Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet där Pirayaministeriet syftar på Skatteverket. Den lite bitska underton som känns ovanligt personlig för honom och ger boken en extra krydda.

Handlingen är betydligt mer komplex än ovan beskrivning men för att inte riskera att spoila något så beskriver jag den inte mer än så. Som vanligt så stöter vi på märkliga händelser och sammanträffande som vid en första anblick inte ser ut att gå ihop men som vanligt slutar vi med ett färdiglagat pussel när sista orden tonar ut. 

Språket är precis så gubbigt och egensinnigt med sina torra och underfundiga formuleringarna som i alla fall jag gillar. Jag gillar också att Van Veeteren dyker upp i en bisats om ett schackparti, det värmer.

Trots att det är Reine Brynolfsson som läser och det var 7-8 år sen Nesser slutade läsa sina böcker så är det Nessers röst jag hör i huvudet under den här boken. Om det beror på att vi är tillbaka i Van Veeteren-land eller att Reine gör ett så bra jobb tvistar de lärde. 

Håkan Nesser tar oss tillbaka till Maardam och Van Veeteren land. I Domino använder han sin vassa penna för att ge Skatteverket och åklagarmyndigheten en känga, som bara han kan. Snyggt, underhållande och värd en fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Den tolfte spelaren av Lena Risberg och Robert Hedman

Fotbollsderbyt mellan Hammarby och Djurgården var en stökig match som slutade 0-0 och i centrum stod domaren Bill Jakobsson. När han någon dag senare hittas brutalt mördad började spekulationerna och ryktarna ta fart. Kriminalkommissarie Ingela Forsman som är gruppchef på Grova Brotts Södermalmsavdelning och hennes kollegan Enzo Conti får ta sig an fallet. Det gör att de dras in i en värld där gränsen mellan passion och våld sedan länge suddats ut. För är det verkligen så att resultatet i en fotbollsmatch kan göra att en människa förlorar livet? Ingela och Enzo får ta sig igenom huliganmiljöer och korrupta maktspel där alla har något att dölja, men är det verkligen det som hände på fotbollsplanen som är nyckeln till lösningen på mordet?

Det här är den andra boken i Södermalmsmorden av mor och son Lena och Robert. Det är ingen hemlighet att jag gillar och kan en hel del om fotboll. Det gör att jag lyssnar extra noga när det kommer till detaljer kring fotboll och supportermiljön och är extra kritisk om det är saker som inte stämmer med verkligheten. I det här fallet vet jag att författarna haft flera personer som levt med fotboll större delen av sitt liv, både på och utanför planen. Det märks, då supportermiljön känns väldigt trovärdig. Vi får till exempel möta de klassiska Fred Perry skorna som har förekommit ofta i supportermiljön i både Sverige och England.

Men du behöver varken kunna eller gilla fotboll för att tycka om den här boken. För det här är i första hand en spänningsroman där supportermiljö bara är en av miljöerna vi får besöka i jakten på sanningen. En annan miljö som vi får besöka är har mer med rosa flamingos att göra, en miljö relativt långt från fotbollsplanen.

Tittar vi på handlingen så rör den kring själva utredningen av mordet på Bill. I en mordutredning behöver polisen lyfta på alla stenar man ramlar över något som gör att vi får vara med om både oväntade kopplingar och än mer oväntade vändningar. Kort och gott en riktigt bra deckare i mina ögon, eller öron.

Precis som den första boken i serien så är det Martin Wallström. En uppläsare jag värderar högre och högre ju mer jag lyssnar på honom. Han ger liv till karaktärerna och blåser spänning i historien.

Bilder från releasefesten för boken

Den tolfte spelaren är en spänningsroman med ett Stockholmsderby som kuliss. Mor och son, Lena Risberg och Robert Hedman har fått till en deckare med spänning, vändningar och fotboll. Ni hör, klart det är bra och värd en fin fyra. 

Vad vore en release av en fotbollsbok utan en fotbollsspelare, här Anders Limpar

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Dubbelörnen av Herman Lindqvist och Per E Åsberg

Året är 1762 och det flyter upp ett lik i Stockholm. Det vore inget uppseendeväckande med det om det inte hade varit ett engelskt sändebud hittas död i strömmarna utanför Drottningholm. Så just det liket skapar politiskt uppseende och oro.

