I veckans avsnitt av Ljudboksklubben intervjuar vi författaren Christina Larsson. Hon är aktuell med spänningsromanen ”Tre är en för mycket” som är den tredje delen i den oerhört populära Agenturen-serien. Hennes serie om Sektion M har även den rönt en hel del framgångar och topplisteplaceringar.
Men det är inte bara mörker och brutalitet som ockuperar Larssons författarhjärna: Hon har även skrivit feelgood-serien Klimakterierebellerna.
Mer om rebellerna, framgångarna i författarskapet i stort och de där skrivarkurserna hon årligen anordnar i Spanien utlovas i en riktigt trevlig och intressant intervju.
Anderv växer upp med sin bohemiska mamma. Pappor är det inte ont om, dom kommer och går. Men det är Andervs ”riktiga” pappa han längtar mest efter. Efter ett stort bråk julen 1983 i Norrköping får han ändå veta lite om honom. Hans mamma berättar att han bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna, precis som en indian. Det är ju fantastiskt att ha en pappa som är indian, även om han inte bor hos Andrev. För där bor ju en massa andra pappor, som Växtmagiken till exempel. Sen är det inte så svår att lista ut när det är dags att byta pappa. Då samlas mamma och hennes väninnor i köket. Mellan rödvinsglas och cigarettrök hörs med jämna mellanrum hur dom säger, jävla karlar. Då vet man att det snart kommer en ny pappa, förhoppningsvis en med 500 lappar och en häftig bil.
Språket i den här 80-tals skildringen är fantastiskt. Det är flera gånger man får trycka på paus och spola tillbaka för att få med alla klurigheter och underbar liknelser. Som när det är svårt att skilja vilka som är kusiner och vilka som är dagbarn, tills Andrev kommer på att kusinerna är dom som moster kallar ungjävlar. Dom andra är bara dagbarn.
Det är gott om 80-tals nostalgi i den här boken, och det gillar man ju om man är uppvuxen under det årtiondet. Nu ter ju min uppväxt som Bullerbyn jämfört med Andervs men filmerna, musikern och mordet på Palme är ändå det samma.
Jag ser även många paralleller till Torbjörn Flygts Underdog. Tidsandan är den samma och det lite knapra livet. De har jag också Augustprisnomineringen som en gemensam faktor.
Det här är andra boken i år som Gerhard Hoberstofer läser in. Det första är Diamant Salihus När ingen lyssnar. Det är två väldigt olika böcker som har just Hoberstofers fina inläsning gemensamt.
I Jävla karlar då vi följa den unge Andrevs kringflackande liv med sin 68-övervintrade mamma. Anderv Walden bjuder på en nypa humor och ett mått 80-tals nostalgi, allt sammanblandat med ett underfundigt språk. Den anrättning ger jag en fyra i betyg.
En bil med en direktör från ett stålbolag sprängs mitt på motorvägen. Kort där efter sprängs en reklamare som jobbar med en kampanj för ett oljebolag. Trots att det borde vara uppenbart att sprängningarna har en klimatkopplingen är bara Eva Nyman som ser kopplingen. Men det gör hon bara för att hon får maskinskrivna brev från gärningsmannen. Upptäckten gör att hon får i uppgift att sätta ihop en grupp för att ta reda på vem som ligger bakom sprängningarna och det är bråttom för breven fortsätter att komma och det fortsätter att sprängas. Spåren leder till en före detta kollega till Nyman som varit försvunnen i många år.
Efter Arne Dahls omåttligt populära böcker om A-gruppen och spinn-offen Opcop samt den senaste serien om Berger och Blom då är han nu tillbaka med ännu en specialgrupp inom polisen. Gruppen kallas Nova och temat för den första boken är ekoterrorism. Ett tema vi mött i Erik Lewins Arvet efter oss och Daniel Åbergs Bränd jord band annat. Så med ett aktuellt och intressant ämne får vi börja lära känna gruppens medlemmar. Jag tycker att det är en spännande samling, med sina motsättningar och sina personliga problem, precis som det ska vara.
