Etikett: Betyg 2

Tula hem av Malin Norrback

Elin är sjukskriven efter att förlorat ett barn precis innan förlossningen. Något som tagit hårt på henne och hennes man Dan. Elin bestämmer sig för att ett miljöombyte till parets torp iallafall inte kan skada. Så hon flyttar in på Björktorp, en liten stuga utan varken el eller vatten. Dagarna spenderar hon genom att hugga ved och ta långa promenader. Av en slump hamnar hon hemma hos Eivor, en äldre ensam kvinna i grannskapet. Tycke uppstår och en varm vänskap utvecklas. Mötena sker alltid hemma hos Eivor och när Elin vill bjuda sin nya vän till Björktorp uppstår en konstig stämning. Eivor vägrar och det kommer snart fram att något hemskt har skett på torpet.

En dag kommer någon till Elin torp, något som förändrar allt.

Det är inte så ofta jag funderar över vilken genre en bok tillhör. Men varför den här boken står under Spänningsroman förstår jag inte. Nej det behöver inte vara biljakter eller revolverdueller för att det ska vara en spänningsroman, men lite spänning tycker jag man kan önska. Det här är en bok om en kvinna som inte mår bra efter att ha förlorat ett barn. Jag skulle nog hellre ta bort spänning och bara kalla den roman. 

När man inte riktig vad som är dröm och vad som är verklighet så kan jag konstatera att det här inte var en bok i min smak. Så kan det vara ibland men jag är i slutändan endast en hobbytyckare.

Bokens stora behållning är att det är Lo Kauppi som läser boken. 

Tula hem är Malin Norrback debut om en kvinna i sorg. Hennes liv i torpet grep tyvärr aldrig grep tag i mig. Det blir en tvåa i betyg. 

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg: 

0

Tomas Strömqvist – Minnenas strand

Malcom Forsgren är med sin fru Sofie på en strand i Danmark för tre år sen. När Malcom kommer upp efter att ha doppat sig i havet är Sofie spårlöst borta. Polisen har inga som helst spår om vad som hänt och efter en tid läggs utredningen ner. Det mystiska försvinnandet tär på Malcom som sluter sig. En dag får Malcom, som jobbar med att restaurera gamla filmer, ett ovanligt erbjudande. Filantropen vill att Malcom klipper ihop ett antal kortare filmer på hans barnbarn David som tragiskt drunknat året innan. Filmen är åt Davids mamma Livia som ett minne och en del av sorgeprocessen.

I samma veva som Malcom börjar med att klippa filmen hittas kroppen efter en kvinna på Jylland inte långt den plats där Sofie försvann. Det är inte Sofie men polisen hittar ändå samband mellan dem. Filmprojektet utvecklas och blir mer än bara klippa lite film och för det behöver Malcom och Livia träffas. Man skulle kunna tänka sig att de skulle kunna förenas i sina förluster men Livia döljer något. Både angående sonens död och kanske också kring Sofies försvinnande.

Jag brukar hylla spänningsromaner som vågar gå utanför ramarna, inte använda deckarmall 1A. Den här boken är annorlunda på många plan, men jag fångas aldrig riktigt. Ja det är spännande med en försvunnen kvinna och all mystik runt det. Ja det är hemskt med ett barn som dör. Den har alla ingredienser för en spännande bok. Första halvan av boken känns som en lång uppbyggd inför själva upplösningen. Men trots att jag lyssnat om delar av slutet får jag inte ihop alla trådar. Det kan finnas poänger med öppna slut som Håkan Nessers Kim Novak-bok men här blev jag bara förvirrad. Jag fick upp hoppet om ett bra slut med ca en timme kvar, men nej. Så känslan efter boken är klar är ett stort, jaha?

Jag hyllar ofta inläsaren och den här gången är verkligen inget undantag. Här måste jag säga att det är Fredde som stora delar av boken håller den uppe.

