Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge. Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma.  Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarott sätts på ett av Kymligepolisens ”cold cases”, som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett allt hetare fall med förvecklingar leder Barabarotti på en resa genom Sverige, från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlige till ett fjärran beläget fjällpensionat, och utgör en snygg sorti för Gunnar Barbarotti och möjligen även för vår Herre. Det sistnämnda dock en tros- eller tolkningsfråga.

Min kommentar: Håkan Nesser är de gråbruna nyansernas mästare. Det är inget nedsättande, jag älskar hans sätt att berätta. Jag gillar även hans originella sätt att läsa själv. I den här boken gör Nesser det han är en av de bästa berättarna, nämligen att lyckats med den oväntade vändningen i berättelsen.

Barabarotti-serien har gått lite upp och ner. Den klart bästa var ”En helt annan historia” och seriens bottennapp är ”Berättelse om herr Roos”. Den sista boken är helt klart på den övre halvan.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?

Min kommentar: Det finns ingen som kan leverera slöa svordommar på klingande näkedialakt som Håkan Nesser. Den här romanen är nog den mest kompexa Nesser, rent berättarmässigt, har skrivit och då har han skrivit ”En helt annan historia”. Berättar-jaget hoppar mellan en rad olika personer. Allt byggs upp mot en grand-final och när den väl kommer så går det fort. Allt låter konstigt men jag gillar Nesser.

Uppläsare: Författaren själv
Betyg: