Nätter utan gryning av Ninni Schulman

Brevbäraren Herman Ångström har lovat att bjuda sin pappa på kondis när han fyller år men dyker inte upp. Något som oroar pappan så mycket att han kontaktat Hennings sambo och polisen. Sambon säger att han är på facklig kurs i Borlänge och polisen säger att man inte letar efter en frisk vuxen efter mindre än ett dygn. Men Henning skulle aldrig missa ett inbokat möte på det sättet så pappa Gösta kontaktar Siljans Spaningsbyrå. Det gör att detta blir ett fall för Ingrid som snart kan konstatera att Henning är inringd sjuk till jobbet och att det inte förekommer någon facklig kurs. Så något stämmer inte och någon ljuger.

Samtidig så sitter Ingrids före detta man häktad i Mora efter överfallet på henne. Skulle han släppas betyder det att hon återigen måste fly. Något som skulle försvåra kontakten med hennes dotter som är det som får henne att hålla livsgnistan vid liv. 

För tredje gången får vi förflytta oss till trakten kring Mora i början på 80-talet. Platsen och tiden där Ingrid för tillfället lever sitt liv. Ett liv där mycket går ut på att överleva. Överleva ekonomiskt, överleva rädslan för sin ex-man och framförallt överleva saknaden efter sin dotter. För även om varje bok i serien har ett ”fall” så kretsar mycket kring Ingrids överlevnad. 

Tempot i boken är inte alltid så högt. Om det beror att det ska spegla tidsandan i Dalarna på 80-talet låter jag vara osagt. Men jag gillar det och tycker det passar bra in den här boken. Just skildringen av 80-talet uppskattar jag också. Då det var mina ungdomsår. Som gammal syntare så blir man ju lite extra glad med dubbla referenser till det årets Depeche Mode-album. Förutom referenser till annan musik, TV program som Razzel och boken Ronja Rövardotter skulle jag vilja lyfta hur bokens titel visas med den för tiden typiska dymo remsan. Fantastiskt. 

Jag gillar den här serien. Den visar på att det går att skriva spännande utan att tempot är allt för högt och brotten inte allt för grova. Ex-mannens totala känslokyla hjälper till att få in den krypande psykologiska spänningen som gör att man inte kan eller vågar slappna av.

Precis som de övriga böckerna i serien så är det Mirja Turestedt som är Ingrid Wolf. Hennes lugna sätt att läsa passar boken. Här behövs inga stora utsvävningar då historien står på egna ben.

I Nätter utan gryning, den tredje boken i Siljansserien letar Ingrid efter en försvunnen brevbärare. Ninni Schulman blandar spänning, vardag och 80-talsnostalgi på ett sätt som gör att man inte kan sluta lyssna. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg 

Pojken på utsidan av Jeanine Cummins

Christy är en pojke vars högsta önskan är att ta nattvarden. Han och hans pappa är resande och efter att hans älskade farfar dör så får han chansen att både gå i skolan och ta nattvarden. Det för att hans pappa bestämmer att stanna de ska i en mindre stad under en tid. Med en ledtråd från sin farfar och med lite hjälp från stadens bokhandlarfru så börjar Christy under den här tiden nysta i vem han egentligen är och vad som hände med hans mamma.

Vi få följa en pojke på Irland i slutet på 50-talet som inget hellre vill än att passa in men som av andra ändå blir hela tiden blir betraktad som Pojken på utsidan. 

Vi lärde känna Jeanine Cummins i den fantastiska Amerikansk jord där mor och son flyr från Mexiko till USA. Det här är en helt annan bok där tempot är lugnare. Sen finns det beröringspunkter mellan det två böckerna. Det finns en värme, det finns hopp och vi rör oss i samhällets utkanter trots att det skiljer decennier i tid och ett världshav mellan de två böckerna.

