Sot av Sara Strömberg

En kvinna hittas död efter att ha fallit från hög höjd i ett av Åres finare hotell. Något Vera Bergström får nys om och nyheten växer ännu mer när det visar sig vara den välkända modeskaparen Ewa Åkerman som dött.

Någon dag senare sprängs en man i sin båt utanför Åre. Två fall som inte ser ut att ha något med varandra att göra. När polisen helt utesluter samband så gräver Vera vidare. Ett grävande som ger henne ett försprång mot polisen, men också utsätter henne för fara. Spåren leder långt utanför Jämtlands gränser.

Samtidig som Vera gräver så upptäcker den nyskilde psykologen Mikael en svårt skadad kvinna vid sitt sommarhus. Hon vägrar tala om vem hon är men Mikael tolkar det som rädsla för en misshandlande man. Men är det så? 

Det här är den fjärde boken om den truliga journalisten Vera Bergström. Trots att hon äntligen blivit sambo med den oroligt tålmodige Thomas är det ändå något som skaver lite. För när andra skulle känna sig lugn av att bli omhändertagen så börjar det krypa i kroppen på Vera. Jag tycker att det är det som gör henne intressant som karaktär. Sen blir det ännu mer intressant när hon tar hjälp av AI i sitt sökande efter sanningen. Något som också skaver lite hos en journalist från den gamla skolan.

Utan att avslöja för mycket så leder trådar utanför Sverige gränser.  Snyggt att kunna få in det samtidigt som Vera håller sig på hemmaplan. 

Det här är en serie som verkligen passar Katarina Ewerlöf som hand i handske. Den enda jag kommer på som skulle göra det lika bra är Helena Bergström. Med tanke på att hon spelar Annika Bengtzon och det finns vissa likheter mellan Annika och Vera. Men nu läser ju Helena Bergström inte in böcker så det resonemanget kan vi lägga ner.

I Sot drar historien sig ut i världen medan Vera Bergström håller sig i Jämtland. Sara Strömberg utvecklar sin truliga reporter och sina historier. Det här gillar jag och ger den en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg

0

Nattjägaren av Anders De la Motte

1995 i ett slott som ägs av familjen Cronier sker något fruktansvärt. Makarna Cronier hittas skjutna och deras kassaskåp är länsat på bla en Järnmask. Dottern Cassandra hade lyckats gömma sig och sonen Hector var inte hemma vilket gjorde att de överlevde. Polisen gick på linjen att det var ett inbrott som gått fel och dubbelmordet klaras aldrig upp.

I nutid, trettio år senare, ägs slottet fortfarande av syskonen, trasiga på olika sätt, Cassandra isolerar sig i slottet för att ägna sig åt konst och Hector har klena nerver och självmedicinerar med en del missbruk.

När Leo Asker hittar den stulna järnmasken i ett dödsbo börjar hon rota i det ouppklarade dubbelmordet från 90-talet. Så tillsammans med den nu nedläggningshotade Avdelningen för förlorade själar försöker det få reda på vad som hänt. En utredning som många i polishuset och på andra platser gärna sätter käppar i hjulen för visar det sig.

Martin Hill kämpar samtidigt med att ta sig ur Prepper-Pers grepp och samtidig ta reda på hur Prepper-Per tänkt hämnas på sin före detta arbetsgivare Tectron. Men det är lättare sagt är gjort , för som man säger ”Per spelar schack när alla andra spelar fia med knuff”.

Nattjägaren är den fjärde delen i Askerserien. En serie jag gillar men samtidigt har lite svårt att få grepp om. I den här boken så var det på gränsen till för mycket ”hokuspokus” för min smak. Hela spelet kring Nattjägaren är lite som Anden i glaset som var populärt när jag växte upp. Men samtidigt så går det att se förbi delar man inte gillar när boken i övrigt är bra. Jag är väldigt fäst vid både Leo Asker och Martin Hill som karaktärer. Det är också fascinerande hur de dras till den mytomspunna Prepper-Per mot sin vilja.

Jag har lyssnat på samtliga delar i serien och kan konstatera att det inte är den bästa boken i serien enligt mig. Men jag kommer med största säkerhet hänga på låset när nästa del släpps nästa år.

