Sara Paretsky – Egen vinning annans skada

V.I. Warshawski är en privatsparare i Chicago som är tuff, smart och riktigt riktigt rapp i käften. Låter väl som en vanlig amerikansk actionroman, om det inte var för att V står för Viktoria.

Hon är en självständig kvinna som inte backar. Hennes vassa och smarta framtoning gör att man gillar henne. I inledningsscenen av boken beskrivs området och hennes kontor och det är inget ställe för mysiga tebjudningar. Hennes uppdrag är att hitta en ung kvinna som försvunnit efter att hennes pojkvän mördads. Hennes pappa är en hög chef inom facket och hans pappa en hög chef på en bank. Tyvärr tycker jag kampen mellan facket och rika bankmän är lite krystad, men det får man se lite mellan fingrarna med.

Det är inte alltid man märker skillnad mellan manliga och kvinnliga författare, men när de beskriver hjältens klädsel lika ingående som vapnet kan man ana att författaren är kvinna. Vilket jag som inte är speciellt vapenintresserad kan tycka är uppfriskande.

Sara Paretsky skriver rappt i klass med Baldacci och hennes hjälte är i klass med Bosch. Storyn i Egen vinning annans skada är lite tunn men uppvägs av huvudpersonen som man bara älskar och betyget blir en fyra.

Uppläsare: Sara Chaanhing-Kennedy

Betyg:

 Betyg 4

Carina Bergfeldt – Sju dagar kvar att leva

Jag tycker att dödstraff är skillnaden mellan en civiliserad stat och en ociviliserad. Det tycker långt ifrån alla i Texas. I den här boken/serien(9 delar) tar Carina Bergfeldt med oss till till just Texas. Vi får möta Vaughn Ross som är dömd till döden för ett dubbelmord och har just sju dagar kvar att leva. Vad tänker man på, hur säger man hej då osv. I serien får vi möte nästan alla roller som är inblandade i en avrättning. Den dödsdömda, den dödsdömdas anhöriga, offrets anhöriga, pastorn, fängelsedirektören, polisen, journalister, stödpersoner med flera. Carina belyser avrättningen från alla tänkbara vinklar både med fakta och personliga berörande möten.

Ett av de möten som berörde mig mest var när hon mötte en pastor som vad den som samtalade med den dödsdömde precis innan giftet ska injiceras. Den här serien har inte på något sätt ändrat min syn på dödsstraffet. Tvärt om, jag kan inte förstå hur en stat kan ta sig rätten att mörda sina medborgare.

Det är en riktigt bra uppläsning av Marie-Caroline Biver, men visst skulle man vilja höra Carinas trovärdiga stämma.

Journalisten Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva är en stark, intressant och viktig skildring av dödsstraffets USA. Den får en fyra för blandningen av personliga skildringarna, historiska tillbakablickar och ren fakta under sju dagar i Texas.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Carina Bergfeldt – Tre dagar med Ku Klux Klan

Det är inte ofta man sitter och väntar på att utrikeskorrespondents inslag ska komma på nyheterna. Men jag måste erkänna att det har hänt när det gäller Carina Bergfelds inslag. Jag tycker hon är en skicklig journalist speciellt när det gäller att ta sig an stora frågor och möta människor. I hennes serie Bergfeldts Amerika visar hon sina färdigheter både i att möta människor och tar i stora frågor.

I den här serien, om fyra avsnitt, så medverkar hon och hennes fotograf på Ku Klux Klans konvent i Harrison. Vi får möta människor som pratar om ”vitt folkmord” och att ”raser” inte bör blandas. Från ett svenskt perspektiv är det som att möta Marsmänniskor tycker jag. Det är smått surrealistiskt när dom kommer till konventets höjdpunkt, korsbränningen, och alla barnen leker runt omkring. Förutom att möta de som arrangerar och nya medlemmar får vi även historiska tillbakablickar samt intervjuer med personer i motståndsrörelsen. Det är en skrämmande berättelse med uppseende väckande fakta dom gör att jag vill hålla mig så långt som möjligt från södra USA.

Marie-Caroline Biver gör en bra inläsning men jag tror att boken skulle lyfta ytterligare en nivå om Carina själv skulle läst in boken.

I Tre dagar med Ku Klux Klan tar USA korrespondenten Carina Bergfeldt med oss på en lika skrämmande som fascinerande resa till södra USA. Boken får välförtjänt fyra för att den är så välgjord.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

B A Paris – Ta mig tillbaka

Bakom stängda dörrar var förra årets läskigaste bok tycker jag. Så jag kastade mig över den här boken med stora förhoppningar om att bli uppskrämd.

Finn och Layla stannar på en rastplats utanför Paris. Finn går på toaletten och när han kommer tillbaka till bilen är Layla borta. Tiden går och hon är spårlöst försvunnen och efter 10 år blir Finn och Layla syster ett par. Ett par månader före bröllopet börjar Layla åter göra sig påmind. Det här är en spänningsroman som hoppar i tiden och mellan bokens karaktärer. Det är utvecklas till ett klassiskt triangeldrama där man vet att det kommer gå åt skogen men inte hur. Det är en smart skriven bok som håller oss lyssnare på halster ända till slutet.

B A Paris uppföljare till succén Bakom stängda dörrar är en smart skriven roman som håller spänningen vid liv ända till slutet. Ta mig tillbaka får en riktigt stark fyra.

Uppläsare: Kristin Andersson

Betyg:

Steve Cavanagh – Advokaten

Steve Cavanagh är en ny bekantskap för mig. Han är britt som här skrivit en spänningsroman som utspelar sig i New York, helt i klass med amerikaner som David Baldacci och Michael Connelly. Det här är en spänningsroman i riktigt högt tempo med en riktig skön huvudperson. Eddie Flynn är en något så skön kombination som fd Advokat och fifflare. Med fifflare har han många strängar på sin lyra, han vet allt om att blåsa försäkringsbolag men behärskar även ficktjuvens alla trix. Dom tillsammans med kunskaperna om juridik får han använda till max när den ryska maffian kidnappar hans dotter.

Steve Cavanagh får en mycket välförtjänt 4:a för sin spännande, fartfyllda och smarta bok Advokaten. Helt i klass med Baldacci och Connelly.

Uppläsare: Dan Kandell

Betyg:

Jesper Ersgårds – 1986, säsong 2

Nu är äntligen säsong 2 av 1986 här. Första säsongen tog mig med storm så förväntningarna var högst ställda från mig. I den första säsongen flyttade Elias mellan 1986 och 2017. Nu börjar han med ett betydligt större tidshopp till 1628. För de som kan sin svenska historia förknippas det årtalet med att ett visst regelskepp gick till botten. Då Palmemordet hade en central roll i förra säsongen så har serien lite likhet med Forrest Gump och Hundraåringen, den den skillnaden att Elias kan röra sig över större tidsperiod. Annars går säsongen i samma höga tempo som den första. Trots att man rör sig länger bort från nutiden så känns det som man får in mer ny teknik som AI mm.

Mina höga förväntningar infriades så Jesper Ersgårds får gärna sätta sig framför skrivmaskinen och knåpa ihop en tredje säsong av serien 1986.

Uppläsare : Stefan Sauk

Betyg:

David Baldacci – Frälsaren i Burlington

I den femte boken om Amos Decker så är han tillbaka i sin hemstad där han jobbade som polis och där hans familj blev mördad. När han besöker deras grav kommer en man fram till honom. Det visar dig vara en av de första männen han satt bakom galler för mord. Han har avtjänat sitt straff men påstår sig vara oskyldigt dömd. När han dagen efter blir mördad bli det början på en ny och komplicerad utredning. En bit in i boken dyker en karaktär från andra boken upp, Melvin Mars. Även han har suttit i fängelse oskyldigt dömd. Det här är en thriller med många kast, komplicerade kopplingar med förgreningar långt utanför lilla Burlington. Jag är ju svag för riktigt intelligenta hjältar och Decker med sin dubbla hjärnskada som gör att han både har fotografiskt minne, möjligheten att uppfatta sinnesstämningar i färger och en fantastisk slutledningsförmåga gör ju att han passar som ”handen i handsken” för min hjälte. Att han sen är lite kantig som person gör honom bara med mänsklig. David Baldacci är en väldigt produktiv författare som enligt mig sprutar ur sig högklassiga spänningsromaner på löpande band. Den här är inte en av de bästa men håller ändå toppklass.