Det går verkligen att känna unge Christys vilja att passa in. Som när han för första gången i sitt liv är på födelsedagskalas hos den populäraste flickan i klassen och han inte vet att man skulle ha med sig en present. Själv vet han inte ens när han har födelsedag, och har än mindre fått några födelsedagspresenter.

Vi får lära oss en hel del om resandes traditioner och levande i en brytningstid. En tid där häst och vagn håller på att bytas mot bil och plåthinkar blir utkonkurrerade av plasthinkar i onaturliga färgen. 

Det finns en sak som stör mig i boken. Det blir konstant fel på han och honom. Ibland kan det vara något skrivtekniskt grepp, men jag kan inte se det.

Precis som Amerikansk jord så är det Mirja Turestedt som läser. Bra som alltid. Sen är det lite ovanligt med en kvinnlig uppläsare när det är en manlig, eller i det här fallet en pojke, i huvudrollen. Men inga regler som inte har undantag, något jag är glad för i det här fallet.

Jeanine Cummins tar oss från Amerikansk jord till Irländsk och från flyktingar till resande. Pojken på utsidan är en historisk roman om en pojkes vilja att passa in och veta sanningen om sig själv. En fin historia som jag delar ut en fin fyra till. 

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg 

Tand för tunga av Per E Åsberg

En mäniskotunga hittas i en lekplats i centrala Stockholm. Ett makabert fynd som ger upphov till en massa spekulationer. I sambaband med det försvinner en ung receptionist på ett fondbolag.

Shira Jacobi arbetar på ett bemanningsföretag som just receptionist. I sin roll får hon hoppa mellan olika företag och myndigheter. Det är hennes kompis Emilie som försvunnit och av en slump får Shira ta över sin kompis arbete då hon är borta. På fondbolaget lär hon känna den lite fyrkantige It-teknikern Janne. När fler konstiga och otäcka saker börjar hända så är det det omaka paret Shira och Janne som tar upp jakten på den försvinna Emilie och sanningen.

Det här är den första boken om Shira Jacobi. Hon och Janne är två udda och oväntade huvudkaraktärer i en spänningsroman, vilket är kul. För det pågår en ständig jakt på nya vinklar på den klassiska spänningsromanen och här har vi ännu en. Utmaningen när det inte är en polis i huvudrollen är trovärdigheten att vara i brottets centrum och få tillgång till information. Något Åsberg löst snyggt med sina två huvudkaraktärer. Det är få uppgifter som förr eller senare inte når fram till en receptionist eller en It-tekniker på ett företag. Låter er man sedan receptionisten ambulera mellan i det här fallet Naturvårdsverket, en tidning och ett fondbolag så täcker man upp en hel del. Just olikheten mellan de två huvudkaraktärerna skapar också en dynamik som kryddar boken.

När det kommer till handlingen så rör vi oss mellan miljöteknik, giriga investerare och jakten på senaste nyheterna. Faktorer som både är i ropet och som driver upp tempot och spänningen.

Jag tycker det här är en väldig intressant start på den nya serien som skiljer sig väldigt från Åsbergs Messias-projektet som utspelade sig till största delen i Stockholmsförorter.

Lägg till en toppen inläsning av Mirja Turestedt så är det här en ljudbok att rekommendera.

Med Tand för tunga så startar Per E Åsberg en ny serie. Oväntade huvudkaraktärer välskrivet och ett jäkla drag gör att jag delar ut en fartfylld fyra i betyg.

Uppläsning: Mirja Turestedt

Betyg:

Samuel Karlsson – Ljus och skugga

Tasha Tikkanen jobbar som upphöjd kriminalreporter på en av Sveriges största tidningar. De ökade antal skjutningar är, även om hon aldrig skulle erkänna det, bra för hennes karriär i storstaden. Men en dag kommer hon för nära våldet när hon själv hamnar i skottlinjen mellan polisen och en misstänkt. När hon får reda på vilken ammunition som använts börjar tankarna fara iväg till det stora faller hon bevakade, tillsammans med fotografen Erik, hemma i Vimmerby fyra år tidigare. Det sista hon gjorde innan hon flyttade, nej flydde, till Stockholm. Erik där emot blev kvar.

