Arne Dahl har jag älskat sedan första boken om A-gruppen. Hans målande språk och varma personporträtt har varit ett signum. När han för några år sen begravde han Hjelm och dom andra i A-gruppen. Det var säkert helt rätt. I den nya serien får vi lära känna Sam Berger och Molly Blom. Det som skiljer de två serierna är att den senare är mörkare, mer lik Jo Nesbøs böcker. Tycker också det går att dra en parallell till Anders De La Motte som först skrev dom fartfyllda böckerna i Geim-triologin för att sen växla över till den betydligt mörkare årstids serien. Missförstå mig rätt, det här är en fartfylld deckare. Berger blir rekommenderad av sin fd kollega Deer att gå till en psykolog. Det blir upprinnelsen till en jakt på sanningen, eller på Friheten. Ibland kan även spänning och tempo bli för mycket. Här kan jag tycka att författaren ibland öser på lite för mycket och krånglar till det lite för mycket. Arne Dahl öser på med spänning och tempo i Friheten. Kommer inte upp i A-gruppen klass men en fyra i betyg tycker jag den är värd. Uppläsare: Niklas Engdahl Betyg:
Jag har följt Arne Dahl sedan första boken om A-gruppen. Det som jag tycker kännetecknar hans böcker är att han skriver deckare med finess. Men ibland blir det lite för mycket finess. För det finns en risk att författaren tappar sina läsare om historien blir för komplex. Då har vi kommit fram till tredje delen i serie om Sam Berger och Molly Blom kan jag känna att Dahl ibland använder lite för mycket finess. Till skillnad från böckerna om A-gruppen som var fristående böcker så bygger den här serien väldigt mycket på de tidigare böckerna i serien. Då det var över ett år sen jag lyssnade på Inland så tog det mig en fjärdedel av boken innan alla händelser och vem som var vem föll på plats. Det skulle vara näst intill omöjligt att kunna ta till dig den här boken utan de två tidigare. Det finns både för och nackdelar med ett sådant upplägg. Du kan få en mer komplex historia men du har svårt att få med sig nya läsare.
Boken är spännande när man väl kommer in i den. Dahl skriver bra och med ett tempot som inte är speciellt högt, men det är bra för att man ska hinna reflektera över det som händer. Jag kommer troligtvis kasta mig över en fjärde bok i serien också, men mer av gammal vana än att jag är så intresserad av hur det går för Sam och Molly.
Jag har följt och gillat Arne Dahl sen Misterioso. Böckerna om A-gruppen var nyskapande. Med Utmarker släppte ha Kerstin Holm och Paul Hjelm, och den var riktigt bra. Så när jag började med den här boken var mina förväntningar väldigt högt uppskruvade. Tyvärr måste jag säga att dom inte riktigt infriades. Jag har suttit och funderat varför. Jag kom aldrig riktigt in i boken. Tyckte att historien var lite för komplicerad. Det är kanske jag som är lite trög men, nej jag tyckte det var svårt att hålla ihop det hela. Jo, den är spännande och allt som en deckare ska ha men…
En summering av mitt bokår 2016 är väl på sin plats så här på årets sista dag. Till böcker som jag gillat men som inte kom ut under 2016 måste nämnas Terry Hayes I am Pilgrim och Gergory David Roberts Shantaram och Bergets skugga. Av böcker som kommit ut i år vill jag nämna Anne Holts Offline, Arne Dahls Utmarker och Dag Öhrlunds två böcker Där inga ögon ser och Tryggare kan ingen vara.
Den roligaste boken i år var John O’Farrells Det finns bara två David Beckham, men man måste nog vara lite fotbollsnörd för att uppskatta den till fullo. Jag har sparat den bästa till sist, årets bästa bok är Malin Persson Gilitos Störst av allt.
När jag räknar igenom min lista visar det sig att jag lyssnat på 93 böcker under 2016.
Vilka är det egentligen som ligger bakom alla tiggare som sprider sig över Europa? Och vad har det för koppling till det sms som EU:s miljökommissionär får i limousinen hem från invigningsbanketten för Europols nya, pampiga högkvarter i Haag? Och till den tilltagande rasismen i Europa? För att inte tala om den döende mannen som släpper en mobiltelefon i en blind tiggares tiggarskål vid Hornstull i Stockholm? Det är het sommar i Europa. Europol får information om att ligorna som hanterar Europas tiggare styrs centralt och har kopplingar till större människohandel. Sedan ett par veckor har Paul Hjelm och hans Opcop-grupp storövervakning på den misstänkta ledningen för kontinentens tiggarligor. Gruppen befinner sig i en utrymd våning på ena sidan av en kanal i Amsterdam och spanar på en lägenhet på den andra. Just vid den här tiden blir Europol större. Den före detta polisbyrån, numera EU-myndighet, flyttar till ett mäktigt nytt högkvarter i Haag. Samtidigt sker ett drastiskt genombrott i den hittills rätt tröstlösa övervakningen. Och uppenbarligen försöker någon dessutom pressa en av Europas högst uppsatta politiker, den franska EU-kommissionären Marianne Barrière, just som hon är på väg att lägga fram ett internationellt lagförslag som äntligen kommer att sätta Europa på rätt kurs igen. Paul Hjelm tvingas ta inofficiella vägar för att utreda utpressningen, inte alltid så vackra, och spåren leder mot Europas högerextrema miljöer. När Kerstin Holm kommer på att hon har anlitat Gunnar Nyberg, före detta polis i A-gruppen, bosatt i Grekland, för ett uppdrag är det redan för sent. Nyberg har begett sig in i mörkrets hjärta.
Min kommentar: Det här är en bok som jag har lite svårt att greppa. Den har många parallella berättelser, både nya och med kopplingar bakåt i Dahlhistorien. Något som gör det lite svårt att hänga med i alla tvära kast och utan att avslöja något om slutet så måste men ändå säga att han får ihop det på slutet. Men Arne Dahl vore ju inte Arne Dahl om han inte lät en liten tråd bli hängande när sista stavelsen är inläst. Allt för att öppna för nya äventyr.Gunnar Nybergs temporära inhopp i historien känns först som en liten krydda. Men ju mer man tänker på det ju mer kommer på att man saknar den storvuxne polisen i historien. Det är bara att hoppas att han får göra fler inhopp i kommande böcker. Johan Rabaeus gör som vanligt en bra uppläsning men ibland blir hans rosslande och harklande lite i mesta laget att får rakt in i örat.
ljudboksbloggen.com 