Jan Wallentin – Den tyngdlöse Jesper Fock

Vad händer när en stor del av befolkningen tappar sin kompass? När vi inte har något att tro på, när likes på sociala media blir viktigare än verkliga möten, när vi blir tomma. I den här boken drabbas befolkningen av tomhetsdepression. Vi får vi följa den taffliga och inte så lyckades Jesper Fock. Han är före detta justitieministern och får i uppgift att göra en enmansutredning på ämnet tomhetsdepression. Det är inte alltid huvudpersonen är någon man ser upp till, i det här faller är det definitivt inte så. Mer misslyckad människa än Jesper Fock får man leta efter. Det skulle kunna vara lite charmigt, men det blir det aldrig. Känslan är mer som att sitta med skämskudden ständigt beredd. Det här är en blandning av politik och någon form av New Age. Politik delen gillar jag men de andra delarna tycker jag bara blir långrandiga. Den tyngdlöse Jesper Fock av Jan Wallentin är en bok om vad som händer när folket drabbas tomhet utan tro. Skulle kunna vara intressant men blir bara långrandigt och får bara en tvåa i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann Betyg:

Christopher Berry-Dee – Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar

Visst finns det något väldigt kittlande med seriemördare. Det är ju därför floran av film och litteratur i ämnet är så stor. De som inte har spärrarna som håller tillbaka dom från att göra de mest vidriga saker. Men dom spännande böckerna och filmerna skulle ju inte vara lika nervpirrande om man inte visste att dessa mördare faktiskt finns där ute. I den här boken får vi möta dom riktiga seriemördarna, öga mot öga. Kriminologen Christopher Berry-Dee har intervjuat dom värsta av dom värsta.

Vi får höra några av USAs värsta seriemördare själva berätta om sina mord. Till det så ger författaren en del bakgrundinformation. Det görs att man fångas av historierna. Men just för att det är dom värsta såg gör ju det också att berättelserna blir där efter och författaren sparar inte på detaljerna. När man får höra om mördare som sprättar upp kroppar från skötet till halsen och tar ur inälvorna så har man passerat min gräns vad jag tycker är anständigt att lyssna på. Sen förstår jag att dessa detaljer måste vara med för att göra historierna rättvisa.

Det blir lite för mycket av det goda/onda i Christopher Berry-Dee bok Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar. Lite för mycket snaskiga detaljer för min smak gör att det bara blir en två i betyg.

Uppläsare: Carl Jacobson

Betyg:

Jan Nordling – Knutby, sanningen och nåden

Händelsens i Knutby 2004 är nog bland det märkligaste som hänt i svensk kriminalhistoria. Vid en första anblick är händelseförloppet inte så dramatiskt. En kvinna blir mördad, en man skottskadad och gärningsmannen grips dagen efter. Men det är ju långt ifrån hela storyn. Vi kan alla historien om hur pastorn manipulerar barnflickan.

Den här boken har sitt fokus på att förklara förhållandena och varför Knutby församlingen blev som den blev. Visst det är intressant och viktigt för historien men jag är mer intresserad av polis och samhällsperspektivet, vilket knappt nämndes. Församling har en stor del i att det gick som det gick, men i slutändan är det en sjuk man som utnyttjar sin ställning.

Parallellerna till Sommarstugemordet i Arboga är många. Morden sker i en idyll, den verkliga gärningsmannen håller inte i vapnet, ett mord har skett tidigare på samma plats. Både Fossmo och Möller var karismatiska personer som med olika typer av ”hjärntvätt” kunna förmå någon att utföra morden åt dem.

Det är sällan jag irriterar mig på uppläsaren nu för tiden. Men Håkan Moheds släpiga inläsning är inte bra.

Så nej, Jan Nordlings Knutby, sanningen och nåden får bara en tvåa. Jag tycker inte den kom nära varken sanningen eller nåden, det måste finnas bättre böcker om den här spektakulära händelsen.

Uppläsare: Håkan Mohed

Betyg:

Hans Gunnarsson – Nattsida

Jag tycker det är viktigt att ibland iallafall försöka vidga sina vyer genom att prova nya saker. Det är ingen garanti att man gillar det nya, men det kan vara lärorikt ändå. Den här boken låg en bit utanför den typen av böcker jag brukar lyssna på., och måste erkänna att jag inte gillade den. Om det bror på att jag inte riktig förstod det fina i kråksången vet jag inte. Boken har en rätt knepig handling och en massa krångliga ord. Ett exempel är Idiosynkratiska infall??? Var tvungen att slå upp det, betyder för övrigt motvilligt eller överkänsligt. Boken har ett ganska gubbigt språk, både vad det gäller ord och referenser. Det nämns tex tre restauranger i Stockholm, vilka är KB, Sturehof och Tennstopet, kanske inte de hippaste ställena. Språkligt liknar liknar boken Håkan Nessers böcker, men inte samma driv. Jag är glad att jag vågade prova men kommer nog inte lyssna på fler. Hans Gunnarsson får en tvåa för sin lite knepiga och gubbiga bok Nattsida.

