Etikett: Betyg 3

Ön av Malin Sanglert

Elias ser verkligen framåt att få spendera sommaren med flickvännen på hennes släkts ö. Inte bara för sol, bad och tid med henne. Han vill få ett sammanhang i en släkt och han är villig att jobba hårt för det. Oavsett om det handlar om att gå med på att bli spådd med tarotkort eller hjälpa till att riva ut isolering. Men idyllen på ön visar sig inte vara så vacker. 

Efter att en släkting gått bort så börjar motsättningar och gamla hemligheter komma upp till ytan. När Elias gör en hemsk upptäckt så blir det som inte var bra ännu sämre. Elias slits mellan att vara den perfekta pojkvännen och att passa in. Allt på en ö man inte kan ta sig ifrån. 

Det här är den femte boken i Malin Sanglerts Arvserie. En löst sammansatt serie där böckerna inte har mer gemensamt än att historien kretsar kring gamla hus och familjehemligheter. I övrigt är de helt fristående. Jag gillar konceptet. Vi känner igen tonen i böckerna. I den här boken så förstår vi väldigt tidigt att saker kommer att gå åt skogen, frågan är bara vad och hur. 

Tempot i boken är relativt lågt, inga tvära kast. Något som gör att spänningen hela tiden ligger och puttrar under ytan. Att förlägga handlingen på en ö, och en ö med bara släktingar på, gör att man automatiskt får ett slutna rummet mysterium. Något som också spär på spänningen. 

I Elias sökande efter sanningen så snubblar han över både fågelburar på vinden och gamla brev med hemligheter. I de passagerna får boken ett stråk av Tordyveln flyger i skymningen. Bland övriga karaktärer så sticker den lynniga flickvännen och den stränga mormorn ut. 

Jag förstår att man vill har väldigt många trådar oknutna och dörrar öppna för att hålla spänningen vid liv, samtidigt så är det ibland lite väl många gissningar och osäkra antaganden kan jag tycka.

Det är Viktor Åkerblom som gestaltar den unge Elias, något han gör bra. 

Ön är en psykologisk thriller där släkthemligheter blottas. Malin Sanglert fortsätter med sin arvsserie i långsamt tempo och med krypande spänning. Jag delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg:

0

Trollkarlen av Tina N Martin

En städare vid teatern känner en frän lukt i foajén och det visar sig att lukten kommer från ett badkar som står på  scenen.  Syran i badkaret visade sig innehålla människoblod. Samtidigt visar sig en skådespelare vara försvunnen och i hennes loge hittas en liten häxhatt.

Hos polisen är Idun Lind avstängd från sitt utredningsarbete på grova brott men hon blir ändå involverad i utredningen kring teatern. 

Det visar sig snart att flera anställda på teatern är i fara och gärningsmannen är skoningslös. 

När Idun och hennes kollegor börjar rota så hittar de trådar som går tillbaka till Musikhögskolan i Luleå och en specifik klass för 25 år sen. En hårt sammansvetsad klass med endast sex personer. Frågan är vad som väger tyngst, sammanhållning eller konkurrens och om det har någon betydelse 25 år senare?

Det här är den femte boken om Idun Lind. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat på någon av de fyra tidigare men hade ändå inte några problem att komma in i boken. Det jag möjligen missar är hur de olika poliserna förhåller sig till varandra. Men det är ett pris man får betala när man hoppar in mitt i en serie tycker jag. 

Som framgår av texten ovan så är det en teater som är spelplatsen. En plats jag själv inte känner till så väl. Men det visar sig snabbt att det finns gott om hierarkier som bara det gör att det skapas spänningar. 

Jag kommer inte spoila något men det visar sig att gärningsmannen följer en känd berättelse för sina gärningar. Även om vi rör oss i teaterns värld så tycker jag att det är på gränsen till för fantasifullt. Det är väldigt effektfullt och gör historien spännande. Samtidigt så tycker jag det naggar i trovärdighetskanten.  Seriebrottslingar på den här nivån är väldigt ovanligt i Sverige. 