När sedan ett brev med ett fotografi kommer till redaktionen adresserat till henne inser hon, om en motvillig att hon måste åka tillbaka.

Efter sex böcker om Jessica Jackson och Mörkö så byter nu Samuel nu spår. Med serien om kriminalreportern Tasha så känns det som han inte bara spänner bågen utan också siktar högre. Jag gillar hur han får till blandningen av storstad och kopplingen till småstadens för och nackdelar.

Det är klart att det är lätt att dra paralleller till Liza Marklunds Annika Bengtzon när huvudpersonen är en kvällstidningsjournalist som bevakar verkligheten och är med och löser brott. Även kopplingen till småstaden, som här bytts från Hälleforsnäs till Vimmerby håller liknelsen vid liv. Men det finns en stor sak som skiljer Tasha och Annika, den verklighet de bevakar. Det skiljer 20-25 år och vi har ett helt nytt samhälle, inte bara i Stockholm utan också i Vimmerby. Och då jag tycker en av bokens storheter är just att beskriva samhället så är den skillnaden viktig.

Som huvudkaraktär är Tasha spännande. Hon är skarp som få men har också sina svagheter och hemligheter. Jag har inga problem att se ett par böcker till med henne. Sen fasande jag lite för hennes kollega Lelle. Fotograf, hobbydetektiv, frånskild och bor på en båt. Ge honom en hund och han skulle kunna få vara med i TV serien Snoken från 90-talet och det gillar man ju.

Det är Mirja Turestedt som ger liv till Tasha och de andra i boken. Jag tycker hon höjer en redan bra bok ytterligare ett snäpp.   

Samuel Karlsson lyckas med konststycket att knyta ihop gängskjutningar i Stockholm med brott i Bullerbyns Vimmerby. Ljus och skugga är spännande, samhällsaktuell och väl värd en fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

De 20 bästa ljudboksuppläsarna, enligt mig

När jag nu lyssnat på 1600 böcker så kan det vara läge för en summering. Så varför inte en topplista med de bästa ljudboksuppläsarna, enligt min lista. När jag går igenom min lista kan jag konstatera att jag har lyssnat på nästan 700 olika författare och strax över 350 olika inläsare.

Så om man tittar på vilka uppläsare som har fått högst betyg genom åren så har jag sammanställt en lista nedan. Kriteriet för att få vara med på listan är att jag har lyssnat på minst tre böcker av uppläsaren.

Att hitta Jonas Malmsjö överst på en lista när det handlar om uppläsare i Sverige är kanske inte någon superskräll. Men att ha ett snittbetyg på 4,29 på 75 böcker är mer imponerande. Jämför man det med Viktor Åkerblom så har jag ”bara” lyssnat på fyra böcker med honom. Fyra bra böcker ska säga där en av dom är Shuggie Bain. Sen finns det uppläsare på listan som i princip bara läst in en viss serie, som Niklas Falk som läst in böckerna om Sebastian Bergman som jag gillar.

Uppläsarna med högst medelbetyg

1. Jonas Malmsjö – 4,29(75)
2. Viktor Åkerblom – 4,25(4)
3. Thomas Hanzon – 4,18(11)
4. Niklas Falk – 4,11(9)
4. Peder Falk – 4,11(9)
6. Peter Andersson – 4,09(21)
7. Stefan Sauk – 4,08(68)
8. Björn Bengtsson – 4(12)
8. Björn Granath – 4(6)
8. Niklas Engdahl – 4(4)
8. Alexandra Rapaport – 4(3)
8. Anton Berg – 4(3)
8. Jacob Nordenson – 4(3)
8. Katharina Cohen – 4(3)
8. Maria Samuelsson – 4(3)
8. Ola Rapace – 4(3)
8. Shanti Roney – 4(3)
8. Torbjörn Flygt – 4(3)
19. Lo Kauppi – 3,9(20)
20. Christian Fex – 3,88(9)

Jag väljer sällan böcker efter uppläsaren, men jag tror att listan nedan speglar mina favoriter bättre. I den hittar vi giganter som Magnus Roosmann, Reine Brynolfsson, Katarina Ewerlöf och inte minst nestorn och i mina öron Mr Ljudbok Torsten Wahlund.