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

Nils-Petter Löf – Zverige i mitt hjärta

Tänk dig att en dödlig smitta sprids med blixtens hastighet genom vårt avlånga land. Det är upprinnelsen i den här boken. Vi får följa ett antal personer, huvudsakligen i norra Sverige i deras kamp. För en kamp är det när det visar sig att de som blir smittade blir som zombies. Men det är lika mycket ett en kamp med män som slår kvinnor, landsbygd mot stad samt allt annat som händer när ett land blir satt i undantagstillstånd. Till att börja måste jag säga att den här typen av böcker ligger utanför min normala lyssningssvär. Det närmaste jag kommer är Andreas Eks böcker Raseri och Törst.

Jag har funderat mycket på hur man själv skulle reagera om man drabbades eller var tvungen att uppleva något liknande, ja kanske zombier exkluderat. Hur skulle informationsspridning gå till utan internet eller telefon, hur skulle maktstrukturer, lag och ordning fungera osv. Det är frågor som tas upp i den här boken. Tyvärr är det nog också där jag kommer fram till att jag inte riktigt tror på historien. Sen kan man fundera hur bedömer trovärdigheten i en historia med zombies, som uppenbarligen inte kan eller ska vara trovärdig. Men jag hakade upp mig på en del saker i boken som att det gick så fort som två veckor att bygga om maktstrukturen i ett litet samhälle där den som ledde omvandlingen inte var infödd. Till det så rycktes jag inte riktigt in med i historien, kände ingen eller lite sympati med personerna i boken. Så ibland får man nog bara rent krasst konstatera att man inte kan älska alla böcker och att man ibland kanske inte är mitt i målgruppen. Men jag gillar bokens titel som flirtar med Allsång på Skansen, speciellt när programmet utgör en liten del av berättelsen.

Uppläsare: Ola Ringdal

Betyg:

img_0866-26

Kjell Ola Dahl – Täcknamn: Hilda

Vi i Sverige har väldigt svårt att sätta oss in i våra okuperade grannländers situation under andra världskriget. Sen vet jag inte om den här boken hjälpte till att sätta oss in i den situationen. Boken är kategoriserad som en kriminalroman, och ja det sker ett mord, som är en central händelse i handlingen men så mycket mer är det inte. Jag tycker att det här är en rörig handling som hoppar mellan andra världskriget, slutet av 60-talet och nu tid, mellan Stockholm och Oslo. Jag väntar mig också att mystiken runt det här mordet ska byggas upp och sen klarna i slutet, men varken det ena eller andra sker riktigt. Nä, det finns betydligt bättre historiska kriminalromaner att spendera sin tid på än den här.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Karen Cleveland – Hon som inte vet

Det kan vara väldigt uppfriskande när man inför en ny vinkel i en litterär genre. Som när den typiska huvudpersonen i en deckare inte är försupen, frånskild, småfet polis utan en utan en journalist på Kvällspressen. I den här boken byter författaren ut den kallhamrade manliga spionen mot en småbarnsmamma. Ja det är ett nytt grepp, men jag tycker inte det faller så väl ut. Det som skaver hos mig är att en analytiker på CIA kan agera så naivt. Att en till synes vanlig person tror att hon kan bryta sig in hos en rysk spion och stjäla tillbaka bevis som skulle kunna ligga lagrade digitalt är mer än lovligt dumt. Alla vi som har barn och troligtvis alla andra också förstår att föräldrar skulle göra vad som helst för sina barn. Men när i den här boken kretsar nästan allt runt hennes barn. På slutet av boken tänkte jag att om hon nämner allt-för-mina-barn en gång till skriker jag rakt ut. Nej, det finns betydligt bättre spionromaner än det här.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

Jan Bergman – Sekreterarklubben – C-byråns kvinliga agenter under andra värdskriget

Det här en ambitiöst berättad historia om personer som rörde sig i spionvärldens innersta kretsar, men som historieböckerna inte nämnt med ett ord. Men det är också en tragisk historia om hur kvinnor utnyttjades även på 40-talet. Så att ge dem en röst och sätta sökarljuset på en mörk del av vår historia tycker jag är viktigt. Med det sagt så måste jag tyvärr konstatera att jag inte blev medryckt av historien. Jag tycker boken var sig att komma in i. Det även om man försökte få med välkända personer som Raul Wallenberg, Olof Palme och Sverker Åström. Nä, det finns bättre böcker om andra världskriget än den här. Ett plus att författaren läser boken själv.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

Glenn Hysén – Ha de gott

Som fotbollsälskare och Liverpool supporter måste man naturligtvis lyssna på Glenns bok. En bok full av anekdoter och halvdåliga Göteborgsvitsar. Precis som Glenn alltså. Tyvärr, har man följt Glenn i sportmedia sedan början på 80-talet så har man hört de flesta av historierna. Man har hört om sönderklippta kalsongen och våta kvällar på The Crown i Liverpool. Det som eventuellt är nytt är hans engagemang i sociala medier, som man i och för sig också följt, men här får man se det lite backstage. Men hur genuin han än vill framställa sig så är det ett engagemang framtaget av en PR byrå och betalat av ett spelbolag. Men det här är 4-5 timmars kravlös underhållning men några skratt. 

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:


Boknr 989

https://www.storytel.se//books/87633-Ha-de-gott-konsten-att-bita-ihop-och-komma-igen?appRedirect=true

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