Det här är en bok som utspelar sig i Norrland och då är det näst intill lag på att Lo Kauppi läser boken. Och det gör hon med en ära.

I Trollkarlen så får vi följa med bakom kulisserna när Idun och hennes kollegor jagar mördare på teatern. Det här är femte delen i Tina N Martins serie om Idun Lind. Spännande och väldigt många udda brott gör att jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare : Lo Kauppi

Betyg:

0

Iakttagen av Anna Piippolainen

När Bella ärver ett gammalt hus i sin hembygd så får hon den ultimata anledningen att flytta hem. Huset är dock i rätt dåligt skick och enda grannen är en tjurig före detta polis. Men Bella känner ändå att det ska bli skönt att få lugn och ro i sitt nya hus. Det visar sig att det inte blir så lugnt då det vilar en förbannelse över det och Bella har en krypande känsla att hon är iakttagen.

Det här är Anna Piippolainens debut som spänningsförfattare och historiens som berättas utspelar sig i hennes egen hembygd i närheten av Älvkarleby. Vi får lära känna en ung kvinna som letar efter något nytt i livet och hoppas finna det i det ärvda huset. Porträttet av Bella är trovärdigt. Lika delar rationell och framåtsträvande som oskuldsfull och naiv. Så som vi människor är. Förutom Bella så möter vi en girig husmäklare, en förstående advokat, den vresige polisen och en förstående och trevlig veterinär. Det två sistnämnda finner Bella sig attraherade av, på lite olika vis och veterinären får hon anledning att umgås en hel del med då hon blir med katt. Så på spänningsberättelsen bjuds vi på ett triangeldrama.

Jag tycker att historien är lite otydlig ibland, framför allt i början. Även om jag förstår att känslan av att Bella är iakttagen ska komma smygande så gör det tyvärr att bara att jag blir mindre engagerad. Jag upplever som sagt Bella som en intelligent och rationell kvinna som nog skulle behöva mer konkreta händelser för att bli skrämd.

Boken läses av Mimmi Kandler som oftast läser romance och romaner men jag har även stött på henne i en bok av B.A. Paris som är psykologiska thrillers mästare. I riktigt den klassen kommer bok och uppläsning upp i den här gången.

Anna Piippolainen gräver där hon står och berättar en historia om en kvinna som ärver ett hus och flyttar hem. Iakttagen är en psykologisk thriller i miljön kring Älvkarleby. En lite otydlig historia men en trea i betyg.

Uppläsare: Mimmi Kandler

Betyg:

0

De som fallit i glömska av Charlotte Stode

Journalisten Emy Rapp flyttar hem till Hässleholm efter ett par år i Malmö. En av anledningarna till att hon flyttar hem är att hon inte kan släppa att hennes pappa försvann utan spår för 22 år sen. Så med ett jobb på lokaltidningen hoppas hon kunna komma närmare en lösning vad som hände hennes pappa.

Ett av de första jobb hon får åka på är när kvarlevorna av en människa hittas i en trädgård utanför stan. Hennes första tanke var att det kunde vara hennes pappa som hittats. Men skelettdelarna visar sig vara betydligt äldre så istället för att lösa gåtan med hennes pappa så blir det starten på ett nytt mysterium som Emy får svårt att släppa.

Det här är den första boken om Emy Rapp och hennes ständiga jakt på sanningen som journalist av debutanten Charlotte Stode. Jag tror det här är den femte eller sjätte spänningsdebuten i år som har en journalist i huvudrollen. Så känns som en trend. Här jobbar Emy på en liten lokalredaktion där hennes närmare kollega är den vresiga fotografen Magnus. Han är en precis lagom stor sten i Emys sko. Någon som bidrar lagom lite, eller mycket, för att utgöra en irritation. Annars är det här en trevlig deckare. Då fallen som det rotas i är gamla så är gamla så är det ingen i nutid som utsätts för fara. Bara för att jag definierar boken som trevlig så är den långt ifrån mesig. 