I Frälsaren i Burlington får Amos Decker lösa ett av sina första fall igen. Det blir en fyra för att David Baldaccis knivskarp hjälte gör boken så spännande.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Sam Bourne – De rättfärdiga

Jag valde den här boken gör att den utspelar sig till stor del i New York och jag var där när jag började lyssna på den. I början var jag riktigt imponerad över att ha gått på samma gator som huvudpersonerna. Men någonstans där slutade min entusiasm. Min känsla är att författaren försöker göra en ripoff på DaVinci koden där huvudpersonerna försöker lösa gåtor och skiffer gör att lösa ”brottet”. Problemet är bara att här är gåtorna inspränga i judendomen och även om jag hyfsat bevandrade i religioner så är jag helt lost i de här referensens. Vilket gör det hela konstigt och betydligt mindre intressant. Bokens titel syftar på att enligt judendomen så finns det 36 rättfärdiga män i världen kring vilket den här boken handlar. Men metoderna för att hitta dessa 36 män är så krystat så att det nästan blir skrattretande.

Sen har vi uppläsaren, det svenska uttalet av huvudpersonens fd flickvän TC irriterar mig under hela boken.

Skulle Sam Bournes bok De rättfärdiga varit en film hade jag kallat den en ”kalkonrulle”. Den hade kunna fått en 2:a om den varit hälften så lång men med sina 17 timmar blir det en 1:a i betyg.

Uppläsare: Dan Kandell

Betyg:

Kristina Ohlsson – Henrys hemlighet

Äntligen är Kristina Ohlsson tillbaka och äntligen kommer en uppföljare på Lotus Blues och Mios Blues böckerna. De håller jag fortfarande som två av de bästa svenska deckarna de senaste åren. Så förväntningarna på Henrys hemlighet var skyhöga från min sida. Vi får återigen möta Martin Benner och de han har runt sig. Precis som de övriga böckerna så utspelar sig handlingen både i USA och i Europa. Hela historien börjar med att hans vän Henry Schiller dör och efter det börjar konstiga saker hända kring Martin. Boken är välskriven och man rycks med i historien som tar många och oväntade vändningar. Att boken inte kommer upp i en femma kan ha med mina högt ställda förväntningarna. Men har du lyssnar på de två första böckerna i serien är den här ett måste och du kommer inte bli besviken.

Kristina Ohlssons efterlängtade uppföljare till Lotus Blues/Mios Blues, Henrys hemlighet får en stark fyra för sina vändningar och för att den är så välskriven.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Dag Öhrlund – Ingen lämnas kvar

Den gammalmodiga kommissarien Ewert Truut är tillbaka. I den här som dom anda böckerna i serien så bygger mycket på krock mellan gammaldags och nymodigt. Truut är en i grunden rädd man, rädd för förändring och rädd för det som inte ör som förr. Som sköld för detta sätter han upp en kaxig attityd. I den här boken tycker jag inte historien kring ”fallet” är lika stark som i de andra böckerna vilket gör att det som sker runt Truut blir ännu viktigare. Det finns avsnitt i boken, tex när två av karaktärerna i boken som ska öppna Bed&Breakfast utanför Västerås som inte känns så trovärdiga. Ibland blir även är även kontrasterna som ska vara skillnaden mellan Truuts gammalmodiga värld och den nya lite väl tydlig. Som med nya kollegans gröna vågen livsstil. Som tur är tar sig historien kring morden tar sig på slutet. Det här är inte den bästa boken i serien men ändå skönt att återse Truut. Ett litet spännande inslag är när Truut möter sin egen författare på sitt stamhak Ritorno.

Värmen i karaktären Ewert Truut ger Dag Öhrlunds Ingen lämnas kvar en fyra trots en lite svag mordhistoria.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