Mohlin/Nyström – Den andra systern

Systrarna Bjelke driver en framgångsrik datingapp som står på tröskeln att slå stort i världen. Trots att dom är systrar så är dom väldigt olika. Alicia är ett kodgeni som byggt appen, gillar inte att synas och har ett vanställt ansikte sedan barndomen. Stella är hennes raka motsats. Vacker och tycker lika mycket strålkastarljuset som andra älskar henne. Men det har hon inte mycket glädje av när hon hittas död.

Fallet hamnar på före detta FBI agenten John Adderleys bord. Han gömmer sig från ett knarksyndikat i Karlstad. Så för varje steg han tar behöver han se sig över axeln.

I den första boken, Det sista livet, var John en reko och god människa och polis. Något som ändras i den här boken. Visst finns det anledningar för det men det gjorde mig lite besviken då jag högaktade honom för hans moral i den första boken. Sen ska man ju inte sticka under stolen med att det ger mer dynamik i serien och dessa moraliska genvägar gör också att andra får nya hållhakar på John. Något som bädda för nya komplikationer längre fram.

Mohlin/Nyström är mästare på att balansera högintensiv spänning med mer djupgående psykologi. Det vanligaste är att den ena eller andra av dessa två element dominerande.

Jag blev golvad av Det sista livet och tycker inte den här boken kommer upp i samma nivå. Men backa inte för det, nivån är ändå rikt hög.

Reine Brynolfssons inläsning finns inget att anmärka på. Stabil och ger historien tyngd, precis som ett bra samarbete mellan författare och uppläsare ska vara.

I andra boken om FBI agenten John Adderley i Karlstad går han från Good cop till Bad cop. Mohlin/Nyström förutsätter behåller spänningen och drivet i Den andra systern så bra så jag ger den en fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

David Lagercrantz – Memoria

Claire dog för 14 år sen, en död hennes make Samuel vägrar acceptera. När han får syn på en kvinna som liknar Claire på ett semesterfoton från Venedig väcks hans hopp igen. Med kortet som bevis tar han kontakt med Hans Rekke och Micaela Vargas som har väldigt svårt att tro på historien. Men sakta men säkert trillar pusselbitar på plats som gör historien åtminstone sannolik. Något som väcker plågsamma minnen för Rekke.

Parallellt med den historien träffar Rekkes dotter Julia en ny pojkvän. Något on för allt i världen vill hålla hemligt. Vargas har sina utmaningar, där det som vanligt kretsar en hel del kring hennes struliga bror. Men det är något hon lärt sig att leva med.

Allt detta leder hela tiden tillbaka till en person, Rekkes stora fiende i ungdomen Gabor Morovia.

Det här är en spännande deckare där vi fördjupar bekantskapen med det udda paret Rekke och Vargas. En lätt psykotisk professor som bor och lever på fina Östermalm och den unga polisassistenten från förorten.

Historien rör sig mellan nutid och 90-talets bankkris. En massa politik, underrättelsetjänster, kors och tvärs genom Europa. Ni hör, allt som jag gillar. Därför blir jag nästan förbannad på mig själv att jag inte rycks med och slukas av den här boken.

En mer förbannad blir jag efter som jag verkligen gillar David Lagercrantz böcker. Tror jag lyssnat på alla sedan Stjärnfall för över 20 år sen.

Att Reine Brynolfsson ska läsa den här boken är en självklarhet. Möjligtvis skulle Roosmann kunna bära upp Rekke, men Brynolfsson gör den perfekt.

Memoria är den andra boken i serien om Rekke och Vargas. Trots att den har alla ingredienser i historien och det är David Lagercrantz som berättar den så är det något som inte riktigt hugger tag i mig. Det blir en tre i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Mohlin/Nyström – Det sista livet

En dotter till en VD försvinner efter en hemmafest i Karlstad. Då hennes blod och sperma hittats i närheten antas hon vara mördad men ingen kropp hittas.

Tio år senare sätts FBI agenten John Adderley i ett vittnesskyddsprogram i just Karlstad. En stad han bodde i som liten. John får en ny identitet och börjar jobba i cold case gruppen med just fallet med den försvunna unga kvinnan. Kring det här finns det sen en massa personliga kopplingar och komplikationer kring vittnesskyddsprogrammet.