Uppläsarna som jag lyssnat mest på

1. Magnus Roosmann – 96(3,76)
2. Reine Brynolfsson – 92(3,79)
3. Katarina Ewerlöf – 81(3,58)
4. Torsten Wahlund – 78(3,15)
5. Jonas Malmsjö – 76(4,29)
6. Stefan Sauk – 68(4,09)
7. Tomas Bolme – 61(3,85)
8. Gunilla Leining – 45(3,64)
9. Fredde Granberg – 33(3,42)
10. Mirja Turestedt – 29(3,72)
11. Mattias Linderoth – 23(3,83)
11. Anna Maria Käll – 23(3,09)
13. Peter Andersson – 21(4,10)
14. Lo Kauppi – 20(3,9)
15. Håkan Nesser – 19(3,42)
16. Per Juhlin – 18(3,56)
17. Martin Wallström – 17(3,53)
17. Marie Richardson – 17(3,29)
19. Mats Eklund – 15(3,27)
19. Niklas Engdahl – 15(3,27)

Precis som när jag listade ljudboksförfattare så innehåller listorna få kvinnor. Det är inget medvetet val från min sida. Jag lyssnar på de böcker jag tycker verkar intressant och det är förlagen och författarna som väljer uppläsare. Sen är min erfarenhet att könet på uppläsaren ofta följer med könet på huvudpersonen i boken. Så med det kan vi konsarera att de spänningsromaner, för det är merpareten av det jag lyssnat på genom åren har övervägande manliga huvudpersoner. Vilket inte är så konstig. Skulle det finnas någon där ute med en liknande lista som lyssnat på Feelgoodböcker är jag övertygad att könsfördelningen skulle vara den omvända.

Klicka på länkarna på uppläsarna för att läsa recensioner jag skrivit om böcker de läst in.

Ninni Schulman – Käraste Lena

Lena, en kvinna i 30-årsåldern hittas död i sitt hem utanför Mora. Då hon hänger i en lampkrok så talar det mesta för att det är ett självmord. Något Lenas föräldrar vägrar tro.

Det är hösten 1983 och Ingrid Wolt gömmer sig forfarande för sin före detta man utanför Mora. Där startade hon Siljans detektivbyrå sommaren innan i samband med den unga pojkens försvinnande. En detektivbyrå hon sen lade ner men Lenas föräldrar övertalade ändå henne att ta en titt på Lenas död.

Historien är berättad växelvis ur två perspektiv, Ingrids försöka ta reda på vad som hänt och Lenas påväg mot sin död. Som en skugga över allt reser sig Ingrids hämndlystna före detta man som jagar henne.

Jag tycker att det här både snyggt och spännande. Lägg till dimensionen av nostalgi med referenser som slagningar i telefonkatalogen, Falcon Creast på tv och den exotiska rätten plankstek.

Att förlägga handlingen på 70, 80, eller 90-talet är en stark trend i spänningslitteraturen just nu. För mig, och andra, som växt upp under den tiden är det a walk down memory lane som ofta är trevligt. Men det är viktigt att nostalgin och tidsandan håller sig till att vara en krydda till historien. Något jag tycker Ninni Schulman lyckats väldig bra med både i den här boken och i Som vi lekte.

Det här är en serie jag verkligen längtar efter nästa bok i.

Även den här gången är det Mirja Turestedt som gestaltar Ingrid och även denna gång med den äran.

