Etikett: Betyg 3

Knarkbyrån av Viktor Lleshi

Familjen Carléns begravningsbyrå går riktigt dåligt ekonomiskt. Pappa Gustav försöker få det till att det bara är en tillfällig svacka i konjunktionen då han samtidigt kämpar för att hans barn ska ta över verksamheten. Hans dotter har valt att bli polis och är långt från begravningsbyrån medan sonen åtminstone jobbar där. Men att ta över en begravningsbyrå är inte vad Hugo Carlén drömmer om. Hans drömvärld består av dyra bilar, vackra kvinnor och ett liv i lyx. Inte VD på en begravningsbyrå i Örebro. För att dryga ut sin egen kassa köper och säljer han bilar och när kan säljer en bil med dåliga bromsar till stans ökända Albanska knarkkung blir det problem.

Problemet gör att begravningsbyrån dras in i penningtvätt och narkotikabrott. Något som far och son Carlén ser som en tillfällig lösning att lösa de ekonomiska problemen men som när man väl är involverad är svårt, om inte omöjligt att ta sig ur. Problemen blir inte färre när Hugo blir förälskad i knarkkungens vackra dotter eller när hans polis till syster är en lokal knarkliga på spåren. T som i Trubbel som Orup skaldade. 

Det här är den första boken i en serie om begravningsbyrån och Hugo Carlén. Nu är inte efternamnet Carlén så ovanligt men visst hajar man till om man som recensent delar efternamn med bokens huvudperson. Det blir inte lättare när denna huvudperson inte är så sympatisk heller. För visst vill man att det ska gå bra för unge herr Carlén men hans girighet och bristande moral är inte inte så charmig. 

Boken har en rapp dialog och många popkulturella referenser. Jag får en känsla av de så populära actionkomedierna från 80 och 90-talet. Nu är det kanske lite svårt att se Bruce Willis eller Eddie Murphy fara fram i Örebro men det funkar nog med en ung Fredde Granberg också. Jag kan inte se någon svensk uppläsare som passar bättre till den här boken än just Fredde. Så då är det tur att det är just han som läser den. 

Viktor Lleshi lyckas med konststycket

 att skiva en spänningsroman som utspelar sig på en begravningsbyrå i Örebro. Knarkbyrån är som en actionkomedi från 90-talet, full av fart och med glimten i ögat. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg 

Betyg:

0

Vintervila av Christina Erikson

När sommaren övergår till höst sker ett brutalt mord på Yttre Borgö. Ett mord som skakar om ön och mordutredningen hamnar på Emelie och den nyinflyttade Felix bord. Men de inte är de enda som är intresserade av mordet. Miranda är tränad för strid och har sina intressen i mordet precis som den egensinniga 14 åringen Vincent.

För Emelie och Felix är det hotet att polisen från fastlandet ska ta över utredningen, inte Miranda och Vincent.

Det här är den första boken i en serie som ska utspelar sig på denna fiktiva ö i Östersjön. Det är intressant att se hur man bygger upp en fiktiv miljö och i det här fallet en ön. Min hjärna går igång och börja fundera på hur stor ön måste vara för att ha en polisstation i den här storleken. En ö som denna gör också att det ”slutna rummet” skapas.

I övrigt så är en klassisk svensk deckare. Ett mord, en grupp poliser och ett antal misstänkta. Själv är jag mest fascinerad av den egensinniga 14 åringen Vincent. En pojke med seriemördare som specialintresse samt att hans autistiska drag gör att han ser mönster som inte alltid polisen ser. Annars känns det som författare slänger in alla grepp man ser i spänningsromaner idag. Som min gamla käpphäst med seriemördare i Sverige. Något som gör att det ibland kan bli lite för mycket av det goda, eller det onda.

Spännande val av inläsare i form av Gerard Hoberstorfer. Han förstärker bokens suggestiva känsla med sin röst.

Christina Erikson tar oss med till en fiktiv ö i Östersjön där ingen går säker. Vintervila är fullmatad med det mesta inom spänningsgenren, ibland kanske lite för mycket. Jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

0

Jag gav allt jag hade av Johan Mjällby

Sverige lärde känna honom den 5 september 1998 när han vinner en nickduell mot målvakten David Seaman och trycker in 2-1 mot England i EM kvalet på Råsunda. Det är ett mål som på så många vis representerar fotbollsspelaren Johan Mjällby. Först för att det görs på hans Råsunda sen att det görs med mer vilja än finess och det viktigaste, det leder till en seger. Som fotbollssupporter stod jag, eller rättare sagt ramlade jag ner för norra stås läktare på Råsunda när det målet gjordes. Det var i den vevan jag började följa det svenska landslaget i fotboll vilket betyder att jag har sett merparten av Mjällbys framträdande i den gula landslagströjan, iallafall på hemmaplan. Något som gör att jag följer Johans karriär med stort intresse. Från valet att satsa på fotboll istället för tennis, via spel i AIK, Celtic och landslaget till en kortare karriär som tränare. Genom allt detta finns en röd tråd, viljan att vinna. En vilja som sätter allt annat åt sidan och framförallt den egna hälsan. En vilja som gjort honom respekterad både hos supportrar med och motspelare. 