I det här fallet känns det som jag är tvåa, eller till och med trea, på bollen. Det här är en bok som jag såg när den kom men jag hoppade av någon anledning aldrig på tåget då, tyvärr.

Det är ett stort Tyvärr, för det här är en förbaskat bra bok skriven av två riktigt vassa författare.

John Adderley är en intressant huvudperson. Han är både plikttrogen och rättvis samtidigt som han korsar en massa gränser man inte får korsa. Som agent är stark både fysiskt som psykiskt samtidigt som han ändå sin akilleshäl. Lägg till sin minst sagt krångliga familjerelationer. Det är troligtvis just denna komplexitet som gör honom till en människa.

Men det är inte karaktärerna eller de värmländska miljöbeskrivningarna som är bokens storhet tycker jag. För mig är det hur berättelsen är upplagd. Den har så många och smarta vändningar att jag tappade räkningen på hur många gånger jag bytte uppfattning på vem jag trodde var gärningsmannen. Det är ett gott tecken på en välberättad historia. Ent annat tecken på att boken var så spännande att jag vaknade inatt vid tvåtiden och hade tre timmar kvar av boken. Trots att jag var trött så lyssnade jag klart på boken.

Reine Brynolfsson passar väldigt bra för den här boken. Hans röst gör Adderley mognare än vad jag tror en yngre uppläsare skulle gjort. Något jag tycker passar bra i det här fallet.

Mohlin och Nyströms debut är något utöver det vanliga. Deras mogna sätt att berätta historien i Det sista livet är så spännande att det inte går att lägga ifrån sig den. Det här är en femma i min bok.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg

1

John Ajvide Lindquist – Sommaren 1985

Det är rätt enkelt att förstå att den här boken utspelar sig sommaren 1985. Live Aid sommaren 1985. Skådeplatsen är Särsö i Roslagens skärgård. På denna Saltkråkeö har ett gäng ungdomar levt sina somrar så länge de kunna minnas. Denna sommar då dom ska bli 14 år blir inte som någon annan. Och det beror varken på att gänget börjar få smak på vuxenvärlden eller Live Aid.

En dag ska de fyra killarna ge sig ut till den mytomspunna och klippiga ön Svärtan. Där gör dom en otrolig upptäckt. På stranden hittar dom en fastbunden sjöjungfru. Inte en Daryl Hannah-snygg sjöjungfru som i filmen Splash utan en betydligt mer fisklik och läskig. Killarna bestämmer dig för att rädda sjöjungfrun och håller den sen gömd i en sjöbod.

De som känner mig vet att det ska mycket till för att jag ska svälja övernaturliga inslag i böcker och en livs levande sjöjungfru hamnar definitivt i den kategorin. Samtidigt är jag nyfiken och vill ge intressanta böcker en chans. Det finns sina likheter mellan den här och Låt den rätte komma in. Ja, det är stor skillnad på Blackeberg och en skärgårdsö och mellan vampyrer och en sjöjungfru. Men båda böckerna har tidsskildringar som i alla fall får mitt hjärta att slå lite extra.

Jag var 13 år sommaren 1985 och såg också fram emot Live Aid och var nog precis lika naiv och vilsen som Johannes och de andra i boken. Det gör att alla musik- och filmreferenser i den här boken sitter mitt i prick för mig. Jag tyckte också Somebody på Some great reward-plattan var världens bästa låt. Så med andra ord den här boken ligger helt rätt i tiden för mig. Men det är inte bara tiden och året 1985 som Ajvede Lindqvist fångar i den här boken. Även de första tonåren, dom osäkra, naiva och sökande åren.

Boken berättas ur Johannes perspektiv och det är hans tankar, rädslor och funderingar vi får följa. Han får reda på att hans föräldrar funderar på att skiljas. Något som skulle få hans värld att om inte rasa så i alla fall gunga rejält. Så med beskrivningar som avsaknaden av Yatzytäningar mot köksbordet fångar Ajvide Lindqvist vår medkänsla för Johannes.

Historien är också återberättad, dvs. Johannes tänker tillbaka och berättar historien med reflektioner på hur det var då jämfört med idag. Som t.ex. att det inte fanns några mobiltelefoner utan man fick snällt cykla ner till ångbåtsbryggan och se om kompisarna var med på båten.