Precis som de övriga delarna i serien så är det Gunilla Leining som läser och precis som vanlig är det en stabil uppläsning.

I den fjärde delen i Askerserien får vi bekantas oss med något som kan uppfattas som en vålnad, kallad Nattjägaren. Anders de la Motte låter åter igen Leo och avdelningen för förlorade själar jaga en mördare. Inte den bästa boken i serien men en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

0

Frusen sorg av Jan Melander

En man hittas mördad vi sin stuga utanför Härnösand. Då mordet innehåller vissa rituella inslag så kallar den lokala polisen in Riksmordgruppen i form av utredaren Manfred Edlind och rättspsykiatern Carin Sundin. När ytterligare ett mord, den här gången på en kvinna sker så ökar pressen på utredningsgruppen. Vid en första anblick ser det inte ut att finnas några kopplingar mellan de två offren. Utredningen går framåt och en man grips. Men är det verkligen rätt man de har gripit?

Det här är en deckardebut som sticker ut. Vi har sett böcker där olika typer av Riksmordgrupper hjälper den lokala polisen så det är inget nytt. Vi har sett otal böcker där ett mord leder till fler och vi har definitivt sett poliser som jagas av egna demoner. Så man kan inte säga att boken innehåller så många nya pusselbitar. Ändå är känslan att de sätts ihop på ett väldigt snyggt och smart sätt. Ta bara Manfred och hans vilja att vara en i gruppen samtidig som har ändå gör sina misstag. Eller hans kollega som kanske dricker lite för mycket men är ändå knivskarp i sina analyser.

Jag tyckte att historien drog iväg lite i mitten av boken men det räddades upp av en bombastiskt slut. Som ni hör så har jag svårt att sätta fingret på exakt vad det är jag gillar med boken men efter lite funderande så tror jag det är den fina balansen mellan knivskarpt polisarbete och sårbara människoöden. Låter det pretentiöst? Ja, kanske men ibland känner man bara att en historia berör. Här ser jag redan fram emot en uppföljning.

Det blir inte sämre att det är Martin Wallström som gestaltar Manfred. Han hjälper verkligen till att bygga upp den Twin Peaks liknande stämningen i den här boken.

Frusen sorg är en lika snygg som smart deckardebut. Det märks att författaren Jan Melander är väl bevandrad i trakterna kring Härnösand och polisyrket. Jag föll som en fura och delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

1

Ur spillorna av Lisa Bjerre

Tidigt på juldagsmorgonen hittas en man ihjälslagen utanför Klara Kyrka i Stockholm. Då mannen identifieras som missbrukare så klassas fallet som ett klassiskt fylleslagsmål. Men även fylleslagsmål behöver polisen titta på. Polisen i det här fallet blir Diana Lang som precis fått en andra chans på grova brott efter rättsskandal  och hennes nya och lätt skeptiska kollega Simon.

Det visar sig att fallet är lite mer komplicerat än det först ser ut att vara och spåren lede via de hemlösas värld till mörka familjehemligheter.

Det här är den första delen i Lisa Bjerres nya serie Monstrum. Det är en serie i 5 delar som kommer släppas inom en dryg månad med start nu den 25 november. Spelplatsen är Stockholm och vi får möte många av samhällets mest utsatta. Ett kul och spännande upplägg där vi lyssnare får lite kortare böcker, 5-6 timmar, men betydligt tätare än vi är vana vid. Jag ska följa det här med pänning för att se hur det tas emot. Går det att göra trots att man inte heter Grimwalker i efternamn?

Jag tycker Lisa har fått ihop ett intressant persongalleri med Simon som är seriens Lisbet Salander, i alla fall när de kommer till förmågan att behärska datorer. En karaktärstyp som är rätt vanlig i nya deckare. Sen har vi Diana. Vi får tidigt veta att hon gjort ett ödestigert misstag på sitt tidigare jobb, men inte exakt vad. Det är förövrigt att återkommande tema att vi får en hint om att något hänt. Gissar att fler och fler frågetecken kommer att rätas ut under seriens gång.