Ute på Drottningholm återsamlas ensemblen på slottsteater under ledning av teaterdirektören Samuel Schönberg. Nytt för den här återsamlingen är att den unge fröken Amalia Lindecrona har med list och stor egen ambition tagit sig in i sällskapet. Hennes far hade skickat henne till Drottningholm för att ta sig in kungafamiljens närhet med förhoppningen att hon skulle hitta ett gott parti att gifta sig med. Men det är inget Amalia har något intresse av. Hon vill stå på scenen och vara i konstens centrum. Något hon får göra som Schönbergs assistent och en del i kören.  Men när ett mord inträffar inne på teatern förvandlas de sköna konsternas värld till en brottsplats.

Om det engelskt sändebud skapade uppståndelse så är det inget mot vad en lik på en teater i slottets närhet gör. Händelsen hotar inte bara teaterns rykte, utan antyder också kopplingar till de politiska maktspel som utkämpas i kulisserna kring riksråd, diplomater och till och med drottning Lovisa Ulrika själv. När rykten börjar cirkulera om hemliga kontakter och politiska intriger dras Samuel och Amalia allt djupare in i ett nät av misstankar, där någon gör allt för att sanningen aldrig ska nå offentligheten.

Det här är en historisk deckare med kungahuset och Stockholm under 1700-talet som kuliss och spelplats. Det är svårt att inte dra paralleller till Niklas Natt och Dags 1793 serie. Det finns en hel del likheter då de båda rör sig i samma tid och samma geografiska plats. Skillnaden är möjligen att vi i Dubbelörnen är håller oss nästan uteslutande på slottsteatern och dess närhet.

En annan likhet är språket. För precis som i Jan Guillous Arn-serie, ovan nämnda 1793-serien och till viss del även Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström så har författarna skapat ett språk så att vi ska med ord och uttryck förflytta oss tillbaka i tiden. För det är naturligtvis inte så man pratade på 1100, 1700 eller 1800-talet. Men genom att krydda vårt moderna språk får vi en känsla att befinna oss på slottsteaterns kulisser. Jag tycker att Per och Herman gör det är snyggt för det är en svår balansgång för att det inte ska bli högtravande. Det är inte en språkkurs vi förväntar oss utan underhållning.

Jag gillar också att de får in politik som en kontrast till all kultur. Exakt var gränsen mellan vad som verkligen hänt och vad som är fiction är ingen jag kan reda ut då jag möjligen somnade till på någon historielektion i skolan. Men det är inte viktigt här, det är som sagt underhållning som står på schemat här.

Att läsa det här språket kan inte vara det lättaste. Då behövs en av de bästa och Martin Wallström är en av de som behärskar det. Jag är mäkta imponerad hur han tar sig an ord och uttryck som har stått och samlat damm ett par hundra år.

I Dubbelörnen löser en teaterdirektör och hans nya assistent mord i 1700-talets Stockholm. Per E Åsberg och Herman Lindqvist har slagit sina påsar ihop och levererar spänning i en historisk miljö. Jag delar ut en fyra i betyg. 

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Nio fingrar av Christoffer Orcander

Advokaten Henry Svan får via en gemensam bekant ett uppdrag att hitta en försvunnen person och med tanke på betalning är svårt att tacka nej. Men efter att kommit ett avhugget finger och en begäran om 10 miljoner så här han helt plötsligt indragen i ett kidnappningsdrama. Saker blir inte bättre när det dyker upp ett lik under isen. 

Det här blir en jakt på en försvunnen person, en jakt som går genom ett vinterbitet Bohuslän och avslöjar den ena familjehemligheten efter den andra längs vägen. 

Det här är den andra boken i Christoffer Orcanders serie om advokaten Henry Svan. Efter att ha kommit tillbaka från ön i första boken så är han nu tillbaka på fastlandet. Men vi är kvar på västkusten och känner igen oss i den suggestiva stämningen. För att späda på den stämningen så är det vinter under hela historien. Så mycket vinter så att en bil har snökedjor, om det nu förekommer i Bohuslän.