Jag kan förstå att personen som inte har ett fotbollsintresse hoppar över den här boken då det mesta handlar om fotboll. Samtidigt är det alltid intressant att få en inblick i människors liv. Johan har skrivit boken tillsammans med sportjournalisten Mathias Lühr, eller om det är Mathias som skrivit boken tillsammans med Johan. Det låter jag vara osagt och i min värld spelar det ingen roll. Här är det historierna och inblickarna i spelargångar, omklädningsrum och livet på träningsplaner som ska stå i centrum. 

Det är Johan själv som läser boken. Ja visst finns det en del att anmärka på som inläsning, men här väljer jag ändå Mjällby före Malmsjö alla dagar i veckan. 

Det är få svenska fotbollsspelare som representerar en riktig vinnarskalle mer än Johan Mjällby. I boken Jag gav allt jag hade får vi följa hans karriär med ett enda mål, att vinna. Jag som stått på läktaren och tittat på delar ut en vinnande trea i betyg.

Uppläsare: Johan Mjällby 

Betyg:

0

Sanningen har inget slut av Elizabeth George

Smycketillverkaren Michael Lobb hittas brutalt mördad i sin verkstad i närheten av Cornwall. Utredningen som följer leds av kriminalkommissarie Beatrice Hannaford, och snart står det klart att mordet är tätt sammanflätat med familjekonflikter, arvstvister och ekonomiska intressen kopplade till gruvdrift och markexploatering. Alltså inget lätt jobb.

Av en slump så Thomas Linley och Barbara Havers i Cornwalltrakten. Linley för att reda upp ett trasigt tak på sitt gods och Havers är med för att hon är tillfälligt avstängd från sin tjänst efter en dispyt. Båda blir lite ofrivilligt bli indragna i fallet.

Det här är Elizabeth George 22:a bok om Thomas Linley och Barbara Havers. Bara det är imponerande och i klass med Lee Child, Michael Connelly och Mikael Ressem. 

Det är just dynamiken mellan den perfekta överklassmannen Linley och den kaotiska och bohemiska Havers som varit och fortfarande är den stora behållningen i Elizabeth George böcker. Något annat som utmärker hennes böcker är längden på dem. Den här är nästan 24 timmar lång.  Så med det så är det intressant att Linley och Havers dyker upp första gången i den här boken när vanliga böcker börjar runda av. Något som kräver att man är van Elizabeth George lyssnare för att inte avsluta efter de första 4-5 timmarna. Och även efter det så är de inte med särskilt mycket. Vilket är synd.

Förutom Linley och Havers så är det Cornwallmiljön som är fantastisk här. Den beskrivs precis så kargt och återhållsamt som jag föreställer mig den. Boken har ett väldigt brett persongalleri. Så stort att jag har svårt att hålla isär alla. Som tur är så är berättartempot lågt så man hinner med.

Precis som de flesta av böckerna i serien så är det Katarina Ewerlöf som läser. Den här typen av komplexa deckare med fina miljöbeskrivningar passar henne som handsken. 

Med Sanningen har inget slut släpper Elizabeth George sin 22:a bok om Thomas Linley och Barbara Havers. Dom två är bokens stora behållning, tyvärr är dom inte med så mycket under de nästan 24 timmar som boken är. Engelsk deckar i Conwalmiljö är ju inte att förakta och en trea i betyg. 

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

0

Invasionen av Björn Renberg

Sverige befinner sig mitt i ett krig och Stockholm har fallit under amerikansk ockupation. Efter månader av hårda strider återstår bara spillror av det svenska försvaret. I södra Stockholm följer vi de två spaningssoldaterna Peter och Alexander. Det är utmattade, hungriga och törstiga, men ändå beslutsamma att slutföra sina uppdrag. Deras nya mål är att ta sig in till centrala Stockholm och lokalisera fiendens bas innan solen går ner. Motvilligt får de sällskap av en tredje soldat, vilket förändrar dynamiken och ökar pressen när tiden tickar obönhörligt mot deadline.