Ingrid fortsätter lösa fall kring Siljan och den här gången gäller det ett förmodat självmord. Med Käraste Lena levererar Ninni Schulman ännu en gång trovärdighet, spänning och nostalgi. Det blir en fin fyra från mig

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg

Christian Unge – Klubben

En van stannar till mitt på Stureplan i Stockholm och dumpar en naken livlös man, mitt på dagen, och försvinner sedan spårlöst. Mannen visar sig vara en av Sveriges rikaste och mest kända affärsmän. Något som sätter stor press på polisen. Fallet hamnar på grova brotts bord där kriminalkommissarie Hanna Mansouri precis börjat efter en längre sjukskrivning.

Utredningen rivstartar och blir snabbt mer komplex. Hanna får direkt visa sig på styva linan, både för sig själv och för polisledningen. Men en halv taskig relation, en upprorisk tonårsdotter och en hemlighet från det förflutna gör hon ändå så gått hon kan. Med skicklighet, lite tur och mod så lyckas hon metodiskt nysta upp härvan runt Klubben. En klubb som visar sig var något för endast de mest förmögna i samhället.

Efter fyra böcker om akutläkaren Tekla Berg växlar Unge spår och beskriver nu Stockholms undre och övre värld. Visst finns det små inslag av sjukvård men det här är en mer klassisk spänningsroman med våld, knark och smutsiga affärer.

En bok som är över 17 timmar kan jag ibland dra mig lite för att börja på, då jag så gott som alltid avslutar de böcker jag börjar med. Så det är modigt att börja en ny serie med en bok i den längden, speciellt när hans övriga ligger på 10-12 timmar. Jag tycker boken är lite i längsta laget, men då den är spännande in till slutet så funkar det. Samtidigt gillar jag det ambitiösa upplägget med många karaktärer och strukturen runt själva Klubben.

Jag gillar den här boken. Den har ett driv och man vill veta hur det ska gå för de karaktärer man får sympati för, vilket inte bara är Hanna.

Ännu en gång har Unge en kvinnlig huvudperson i sina böcker och det är den alltid lika bra Mirja Turestedt som ger liv åt Hanna Mansouri.

Christian Unge startar med Klubben en ny serie om den polisen Hanna Mansouri. Det är en spännande historia om pengar, svek och upplevelser ut över det vanliga. Lite lång men värd sin fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

Ulf Kvensler – Sakek

Det tre vännerna Anna, Henrik och Milena känner varandra sen studietiden i Uppsala och sedan dess har det som tradition att en gång per år fjällvandra tillsammans. Så när Milena frågar om hennes nya pojkvän får följa med är det inte helt problemfritt. Jacob visar sig vara en trevlig kille är de möts på Centralen för att ta tågen norr ut mot Sarek. Men Anna har en gnagande känsla att hon känner igen honom, och inte på något bra sätt. Redan på tåget upp knakar det i fogarn och när de tillslut börjar vandra övergår det lätta knakandet till en ren mardröm.

Jag är lite sen på bollen när den gäller den här boken som utsågs till Årets bok 2022. Men då den utspelar sig i ödemarken spelar det mindre roll. Det här är en gastkramande spänningsroman som är svårt att sluta lyssna på. I dagens uppkopplade samhälle där hjälp eller service bara är ett knapptyck bort så ställs våra vandrare inför något där det är väldig långt till hjälp. Det finns inte så många platser i vår värld där du kan få till den nerven idag. För tricket med den urladdade mobilen som många tar till för att skapa spänning är övergående, här bara fortsätter det.

Ulf Kvensler har skapat en värld där spänningen bara fortsätter. För att det ska gå åt skogen, om uttrycket nu kan användas, får vi tidigt reda på. Sen är det bara att försöka ta reda på hur och hur mycket åt skogen vi hamnar.

Jag gillar verkligen den här boken. Den är både spännande och smart berättad. Man fattar snabbt tycke för den starka Anna som känns som hon verkligen kan förflytta berg med sin styrka och smartness. Därför passar det bra att det är Mirja Turestedt som gestaltar henne. Att hon också ger röst åt psykopaten Jacob kan vi ju lämna där hän.

