Adam Vieri har en stor passion i livet, djur. En passion han haft seden unga år. Efter att ha varit i Afrika och jobbat med djur jobbar han nu på en djurpark i Stockholm. Hans drivkraft är att se till att djuren har det så bra som det går. Det är inte riktigt samma drivkraft som hans nya chef Camilla har, för henne handlar djurparken om showbiz. Hon tar beslutet att ersätta ”tråkiga” djur nordiska djur med mer spännande exotiska djur. Allt för att öka antalet besökare till djurparken. Så när hon för nys om att en cirkus går in konkurs slår hon till och köper in lejon, gorillor och elefanter, utan att fråga Adam. I samband med köpet får Adam träffa djurens nuvarande skötare Nathalie. De två lär känna varandra och är inte helt övertygade om att djurparken är rätt plats för de nya djuren. När vänskapen övergår till kärlek börjar en helt galen plan gro. Tänk om det går att ta djuren till Afrika istället för till djurparken.
Det här är en väldigt fin berättelse om den lite udda men väldigt snälla mannen Adam. Tidigt föräldrarlös och van att klara sig själv.
Så har vi den väldigt annorlunda chefen Camilla får vi en klassisk det onda mot goda drama.
Det här är en fin och varm historia som det är svårt att inte tycka om. Den visar att det går att lyckas även om man inte är som andra. Vad det nu är att lyckas?
För även om det som Adam och Nathalie tar sig för möjligtvis är omöjligt så har historien vid det laget kommit så långt så man tror på det också.
Viktor Åkerblom gestaltar Adam och dom andra lika finstämt som själva berättelsen vilket gör att vi får harmoni. Snyggt jobbat.
Zoopojken är en fin berättelse om djur, engagemang, kärlek och drömmar. Kan vid första anblicken låta banalt men Peter Hammarbäcks bok är så fylld av värme och eftertanke att man bara måste tycka om den, en elefantstor fyra från mig.
Efter att ha suttit inne i nästan ett år efter allt som hände i förra boken så kommer den före detta elitsoldaten Joel Adler ut. Det enda han vill är att åka norr ut på sin motorcykel. Men Adler hinner knappt sätta sin fot på fri mark innan han blir uppfångad av den stenrike mexikanen Louis. Av honom får Adler An offer you can’t refuse då Louis vill att Adler ska agera livvakt åt dottern Izabela. Efter lite om och men så inser Adler att han måste tacka ja till jobbet, dock motvilligt.
Adler gör tidigt klart att det är ett omöjligt uppdrag på en person. Hur stor, stark och erfaren han än är. Så när Izabela kidnappade blir han inte förvånad. Men som det proffs han är så gör han naturligtvis allt han kan för att få tillbaka Izabela. Något som inte blir så enkelt. Speciellt när det visar sig att Izabela inte är den enda unga kvinnan som gått samma öde till mötes.
För mig är det varken Adlers muskler, vapenkunskap eller ens lugn som är det jag uppskattar mest. Nä, det är att han är reko. Ställer sig alltid på den svaga och utsatta människans sida. Det finns en scen när han skäller ut en man som behandlar sin flickvän illa på en restaurang. Det är scener som dom som gör mig varm i bröstet och påminner mig om att det finns värme även i tuffa spänningsromaner. Jag tycker Ek verkligen lyckats skapa en både intressant och likeable huvudperson.
Joel Adler har ibland blivit jämfört med Jack Reacher, något jag inte riktigt håller med om. Han skulle mer kunna vara hans lillebror. Då det är ju Magnus Roosmann som ÄR Reacher i den svenska ljudboksvärlden så skulle det då göra Björn Bengtsson till hans lillebror, det tycker jag stämmer riktigt bra. Inläsningsmässigt. Björn ÄR Adler.
När Joel Adler kommer ut från fängelset övertygas han att ta ett nytt jobb. I Den åtråvärda livvakten fortsätter Andreas Eks hjälte att göra det svårt för dom onda i välden. En spännande fyra delas ut av mig.
Directed and edited by Peter Carlén, som kämpat i många timmar med materialet.
Och resultatet? Det är både intressant, vackert och roligt. Vi berättar hur Ljudboksklubben blev till, en process där vår fina vän Sammy Jeridi var högst involverad. Vi bjuder också på några roliga tillbakablickar från tidiga avsnitt och inte minst, men kanske mest skämmigt: Ett väldigt styltigt klipp där Carlén och Westberg låtsas stöta på varandra helt random vid containern bakom Willy:s i Sundbyberg där idén till klubben pitchas helt okonstlat.
