Filip Blom – Psykopaten hatar oss alla

Filip arbetar för Läkare utan gränser i Afrika. Något han gjort tidigare. Denna gång är han där för att hjälpa till under en ebolaepidemi. En dag attackeras lägret där han jobbat och kort där efter får han ett mail. Det säger att hans make och barn har kidnappats och kidnapparen kräver att Filip tar med ebolaviruset med hem till Sverige för att hans familj ska släppas. Filips hela världsbild som bygger på att alla människor är lika mycket värda skakar till. Ska man sätta sin familj före Sveriges befolkning. Det är ett riktigt spännande dilemma. Men någonstans där byter boken skepnad och börjar handla om en psykopat. En psykopat vilka inte har några gränser. Jag som tycke allt började så bra.
Psykopatgenren, om det nu finns någon sådan, är inte lätt. För jag tror att det är fler än jag som kittlas av människor utan vanliga gränser(obs vi paratar om litteraturen här). Men även då finns det gränser för att jag som lyssnare ska tro på det. Så hur mycket går det att gasa på innan det blir för mycket?
Jag gillar också att fundera över saker när det kommer till böcker. I den här boken är det nämnet på huvudpersonen Filip. Ett helt relevant namn på en läkare som jobbar för Läkare utan gränser. Om det inte var så att författaren också heter just Filip.
avslutningsvis vill jag säga att jag gillar Roosmanns röst till den här boken.

Psykopaten hatar oss alla är en bok med två ansikten. Filip Blom bjuder oss på ett kanon dilemma och en psykopat, vilket blir lite för spretigt för min smak så betyg slutar på en tvåa.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

B J Hermansson – Morden i Dala Järna

Jag brukar säga att det finns en klassisk mall för den svenska deckaren. Den ska ha en lokal anknytning och vad det gäller handlingen så ska ett brott skett någongång för länge sen, ett brott sker i nutid och så går boken ut på att knyta ihop dessa två brott. Den här boken har allt det. Den lokala koppling här är Dalarna och närmare bestämt den lilla orten Dala Järna. Där har vi behållningen av boken. Hur man beskriver livet i en liten ort i Sverige.
Sen tyckte jag historien var lite rörig och saknade trovärdighet på flera plan. Ett exempel på rörighet är namnsättning av karaktärer. Vi har Margit, Majlis, och Majken samt Liselott och Louise. Då namnen är väldigt lika gör det det svårt att hänga med som ljudbokslyssnare. Något är betydligt enklare när man läser än när man lyssnar.
En av dom saker som får mig att uppskatta en bok är när den hittar ett nytt grepp, ett nytt sätt att berätta eller en ny vinkel. Den här boken hade inga tyvärr inget nytt. Men gillar du Morden i Midsomer och Läckberg håller du säkert inte med mig.
B J Hermansson bjuder på en klassisk svensk deckare. Morden i Dala Järna må vara klassisk uppbyggd men saknar överraskningar. Det blir en tvåa i betyg.
Uppläsare: Sofia Berntson
Betyg:

Per Hallén – Utan samvete

Utan samvete är en politisk spänningsroman. Det politiska kretsar kring det snabbt växande partiet Svenska Nydemokraten med rötterna i VAM och BSS. Känner ni igen något? Om inte så har partiet en partiledare som heter Jimmy Jakobsson. Han bor dock inte i Sölvesborg utan lite ironiskt har författaren förlagt honom i Skara. Den typen av subtila flirtar med verkligheten finns det många i den här boken. Något jag uppskattar. Jag tycker att de politiska kopplingarna i boken är det som håller den uppe. Den parallella historien om Åsa som ska hämnas en våldtäkt som skedde för 30 år sen känns inte så trovärdig. Blir inte bättre när hon för och kompisarna ska ta upp hämden. Något som också slår mig är att alla karaktärerna i boken har klassiska svenska förnamn som Lasse, Olle, Gun, Kenta, Gunnar osv. Lite som en svartvit film. Det hade varit uppfriskande med en Nazri eller iallafall en Fabian.
Per Halléns Utan samvete är en spänningsroman med politiska kopplingar. Förutom en del roliga blinkningar till en politisk verklighet haltar historien lite i trovärdighet, så det blir en två i betyg.
Uppläsare: Per Hallén
Betyg:

Michel Bussi – Svarta näckroser

Tänk att kunna skiva en klassisk deckare samtidigt som man väver in en av våra mest kända konstnärer, eller iallafall hans arv. Michel Bussi har lyckats förlägga ett mord av en konstintresserad kvinnokarl i Claude Monet välkända miljö. Scenen är riktigt bra och alla dom små ledtrådar som polisen får in gör det upplagt för en riktig pusseldeckare. Tyvärr tycker jag historien krånglats till desto längre in i boken vi kommer. Sen måste jag också erkänna att alla franska namn rör till det för mig som inte förstår franska. Men med det sagt så ska Magnus Roosmann ha en eloge för sitt franska uttal.
Michel Bussi upplägg att förlägga ett mord i Claude Monets miljö är bra men historien blir för krånglig för mig. Därför får Svarta näckrosor bara en två av mig.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Jan Wallentin – Den tyngdlöse Jesper Fock

Vad händer när en stor del av befolkningen tappar sin kompass? När vi inte har något att tro på, när likes på sociala media blir viktigare än verkliga möten, när vi blir tomma. I den här boken drabbas befolkningen av tomhetsdepression. Vi får vi följa den taffliga och inte så lyckades Jesper Fock. Han är före detta justitieministern och får i uppgift att göra en enmansutredning på ämnet tomhetsdepression. Det är inte alltid huvudpersonen är någon man ser upp till, i det här faller är det definitivt inte så. Mer misslyckad människa än Jesper Fock får man leta efter. Det skulle kunna vara lite charmigt, men det blir det aldrig. Känslan är mer som att sitta med skämskudden ständigt beredd. Det här är en blandning av politik och någon form av New Age. Politik delen gillar jag men de andra delarna tycker jag bara blir långrandiga. Den tyngdlöse Jesper Fock av Jan Wallentin är en bok om vad som händer när folket drabbas tomhet utan tro. Skulle kunna vara intressant men blir bara långrandigt och får bara en tvåa i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann Betyg:

Christopher Berry-Dee – Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar

Visst finns det något väldigt kittlande med seriemördare. Det är ju därför floran av film och litteratur i ämnet är så stor. De som inte har spärrarna som håller tillbaka dom från att göra de mest vidriga saker. Men dom spännande böckerna och filmerna skulle ju inte vara lika nervpirrande om man inte visste att dessa mördare faktiskt finns där ute. I den här boken får vi möta dom riktiga seriemördarna, öga mot öga. Kriminologen Christopher Berry-Dee har intervjuat dom värsta av dom värsta.

Vi får höra några av USAs värsta seriemördare själva berätta om sina mord. Till det så ger författaren en del bakgrundinformation. Det görs att man fångas av historierna. Men just för att det är dom värsta såg gör ju det också att berättelserna blir där efter och författaren sparar inte på detaljerna. När man får höra om mördare som sprättar upp kroppar från skötet till halsen och tar ur inälvorna så har man passerat min gräns vad jag tycker är anständigt att lyssna på. Sen förstår jag att dessa detaljer måste vara med för att göra historierna rättvisa.

Det blir lite för mycket av det goda/onda i Christopher Berry-Dee bok Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar. Lite för mycket snaskiga detaljer för min smak gör att det bara blir en två i betyg.

Uppläsare: Carl Jacobson

Betyg:

Jan Nordling – Knutby, sanningen och nåden

Händelsens i Knutby 2004 är nog bland det märkligaste som hänt i svensk kriminalhistoria. Vid en första anblick är händelseförloppet inte så dramatiskt. En kvinna blir mördad, en man skottskadad och gärningsmannen grips dagen efter. Men det är ju långt ifrån hela storyn. Vi kan alla historien om hur pastorn manipulerar barnflickan.

Den här boken har sitt fokus på att förklara förhållandena och varför Knutby församlingen blev som den blev. Visst det är intressant och viktigt för historien men jag är mer intresserad av polis och samhällsperspektivet, vilket knappt nämndes. Församling har en stor del i att det gick som det gick, men i slutändan är det en sjuk man som utnyttjar sin ställning.

Parallellerna till Sommarstugemordet i Arboga är många. Morden sker i en idyll, den verkliga gärningsmannen håller inte i vapnet, ett mord har skett tidigare på samma plats. Både Fossmo och Möller var karismatiska personer som med olika typer av ”hjärntvätt” kunna förmå någon att utföra morden åt dem.