Historien är rapp och känns aktuell. Jag berörs av offrets mamma som blint försöker hjälpa sin drogberoende son.

Den erfarna Angela Kovács står för inläsningen och det gör hon som vanlig med den äran.

Ur spillrorna är den första delen i Lisa Bjerres nya serien Monstrum. Det här är en mordet klassisk svensk deckare i Stockholmsmiljö med en spännande huvudkaraktär. Snyggt, det blir en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

0

De märkta barnen av Jenny Rogneby

Mitt i sommaren inkommer ett bombhot mot Karolinska Universitetsjukhuset i Stockholm. Polisen och bombskyddet är snabbt på plats och kan lokalisera en svart väska på en gräsmatta. Men väskan innehåller ingen bomb utan ett levande spädbarn.

Barnet tas snabbt om hand och läggs in på Astrid Lindgrens barnsjukhus för vård. Men fyndet förbryllar polisen och förvirringen blir inte mindre när det hittas en kod på barnets innerarm. Vem är flickan? Varför saknar ingen henne? Vem lämnade henne där?

När ytterligare ett barn hittas exploderar allt i media och trycket på polisen ökar. När misstänkta tas in så blir det den specialinrättade gruppen med förhörsledare som får ta sig an förhören. I den gruppen jobbar Annie Altin som mot sin vilja blir ihop parad med Alexander Tilly. Det ska visa sig att just deras olikheter är en fördel när spåren leder djupare ner i människor mörker och samtidigt högre upp i samhällets näringskedja.

Efter fem böcker om Leona och tre böcker om medlaren Angela Lans så växlar Jenny Rogneby in på ett nytt spår, i dubbel bemärkelse. Ny serie, den här gången om förhandlarna Annie och Alexander och nytt förlag. I den första boken är det handeln med barn som står i centrum. Ett ämne som jag tro få kan gå oberörda ifrån. Men som jag brukar säga, bara ett viktigt ämne räcker inte för en spännande bok. För att få till spänning så gäller det att författaren kan skriva och det kan Rogneby. Det finns två scener i bokens första halva där en au pair smyger in i ett kontor och ner i en källare där jag som lyssnare sitter på helspänn och helst bara vill skrika neeeej gå där ifrån! Det är spännande, men det är någonstans där boken tar fart på riktigt. Bokens andra halva är en riktig berg-och-dalbaneåktur som går långt utanför landets gränser.

Det här är en bok som väcker känslor. Ilska, glädje, rädsla och allt där emellan. Författaren vågar även vara politisk vilket piggar upp. Men drar sig inte heller att driva med schabloner. Det är en njutning när Alexander och hans sambo ska på parmiddag hemman hos ett hippsterpar som köpt allt i hemmet på second hand och har egna odlingar på balkongen.

Jag hade förmånen att får lyssna på den här boken i förhand och sträcklyssnade i princip boken. Och det var inte för att bli klar med den innan den kommer ut utan för att jag inte kunde sluta lyssna.

Gunilla Leining är en av våra mest erfarna uppläsare. Men då hennes stil att läsa in böcker är ganska neutral, dvs hon gör inte några ”gubbar”, dialekter eller liknande så blir betyget ofta bara att det är en bra inläsning. Men den här gången tycker jag hon höjer sig över betyget ”bra inläsning” hon hjälper till att höja spänningen i en redan spännande bok.

Förhörsledarna är Jenny Rognebys nya serie. De märkta barnen är en  fartfylld thriller på internationell nivå om ett ämne som verkligen engagerar. Jag kan inte göra något annat än att dela ut skalans högsta betyg, en femma från mig.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

2

Lucia är död av Katarina Wennstam

Under Lucianatten 1897 är det både kallt och mycket snö i Stockholm. Samma natt försvinner en ung kvinna från Dalarna som blivit utsedd till just Lucia på Skansen. Just för att det är så kallt så blir det en kamp mot klockan för att hitta henne, en kamp som Fredrika Nilsdotter blir en del av. 

