
Brevbäraren Herman Ångström har lovat att bjuda sin pappa på kondis när han fyller år men dyker inte upp. Något som oroar pappan så mycket att han kontaktat Hennings sambo och polisen. Sambon säger att han är på facklig kurs i Borlänge och polisen säger att man inte letar efter en frisk vuxen efter mindre än ett dygn. Men Henning skulle aldrig missa ett inbokat möte på det sättet så pappa Gösta kontaktar Siljans Spaningsbyrå. Det gör att detta blir ett fall för Ingrid som snart kan konstatera att Henning är inringd sjuk till jobbet och att det inte förekommer någon facklig kurs. Så något stämmer inte och någon ljuger.
Samtidig så sitter Ingrids före detta man häktad i Mora efter överfallet på henne. Skulle han släppas betyder det att hon återigen måste fly. Något som skulle försvåra kontakten med hennes dotter som är det som får henne att hålla livsgnistan vid liv.
För tredje gången får vi förflytta oss till trakten kring Mora i början på 80-talet. Platsen och tiden där Ingrid för tillfället lever sitt liv. Ett liv där mycket går ut på att överleva. Överleva ekonomiskt, överleva rädslan för sin ex-man och framförallt överleva saknaden efter sin dotter. För även om varje bok i serien har ett ”fall” så kretsar mycket kring Ingrids överlevnad.
Tempot i boken är inte alltid så högt. Om det beror att det ska spegla tidsandan i Dalarna på 80-talet låter jag vara osagt. Men jag gillar det och tycker det passar bra in den här boken. Just skildringen av 80-talet uppskattar jag också. Då det var mina ungdomsår. Som gammal syntare så blir man ju lite extra glad med dubbla referenser till det årets Depeche Mode-album. Förutom referenser till annan musik, TV program som Razzel och boken Ronja Rövardotter skulle jag vilja lyfta hur bokens titel visas med den för tiden typiska dymo remsan. Fantastiskt.
Jag gillar den här serien. Den visar på att det går att skriva spännande utan att tempot är allt för högt och brotten inte allt för grova. Ex-mannens totala känslokyla hjälper till att få in den krypande psykologiska spänningen som gör att man inte kan eller vågar slappna av.
Precis som de övriga böckerna i serien så är det Mirja Turestedt som är Ingrid Wolf. Hennes lugna sätt att läsa passar boken. Här behövs inga stora utsvävningar då historien står på egna ben.
I Nätter utan gryning, den tredje boken i Siljansserien letar Ingrid efter en försvunnen brevbärare. Ninni Schulman blandar spänning, vardag och 80-talsnostalgi på ett sätt som gör att man inte kan sluta lyssna. Det blir en fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Mirja Turestedt
Betyg