Att det sen är författaren själv som läser boken ger en dimension till. John Ajvide Lindqvist är helt i klass med Håkan Nesser att läsa in sina böcker, och det vill inte säga lite det.

John Ajvide Lindqvist levererar en ordentlig dos 80-tals nostalgi i Sommaren 1985. Ja visst får vi lite övernaturligt men också en rapp dialog och mycket igenkänning så en fyra är på sin plats i betyg.

Uppläsare: John Ajvide Lindqvist

Betyg

0

Hamit Aktas – Med mörkret som vittne

Den här boken börjar med två parallella historier. I Stockholm forsätter en otäck mordserie. Unga kvinnor mördas och spikas brutalt upp på bryggor, främst i västra Stockholm. Något som håller John Messmer och hans kollegor upptagna. För John blir det mer än så, han blir besatt av de här fallen. Till den grad att hans äktenskap och mer där till går åt skogen. Allt utan att han närmar sig mördaren.

Samtidigt får vi följa Edmond Bouvier i Paris. Trots att han är framgångsrik och ekonomisk oberoende så plågas han av minnen från sin barndom. Han fick som liten bevittna våldtäkten och mordet på sin biologiska mor och nu tar han upp jakten på mannen som utförde morden.

Att dessa två historier på ett eller annat sätt kommer att korsas förstår man ganska snart. Men jag ska naturligtvis inte gå in på hur.

Det här är en läskig och fartfylld historia. En historia där uppläsare Malmsjö får plocka fram sina allra läskigaste röster. Röster som flera gånger får det att knottras på ryggen.

Som debut är den här boken riktigt bra. Aktas vågar verkligen ta ut svängarna och tar oss långt ut i världen. Att förlägga delar av handlingen i Frankrike och Afrika gör att boken sticker ut och blir komplex. Något som kan vara både bra och mindre bra. Bra för att man inte gör som andra mindre bra för att det är svårt att hålla ihop historien. Måste erkänna att jag har lite problem att hålla ihop franska namn och uttryck.

På slutet fick jag känslan att Aktas ville lite för mycket. Han blåste på med hela smatterbandet på en gång.

Hamit Aktas debutroman är en debut med fart och fläkt. Med mörkret som vittne är en läskig, spännande och framförallt fartfylld bok som jag ger en fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

1

Christian Unge – Det gömda huset

Den något hetsiga akutläkaren Tekla Berg hamnar i konflikt med sina överordnade på Nobelsjukhuset. Något som inte är första gången. Den här gången gör hon slag i saken och säger upp dig, på sant Tekla-manér.

För att ta sig så långt från sin gamla arbetsplats som möjligt söker hon sig till Läkare utan gränser och hamnar hastighet och lustigt i Kongo. Där råder en väpnad konflikt där gerillagrupper riktigt in sig på att ta västerlänningar som gisslan i syfte att tjäna pengar. När det börjar upptäckas en virusliknande sjukdom bland de stridande som kan spåras till en av de till fånga tagna.

Det här är den fjärde boken om Tekla Berg, den översmarta läkaren. Med sitt fotografiska minne klarar hon det mesta inom konsten att vara läkare. Dom dragen gör att det är lite Lisbet Salander över henne. Att hon i den här boken säger upp sig ligger helt i linje med hennes personlighet.

Jag gillar att Unge vidgar vyerna för sin superläkare. Genom att ta henne till Afrika så kommer hon hamna mitt i storpolitiken. Författaren målar upp ett hemskt men ändå inte helt osannolikt scenario. Något som verkligen faller mig i smaken. Visst tror jag att man har nytta av att känna Tekla Berg sen tidigare, men det är inget krav.

Det märks även att författaren vet vad han talar om när det kommer till alla medicinska termer. Nu är jag inte den som kan granska alla med lupp men jag tror på dom och det räcker för mig, utan att det blir för mycket.

Gunilla Leinings lugna trygga röst gör sig bra för att ge liv åt den ibland lite hetsiga Tekla.

Den bångstyriga akutläkaren Tekla Berg hamnar i Kongo i Det gömda huset. Christian Unge blandar storpolitik, läkarkonst och spänning på ett så bra sätt att jag måste plocka upp en fyra ur läkarväskan.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg

0

Julius Hjort/Olof Jung – Skipar min egen rättvisa

Maria är en ung juriststuderande som har sina problem med ångest. Men när hon börjar få det under kontroll det händer det värsta. Efter en utekväll med vänner blir hon våldtagen av taxichauffören som ska köra henne hem. Det ställer hennes och hennes nyblivna sambos liv på ända. Sambon Samuel gör allt vad han kan för att ta hand om Maria, samtidigt som han inte tycker att polisen gör sitt jobb. Något som gör att han tillslut bestämmer sig för att skipa sin egen rättvisa.