Samtidigt som pandemin härjar i världen så bjuder den världsberömda konstnären Ludvig Rude in sina syskon till en gammal skola i Sillingbo. Anledningen är att han inte har så långt kvar att leva. Alla syskon kommer. Dagen efter första kvällen hittas huvudpersonen mördad.
Då den fiktiva byn Sillingbo ligger utanför den fiktiva staden Kävlinge så hamnar det här mordet Barbarotti och Beckmans bord.
På det här sättet skapar Nesser en klassisk låsta-rummet deckare, allt med pandemin som kuliss. Med största säkerhet är det någon av de sex andra som bodde i huset när konstnären mördades som är gärningsmannen. Samtidigt står ett litet fönster på glänt att det kan vara någon utomstående.
Jag har en teori om att många författare väljer att lägga handlingen antingen före eller efter pandemin för att den tiden var så olik allt vi upplevt. Nesser gör tvärt om, han använder sig av den för att begränsa antalet misstänkta och samtidigt försvåra polisens arbete. Ett intressant och annorlunda drag.
Annars är det ju samspelet mellan Barbarotti och Backman som är den stora behållningen. En relation som utvecklas under seriens nio böcker. Först bara som kollegor och i de senaste böckerna som sambos.
Att Barbarotti har sitt eget förhållande till gud har vi fått lära oss. Det blir något som han får användning för i det här fallet då offret också började få se över sitt förhållande till gud.
Visst saknar man Nessers röst vid uppläsningen men tror jag sagt det förr, Reine Brynolfsson har gått från att vara en vara en ersättare till att tagit över dom ordinarie spelare i Nesserlaget.
Jag är ju väldigt svag för Håkan Nesser ibland lite gubbiga språk. I det kom ett brev från München får han till en klassisk låst-rummet deckare med pandemin som kuliss. Snyggt och väl värd sin fyra i betyg.
En rad samordnade attacker mot det svenska samhället sker. Ett flyg kraschar, tunnelbanan står still, börsen stannar och allvarligast, två tåg frontalkrockar där många människor dör. På ett av tågen sitter robotforskare Clara Sjöberg. Alla dessa attentat vi samma tidpunkt, klockan tre.
Då fallet rör svensk säkerhet hamnar det på säkerhetspolisens bord och närmare bestämt Alex Lindhages. Då allt ser ut att ha med tid och it-säkerhet att göra så kontaktar han Clara som hjälpt säkerhetspolisen tidigare. Antagandet förstärks när en profil vid namn TimeLord kommer med utpressningshot på Twitter.
Parallellt med jakten på tiden och TimeLord så får vi följa en blommande attraktion mellan Alex och Clara. Det bästa och det sämsta på en och samma gång, allt under tidspress.
Det här är en tät deckare med stort teknikfokus. För att fånga upp dom små fina detaljerna skadar det inte att vara lite datanörd. Vi testas rätt tidigt i boken när trycket på en t-shirt lyder: ”Det finns 10 typer av människor, de som förstår binära tal och dom som inte gör det”. Det är inga problem att njuta av boken även om man inte förstår just det skämtet, men man kommer missa de fina undertonerna. När det kommer till tekniken så är det just tekniken kring tid och vårt beroende av att tiden är rätt som står i centrum i den här boken. In intressant fråga som sällan kommer upp på dagodningen då den känns lika naturlig och som att tidigare prata om luften vi andas. Men precis som att luften vi andas är lifsviktig så är tiden det.
Nog om tekniken och tiden. Det här är en deckare som lyckas hitta ett nytt grepp i en tupp genre. Att ta säkerhetspolisen tar hjälp av en robotikprofessor händer inte i alla deckare. Att professorn sen ser bra ut och attraherar ansvarig polis gör ju saker både svårare och mer intressant. Så det är i skärningspunkten mellan spänning, teknik och rekationer vi hittar RansomTime.
Uppläsaren Anna Jönsson är en ny bekantskap för mig. Det är alltid intressant när en relativt okänd uppläsare kliver in i en redan etablerad serie. Hon gör det riktigt bra.
I Karlin&Schwatz andra bok om Axel och Clara är det tiden som står i centrum. RansomTime är spännande och fylld av tekniska klurigheter. Väl värd en stark tre i betyg.
Sara Vallén kommer tillbaka efter en längre tjänstledigt och möts av ett makabert dubbelmord. Två män hittas nakna i en nedbrunnen bensinmack. Obduktionen visar att båda männen haft sex innan döden, med varandra eller någon annan. Det hela utreds som ett ”vanligt” dubbelmord tills ytterligare två män hittas döda. Sara och hennes team hittar den ena efter den andra pusselbiten som knyter ihop de två morden. Bilden som tonar fram är en man som inte är så lätt att göra tydlig.