Fredrika driver sin sedan något år sin detektivbyrå trots kvinnor inte får jobba som detektiver. Men historien kring den försvunna, eller som bokens titel hintar om att Lucian är död är bara en ram. Det här är en beskrivning av hur människor och framförallt kvinnor lever i Stockholm i slutet på 1800 talet. För detta ska få en mänsklig form så är det  väninnorna Fredrika, Edit, Olga och Hildur som står i centrum. Fyra kvinnor som spänner över alla de samhällsklasser som fanns i Stockholm på den tiden. Så jag skulle kalla det här en historisk roman snarare än en spänningsroman. Nu ska vi inte klyva hårstrån här då kategoriseringen inte  spelare någon roll. 

Jag gillar att lära mig en massa saker om Stockholm strax före förra millennieskiftet. Vem vill inte lära sig att den tidens bratz kallades Grilljannar. Jag gillar även att få en inblick i den gryende jämställdhetskampen. Sen tycker jag att kläderna tar en alldeles för stor plats. Ja jag vet att det var en viktig del i jämställdhetskampen, ja Hildur jobbar som sömmerska och ja kläderna var viktiga för Grilljannarna. Men precis som jag har svårt för långa och detaljerade beskrivningar av bilar eller vapen tycker jag det är för mycket beskrivningar vad alla har på sig i den här boken.

Efter boken får vi höra ett samtal mellan Katarinorna, författaren och uppläsaren. Vi i Ljudboksklubben har kört ett antal intervjuer med just författare och uppläsare och det brukar bli väldigt intressant. Det här borde fler böcker ha.

Den förra boken i serien, Död mans kvinna, vann tidigare i år Storytel Award i kategorin spänning. Jag tycker inte den här ljudboken når upp i den klassen men ser ändå fram emot nästa bok i serien.

Jag brukar väldigt sällan klaga på en uppläsare, och speciellt inte Katarina Ewerlöf. Men när hon ska gestalta personerna från Dalarna här så blir det inte bra. Det gör ont i mina öron när hon pratar dalmål i den här boken.

I den tredje delen av Sekelskiftesmorden så är Lucia är död. Katarina Wennstam fortsätter att teckna kvinnors kamp för ett anständig liv strax före förra sekelskiftet via brottsutredning, hyskor och sammetsklänningar. Blir en fyra.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

0

Onskan söker sorgen av Leif Applegren

Bara några månader efter att Greta blivit änka så får hon besöka av en man som utger sig för att vara en vän till hennes framlidne make. Mannen presenterar sig som Franko och har med sig både blommor, mat i form av rostbiff och potatissallad och till och med en box rosévin. Han uppträder mycket hövligt och beklagar att han var bortrest under makens begravning. Så trots att Greta känner oro så släpper hon in honom.

Greta är inte den första som får besök av mannen som kallar sig Franko. Ett rovdjur som ger sig på nyblivna änkor genom att läsa på om dem och sen via telefon eller besök vid graven kontakta dem med önskan att få besöka dem i deras hem. Väl där slutar det med att deras liv återigen slås i spillror.

Då Franko härjar i västerort utanför Stockholm så hamnar brotten hos Västerortspolisen och senare på åklagare Mats Ljunggrens bord. Det som först ser ut som enskilda brott blir när de läggs samman ett mönster. Ett mönster som också visar på att de grova rånen blir grövre och grövre. De inblandade inser att Frankos framfart måste stoppas. Så steg för steg tar det sig närmare honom.

Det här är den tredje boken om åklagare Mats Ljunggren. Varje bok har ett tema och den här gången har vi kommit fram till grova rån mot äldre. Ett ämne som engagerar och upprör, precis som våld mot kvinnor som var temat i boken innan. Just förmågan att engagera tycker jag är en av Appelgrens främst egenskaper. För visst blir man upprörd när någon ger sig på gamla människor när de är som mest sårbara. En grupp som oftast har som grundinställning att lita på andra människor. Vilket är en väldigt fin egenskap.