Ibland måste man reflektera över namnval i litteraturen. I det här fallet heter huvudpersonen Emy Rapp, ett namn som inte är så olikt Martin Widmarks unga deckarhjälte Nelly Rapp. Jag kan inte se några kopplingar mellan de två så gissar vara att det är en slump med likheten. Men vem vet.

Det är Kajsa Linderholm som läser boken. En ny bekantskap för mig vilket kan bero på att hon mest läst romance och romaner tidigare. Det är modigt att använda en för spänningsgenren ny uppläsare för en debut. Men jag tycker det funkar fint.

I De som fallit i glömska jagar journalisten Emy Rapp sanningen om vad som hänt i gamla fall. Charlotte Stode debuterar med en mysig deckare från Skåne. Kan väl inte bli annat en en trevlig trea. 

Uppläsare: Kajsa Linderholm

Betyg:

0

Familjehemligheter av Maria Fehrman

Familjen bestående av Michael, Lea och sonen Max har precis flyttat in på den fina adressen i Nacka. Som goda grannar möter Diana och Adam och Amanda och Carl upp med stora famnen. Något Lea uppskattar medan Michael är mer tveksam till. Hans inställning är mer att det är bra med grannar men de bör hållas på armlängds avstånd. Samtidigt ruvar det nya huset på en mörk hemlighet då de tidigare paret som bodde där flyttade ut under mystiska förhållanden. En morgon efter en gemensam fest hittas Michael mördad i poolen. Så vem bakom områdets fina fasader är den skyldiga? 

Familjehemligheter är en psykologisk thriller som har den där krypterade känslan att något är fel. Vi får små pusselbitar som vi själva får lägga ihop. I berättelsen får vi följa tre familjer, främst genom kvinnornas perspektiv. Alla bär på sina egna hemligheter, problem och livsutmaningar, vilket skapar en tät och trovärdig dynamik mellan karaktärerna. Författaren lyckas skickligt plantera misstankar åt flera håll, och ju mer vi lär känna familjerna desto svårare blir det att lista ut vem som egentligen ligger bakom mordet. Det är en smart uppbyggd spänningshistoria där varje ny pusselbit får läsaren att omvärdera sina misstankar. Som en spänningsroman så vill vi naturligtvis vem som gjorde det, men allt efter historien berättas så blir jag ändå mer nyfiken hur det ska gå för Lea och Max än vem som utförde mordet.

Boken rör sig i överklassen där kvinnor inte ”behöver” ägna sin tid åt arbete. Vi har sett några liknande böcker den senaste tiden som Jina Zachrissons Au pair och Mammas flicka och Emma Levin de Verdiers Exit Djursholm. Förutom att de alla rör sig i de fina familjernas värld så är det Julia Dufvenius som läser böckerna. Så det ser ut som hon hittat en ny nisch.

Familjehemligheter är en psykologisk thriller om hemligheter i fina familjer. Debutanten Maria Fehrman bygger upp en sådan där krypande känsla att något är fel men vi vet inte riktigt vad. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Julia Dufvenius

Betyg

0

Djupt mörker av Annika Subotin

Polisen Petter Stigert har flyttat från Malung till Lidingö tillsammans med sin autistiske son Abbe efter sin frus död. Där kastas han in i utredningen av ett uppmärksammat mord på länspolismästaren Thomas Brogård. I samarbete med sina före detta kollegor i Dalarna försöker de lösa ett till synes oförklarligt brott som snart visar sig leda in i en labyrint av familjehemligheter och välbevarade lögner. På hemmaplan brottas Petter med utmaningarna hans autistiska son Abbe har. Att finna sin plats i en ny stad är inte lätt. Som tur är får de hjälp av Petters bror med fru.