Trots att det här är den åttonde boken om Sara Vallén så är det min första. Så det kan hända att jag missar en del nyanser för att jag inte känner alla karaktärerna. Men jag fattar direkt tycke för vår huvudperson Sara. Smart och orädd men långt ifrån perfekt. Trivs riktigt bra med livet efter att nyligen gift sig och kommer tillvara från en längre ledighet. Gruppens nyaste tillskott är Algot Potter. En duktig polis som ligger precis på gränsen för det tillåtna. Så ett bra och intressant persongalleri med mångfald.
Ibland är det skönt när man känner författaren. I det här fallet vet jag att Cecilia har en lång karriär som polis, något som gör att man kan vara säker på att allt det polisiära är korrekt. Det gör att man som lyssnare kan koncentrera sig på det övriga. I den här boken är det just det övriga som är viktigt. Att våga ta upp ämnen som mord på homosexuella män kräver mod. Speciellt om det ska göras med respekt. Det är så lätt att det blir klyschigt och lite smutsigt. Något som Cecilia med sitt patos håller sig lång ifrån. Vi får också möta det förtyck som framförallt homosexuella män får utså i dagens samhälle. Jag gillar när man använder litteraturen för att belysa viktiga ämnen och det här är ett viktigt ämne tycker jag.
Jag har inte fått kläm exakt hur gammal Sara Vallén ska vara men tycker Maria Lyckows röst passar mycket bra att skildra henne.
I hittas två nakna döda män i en utbänd bensinmack vilket blir ett fall för Sara Vallén. Cecilia Sahlström bjuder på lika mycket spänning som mod när svåra ämnen tas upp i Änglavingen, så japp en fin fyra från mig.
I veckans avsnitt av Ljudboksklubbens gästas vi av duon Åsa Schwarz och Lena Karlin. 2020 släpptes först delen i deras AI-deckarserie, Dockfabriken. Nu är de aktuella med del två, RansomTime.
Det blir ett trevligt samtal om författarskap, att jobba som översättare och hur duon kompletterar varandra trots olikheter. Åsa berättar om sitt brödjobb som handlar om just säkerhet och artificiell intelligens och Lena delar med sig av berättelsen om den där gången då hon blev inlåst tillsammans med översättare från hela världen för att jobba på ett Dan Brown-manus.
Det blir av naturliga skäl en hel del diskussioner kring just AI och hur utvecklingen tagit stora steg på kort tid.
Duon avslöjar också att de jobbar på en helt ny serie, en intressant crossover mellan deckare och något helt annat.
Jag har nu lyssnat på 1500 ljudböcker. 1500!!!! Allt började med för mer än 20 år sen med Frans G. Bengtssons Röde Orm men det var Jan Guillous Arnserie som verkligen fick mig fast. På den tiden var det CD-boxar som gällde. Jag hade en bärbar cd-spelare jag gick runt och bar på, när jag inte lyssnade i bilen. Några av favoritförfattarns då var Åke Edvardsson, Henning Mankell och Liza Marklund och på uppläsarsidan var det Katarina Ewerlöf, Tomas Bolme och framförallt Torsten Wahlund som gällde.
För mig som troligtvis har dyslexi så var det ett helt nytt universum som öppnades. Antalet böcker jag hade läst, frivilligt(kurslitteratur borträknat), gick att räkna på mina tio fingrar. Så under dom första tio åren ömsom lånade jag CD-boxar på biblioteket ömsom köpte boxarna på bokhandeln och ska erkännas att jag under en period laddad ner från nätet. För att slippa bär runt på den där cd-spelaren så började jag konvertera skivorna till mp3-filer som jag kunde lyssna på i en betydligt mindre mp3-spelare.
Under hela tiden har jag haft en excel-fil där jag skrivit ner författare,titel, uppläsare och ett betyg mellan 1 och 5. Anledningen att jag började var inte för betygen utan för att inte lyssna på samma bok två gånger. Att sen filen blivit en odyssé för mitt ljudboksliv är en annan historia.
Sommaren 2011 startade jag min blogg, Ljudboksbloggen.com. Vid den tiden jobbade jag på en reklambyrå och bloggar var det hetaste som fanns. Men då jag inte var så bra på att prata om skönhet och smink så recenserade jag dom ljudböcker jag lyssnade på istället. Vilket var en till två böcker i veckan. Min tanke och drivkraft var inte att tjäna pengar utan att dela med mig. Om någon där ute skulle ha glädje av mina tips så var det värt det.
Några år efter det 2013-2014 började streamingtjänsterna göra sitt intåg på scenen. Något som gjorde att ljudböcker blev tillgängliga för den större massan. Skillnaden var stor att slippa gå till biblioteket, låna en box dom jag sen konverterade till mp3 filer jämfört med att bara med ett klick starta boken. Denna förenkling av tillgängligheten till litteratur skulle visa sig skaka om och ändra mycket i förlagsvärlden.