Så det Appelgren gör är att han förvandlar ganska enahanda polis och åklagar jobb till spänning på riktigt med en hög grad av engagemang. För här vill man verkligen att skurken ska åka dit, ordentligt. Och i centrum står åklagaren Mats Ljunggren. En riktig hedersknyffel. Det är så skönt att ha en riktigt reko huvudperson som ändå tar tuffa beslut och inte är mesig. Ljunggren har varit huvudpersonen även i de två tidigare böckerna. Nu är det två respektive fyra år sen de kom ut, men jag kommer inte ihåg att han hade en lika framstående roll i de böckerna.

Appelgren får mig engagerad och får mig att vara på tå genom hela boken. Något som är viktigt att vara, till sista ”sidan”.

Precis som de två tidigare böckerna så är det Jonas Malmsjö som läser. Tja vad kan man säga, en trygg och säker Malmsjö-inläsning.

En man sätter i system att råna äldre kvinnor i deras hem i Onskan söker sorgen. Shit va jag gillar Leif Appelgrens förmåga att få mig engagerad i en historia.  Jag delar ut en fin fyra i betyg. 

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

1

Bytet av Anton Berg

Sommaren 1995 ska Filip jobba på kärnkraftverket inne i Oskarshamn. Det betyder att han måste ta bussen från Figeholm varje morgon. På den bussen lär han känna Jojje. Förutom att dom är jämnåriga så är det kärleken till Bruce Springsteen som för dom samman. Det här blir deras första stapplande stegen in i vuxenlivet. Det går via träning, öl och tjejer. På kärnkraftverket jobbar också Nella som är tio år äldre än Filip och Jojje.  Men det är inte ett hinder för Filip att bli kär i henne. 

Under sommaren sker ett rån mot den bank där Jojje pappa är chef. För även om rånarna grips och döms så återfinns inte hela bytet. 

Rånet blir en händelse som ställer allt på sin spets. För var går gränsen mellan rätt och fel och vad är viktigast, vänskap eller kärlek?

Anton Berg hakar på den största trenden inom skönlitteraturen just nu, att förlägga handlingen på 90-talet. Tiden precis innan mobiltelefonen låg i var mans ficka. En tid som var lite mer oskyldig än den vi lever i idag. En tid då lycka kunde vara att få tag i en bootleg av en artist från New Jersey. Att Berg får in så mycket kunskap om Bruce Springsteen i den här boken är underhållande. Men det illustrerar ännu mer hur vänskap mellan två manliga ungdomar kan se ut. Hur status kan byggas på kunskap. Men inte kunskap i största allmänhet, utan om något specifikt typ Newcastles backlinje, mopedmotorer eller Bruce Springsteen. Snyggt.

Jag gillar kombinationen av naiviteten och att allt är på blodigt alvar i den här historien. För kärleken och viljan att passa in är på riktigt, precis som det ska vara.

Ja, det här är en fiktiv historia. Samtidig så finns det väldig mycket av författaren själv i den här boken vilket gör att det känns på riktigt.

Att Berg läser sin egen bok har blivit en självklarhet. I De ardeton fanns det en poäng för trovärdigheten att den lästes av en röst vi förknippar med seriösa dokumentärer. Just den kopplingen behövs inte i den här boken. Men visst finns det ett och annat småländskt uttryck som blir mer autentisk när författaren själv läser de.

Vi får följa med Anton Berg till hans  ungdoms Småland i romanen Bytet. En berättelse om småstad, Bruse Springsteen, kärlekens makt och den eviga viljan att passa in. Nostalgin och viljan att veta vad som hände med bytet gör att jag delar ut en fyra.

Uppläsare: Anton Berg

Betyg:

0

Glashus av Niklas Turner Olovzon

Under midsommarhelgen kliver Micke och Josefine in i en hiss i en tom kontorsskrapa i centrala Stockholm. Micke är på ytan den framgångsrika reklamaren medan Josefine är en betydligt mer vindpinad karaktär som flyr från något. Kort efter att hissdörrarna gått igen är det något som går fel och hissen störtar mot källaren. Men innan den hamnar där bromsas fallet upp och blir hängande, med Micke och Josefine fångade i den.