Det här är Annika Subotins debut som deckarförfattare och den första delen i serien Polisen på Lidingö. Det här är en klassisk svensk deckare i sann Camilla Läckberg anda. Ett brott, kopplingar bakåt i tiden, en polisstation och stort fokus på människorna runt polisen som leder fallet gärna på en mindre ort.  Det som möjligen sticker ut här är att polisstationen där Petter jobbar ligger i centrala Stockholm, men det kompenseras med polisstationen i Malung där poliser som Tallen och Johanna jobbar. Så trots att vi har ett mord på en länspolismästare så är det inte mordgåtan utan livet runt omkring som står i centrum. Jag kan nästan tycka att det är ”slöseri” att inte spinna mer på ett så högprioriterat fall.

Petter känns som en intressant huvudperson. Han är en kunnig och smart polis men det är som sagt hans liv runtomkring som får mest uppmärksamhet. Hans son, hans försök att hitta kärleken efter fruns död och relationen till sin bror. Den sistnämnda kanske jag tycker är den mest intressanta.

Som debutant måste det vara skönt att kunna luta sig mot en riktigt erfaren uppläsare. Anna Maria Käll är just så erfaren och trygg.

Djupt mörker börjar med att Stockholms Länspolisenmästare blir mördad på en konferens i Sälen.  Debutanten Annika Subotin bjuder på en klassisk svensk deckare där polisarbete varvas med vardagsliv. Jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg

0

Anna Karjala av Per Moritz Stenborg

Året är 1983 när en kvinna hittas död och en avhuggen hand upptäcks utanför en lada skakas det lilla samhället Silvernäs i sina grundvalar. Polisintendent Erland Hjort får hjälp från Stockholm av kriminalinspektörerna Markovic och Ljung, men snart visar det sig att utredningen leder rakt in i byns mörkaste vrår. Mitt i allt finns Anna Karjala, syster till den döda kvinnan och en person vars hemligheter tycks vara nyckeln till hela mysteriet. Även ett par långhåriga unga satansdyrkare finns med på listan över misstänkta. Sen blir det inte lättare att närma sig sanningen när Hjort inleder ett förhållande med Anna Karjala.

Den här debuten hakar på trenden att utspela sig i norra Sverige. Här får vi kliva rakt in i en liten by som ruvar på sina hemligheter och där naturen utgör en del av handlingen. Trots att historien utspelar sig i början på 80-talet så ingen jakt på att fylla raderna med tidsmarkörer, något som annars är vanlig i liknande böcker.  

En stor behållning i boken är karaktärerna som är ovanligt nyanserade för en debutdeckare. Erland Hjort är långt ifrån den stereotypa polis som i ofta ser i deckare. Hans relation till Anna Karjala ger berättelsen ett mänskligt djup som lyfter det hela så att mordgåtan ibland hamnar i skuggan.

Stenborg bygger skickligt upp en krypande obehagskänsla. Tempot lågt men intensivt och vi förstår tidigt att det något inte står rätt till under den stillsamma ytan. En känsla som finns med genom hela boken och gör att det ligger ett mörker över berättelsen.

Det tar ett tag innan historien tar fart och jag gillar ambitionen att vara norrländsk noir. Men jag tycker samtidigt att boken är ojämn. Det finns delar, speciellt runt polisutredningen som är briljanta, samtidigt som berättelsen i andra delar är nästan lite tråkiga.

Jag roar mig också lite åt att poliserna heter Hjort och Ljung, som författarparet som skriver spänningsroman.

Johannes Kuhnke är en välrenommerad skådespelare men det är första gången jag hör honom läsa. Han har en lugn och behaglig röst som hjälper till att invagga mig i en falsk trygghet som rimmar så bra med boken.

I Anna Karjala hittas en avhuggen hand som vänder upp och ner på en by allt detta i början av 80-talet. Jag tycker Per Moritz Stenborg debut är lite ojämn, men en trea i betyg blir det.