Ett barn dör tragiskt och en kvinna försvinner mystiskt under mystiska omständigheter vilket kan vara upplagt för spänning. Men jag tycker debutanten Tomas Strömqvist lämnar alldeles för många frågor obesvarade i Minnenas strand så delar ut en tvåa i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

0

Chas Newkey-Burden – Tayler Swift – Hela Berättelsen

Att Taylor Swift är vår just nu största och mest lysande stjärna på musik himlen är svårt att argumentera emot. Hennes prisskåp, list och ekonomiska framgångar talar sitt tydliga språk. Lägg till hennes i döden lojala fanskara av Swiftis världen över. I den här boken får vi följa hennes karriär från tonårsidol till megastar, via alla albumen, pojkvänner, med och motgångar.

Den brittiska journalisten har riktat in sig på att skriva den här typen av biografier över välkända artister. På listan hittar vi bl.a. Adel, Paris Hilton, Michael Jackson och Amy Winehouse.

Jag har inget förhållande till Taylor Swift musik. Ja, det är klart att man känner igen vissa av hennes låtar men skulle du be mig räkna upp några skulle jag få problem. Så vi kan börja med att konstatera att jag inte finns med i målgruppen för den här boken. För boken är helt klart skriven för Tayler Swifts fans. Artisten beskrivs som en blandning av grannflickan och gud. För även om författaren lite plikttroget även refererar till minder smickrande recension så kommer de ofta med en ursäkt eller förklaring vad det kan bero på. Det går till och med så långt att författaren försvarar artisten när hon anklagas för textstölder.

Det står En Biografi på bokens framsida. Det som tilltalar mig med en biografi är att man kan få höra historierna bakom redan kända historier eller kanske till och med helt okända historier om huvudpersonen. Gärna från källan själv eller åtminstone från någon närstående. Det saknas helt i den här boken. Det märks tydlig att författaren aldrig varit i närheten av huvudpersonen. Extra tydligt blir det när författaren citerar skvallerkällor med  ”Taylor ska ha skrattat åt allt Jake sa när dom åt glass och frozenyougurt och Taylor valde regnbågsfärgat strössel….”

Nä, jag är som sagt inte målgruppen för den här boken men var ändå nyfiken på att lära mig mer om en av vår tids största artister. Ja, jag har lärt mig mer men samtidig har jag suttit och varit irriterad över denna opartiska och opersonliga hyllning som boken visar upp. Det finns en riska att jag betraktas ännu mer som den gråa medelålders man jag nu är. Men det här var inte bra.

Skådespelaren Alexandra Dahlström gör med den här boken en av sina första inläsningar. Hon gör vad hon kan för att rädda upp boken och hennes. Hennes lite spröda och ibland lite naiva röst passar bra, speciellt för Tayler Swift tidiga år.

Den brittiska journalisten Chas Newkey-Burden har skrivit ”Biografin” Tayler Swift – Hela Berättelsen. Jag vet att jag inte är i målgruppen för den här boken men den är inte bra. En opartiska och opersonliga hyllning kittlar inte mig och jag delar ut en två i betyg.

Uppläsare: Alexandra Dahlström

Betyg:

0

Hannes Dükler – De levande och de andra

Den store konstnären Paul Thydeus försvinner oförklarligt 1990. Då han bodde på en otillgänglig ö så gissar man att han har drunknat.

Året efter så åker hans son med sin dotter ut till ön för att reda upp och reda ut arvet efter sin far. Men väl på plats så hittar han ett antal besynnerliga ljudinspelningar som konstnären lämnat efter sig. Något som pekar på en stor hemlighet.

Känslan är också att det är någon annan som rör sig på ön.

Det här är en psykologisk thriller som inte fångade mig. Jag väntade och väntade att boken skulle ta fart men det hände aldrig. Lägg till att vi är och snuddar vid det övernaturliga, något som inte kittlar mig alls.

Kristofer Kamiyasu gör en bra inläsning men produktionen hade lite att önska. Det märktes väldigt tydligt när han hade fått tagit om en mening då ljudbilden var en helt annan.