Ulf Kvensler bjuder på storslagen psykologisk thriller i Sarek. En smart berättad historia om vänskap, svek, vandring, död och jag delar ut en fjällhög fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turested

Betyg:

Tony Fischier – Rödlögamorden

Den före detta polisen Dordi Söderman jobbar nu mera som konstnär. Det stället på jorden där hon skapar som bäst är på Rödlöga i Stockholms yttre skärgård. Ett ställe som hon tillbringat somrarna på sedan hon var barn.

En morgon upptäcker hon en segelbåt som strandat lite konstigt på hennes strand. Nyfiken som hon är tar hon sig ut till båten och gör för en fasansfull upptäckt. Det som blir upprinnelsen till Rödlögamorden. Dordi blir ofrivilligt indragen i en polisutredning.

Det här är en klassisk svensk deckare i skärgårdsmiljö. Skådeplatsen ligger inte geografiskt långt från platsen där Saltkråkan spelades in och vår huvudperson heter ju till och med Söderman. Så bilderna jag får upp i mitt huvud är väldigt mycket hämtade från miljön i just Saltkråkan.

Men där slutar liknelserna. Här sker det mord, mord som måste få sin lösning för att människorna som bor och verkar på öarna runt Rödlöga ska få tillbaka lugnet. Precis som på de flesta platser på jorden så riktas först misstankarna mot dom som kommer utifrån, dom som inte passar in.

Det här är en spännande deckare där vi känner igen Fishiers ibland lite underfundiga formuleringar. För även om han lämnar Göteborg i den här boken så finns det små små stänk av den humorn. Som paret vars tomt kallas Gazaremsan för att dom heter Palle och Stina. Det gillar man ju.

Det är den förtjusande Mirja Turestedt som läser och det gör hon förbaskat bra. Och jag vet att hon och Tony hade ett bra sammanbet när boken lästes in.

Tony Fischer har bytt Göteborg mot Saltkråkan-land i Rödlögamorden. En klassisk välskriven deckare i skärgårdsmiljö gillar man ju jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

Ninni Schulman – Som vi lekte

12-åriga Mattias försvinner en sommardag 1982 från en by utanför Mora. Ett år går och spåren efter pojken är näst intill noll. Men Mattias mamma har inte gett upp, hon är fast besluten om att får reda på vad som hänt hennes son.

Till just den byn tar sig Ingrid Wolt sin tillflykt efter att hon kommit ut efter ett längre fängelsestraff hon avtjänat på Hinseberg. Som före detta polis är det inte så lätt att komma tillbaka till samhället. Efter att ha sökt ett otal ”vanliga” jobb så bestämmer hon sig för att starta upp Siljans Spaningsbyrå och hennes första uppdrag blir att försöka hitta Mattias.

Det här är en blanding av deckare och historisk roman. Det var en trend vi såg 2023 att förlägga deckarhandlingen i förfluten tid. Vi såg Döda kvinnor förlåter inte från slutet på 1800-talet, En instängd man från 1950-60-talet och Dancing Queen från slutet på 1970-talet. Oavsett tid så gillar jag när man adderar dimensionen tidsanda i deckaren.

Historien är uppbyggd så att vi vet att Mattias försvunnit och sen backar vi tillbaka och får lära känna honom, hans vänner och hans värld. Det är en ung pojke som är lätt att tycka om.
Ninni Schulman har i den här boken skapat en intressant karaktär i Ingrid Wolt. En polis som suttit i fängelse, en mamman som fått lämna bort sitt barn, en kvinna som är på flygt från sitt förflutna.

Det är Mirja Turestedt ger röst åt Ingrid, Mattias och de andra. Något hon gör väldigt väldigt bra.

Utanför Mora försvinner en 12 årig pojke en sommar dag i början på 80-talet. Ninni Schulman bjuder på nostalg och spännande i Som vi lekte. Så bra så jag delar ut en fyra.
Uppläsare: Mirja Turestedt
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