2018 började jag prova att göra ljudboksrecensioner i videon format. Drivkraften var den samma som med bloggen, dela med mig och prova ett nytt format. Sedan dess har det blivit över 100 videoklipp.
Under 2021-2022 började jag få kontakt med en och annan författare som tipsade om sina böcker eller tackade för att jag recenserat deras bok. En av dom var Sammy Jeridi som bjöd in mig till din releasefest för Ghettoprinsessan. På den releasefesten träffade jag en annan av författarna jag haft kontakt med nämligen Peter Westberg. Det visade sig bli startskottet för ytterligare en ny satsning. För när Peter och jag träffades på bokmässan ett par månader efter det så föddes idén till vår gemensamma podd Ljudboksklubben. Första avsnittet släpptes i oktober 2022 och sen dess har vi släppt ett avsnitt i veckan. Tanken var att recensera ljudböcker i podd format men det har mer utvecklats till en intervjupodd där vi samtalar med författare, uppläsare och förläggare. Vi har gästats av storheter som Pascal Engman, Gunilla Leining, Kristoffer Lind, Jenny Rogneby, Pernilla Ericson, Fredde Granberg och många många fler. Så om jag fört en relativt anonym tillvaro som ljudbokslyssnare under mer än 20 år så har allt exploderat det senaste året. Tänk er ynnesten att efter alla dessa år få sitta ner och samtala med författare som man tillbringat timtal med under åren.
Under mina år som lyssnare, bloggare och nu mer poddare kring ljudböcker har jag hittills inte tjänat en krona. Men det har heller aldrig varit min drivkraft. Det har däremot gjort mig rik är alla fantastiska historier jag fått tagit del av, alla läsare/lyssnare som hört av sig, något som gör mig varm i hjärtat varje gång det sker och sen alla fantastiska författare och uppläsare jag har fått förmånen att lära känna.
Traumaläkaren KG får i uppdrag av inrikesministern att sätta ihop en nationell insatsstyrka med uppdrag att samordna sjukvårdsinsatser vid eventuella terrordåd. Det visar sig att det är bråttom. Det för att det finns konkreta hot mot rikets säkerhet, från en hemlig grupp som går under namnet Styx.
KG tar sitt uppdrag på största alvar, samtidigt tar han inte den enklaste vägen. De personer han väljer ut är alla udda men väldigt kompetenta personer. Något som gör KGs jobb både svårare och mer spännande. Knappt hinner gruppen samlas innan det smäller första gången gruppen måste rycka ut. Kort där efter kidnappas en minister.
Det här är en bok med högt tempo. Som lyssnare kastas man hit och dit som i en bergochdalbana . Både vad det gäller geografi och perspektiv. Vi får träffa allt från skadade på katastrofplatser till politiker som inte bara har rent mjöl i påsen. Förutom det höga tempot är det den udda sammansättning av individer i gruppen som är underhållande.
För att den här typen av böcker ska fungera för mig så gäller det att boken känns trovärdig. Man, eller jag, ställer mig frågor som, skulle det kunna smälla en bomb i Västerås? Skulle en minister kunna bli kidnappad? Så som säkerhetsläget utformar sig nu så är svaret definitivt ja på den första frågan kanske inte lika tydligt ja på den andra. Med det i bagaget kan sen författaren ta oss med på en resa, vilket han verkligen gör.
I vissa delar är teamet mer poliser än doktorer, med det spelar ingen roll för det är så spännande och tempot är så högt.
Det är just i den här typen av böcker som Jonas Malmsjö är som bäst. Det är han som kör bergochdalbanan. Han vet exakt när han ska dra på och när han ska bromsa in så att det ilar som mest i magen.
Terrorism har skildrats ur många perspektiv men mig veterligen aldrig ut ett läkarteams. Mikael Ressem fångar verkligen mig i Kodnamn Styx med sin spänning, så ja en fyra blir det i betyg.
Den här veckan gästas vi av Lukas Adamsson och Sofia Löfgren. Vi pratar om författande och avhandlar såväl spänning som romance och erotik. Sofia och Lukas berättar om Handlöst fall, första boken i serien de skrivit tillsammans, som släpps 1/9. Vi får en inblick i hur det är att driva förlag ihop och hur det från början kom sig att de tog steget att starta Adamsson Löfgren Bokförlag.
Det blir också en del fokus på den kommande manustävlingen, där Ljudboksklubben sitter med i den jury som i slutändan ska hjälpas åt att kora en vinnare.
Vi utlovar ett underhållande avsnitt med en hel del skratt och intressanta samtal.
ljudboksbloggen.com 