Henry Svan är huvudperson inte sticket ut speciellt mycket. Visst har en blick för detaljer men annars är han en rätt vanlig man. Vi får även möta ett par vindpinade karaktärer i den här boken, men det är inte karaktärerna som lyfter den här boken. Här ligger fokus på intrigen och vändningarna. För även om tempot är rätt lågt så går det undan när historien vänder vid några tillfällen. För att få dessa två motsatser att gå ihop så krävs det mycket av författaren men Orcander styr det hela med en stadig hand på ratten. Det här är en välskriven bok. 

Precis som i Död mans grepp så är det Ludvig Josephson som läser boken. Hans röst är en bidragande orsak till den speciella stämning som råder i boken.

I Nio fingrar så hamnar Henry Svan mitt i ett kidnappningsdrama som går fel. Christoffer Orcander fortsätter sin serie på Sveriges framsida där vi bjuds på mörker, lögner och hemligheter. Det blir en fyra i betyg. 

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

Hulda av Ragnar Jónasson

En pappa ska bara gå ut till bilen och hämta lådan med juläpplen då dörren går i baklås. Inne ligger frun i badet och deras baby ligger och sover på ovanvåningen. När mannen tillslut kommer in så är babyn borta. Detta händer 1960 utanför Reykjavik.

20 år senare dyker det första konkreta spåret av babyn upp i form av en nalle. Den hittas i en fiskastuga långt norrut och kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir får i uppdrag att följa upp det. Så hon beger sin norr ut med en yngre kollega. Väl där isoleras de av en storm som gör att telefon och ström slutar fungera. Under de förhållandena ska det ta reda på vad som hände en decembernatt 1960.

Det här är den fjärde boken om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir där den första boken i serien Mörkret kanske är den mest kända då de blivit filmatiserad av Lasse Hallström med Lena Ohlin i huvudrollen.

Det här är en historia som utspelar sig i början på 80-talet. Vilket betyder ett enklare och lite naivare liv, även på Island. Framförallt när stormen sveper in och ström och telefon slås ut så fanns inga mobiler som kan rädda en.

Visst vill man veta vad som har hänt med den försvunna babyn men bokens storhet ligger i Huldas liv tycker jag. Strävan efter att lyckas på jobbet, vara en bra mamma och slåss mot sina tvivel. Men lugn, vi får svar på det mesta även om det kommer väldigt mycket den sista halvtimmen.

Det är Marie Richardson som gestaltar Hulda i den här boken, precis som de tidigare böckerna. Jag tycker hon gör det bra, speciellt när Hulda tvivlar på sig själv och vad hon vill.

Ett barn försvinner på julafton 1960 och 20 år senare blir fallet aktuellt igen. Isländske Ragnar Jónasson blandar vardagsliv, tvivel och polisarbete i spänningsromanen Hulda. Jag delar ute en isande fyra i betyg. 

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Död mans grepp av Christoffer Orcander

När advokaten Henry Svan konstaterat att hans pappa aldrig kommer få lämna ålderdomshemmet så bestämmer han sig för att sälja hans hus. Sagt och gjort så beger han sig ut till ön. Det är tänkt att bli en kort tripp men när han snubblar över ett lik i den gamla konservfabriken så ändras förutsättningarna. Liket i fabriken gör att Henry bli indragen i saker där händelser i svunnen tid kommer upp till ytan. Speciellt händelsen natten där öns arvtagare försvann spårlöst. Det blir en tid där Henry börjar tvivla på människor runt sig och sig själv.

Det här är den första boken om advokaten Henry Svan. Christoffer Orcander tar oss med ut till västkustens karga ör där väder, vind och skrock styr mycket av livet. Vi blickar mer bakåt än framåt när historien sakta men säkert nystas upp.

Jag har precis summerat mina 15 år som recensent av ljudböcker och skrev då om Peter James bok Dead mans grip från 2011, som fick titeln Död mans grepp på svenska. Även om James bok också handlar om ond bråd död och även om det går att åka båt mellan Brighton och västkustens öar så har Orcanders bok ett mörker och ett vemod som James inte har. Det är kanske det som är Västkust noir.