Enligt deras uppgifter ska Södermalm vara folktomt, men kan de verkligen lita på den informationen? Och kanske ännu viktigare, kan de lita på varandra, eller ens på sig själva när stressen når kokpunkten? Den psykologiska pressen och misstänksamheten mellan karaktärerna ger berättelsen ytterligare ett lager av spänning.

Boken är svår att placera i en specifik genre, men rör sig skickligt mellan militär thriller, spänning, science fiction och dystopi och med inslag av technothriller enligt baksidestexten. Spänningen är lågmäld men konstant närvarande och det är omöjligt att inte dras med i soldaternas kamp mot både fienden och klockan. Jag kommer osökt att tänka på Andreas Eks Raseriserie, även om den är mer zombiebetonad. Men likheterna i stämning och intensitet är ändå slående.

Likt många andra krigsskildringar är det gott om tekniska detaljer om vapen, kommunikation, fordon och drönare. Detaljerna bidrar till trovärdigheten, även om de ibland kan kännas lite överväldigande. Däremot är miljöbeskrivningarna en ren fröjd. Det är lätt för oss lyssnare att se framför sig hur de tre rör sig från Hammarby Sjöstad och vidare norrut genom tunnlar och övergivna byggnader.

Bokens verkliga styrka ligger dock i samspelet, eller ibland bristen på samspel, mellan huvudpersonerna. Hur förändras gruppdynamiken när man går från två till tre? Hur prövas förtroendet under extrem stress? Det psykologiska spelet gör lyssningen extra engagerande.

Att boken skrevs för tio år sedan men släpptes strax efter Rysslands invasion av Ukraina, och nu känns aktuell i en orolig värld, förstärker läsupplevelsen. Just att Trumps USA just nu bombar Iran känns ruskigt obehagligt då det är just USA som är fienden den här berättelsen.

Det är en av mina favorituppläsare, Alexander Salzberger, som tar oss genom den här boken. Han gör det på ett väldig lågmält och nästen tillbakadraget vis. Trots att bomber faller och klockan tickar.

Björn Renbergs debut är något så ovanligt som en lågintensivt spännande militärbok. Invasionen utmålar ett dystopisk Stockholm som intagits av USA. Skrämmande aktuell och det blir en trea från mig.

Uppläsare: Alexander Salzberger

Betyg:

1

Regnmannen av Jonas Karlsson

Ingmar är en pensionerad teaterregissör som har dragit sig tillbaka till sitt hus. Efter att hans fru gått bort så har deras trädgård hans största intresse, speciellt rosorna. 

Men för att rosor ska växa och frodas behöver de vatten. Så efter en torr och het sommar så inför kommunen bevattningsförbud med slang, något som övervakas som Berlinmuren av grannen. Det är då Ingemar hittar kranen bakom sly och buskar. En kran med oanade egenskaper.

Just nu går filmen baserad på den här boken upp på bio. Ingemar spelas av Robert Gustafsson och grannen spelas av författaren till boken Jonas Karlsson. Filmen är regisserad av Hannes Holm, han som regisserade En man som heter Ove. Men jag skulle ändå inte kalla den här boken en ny Ove bok. Ja visst finns det likheter som den grinige gubben i centrum, men storyn här har inte samma djup som i Ove. 

Det är inte egenskaperna i kranen som är storheten i den här boken utan hur människorna runt den reagerar. Reaktionerna är väldigt olika. Uppmärksamheten stiger först Ingemar över huvudet men ger honom sedan en tankeställare. Det är mer än man kan säga om lokalpolitiken. Det är nog någonstans där boken spårar ur tycker jag vilket är synd. 

Men visst är det ändå en mysig och fin historia.

När det är författaren själv som läser boken blir jag extra glad, när det sen också är en stor dramatiker så blir det högsta betyg för den här inläsningen här.

Regnmannen är en fin historia om en ensam man som kommer på att han kan styra vädret med en kran i sin trädgården. Jonas Karlsson kommer inte upp i Backman-klass men visst är det mysigt. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Jonas Karlsson 

Betyg:

0

Krigets vägar av Jonas M

Det har gått snart tre år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022, och många av oss minns känslan av chock och vanmakt. Men där andra stannade vid att förfasa sig, valde Jonas M att agera – på riktigt. Han köpte en pickup, målade den militärgrön, packade bilen med förnödenheter och styrde mot Lviv. Väl på plats delade han ut det han tagit med sig och överlämnade pickupen till soldater som behövde den. Det blev starten på över femtio resor längs krigets vägar, till fronten och de områden där hjälpen behövs som mest.

