Gery L Stewart, Susan Mustafa – Det farligaste djuret av alla

Floran av True Crime böcker är större än någonsin. Det är fler än jag som är intresserad att veta mer om seriemördare och andra hemskheter. Ofta är det en journalist eller författare som sammanfattar ett fall genom att läsa vad som skrivits i tidningar om det och sen kompletterar med lite egen research. Sen har vi dom där det finns en twist på detta, som i den här boken då författaren upptäcker att han är de bortadopterade sonen till den kända, ej gripna seriemördaren Zodiak. Det gör att vi får två historier i en, både jakten på seriemördaren och på pappan. Det här är en väldigt amerikansk bok, på flera sett. Ett av dom är inställningen till religion.Jag vet att religionen har en annan plats i samhället i USA än i Sverige. Men när man skriver en bok om en av USAs värsta seriemördare så blir det lite märkligt att blanda in gud kan jag tycka.
Gery L Stewart och Susan Mustafa berättar historien om att upptäcka att ens pappa är Zodiak mördaren. Det farligaste djuret av alla är en helt ok True Crime berättelse som får en trea i betyg.

Uppläsare:Christoffer Svensson

Betyg:

Karin Smirnoff – Vi for upp med mor

I den andra boken om Jana Kippo så har modren precis dött och hon och bror behöver resa norr ut för att begrava henne. I hennes hemby Kukkojärvi är Gemenskapen som håller by i ett järngrepp. Om du inte tillhör den kristna församlingen/säkten har man inte mycket i byn att göra. Att den bångstyriga janakippo vägrar att ställa in sig i ledet är inte så konstigt. Karin Smirnoff karga men målande språk är det samma som från den första boken, kanske ännu mer dialekt när handlingen flyttat norr ut. Det gör att det ställs ännu högre krav på Lo Kauppis uppläsning, något hon klarar med glas. Det är en njutning att höra henne läsa de här böckerna. Om man tittar på handlingen så händer det betydligt mer i den här andra delen. Kampen att rädda sin tvillingbror går vidare.
I Vi for upp med mor fortsätter janakippos kamp att rädda in tvillingbror. Karin Smirnoffs målande språk,lite bättre handlingen och Lo Kauppis uppläsning ger boken en fyra.
Uppläsare: Lo Kauppi

Stefan Di-Omnia – Kattstryparen Rum 419

Det är ofta man använder det slitna uttrycket Verkligheten överträffar dikten, men här är det verkligen så. Stefan Di-Omnia har tagit tag i en snörstump och nystat upp en helt otrolig historia. Litteraturen är full av psykopater som skrämmer och fascinerar oss. Spontant kommer jag att tänka på Silfverbielke, skillnaden är att det är uppdiktade historier som vi kan lägga ifrån oss och gå vidare i våra liv. Här möter vi en flicka, i början 12-13 år som med sina handlingar skrämmer skiten ur mig. Med intelligens, list och total avsaknad av empati manipulerar hon alla i sin närhet. Och i begreppet alla räknar vi in en av Sveriges kanske mest ökända och hårdaste brottslingar Daniel Fitzpatrick.
I definitionen av en psykopat så finns det med att man inte kan sätta sig in eller bry dig om andras känslor. Något som verkligen stämmer på huvudpersonen Helen. Hennes förmåga att stänga av sina känslor använder hon till max när hon begår sina brott, mestadels bedrägerier men även hot och våld.
Det här är en dramatiserad beskrivning av Helens uppväxt och liv som mynnar ut i hur hon mördar sin sambo på Stadshotellet i Västerås. Helt sann om vi får tro författaren, som jag gör. Vi får även följa rädslan och förtvivlan i många av dom offer som Helen lämnar efter sig i sin framfart. Jag är väldigt fascinerad av dramatiserade True Crime historier och den här håller minst lika hög klass som Ebervall/Samulsons som jag rankar högst. Stefan Sauks röst gör sig mycket bra för just den här boken.
Stefan Di-Omnia skrämmer skiten ur mig med sin dramatiserade True Crime historia om psykopaten Helen. Kattstryparen Rum 419 är en läskig, spännande och välberättad historia som är årets bästa bok hittills, klar femma.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