Det är sällan jag irriterar mig på uppläsaren nu för tiden. Men Håkan Moheds släpiga inläsning är inte bra.

Så nej, Jan Nordlings Knutby, sanningen och nåden får bara en tvåa. Jag tycker inte den kom nära varken sanningen eller nåden, det måste finnas bättre böcker om den här spektakulära händelsen.

Uppläsare: Håkan Mohed

Betyg:

Hans Gunnarsson – Nattsida

Jag tycker det är viktigt att ibland iallafall försöka vidga sina vyer genom att prova nya saker. Det är ingen garanti att man gillar det nya, men det kan vara lärorikt ändå. Den här boken låg en bit utanför den typen av böcker jag brukar lyssna på., och måste erkänna att jag inte gillade den. Om det bror på att jag inte riktig förstod det fina i kråksången vet jag inte. Boken har en rätt knepig handling och en massa krångliga ord. Ett exempel är Idiosynkratiska infall??? Var tvungen att slå upp det, betyder för övrigt motvilligt eller överkänsligt. Boken har ett ganska gubbigt språk, både vad det gäller ord och referenser. Det nämns tex tre restauranger i Stockholm, vilka är KB, Sturehof och Tennstopet, kanske inte de hippaste ställena. Språkligt liknar liknar boken Håkan Nessers böcker, men inte samma driv. Jag är glad att jag vågade prova men kommer nog inte lyssna på fler. Hans Gunnarsson får en tvåa för sin lite knepiga och gubbiga bok Nattsida.

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

Nils-Petter Löf – Zverige i mitt hjärta

Tänk dig att en dödlig smitta sprids med blixtens hastighet genom vårt avlånga land. Det är upprinnelsen i den här boken. Vi får följa ett antal personer, huvudsakligen i norra Sverige i deras kamp. För en kamp är det när det visar sig att de som blir smittade blir som zombies. Men det är lika mycket ett en kamp med män som slår kvinnor, landsbygd mot stad samt allt annat som händer när ett land blir satt i undantagstillstånd. Till att börja måste jag säga att den här typen av böcker ligger utanför min normala lyssningssvär. Det närmaste jag kommer är Andreas Eks böcker Raseri och Törst.

Jag har funderat mycket på hur man själv skulle reagera om man drabbades eller var tvungen att uppleva något liknande, ja kanske zombier exkluderat. Hur skulle informationsspridning gå till utan internet eller telefon, hur skulle maktstrukturer, lag och ordning fungera osv. Det är frågor som tas upp i den här boken. Tyvärr är det nog också där jag kommer fram till att jag inte riktigt tror på historien. Sen kan man fundera hur bedömer trovärdigheten i en historia med zombies, som uppenbarligen inte kan eller ska vara trovärdig. Men jag hakade upp mig på en del saker i boken som att det gick så fort som två veckor att bygga om maktstrukturen i ett litet samhälle där den som ledde omvandlingen inte var infödd. Till det så rycktes jag inte riktigt in med i historien, kände ingen eller lite sympati med personerna i boken. Så ibland får man nog bara rent krasst konstatera att man inte kan älska alla böcker och att man ibland kanske inte är mitt i målgruppen. Men jag gillar bokens titel som flirtar med Allsång på Skansen, speciellt när programmet utgör en liten del av berättelsen.

Uppläsare: Ola Ringdal

Betyg:

img_0866-26

Kjell Ola Dahl – Täcknamn: Hilda

Vi i Sverige har väldigt svårt att sätta oss in i våra okuperade grannländers situation under andra världskriget. Sen vet jag inte om den här boken hjälpte till att sätta oss in i den situationen. Boken är kategoriserad som en kriminalroman, och ja det sker ett mord, som är en central händelse i handlingen men så mycket mer är det inte. Jag tycker att det här är en rörig handling som hoppar mellan andra världskriget, slutet av 60-talet och nu tid, mellan Stockholm och Oslo. Jag väntar mig också att mystiken runt det här mordet ska byggas upp och sen klarna i slutet, men varken det ena eller andra sker riktigt. Nä, det finns betydligt bättre historiska kriminalromaner att spendera sin tid på än den här.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