I den här reportageboken får vi följa Jonas M:s färd genom ett Ukraina i krig. Genom hans berättelse öppnas en dörr till vardagen bortom rubrikerna – den närmare verkligheten för både civila och soldater. Vad saknas mest? Hur är livet egentligen när bomberna faller och vardagen ändå måste fortsätta? Vi får se kriget genom Jonas M:s ögon och genom alla de människor han möter längs vägen.

Jonas M skriver under pseudonym, inte för sin egen skull, utan för att fokus ska vara på människorna och livet i Ukraina – inte på honom. Trots det framträder en person med både militär erfarenhet och djup livskunskap. Han är långt ifrån en glad amatör som packar bilen med en gnutta tur och kör mot okända faror; snarare har Jonas de färdigheter och den kyla som krävs – en blandning av Jason Bourne och MacGyver, om man får skoja. Att laga punktering eller köra bil med mörkerglasögon är bara några exempel på färdigheter som har varit ovärderliga.

Berättelsen bjuder på både sorg och hopp. Visst gör det ont att läsa om vänner som går förlorade till kriget, men samtidigt är det nästan rörande att höra om hur människor klipper gräset vid vägkanten, mitt i krigets tumult – ett bevis på livets envetenhet, och Ukrainas enorma storlek. Jag var själv i Kiev 2012 under fotbolls EM. Så det är på samma gator som jag drack öl i plastglas som det idag pågår ett krig.

Boken är tekniskt detaljerad när det gäller vapen och fordon, och militärjargongen. Något jag kan tycka är lite onödig ibalnd, men det vägs upp av möten fulla av värme, klokskap och oväntade insikter. Jag har lyssnat på ganska många böcker om kriget i Ukraina. Då ofta med en politisk vinkel, men vill förstå mer än vad nyheterna rapporterar? Då är det här boken jag kan rekomendera.

Och inläsningen av Lars Winclair höjer helhetsupplevelsen ytterligare. Han ger liv åt både de faktaspäckade delarna och de känslomässiga ögonblicken – på ett sätt som gör att jag både tror på berättelsen och rycks med av den. Vad mer kan man begära?

Pseudonymen Jonas M tar oss med till fronten i Ukraina. Kriget vägar ger oss en realistisk inblick i hur kriget vardag ser ut. Intressant, lärorikt och definitivt lyssningsvärd. Belönas med en trea!

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg:

0

Nattjägaren av Anders De la Motte

1995 i ett slott som ägs av familjen Cronier sker något fruktansvärt. Makarna Cronier hittas skjutna och deras kassaskåp är länsat på bla en Järnmask. Dottern Cassandra hade lyckats gömma sig och sonen Hector var inte hemma vilket gjorde att de överlevde. Polisen gick på linjen att det var ett inbrott som gått fel och dubbelmordet klaras aldrig upp.

I nutid, trettio år senare, ägs slottet fortfarande av syskonen, trasiga på olika sätt, Cassandra isolerar sig i slottet för att ägna sig åt konst och Hector har klena nerver och självmedicinerar med en del missbruk.

När Leo Asker hittar den stulna järnmasken i ett dödsbo börjar hon rota i det ouppklarade dubbelmordet från 90-talet. Så tillsammans med den nu nedläggningshotade Avdelningen för förlorade själar försöker det få reda på vad som hänt. En utredning som många i polishuset och på andra platser gärna sätter käppar i hjulen för visar det sig.

Martin Hill kämpar samtidigt med att ta sig ur Prepper-Pers grepp och samtidig ta reda på hur Prepper-Per tänkt hämnas på sin före detta arbetsgivare Tectron. Men det är lättare sagt är gjort , för som man säger ”Per spelar schack när alla andra spelar fia med knuff”.

Nattjägaren är den fjärde delen i Askerserien. En serie jag gillar men samtidigt har lite svårt att få grepp om. I den här boken så var det på gränsen till för mycket ”hokuspokus” för min smak. Hela spelet kring Nattjägaren är lite som Anden i glaset som var populärt när jag växte upp. Men samtidigt så går det att se förbi delar man inte gillar när boken i övrigt är bra. Jag är väldigt fäst vid både Leo Asker och Martin Hill som karaktärer. Det är också fascinerande hur de dras till den mytomspunna Prepper-Per mot sin vilja.

Jag har lyssnat på samtliga delar i serien och kan konstatera att det inte är den bästa boken i serien enligt mig. Men jag kommer med största säkerhet hänga på låset när nästa del släpps nästa år.