Efter att den första chocken lagt sig försöker Micke kalla på hjälp. Men i den folktomma kontorsbyggnaden finns ingen hjälp att få. Innan mobiltelefonen helt laddat ur så lyckas han få iväg ett kryptiskt sms till mamma Liss-Kulla i Tassby. Ett sms som får henne att sätta sig i bilen och åka från sitt trygga Dalarna ner mot Stockholm. Något som dock de två i hissen inte vet något om.

Timmarna går och Micke och Josefine förblir instängda med sina tankar. Tankar som mer och mer blir till tillbakablickar. Frågor som Är Mickes fasad verkligen så glänsande? Vad är det Josefine flyr ifrån? Hur och när ska dom ta sig ut ur hissen?

Det här är Turner Olovzons tredje bok som har sin utgångspunkt i den lilla fiktiva byn Tassby utanför Leksand. För även om Micke och Josefine sitter instängda i en hiss i Stockholm så far berättelserna ändå iväg upp mot Dalarna. I början är det lite förvirrande med alla hopp i tid och rum men efter hand så faller bitarna på plats och då börjar ”drogen” att få veta hur saker hänger i hop in. Det mesta av boken är tillbakablickar som gör att vi kommer närmare och närmare varför de sitter instängda i hissen.

Som vanlig i Turner Olovzons böcker möts vi av musikreferenser och citat insprängda i texten och jag blir lite extra glad när det i denna boken är mina gamla husgudar Depeche Mode som citeras.

Då det är huvudsakligen två perspektiv vi får följa här, Mickes och Josefines, så faller det sig rätt naturlig att det är två uppläsare. Och inte vilka uppläsare som helst, Magnus Roosmann gör Micke och Lo Kauppi gör Josefine. Personligen gillar jag det här greppet och tycker det görs alldeles för sällan.

Två personer instängda i en hiss är ramen för Niklas Turner Olovzons tredje bok. Glashus hoppar mellan nutid och dåtid, mellan Stockholm och Dalarna. Snyggt och belönas med en fyra.

Uppläsare: Magnus Roosmann och Lo Kauppi

Betyg:

0

Kicktorsken av Alexander Salzberger

Han kom in på scenskolan på första försöket, han har både spelat och satt upp pjäser på Dramaten och i den här världen är han en hyllad inläsare. Men vägen hit är långt från spikrak. Han har vuxit upp med en mamma som är alkolist, judisk styvpappa och en biologisk pappa han inte fick träffa trots att han bara bodde 15 minuter från Alexander under hela hans uppväxt.

Det är inte de bästa förutsättningarna att nå de stora scenerna. Något som gjorde att Alexander utvecklade ett eget beroende. Ett beroende av det mesta som gav kickar. Vi får följa en pojke och en man som gör allt för att passa in, fly bort eller ibland bara vara. Något som kan vara väldigt självdestruktivitet och ledde in i drogernas värld. Saltzberger lyckas förmedla den paradoxala dragningen till drogerna – både förödande och lockande på samma gång. Han är öppen med sina misslyckanden och återfall, vilket gör berättelsen trovärdig och samtidigt hoppfull.

Boken är full av historier. Som är långt ifrån tillrättalagda eller nedtecknade för att ställa författaren i ett gott ljus. Som den om när ett gäng högstadieelever åker hem på lunchen för att titta på porrfilm och det visar sig vara porrversionen av Hamlet. Det är inte den typen av historier vi normalt får höra i självbiografier. Att kunskapen om Hamlet skulle komma till användning senare i livet är en annan historia.

Det här är en både underhållande och djärvt berättelse med lika mycket humor som djup. Sen tycker jag ofta det är svårt, och nästan orättvist att betygsätta en självbiografi.

Alexander Salzberger är en av våra bästa uppläsare om du frågar mig. I den här boken som han har skrivit själv och även spelat som pjäs får han fullt svängrum i inlädningsbåset. Så bara inläsningen är värd hela entrépengen här, fantastiskt.

En uppväxt blev en pjäs som blev en bok. Alexander Saltzberger berättar naket och utlämnade om sin väg genom livet. Kicktorsken beskriver hur svårt det kan vara att passa in. Gripande och ibland våldsamt och en trea i betyg.

Uppläsare: Alexander Salzberger

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