Uppläsare: Johannes Kuhnke

Betyg

0

Vattenkrig av David Lillemägi

Julie lever ett liv i lyx men inte för hon arbetar på ett välbetalt jobb eller har en stor egen förmögenhet att luta sig emot. Hennes metod är att dejta rika män världen över, lever på sugerdejting i den högre skolan. Men trots det är hon övertygad hon har kontroll och kan hoppa av när hon vill.

I Stockholm jobbar bankmannen Ed med att flytta pengar, både sina egna och andras. Hans driv, besatthet av makt och pengar gör att han ofta får anledning att fira, både i Stockholm och andra delar av världen. Med sig har han också en lite udda vilja, att investera i företag som har med vatten att göra. När Julie och Eds vägar korsas så uppstår något. Något som förändrar både Eds besatthet för pengar och Julies jakt efter en lyxig tillvaro.

Debutanten David Lillemägi tar med oss in i en värld vi vanliga dödliga inte får besöka. En värld av pengar inte bra är ett medel utan en identitet. En värld där pengar gör att man kan beställa in så mycket champagne att man får den serverad på en HD motorcykel som man sen får ta med sig hem eller fightas mot människor där ingen ställer frågor om det skulle gå så långt att den inhyrde motståndaren skulle dö. En värld där pengarnas värde är viktigare än människovärdet. Men det finns alltid en större fisk i dammen där man simmar. Jag tror inte jag är ensam om att tycka illa om den människosynen. Framför allt synen på kvinnor som en handelsvara. Med det sagt så gäller det att skilja på fiktion och verklighet. Vi har alla farsineras av fasansfulla och onda karaktärer i litteraturen genom åren. Jag tycker att det finns en hel del drag av världen Buthler och Öhrlund bygger upp kring Christopher Silfverbielke. Skillnaden här är att det inte finns någon karaktär som är så skruvad som Silfverbielke, vilket är tur.

Jag gillar det rappa språket samt att tempot är högt utan att vara stressigt. Ska man peka på några svagheter så kan jag tycka att vissa delar kring de affärerna som skildras ibland blir lite väl komplexa. Ja jag fattar att det kan behövas för trovärdigheten men där tappar jag bort mig lite.

Det har dragits paralleller med den norska TV serien Exit, vilket är en bra jämförelse. Så är det säkert ingen slump att det är en av skådespelarna, Simon J Berger, från just den serien som läser boken. När jag lyssnar på en ny uppläsare, speciellt de första kapitlen så får i alla fall jag upp en bild i huvudet och när den är en hänsynslös stekare så har man hamnat rätt.

Debutanten David Lillemägi låter oss sugas vi in i en värld av lyx, pengar och stora affärer. Men boken Vattenkrig visar också på affärernas baksida i form av girighet, dålig människosyn och ond bråd död. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Simon J Berger

Betyg

0

Skuggspelaren av Sara Bohlin

Lea Bonander jobbar på ett internationellt fastighetsbolag som äger köpcentrum runt om i Europa. En bransch som är hårt pressad av att människor handlar mer och mer av sina varor på nätet. Pressen blir inte mindre när det dyker upp ett lik på ett av bolagets köpcentrum utanför Stockholm. Det första liket följs av ett till på ett annat av företagets köpcentrum. Förutom den kopplingen visar det sig att liken har ett spelkort instoppat i munnen. Det får Lea börjar misstänka att det finns ett samband och spåren leder till anställda på företaget.

Att det finns sprickor i det fina företagets fasad har Lea redan förstått då det är anledningen att hon jobbar där. Hon och vän, till lika journalist, försöker nämligen avslöja oegentligheter om hur företaget behandlar sina anställda men i stället snubblar Lea över en seriemördare. Desto närmare hon kommer Skuggspelaren, desto farligare blir spelet.