Vi får parallellt lära känna polisen Peter Johansson. En tuff polis som under 80-talet åker med den ökända Batongligan där resultatet sattes före lagar och regler. Något som Peter ogillade och fick lida för under större delen av sin poliskarriär.

Det tar ganska lång tid att komma in i den här historien. Vi får lära känna Maria, Samuel och Peter väldigt ingående innan själva historien tar fart. Det är lite ovanligt idag då det helst ska ske ett brott på första sidan. Men det är skönt att låta karaktärerna växa fram vilket ökar trovärdigheten för de beslut och handlingar karaktärerna gör senare i boken. Det är just detta som är bokens storhet. Att vi får huvudpersonernas inre tankar, våndor och funderingar. Vad är värt att stå upp för och varför är frågor som återkommer.

Sen får vi en väldigt bra 80-tals skildring under en period i boken. En tid som inte känns så avlägsen men samtidigt var ett helt annat Sverige än det är idag.

Julius Hjort och Olof Jung är nya bekantskaper för mig. Men även om det här är deras debutroman så känns den väldigt mogen.

Någon som inte är en ny bekantskap är Fredde Granberg som verkligen gör den här historien rättvis. Ett kanonjobb.

Julius Hjort och Olof Jung berättar om lika mänskliga som omänskliga handlingar i sin debut Skipar min egen rättvisa. Den är spännande och välberättad gör att jag sätter en riktigt stark fyra här.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

https://youtube.com/shorts/s8wF5k_aJns
2

Jørn Lier Horst och Thomas Enger – Ärr

Sommaren 2004 är den tyska familjen Kroos på semester Osen i Norge. Sonen Walter träffar och blir förälskad tjejen Samantha. Livet går och medan Samantha tar över sin pappas camping så hamnar Walter i fängelse.

Polisen Alexander Blixt sitter i fängelse efter att ha hämnats på sin dotters mördare. När sen Walter Kroos rymmer från fängelset så antar polisen att han sak bege sig tillbaka till Norge. Den enda kända kontakten han har till Norge sitter också i fängelse. På samma avdelning som Blixt. Något som gör att Blixt får agera någon form av undercoveragent som intagen. Till sin hjälp på utsidan har Blixt hjälp av journalisten Emma Ramm. Så detta något annorlunda ”utredningsteam” tar dig sedan an uppgiften att knyta ihop band mellan nutid och dåtid.

Jag gillar Horst sätt att skriva deckare på ett lugnt och metodiskt sätt. I och med samarbetet med Thomas Enger har tempot skruvats upp något men det metodiska pusselarbetet finns kvar, precis som i böckerna om Wisting.

Även om den här boken följer den typiska deckare mallen med ett brott i dåtid och ett i nutid och så får man bit för bit reda på hur dom hänger ihop så är boken så intressant och spännande. Det för att den är så välskriven. Något Horst/Enger har gemensamt med sin landsman Jo Nesbø. För trots att han skriver om den klyschigaste sortens polis, den ensamma försupna, så är det bra, riktigt bra. För det är välskrivet.

Jag brukar inte kommentera omslaget på boken men jag gillar de blåa bilderna med den gula texten. Riktigt snyggt.

Horst/Enger är ett av dom få icke-svenska författarpar jag han komma på. Men om resultatet är detta så förstår jag inte varför fler skriver i par. Även utanför Sveriges gränser.

Att påpeka att Jonas Malmsjö gör en stabil uppläsning känns ju nästan överflödig att påpeka. Men samtidigt så ska dom som gör bra insatser alltid berömmas.

Jørn Lier Horst och Thomas Enger håller den norska deckarflaggan högt. Ärr är precis som deras andra böcker välberättad och kort och gott riktigt bra. Blir en fyra från mig.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

0

Sofia Löfgren – Här slutar allmän väg

Cassandra Carlén driver en framgångsrik mediabyrån i Stockholm. Samtidigt när hon en författardröm. När hennes mormor går bort behöver hon åka till Dalarna och restaurera hennes hus innan försäljningen. Där möter hon inte bara sin trasiga familj utan också ungdomskärleken Morgan.