Tempot i boken avspeglar livet på ön. Det är ingen som springer i rulltrappan här, och då beror det inte på att det inte finns några rulltrappor utan för det är mot all vett och sans på ön. Vi får även en inblick i vad som gäller vad det gäller vad man får och inte får göra på sjön. Som att man inte bär grönt på en båt. Kalla det skrock eller bara som det alltid har varit.

Det är Ludvig Josephson som läser boken. Hans röst speglar bra det långsamma och lite eftertänksamma tempot boken har.

I Död mans grepp åker Henry Svan ut till västkustön för att sälja sin pappans hus. Christoffer Orcander bjuder på en psykologisk laddad thriller med många trådar bakåt i tiden. Det blir en trea i betyg från mig. 

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

Rånarna av Andreas Ek

Caspian och hans närmaste vänner har det gott ställt, men ändå utför de rån. För Caspian är det inte i första hand pengarna som är drivkraften, det är kicken av adrenalin. Men när de rånar en klockbutik i Nacka gör han ett misstag, något som kan få allvarliga konsekvenser framöver. Samma natt som rånet så träffar han Malin på en hemlig fest, en fest full av sex och lust. Det blir ett möte som får komplikationer, och då inte i första hand för att Malin har en man utan för att hon är polis och jobbar med rånet mot klockbutiken. 

Just den klockbutiken hade även Arma Dalmaz och hans gäng tänkt att råna en dag senare så nu har han tagit upp jakten på de som hann före. Men han vet inte vem det är han jagar. 

Det som försvårar de och mycket annat är att Caspian också är polis. Det betyder att det är väldigt mycket som står på spel. För alla inblandade.

Det här den första boken i Andreas Eks nya Lexusserie. Att en polis skriver en bok om en korrupt polis är intressant. Och just att följa en polis som utför rån är spännande. Det gör att huvudpersonen ställs inför många dilemma. Som till exempel, hur mycket våld får man använda vid ett rån? Att Caspian också är attraktiv, stark och smart gör att det inte är så enkelt för oss lyssnare att veta var vi ska har våra sympatier. 

Allt detta parkerat i ett format som får mina tankar att gå till Sammy Jeridis tidiga böcker i Ghettoserien. Det är gott om ord som gola, aina och bre. Språket är lika rappt som själva handlingen.  För här går det undan ibland. Vi får vara med om saker som får pulsen att gå upp som snabba biljakter och sekunderna innan rånarna går in på banken.

Andreas Ek har skrivit böcker i tio år vid det här laget. Själv fick jag upp ögonen för honom efter att han skickat ett mail till mig 2018 där han tipsade om sina första böcker Törst och Raseri. Sedan dess har han släppt 14 eller 15 böcker till vilket ändå är ett imponerande tempo med tanke på att han jobbar som polis på dagarna.

Precis som liknelsen med Ghettoserien tidigare så finns det ytterligare skärningspunkt i Jonas Malmsjö. Den här typen av snabb actionfylld spänningsroman är då Jonas Malmsjös röst gör sig som bäst. 

I Rånarna får vi följa polisen Caspians resa mot vad som kan bli en katastrof. Andeas Ek bjuder på högt tempo, en hel del sex och a llt i en ghettostil som jag belönar med en fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö 

Betyg:

Trollkarlen av Tina N Martin

En städare vid teatern känner en frän lukt i foajén och det visar sig att lukten kommer från ett badkar som står på  scenen.  Syran i badkaret visade sig innehålla människoblod. Samtidigt visar sig en skådespelare vara försvunnen och i hennes loge hittas en liten häxhatt.

Hos polisen är Idun Lind avstängd från sitt utredningsarbete på grova brott men hon blir ändå involverad i utredningen kring teatern. 

Det visar sig snart att flera anställda på teatern är i fara och gärningsmannen är skoningslös. 

När Idun och hennes kollegor börjar rota så hittar de trådar som går tillbaka till Musikhögskolan i Luleå och en specifik klass för 25 år sen. En hårt sammansvetsad klass med endast sex personer. Frågan är vad som väger tyngst, sammanhållning eller konkurrens och om det har någon betydelse 25 år senare?