De levande och de andra är Hannes Düklers skönlitterära debut. Det är en psykologisk thriller med övernaturliga inslag som inte fångade mig. Det blir tyvärr inte mer än en två från mig.

Uppläsare: Kristofer Kamiyasu

Betyg:

0

Filip Blom – Psykopaten hatar oss alla

Filip arbetar för Läkare utan gränser i Afrika. Något han gjort tidigare. Denna gång är han där för att hjälpa till under en ebolaepidemi. En dag attackeras lägret där han jobbat och kort där efter får han ett mail. Det säger att hans make och barn har kidnappats och kidnapparen kräver att Filip tar med ebolaviruset med hem till Sverige för att hans familj ska släppas. Filips hela världsbild som bygger på att alla människor är lika mycket värda skakar till. Ska man sätta sin familj före Sveriges befolkning. Det är ett riktigt spännande dilemma. Men någonstans där byter boken skepnad och börjar handla om en psykopat. En psykopat vilka inte har några gränser. Jag som tycke allt började så bra.
Psykopatgenren, om det nu finns någon sådan, är inte lätt. För jag tror att det är fler än jag som kittlas av människor utan vanliga gränser(obs vi paratar om litteraturen här). Men även då finns det gränser för att jag som lyssnare ska tro på det. Så hur mycket går det att gasa på innan det blir för mycket?
Jag gillar också att fundera över saker när det kommer till böcker. I den här boken är det nämnet på huvudpersonen Filip. Ett helt relevant namn på en läkare som jobbar för Läkare utan gränser. Om det inte var så att författaren också heter just Filip.
avslutningsvis vill jag säga att jag gillar Roosmanns röst till den här boken.

Psykopaten hatar oss alla är en bok med två ansikten. Filip Blom bjuder oss på ett kanon dilemma och en psykopat, vilket blir lite för spretigt för min smak så betyg slutar på en tvåa.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

B J Hermansson – Morden i Dala Järna

Jag brukar säga att det finns en klassisk mall för den svenska deckaren. Den ska ha en lokal anknytning och vad det gäller handlingen så ska ett brott skett någongång för länge sen, ett brott sker i nutid och så går boken ut på att knyta ihop dessa två brott. Den här boken har allt det. Den lokala koppling här är Dalarna och närmare bestämt den lilla orten Dala Järna. Där har vi behållningen av boken. Hur man beskriver livet i en liten ort i Sverige.
Sen tyckte jag historien var lite rörig och saknade trovärdighet på flera plan. Ett exempel på rörighet är namnsättning av karaktärer. Vi har Margit, Majlis, och Majken samt Liselott och Louise. Då namnen är väldigt lika gör det det svårt att hänga med som ljudbokslyssnare. Något är betydligt enklare när man läser än när man lyssnar.
En av dom saker som får mig att uppskatta en bok är när den hittar ett nytt grepp, ett nytt sätt att berätta eller en ny vinkel. Den här boken hade inga tyvärr inget nytt. Men gillar du Morden i Midsomer och Läckberg håller du säkert inte med mig.
B J Hermansson bjuder på en klassisk svensk deckare. Morden i Dala Järna må vara klassisk uppbyggd men saknar överraskningar. Det blir en tvåa i betyg.
Uppläsare: Sofia Berntson
Betyg:

0

Per Hallén – Utan samvete

Utan samvete är en politisk spänningsroman. Det politiska kretsar kring det snabbt växande partiet Svenska Nydemokraten med rötterna i VAM och BSS. Känner ni igen något? Om inte så har partiet en partiledare som heter Jimmy Jakobsson. Han bor dock inte i Sölvesborg utan lite ironiskt har författaren förlagt honom i Skara. Den typen av subtila flirtar med verkligheten finns det många i den här boken. Något jag uppskattar. Jag tycker att de politiska kopplingarna i boken är det som håller den uppe. Den parallella historien om Åsa som ska hämnas en våldtäkt som skedde för 30 år sen känns inte så trovärdig. Blir inte bättre när hon för och kompisarna ska ta upp hämden. Något som också slår mig är att alla karaktärerna i boken har klassiska svenska förnamn som Lasse, Olle, Gun, Kenta, Gunnar osv. Lite som en svartvit film. Det hade varit uppfriskande med en Nazri eller iallafall en Fabian.
Per Halléns Utan samvete är en spänningsroman med politiska kopplingar. Förutom en del roliga blinkningar till en politisk verklighet haltar historien lite i trovärdighet, så det blir en två i betyg.
Uppläsare: Per Hallén
Betyg:

0

Michel Bussi – Svarta näckroser

Tänk att kunna skiva en klassisk deckare samtidigt som man väver in en av våra mest kända konstnärer, eller iallafall hans arv. Michel Bussi har lyckats förlägga ett mord av en konstintresserad kvinnokarl i Claude Monet välkända miljö. Scenen är riktigt bra och alla dom små ledtrådar som polisen får in gör det upplagt för en riktig pusseldeckare. Tyvärr tycker jag historien krånglats till desto längre in i boken vi kommer. Sen måste jag också erkänna att alla franska namn rör till det för mig som inte förstår franska. Men med det sagt så ska Magnus Roosmann ha en eloge för sitt franska uttal.
Michel Bussi upplägg att förlägga ett mord i Claude Monets miljö är bra men historien blir för krånglig för mig. Därför får Svarta näckrosor bara en två av mig.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

0

Jan Wallentin – Den tyngdlöse Jesper Fock

Vad händer när en stor del av befolkningen tappar sin kompass? När vi inte har något att tro på, när likes på sociala media blir viktigare än verkliga möten, när vi blir tomma. I den här boken drabbas befolkningen av tomhetsdepression. Vi får vi följa den taffliga och inte så lyckades Jesper Fock. Han är före detta justitieministern och får i uppgift att göra en enmansutredning på ämnet tomhetsdepression. Det är inte alltid huvudpersonen är någon man ser upp till, i det här faller är det definitivt inte så. Mer misslyckad människa än Jesper Fock får man leta efter. Det skulle kunna vara lite charmigt, men det blir det aldrig. Känslan är mer som att sitta med skämskudden ständigt beredd. Det här är en blandning av politik och någon form av New Age. Politik delen gillar jag men de andra delarna tycker jag bara blir långrandiga. Den tyngdlöse Jesper Fock av Jan Wallentin är en bok om vad som händer när folket drabbas tomhet utan tro. Skulle kunna vara intressant men blir bara långrandigt och får bara en tvåa i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann Betyg:

0

Christopher Berry-Dee – Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar

Visst finns det något väldigt kittlande med seriemördare. Det är ju därför floran av film och litteratur i ämnet är så stor. De som inte har spärrarna som håller tillbaka dom från att göra de mest vidriga saker. Men dom spännande böckerna och filmerna skulle ju inte vara lika nervpirrande om man inte visste att dessa mördare faktiskt finns där ute. I den här boken får vi möta dom riktiga seriemördarna, öga mot öga. Kriminologen Christopher Berry-Dee har intervjuat dom värsta av dom värsta.

Vi får höra några av USAs värsta seriemördare själva berätta om sina mord. Till det så ger författaren en del bakgrundinformation. Det görs att man fångas av historierna. Men just för att det är dom värsta såg gör ju det också att berättelserna blir där efter och författaren sparar inte på detaljerna. När man får höra om mördare som sprättar upp kroppar från skötet till halsen och tar ur inälvorna så har man passerat min gräns vad jag tycker är anständigt att lyssna på. Sen förstår jag att dessa detaljer måste vara med för att göra historierna rättvisa.

Det blir lite för mycket av det goda/onda i Christopher Berry-Dee bok Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar. Lite för mycket snaskiga detaljer för min smak gör att det bara blir en två i betyg.

Uppläsare: Carl Jacobson

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