Det är ju lite kul att dela efternamn med bokens huvudperson Cassandra. Förutom efternamnet så jobbar vi båda med media, men där tar nog likheterna slut. Jag kan inte riktigt känna igen mig i Cassandras ibland lite lynniga humör. Samtidigt så gillar man henne och hennes driv. Jag vurmar ju ofta om dom snälla och goda karaktärerna. Där är Morgan just den reko mannen. Det är en typ av karaktärer som inte är helt lätt att mejsla fram då gränsen mellan reko/snäll och mesig/töntig är hårfin. Jag tycker att Morgan håller sig på rätt sida gränsen.

Så tycker jag att den här historien har väldigt fina miljöbelastningar. Jag har inga problem att förflytta mig till Dalarnas skogar där vägen tar slut. Vi får vara med och fira både midsommar och spelmansstämma.

Med risk för att framstå som den gråa gubbe jag faktiskt är så roas jag inte så mycket av förvecklingarna och missförstånden som uppkommer när två vuxna människor håller på att bli kära. Om det beror på att jag aldrig riktigt varit med om det vet jag inte. Jag träffade min fru för över 30 år sen i en tid då dating inte var uppfunnet. Nu är det ju just dom förvecklingarna och missförstånden som är nyckeln i feelgoodböcker, jag vet. Något som gör att jag möjligtvis går miste om eller inte tar till mig alla delar så som författaren tänk det. Men det är ju mitt problem och ingen annans. Samtidigt så är ändå en bok en bok och ska bedöma utifrån det.

Här slutar allmän väg är en feelgood i dalamiljö. Sofia Löfgren blandar grönsaksodling, känslor, hemligheter och humor och resultatet belönar jag med en fin faluröd tre i betyg.

Uppläsare Anja Lundqvist

Betyg

0

Peter Johansson – Det vita spöket

Elin har dragit sig tillbaka efter det otäcka som hände under påskhelgen. Tillflykten har gått till Thailand där hon lagt ner stjäl och hjärta i att bli bäst på Thaiboxning. Polisen Eric blir överfallen i sitt hem som gör att han blir sjukskriven samtidigt som han blir att fall hos internutredningen. Under sjukskrivningen bestämmer han sig för att åka till Thailand för att leta rätt på Elin.

Samtidigt så sitter gangsterrappare Mohammad på kåken där hans musik går bättre än någonsin.Det är spelplanen för uppföljaren till Och sen så är jag död. Precis som i den första boken om Elin är det full fart som gäller.

Jag tycker Johansson har utvecklat språket i den här boken. Det har blivit mer konsekvent och lite mindre av förortssvenska när de karaktärerna ska gestaltats. De korta inäggen med kolon, inte för att det hörs i ljudboken, som tex Läge:skarpt, är snyggt.

Sen stör jag mig på den dåliga människosynen hos karaktärerna i den här boken. Det är få böcker där jag inte kan känna sympati men en enda karaktär. Visst har alla människor både goda och onda sidor, och i en bok om gangsters så överväger ofta dom onda. Men denna frossa i sexism, homofobi och rasism gör mig illa till mods. Ta poliserna vi möter i den här boken. Jag är övertygad om att det finns rasism inom polisen precis som de flesta yrkesgrupper men att vi har oturen att bara möta dessa i den här boken är synd. Sen har vi synen på kvinnor bland bokens karaktärer…nä, den är verkligen inte bra. Så ur den synvinkeln är det här en Feelbad bok. Det är mycket möjligt att jag blivit mer känslig med åren, men observera att det är de uppdiktade karaktärernas karaktär jag stör mig på, inte historien eller författaren.

Men med det sagt så är det en bok med bra driv och spännande vändningar. Jag gillar att vi vidgar vyerna och rör oss utanför Stockholm.

Det var i den första boken i serien jag lärde känna Lars Winclairs härliga stämma och uppläsningen i den här boken är minst lika bra.

Det vita spöket är andra delen om Elin Strand. Peter Johanssons bok välskriven, fartfylld och rå. Kanske lite i råaste laget för min smak. Men en stark och stentuff tre blir betyget.

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