Det här är den femte boken om Idun Lind. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat på någon av de fyra tidigare men hade ändå inte några problem att komma in i boken. Det jag möjligen missar är hur de olika poliserna förhåller sig till varandra. Men det är ett pris man får betala när man hoppar in mitt i en serie tycker jag. 

Som framgår av texten ovan så är det en teater som är spelplatsen. En plats jag själv inte känner till så väl. Men det visar sig snabbt att det finns gott om hierarkier som bara det gör att det skapas spänningar. 

Jag kommer inte spoila något men det visar sig att gärningsmannen följer en känd berättelse för sina gärningar. Även om vi rör oss i teaterns värld så tycker jag att det är på gränsen till för fantasifullt. Det är väldigt effektfullt och gör historien spännande. Samtidigt så tycker jag det naggar i trovärdighetskanten.  Seriebrottslingar på den här nivån är väldigt ovanligt i Sverige. 

Det här är en bok som utspelar sig i Norrland och då är det näst intill lag på att Lo Kauppi läser boken. Och det gör hon med en ära.

I Trollkarlen så får vi följa med bakom kulisserna när Idun och hennes kollegor jagar mördare på teatern. Det här är femte delen i Tina N Martins serie om Idun Lind. Spännande och väldigt många udda brott gör att jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare : Lo Kauppi

Betyg:

Det lovliga bytet av Peter Nyström och Peter Mohlin

John Adderley, före detta FBI-agent och numera utredare vid länskriminalen i Karlstad, fastnar i en bilkö orsakad av en poliskontroll. Medan han väntar ringer han jobbet för att höra vad som pågår. Samtalet avbryts när ett misstänkt fordon försöker undvika att fastna i kontrollen och John tar upp jakten. Efter ett dramatiskt stopp lyckas föraren fly till fots, men i bilens baklucka görs en betydligt mer obehaglig upptäckt, ett lik.

Samtidigt får Gustav Bolinder, ägare till ett framgångsrikt värmländskt familjeföretag, ett skrämmande mejl. En länk leder till en webbkamera där hans vuxna dotter syns fastkedjad vid en betongvägg. Kidnapparna kräver tjugo miljoner kronor och hotar att döda henne om familjen kontaktar polisen. Beslutet blir att hålla allt hemligt och betala lösensumman.

Men situationen kompliceras när John Adderley hör av sig. Den kidnappade kvinnan visar sig ha en koppling till den döda personen i bilens baklucka, och polisen vill veta var hon befinner sig. Snart tvingas familjen konfrontera mörka hemligheter som länge hållits gömda, samtidigt som Adderley och hans kollegor dras in i en allt mer komplicerad utredning.

Det lovliga bytet är den femte delen i serien om John Adderley, FBI-agenten som gömmer sig i Karlstad med ett bagage som ständigt gör sig påmint. Precis som i de tidigare böckerna blandar Mohlin och Nyström skickligt en välkonstruerad kriminalgåta med huvudpersonens privata problem och relationer.

Upplägget är kanske inte unikt. Nordiska deckare är fulla av utredare med komplicerade privatliv. Men precis som Jo Nesbø lyckas göra Harry Hole till något betydligt mer än ännu en trasig polis, lyfter Mohlin och Nyström sin serie långt över genomsnittet genom starka karaktärer, högt tempo och en berättarteknik som gör det svårt att sluta lyssna.

Jag ska erkänna att jag tycker mycket om den här serien. Författarduon vet exakt hur man bygger spänning utan att tappa fokus på människorna bakom brotten. Och dessutom måste jag ge en extra eloge för smeknamnet ”Fuckup” på den facklige representanten. Oavsett vad man tycker om karaktären är det ett namn som är omöjligt att glömma.

Ljudboken läses som vanligt in av mästerlige Reine Brynolfsson. Efter fem böcker i serien känns hans röst nästan lika självklar som John Adderley själv. Brynolfssons lugna och precisa berättande ger både tyngd och trovärdighet åt historien.

Trassliga familjeband och ett urspårat kidnappningsdrama är vad vi möts av i Det lovliga bytet. Petrarna Mohlin och Nyström släpper för femte gången lös den stilige FBI agenten John Adderly i Karlstad. Välskrivet som vanligt och en fyra betyg. 

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