Cilla & Rolf Börjlind – Fruset guld

Olivia Rönning är tillbaka, och Tom och Mette och dom andra karaktärerna. Det känns som att komma in på en fest med kompisar man känner väl och inte sett på ett tag. Jag tycker det är roligt att Mårten, som alltid fått vara en bifigur, får ta en lite större roll i den här boken. Förutom det digra och lite spretiga persongalleriet så är det spänningen och actionscenerna som sticker ut. Det märks att författarparet är vana att skriva filmmanus. För det är inga problem att se handlingen som en film. Vi rör oss i så skilda miljöer som karga svenska fjäll till Gambias kust. Jag kan tycka att boken trampade lite vatten på slutet när säcken skulle knytas ihop. Uppläsaren Nina Zanjani är en ny bekantskap för mig och hon imponerar stort på mig. Hennes röst passare bra för action.
Cilla & Rolf Börjlind och alla deras härliga karaktärer är tillbaka. I Fruset guld bjuder Olivia Rönning och Tom Stilton på action i sedvanlig stil, en fyra i betyg.
Uppläsare: Nina Zanjani
Betyg:

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

Det första som slår än när man börjar lyssna på Karin Smirnoffs bok är språket. Att kunna skapa en stämning bara genom att ändra på några stavelser, som att konstant prata om modren och fadren gör så mycket. Det ställer höga krav på uppläsare. Jag tycker Lo Kauppi gör en jättebra uppläsning. Samtidigt är det synd att man inte hittat en kvinnlig uppläsare med mer utpräglad norrländska, det hade troligtvis lyft boken ytterligare. Det här är en bok så långt från pastellfärger och tuggummipop man kan komma. Vid en första anblick är allt mörkt, kallt och eländigt. Men börjar men skrapa lite på ytan så upptäcker man en hel del godhet bakom misären. Jonakippo är en trasig människa som verkligen försöker göra rätt, försöker rädda de runt om kring sig och speciellt sin tvillingbror.
Jag for ner till bror speglar ett hörn av det här landet som känns väldigt avlägset. Samtidigt gör Karin Smirnoffs språk det så levande i all den mörka misären. En fyra för språket.
Uppläsare: Lo Kauppi

Michelle McNamara – Jag försvinner i mörkret

Det finns olika typer av True Crime böcker. En variant är att berätta historien dramatiserat och den andra att berätta om själva utredningsarbetet. Den här boken är mer av det sistnämnda varianten. Man kan också dela in True Crime i att skildra lösta och olösta brott. Även i det fallet är det det senare som gäller här. Därför är det imponerande att som författare ta sig an ett så stort jobb som man inte vet hur och om det ska sluta. Så när McNamara ta sig an historien vet hon att gärningsmannen är via DNA är knuten till 12 mord och 50 våldtäkter. Med sitt ihärdiga arbete kartlägger hon samtliga brotten och via sin blogg får hon kontakt med andra likasinnade och med före detta utredare. Känslan är att vi bit för bit tar oss närmare gärningsmannen. Hennes vilja att skildra offren gör att det inte bara blir än skildring av hemska händelser. I förordet, av Gillian Flynn, får vi reda på att författaren hastigt dör innan boken är helt färdigställd. Ytterligare en obehaglig twist på den här ruskiga historien. Så gillar du amerikansk true crime och vill ha en djupdykning och ett komplement till HBO serien som släpps nu så skulle jag verkligen rekommendera den här boken.
Michelle McNamaras ruskiga, varma, spännande true crime berättelse om Golden State Killer lämnar inte mig oberörd. Boken Jag försvinner i mörkret är ett bra komplement till HBO serien och får en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar
Betyg:

Don Winslow – Spillror

Jag känner Don Winslow som författaren som kan berätta om poliser som balanserar på gränsen mellan rätt och fel. Som när han beskriver Denny Malone i Styrkan. Ja, han gör fel men har en vilja att göra rätt. I den här boken får vi sex fristående noveller med liknande polisen som på olika sätt strävar efter rättvisa men balanserar på den tunna gränsen mellan rätt och fel. Vi rör oss över stora delar av södra och västra USA. Historierna är nyskrivna och beskriver att nytt splittrat USA så som det blivit under Trumptiden. Den sista berättelsen utspelar sig också runt gränsen till Mexico och blottar delar av det bristerna i hanteringen av splittrade familjer. Annars gillade jag berättelsen om den förrymda beväpnade apan. Jag älskar Winslows långa detaljrika romaner. Detaljerna och personbeskrivningarna finns där man tycker som funkar bättre i roman än i novellform.
Don Winslow ger sin bild av ett splittrat land i novellboken Spillror. Tycker han är bättre i roman än novellform, men allt det vanliga finns där så en fyra blir det allt.
Uppläsare: Frederick Halbout
Betyg:

Per Hallén – Utan samvete

Utan samvete är en politisk spänningsroman. Det politiska kretsar kring det snabbt växande partiet Svenska Nydemokraten med rötterna i VAM och BSS. Känner ni igen något? Om inte så har partiet en partiledare som heter Jimmy Jakobsson. Han bor dock inte i Sölvesborg utan lite ironiskt har författaren förlagt honom i Skara. Den typen av subtila flirtar med verkligheten finns det många i den här boken. Något jag uppskattar. Jag tycker att de politiska kopplingarna i boken är det som håller den uppe. Den parallella historien om Åsa som ska hämnas en våldtäkt som skedde för 30 år sen känns inte så trovärdig. Blir inte bättre när hon för och kompisarna ska ta upp hämden. Något som också slår mig är att alla karaktärerna i boken har klassiska svenska förnamn som Lasse, Olle, Gun, Kenta, Gunnar osv. Lite som en svartvit film. Det hade varit uppfriskande med en Nazri eller iallafall en Fabian.
Per Halléns Utan samvete är en spänningsroman med politiska kopplingar. Förutom en del roliga blinkningar till en politisk verklighet haltar historien lite i trovärdighet, så det blir en två i betyg.
Uppläsare: Per Hallén
Betyg:

Mattias Edvardsson – Goda grannar

Vi börjar med att få veta att en mamma på Bråkmakargatan i Köpinge blir påkörd av en annan granne. Därefter nystas berättelsen om vad som händer före och efter olyckan upp igenom tre olika berättarperspektiv. Från maken Micke, grannen Jacqueline och hennes son Fabian. Historien hoppar fram och tillbaka i tiden och likt en rysk docka tar vi oss lager för lager in mot pudelns kärna. Det är ett mycket avancerat sätt att berätta historien på men funkar riktigt bra. Precis som i Edvardsson förra bok, En helt vanlig familj, så använder han sig av tre olika uppläsare för de tre berättarperspektiven. Något som gör det enklare att hänga med i historien.
Det här är en berättelse som visar hur rykten och skvaller kan krypa sig in i ett grannskapet som röta i trä. Vi vet att det ska gå åt skogen men inte exakt hur.
Jag har sett fram emot den här boken i två år. Det gläder mig att jag ännu en gång kunde bli överraskad, trots mina förväntningar.
Mattias Edvardsson bjuder återigen på ett nytt sätt att berätta en historia. Goda grannar är en spännande, läskig och fascinerande berättelsen just grannsämja. Betyg fem av fem för att han lyckas överraska igen.
Uppläsare: Magnus Roosmann, Lo Kauppi, Viktor Åkerblom
Betyg:

Anders Roslund – Sovsågott

Anders Roslunds böcker, även de han skrev tillsammans med Börje Hellström, har alltid en koppling till ett aktuellt samhällsproblem. Den här boken är inget undantag. Två små flickor försvinner från Stockholm samma dag. De försvinner till de mörkaste och hemskaste ”platser” vi människor kan tänka oss. Det är inte första gången Roslund tar upp ämnen som pedofili och människohandel. Redan i de två första böckerna om Ewert Grens Odjuret och Box21 var ämnena centrala, och det är 15 år sen. Den här boken är spännande från början till slut, precis när man tror att allt är löst så finns det en vinkel till eller ytterligare en sten att lyfta på. Att få in Piet Hoffman som ytterligare en huvudperson i serien har givit böckerna ytterligare en dimension. Thomas Hanzon läser inte in så många böcker men serien om Grens läser han väldigt bra. Gillar också se små subtila tilltagen att göra dialogerna i telefon lite burkinsk.
‪I Sovaågott tar sig Grens och Hoffman an en pedofilring. Anders Roslund är en mästare på att kombinera samhällsengagemang och spänning. Han gör det på det allra bästa sättet och det premieras med en femma i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