Det är inte så ofta jag kommenterar bokens titel och omslag. Att böcker har samma titel är inget konstigt men den här boken har samma titel som en av Dan Brown böcker är ändå lite då man höjer på ögonbrynen. Lägg till att omslaget har ganska stora likheter med Stephen Kings Outsidern.
Efter att ha haft legendariska Torsten Wahlund, Johan Rabeus och Niklas Engdahl som uppläsare i sina tidigare serier så är det nu Magnus Roosmann som får ta sig an den här serien och det känns helt naturligt. Som om han inte gjort något annat än läst Arne Dahl-böcker.
När Arne Dahl börjar på ny kula gör han det med spänningsromanen I cirkelns mitt som handlar om det aktuella ämnet ekoterrorism. Men lugn vi känner igen spänningen, tempot och språket från hans tidigare. Så det blir en fin fyra i betyg från mig.
En vintermorgon får Maja och hennes två barn sätta sig på ett flyg till Gran Canaria. Låter som men mysig semester men är en flykt. En flykt från den eller dom som har dödat Majas man. De har skydd av vittnesskyddsgruppen i Sverige, men det är under förutsättning att dom själva inte röjer sina nya identiteter. Något som inte är så lätt som det låter med en traumatiserad dotter och en tonårssån som längtar tillbaka till sitt gamla liv.
Väl på plats gör de vad de kan för att passa in i svenskgemenskapen. Barnen börjar i svenska skolan. Det är där de träffar det svenska paret Estelle och Martin med barn i samma åldrar. De lever ett lyxliv fyllt av sol, cava och middagar som möjliggörs av Martins framgångsrika affärer. Men Estelle, och framför allt hennes dotter Tidra, ställer sig allt oftare frågan om vem Martin är och om det lyxiga livet möjligtvis är en fasad.
Det här är en relationsroman där det två kvinnorna Maja och Estelle står i centrum. De är i grunden inte speciellt lika men utmaningar i livet gör att de börjar umgås. Jag tycker annars beskrivningen av de båda kvinnornas barn Nemo och Tindra är intressant. Att få följa deras kamp om att som tonåringar både vara självständiga och samtidigt rädslan att inte passa in, allt på en ö långt hemifrån.
Jag lyssnade på Gabriellas första bok för över 8 år sen och då hölls handlingen i hennes hemstad Hudiksvall. Så efter 8 böcker där med kommissarier Rokka vid rodret så är det spännande med en fristående spänningsroman.
När Gabriella Ullberg Westin lämnar Hudiksvall så hamnar vi på Grand Canaria. Calima är en spännande fristående relationsroman som jag belönar med en trea i betyg.
I veckans avsnitt intervjuar vi författaren och entreprenören Sölve Dahlgren. Han är aktuell med boken Frisparkad, som handlar om Gerry, som är riktigt duktig på att lägga frisparkar och klippa gräsmattor. Det bjuds på en feelgood som Westberg beskrivit som en blandning mellan En man som heter Ove och tv-serien Ted Lasso. Sölve berättar om sitt entreprenörskap som bland annat ledde till att han var med och grundande Hoi Förlag.
Det blir ett intressant samtal om författarskap och förlagsbranschen.
En synnerligen brutal och obehaglig våldtäktsman härjar i Göteborg, i och runt Slottsskogen. Polisen famlar och beslutar sig att ta hjälp utifrån. Utifrån visar sig vara den nyutexaminerade rättspsykologen Annie Mallman. Hon är egentligen bara i Göteborg för att besöka sin farmor. Tyvärr går hennes farmor bort vilket gör att hon blir kvar för att ordna med en del praktiska saker. Men deras sista möte bad farmorn Annie att undersöka en skokartong i garderoben. Lådan är fylld med fotografier av personer som Annie aldrig tidigare sett, tillsammans med ett handskrivet brev på tjeckiska daterat Prag 1946. När tyska ambassaden samtidigt försöker kontakta farmodern om information som hon eftersökt, väcks Annies nyfikenhet och hon bestämmer sig för att gräva vidare. Spåren leder henne till farmoderns födelseort i södra Tjeckien, där Annie får livsomvälvande information. Mitt i detta blir Annie uppringd av polisen som ber henne hjälpa till med att spåra den brutala våldtäktsmannen.
Det här är en bok med två parallella historier, en påhittad deckargåta som utspelare sig i författarens hemstad och en delvis sann historia om författarens okända släkt. Det är ett grepp jag inte stött på tidigare vilket jag tycker kittlar. Att sätta en kvinnlig rättsläkare i huvudroller är däremot inget nytt. I den senaste Gissy boken jag lyssnade på, En avgörande ledtråd, så hette hon Michelle Moholin.
Peter Gissy gräver i sitt förflutna i Den stora hemligheten. Men han gör det genom att kombinera verkliga händelser från det förflutna med en påhittad spänningshistoria i nutid. Originellt som jag belönar med en trea i betyg.
Teddys familj samlas på kyrkogården för att minnas hans mamma som gick bort för mer än tjugofem år sedan. Förutom Teddy själv är det hans far och hans syster och Emelie. Hon är med trots att de inte är ett par längre. Emilie börjar kort därefter det forska i vad som egentligen hände när Teddys mamma dog. Spåren leder till ett förflutet som ingen visste fanns, och snart är Emelie indragen i ett dubbelspel som är farligare än hon någonsin kunnat ana.
Teddy däremot är inte intresserad av sin mors förflutna. Han har fullt upp med balansgången mellan möjligheten att träffa sin son och sitt kriminella liv. Det sistnämnda för honom, ibland ofrivilligt, djupt in i Stockholms undre värld och dess brutala konflikter. Så en dag rymmer Max från ungdomsvårdsanstalten, och Teddy måste välja vad han ska göra med pojken som dödade hans älskade systerson. Hämnas eller ej, det är frågan.
Det här är den femte delen i Top Dog serien. Det är ett ganska komplext universum med många sidospår. Ett universum med centrum i Stockholm, men som spänner över alla samhällsklasser från de rikast till de som knappt har pengar till mat. Det skulle kunna uppfattas som spretigt men det finns tyvärr en sak som gör att dessa världar lever närmare varande än man kan tro, nämligen narkotika. Där har vi en av seriens storheter, nämligen närheten till samhället idag.
Jag gillar Lapidus typiska språk med sina fantastiska liknelser. Sen kan jag tycka att det är lit svårt att hänga med då persongalleriet är väldigt stort och sidospåren är många.
Död man walking är den femte delen i Jens Lapidus Top Dog serie. Vi känner igen Lapiduska prosan, tempot och spänningen. Det blir en fyra från mig.
Veckans gäster är Jeanette Bergenstav och hennes partner in crime Cody. Jeanette debuterade 2021 med Syndoffer, första boken i serien om Jennifer Sundin. Den utsågs till en av årets bästa debuter, och vi kan bara instämma.
Vi pratar om hennes bakgrund som kriminalreporter, inspirationen bakom böckerna och Jeanette berättar om Havsgrav, den tredje delen i serien, som kommer i höst.
En blodig ung kvinna hittas död på gården till ett hus på Södermalm år 1895. Det visar sig att kvinnan har försökt att göra abort, eller illegal fosterfördrivning, något som enligt det gamla namnet var förbjudet på den tiden. Kvinnans död gör att kvinnor från olika samhällsklasser i börjar knyta band med varandra.
Det är Hildur, dotter till portvakten, som hittar den döda kvinnan. Samma dag kommer Fredrika Nilsdotter till huset för att bli sällskapsdam i sin farbrors hem. I huset bor också änkan Olga Laurell och hennes tjänsteflicka som heter Edit Tapper. Tjänsteflickan är tystlåten och vi kan snart ana att hon bär på den stor hemlighet.
Då den döda kvinnan tillhörde de lägre samhällsklassen och det faktum att hon var kvinna lägger inte polisen två fingrar i kors för att ta reda på vad som hänt. Det är då de fyra kvinnorna i huset börjar samarbeta för att hitta sanningen. En hjälp är att Olga Laurells man var polis när han levde något som gör att hon har god insyn i polisarbete.
Vi som följt Katarina Wennstams genom Justitiaserie känner igen det stora samhällsengagemanget med fokus på kvinnors utsatthet. En utsatthet som verkligen inte var bättre för 125 år sen. Hade man inte vetat att boken bygger på tung research så skulle man kunna skrattat åt liknelsen mellan prostituerade och kloaksystemet, nämligen att båda fyller en viktig samhällsfunktion men bör synas så lite som möjligt. Men det är den typen av unken människosyn som sticker upp sitt fula tryne i den här boken när Wennstam sätter sökarljuset på det.
Men det här är inte bara en bok om kvinnor i slutet på artonhundratalet, det är först och främst en deckare och en förbaskat spännande deckare. Just att det inte är en polis, eftersom kvinnor inte fick jobba som polis på den tiden, gör historien intressant. Det blir också en polishistorisk lektion då till exempel fingeravtryck var något nytt.
Jag gillar den här boken och ser fram emot nästa i serien. Sen måste jag erkänna att jag tycker att det är lite väl ingående beskrivningar av kläder ibland, men vet att många gillar det.
Döda kvinnor förlåter inte är en historisk deckare. Men oavsett om hennes böcker utspelar sig i nutid eller vid förra millennieskiftet så känner vi igen Katarina Wennstams djupa kvinno- och samhällsengagemang. Jag tackar för spänning och ger boken en fyra
Succéförfattaren och den före detta journalisten Raymond Salinas mördas utanför sin lägenhet i Stockholm på väg till Bokmässan i Göteborg. Under jobbet med den nya boken han ska lansera på Bokmässan har han kommit i kontakt med många i den undre världen. Så det är där Vanessa Frank och hennes kollegor börjar leta. När hon sen börjar gräva i fallet visar det sig att ledtrådarna snarare pekar på Salinas kommande bokprojekt.
Pascal Engman har byggt upp sin karaktär Vanessa Frank och de hon har runt sig under de senaste fem åren. Något som märks i den här boken. Det finns värme och trävärdighet i människorna något som illustreras i en scen när hennes dotter får sparken från sitt extrajobb, en scen som är helt underbara.
Jag tycker annars att Engman lyckas fånga dagens samhällsklimat och dess utmaningar väldig bra i den här boken. Vi får möta en korrupt advokat, 3D printade vapen och gängskjutningar. Men allt är inte bara mörker. Jag fäster mig den arbetslösa 58 åriga journalisten som jobbar som Fodorabud för att hålla sig ovanför ytan samtidigt som han kämpar för sin drogmissbrukande dotter. Han får symbolisera ljuset i en annars ganska mörk värld.
Så vi har bra och trovärdiga karaktärer, riktigt bra miljöbeskrivningar som fångar dagens samhälle och toppar vi allt med en helt briljant historia. Det är svårt inte kittlas lite av likhetstecken mellan huvudpersonen Raymond Salinas och Pascal Engman själv. Upphöjd författare som är utgiven i många länder, har jobbat som journalist på Expressen och skriver med sin före detta kollega från samma tidning. Men om det är en kittling så är jakten på Salinas mördare något som verkligen suger tag i mig.
Så jag tycker Bestseller är den bästa boken i Vanessa Frank serien. Det i hård konkurrens med de övriga böckerna i serien som fått betygen 4, 4, 4, 5 och 5 av mig. Något som bara det gör serien till den bästa de senaste åren. Stora ord, men stora ord är på sin plats.
En upphöjd författare och fd journalist blir mördad på väg till Bokmässan. Men även om liknelserna är många så är väldigt glad att det inte är en självbiografi som Pascal Engman har skrivit. Bestseller är en tät och samhällsnära bok som är den bästa i serien enlig mig. Betyget kan inte bli något annat än en det högsta, en femma!
ljudboksbloggen.com 