Precis som de övriga delarna i serien så är det Gunilla Leining som läser och precis som vanlig är det en stabil uppläsning.

I den fjärde delen i Askerserien får vi bekantas oss med något som kan uppfattas som en vålnad, kallad Nattjägaren. Anders de la Motte låter åter igen Leo och avdelningen för förlorade själar jaga en mördare. Inte den bästa boken i serien men en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

0

Ur spillorna av Lisa Bjerre

Tidigt på juldagsmorgonen hittas en man ihjälslagen utanför Klara Kyrka i Stockholm. Då mannen identifieras som missbrukare så klassas fallet som ett klassiskt fylleslagsmål. Men även fylleslagsmål behöver polisen titta på. Polisen i det här fallet blir Diana Lang som precis fått en andra chans på grova brott efter rättsskandal  och hennes nya och lätt skeptiska kollega Simon.

Det visar sig att fallet är lite mer komplicerat än det först ser ut att vara och spåren lede via de hemlösas värld till mörka familjehemligheter.

Det här är den första delen i Lisa Bjerres nya serie Monstrum. Det är en serie i 5 delar som kommer släppas inom en dryg månad med start nu den 25 november. Spelplatsen är Stockholm och vi får möte många av samhällets mest utsatta. Ett kul och spännande upplägg där vi lyssnare får lite kortare böcker, 5-6 timmar, men betydligt tätare än vi är vana vid. Jag ska följa det här med pänning för att se hur det tas emot. Går det att göra trots att man inte heter Grimwalker i efternamn?

Jag tycker Lisa har fått ihop ett intressant persongalleri med Simon som är seriens Lisbet Salander, i alla fall när de kommer till förmågan att behärska datorer. En karaktärstyp som är rätt vanlig i nya deckare. Sen har vi Diana. Vi får tidigt veta att hon gjort ett ödestigert misstag på sitt tidigare jobb, men inte exakt vad. Det är förövrigt att återkommande tema att vi får en hint om att något hänt. Gissar att fler och fler frågetecken kommer att rätas ut under seriens gång.

Historien är rapp och känns aktuell. Jag berörs av offrets mamma som blint försöker hjälpa sin drogberoende son.

Den erfarna Angela Kovács står för inläsningen och det gör hon som vanlig med den äran.

Ur spillrorna är den första delen i Lisa Bjerres nya serien Monstrum. Det här är en mordet klassisk svensk deckare i Stockholmsmiljö med en spännande huvudkaraktär. Snyggt, det blir en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

0

Kicktorsken av Alexander Salzberger

Han kom in på scenskolan på första försöket, han har både spelat och satt upp pjäser på Dramaten och i den här världen är han en hyllad inläsare. Men vägen hit är långt från spikrak. Han har vuxit upp med en mamma som är alkolist, judisk styvpappa och en biologisk pappa han inte fick träffa trots att han bara bodde 15 minuter från Alexander under hela hans uppväxt.

Det är inte de bästa förutsättningarna att nå de stora scenerna. Något som gjorde att Alexander utvecklade ett eget beroende. Ett beroende av det mesta som gav kickar. Vi får följa en pojke och en man som gör allt för att passa in, fly bort eller ibland bara vara. Något som kan vara väldigt självdestruktivitet och ledde in i drogernas värld. Saltzberger lyckas förmedla den paradoxala dragningen till drogerna – både förödande och lockande på samma gång. Han är öppen med sina misslyckanden och återfall, vilket gör berättelsen trovärdig och samtidigt hoppfull.

Boken är full av historier. Som är långt ifrån tillrättalagda eller nedtecknade för att ställa författaren i ett gott ljus. Som den om när ett gäng högstadieelever åker hem på lunchen för att titta på porrfilm och det visar sig vara porrversionen av Hamlet. Det är inte den typen av historier vi normalt får höra i självbiografier. Att kunskapen om Hamlet skulle komma till användning senare i livet är en annan historia.

Det här är en både underhållande och djärvt berättelse med lika mycket humor som djup. Sen tycker jag ofta det är svårt, och nästan orättvist att betygsätta en självbiografi.

Alexander Salzberger är en av våra bästa uppläsare om du frågar mig. I den här boken som han har skrivit själv och även spelat som pjäs får han fullt svängrum i inlädningsbåset. Så bara inläsningen är värd hela entrépengen här, fantastiskt.

En uppväxt blev en pjäs som blev en bok. Alexander Saltzberger berättar naket och utlämnade om sin väg genom livet. Kicktorsken beskriver hur svårt det kan vara att passa in. Gripande och ibland våldsamt och en trea i betyg.

Uppläsare: Alexander Salzberger

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