Det här är en thriller i businessmiljö. Vi får följa med in på kontoret, med receptionist och analytiker. Själv föll jag för de magre Elias som blir Leas partner in crime inne på kontoret. Denna tillbakadragne norrlänning blir lite av bokens Lisbets Salander med sin analytiska förmåga att se samband. Jag gillar också när det är andra än polisen som har huvudrollen i en spänningsroman. Här lyser polisen nästan helt med sin frånvaro, på gott och ont. Personligen har jag dock lite svårt med trovärdigheten när det kommer till böcker med seriemördare. Speciellt är de lämnar spår, i det här fallet i form av spelkort. Ja, det finns en förklaring till det men då seriemördare är ett så ovanligt fenomen i Sverige så måste förklaringen vara riktigt riktigt bra för att jag ska hoppa på tåget. Jag förstår alla spänningsförfattare som vill ha med seriemördare i handlingen och är inget ovanligt i litteraturen och det för historien framåt. Så missförstå mig rätt, det här är en spännande bok men ibland behöver man inte använda alla instrumenten i orkestern samtidigt för att höras.

Jag gillar också den starka och smarta Lea som trots ett krångligt förflutet ändå har ett driv och en benhård vilja att hjälpa andra. Hon är en huvudperson där hennes mänskliga tillkortakommanden är styrkan. En kvinna som faller för fel man men reser sig. Här finns något att bygga vidare på.

Det är sällan jag kritiserar uppläsare och jag har lyssnat på ett tiotal böcker med Eva Röse och gillar det hon gör, men i den här boken ger hon sig på dialekter och roller hon inte riktigt bottnar i tycker jag. Jag tycker att en uppläsare ska vara som en fotbollsdomare, när man inte tänker på dom är dom som bäst.

Skuggspelaren är en thriller i businessmiljö. Sara Bohlins debut innehåller spelkort, en wallraffande kvinna och en seriemördare. Det blir en spader trea i betyg.

Uppläsare : Eva Röse

0

Knarkbyrån av Viktor Lleshi

Familjen Carléns begravningsbyrå går riktigt dåligt ekonomiskt. Pappa Gustav försöker få det till att det bara är en tillfällig svacka i konjunktionen då han samtidigt kämpar för att hans barn ska ta över verksamheten. Hans dotter har valt att bli polis och är långt från begravningsbyrån medan sonen åtminstone jobbar där. Men att ta över en begravningsbyrå är inte vad Hugo Carlén drömmer om. Hans drömvärld består av dyra bilar, vackra kvinnor och ett liv i lyx. Inte VD på en begravningsbyrå i Örebro. För att dryga ut sin egen kassa köper och säljer han bilar och när kan säljer en bil med dåliga bromsar till stans ökända Albanska knarkkung blir det problem.

Problemet gör att begravningsbyrån dras in i penningtvätt och narkotikabrott. Något som far och son Carlén ser som en tillfällig lösning att lösa de ekonomiska problemen men som när man väl är involverad är svårt, om inte omöjligt att ta sig ur. Problemen blir inte färre när Hugo blir förälskad i knarkkungens vackra dotter eller när hans polis till syster är en lokal knarkliga på spåren. T som i Trubbel som Orup skaldade. 

Det här är den första boken i en serie om begravningsbyrån och Hugo Carlén. Nu är inte efternamnet Carlén så ovanligt men visst hajar man till om man som recensent delar efternamn med bokens huvudperson. Det blir inte lättare när denna huvudperson inte är så sympatisk heller. För visst vill man att det ska gå bra för unge herr Carlén men hans girighet och bristande moral är inte inte så charmig. 

Boken har en rapp dialog och många popkulturella referenser. Jag får en känsla av de så populära actionkomedierna från 80 och 90-talet. Nu är det kanske lite svårt att se Bruce Willis eller Eddie Murphy fara fram i Örebro men det funkar nog med en ung Fredde Granberg också. Jag kan inte se någon svensk uppläsare som passar bättre till den här boken än just Fredde. Så då är det tur att det är just han som läser den. 

Viktor Lleshi lyckas med konststycket

 att skiva en spänningsroman som utspelar sig på en begravningsbyrå i Örebro. Knarkbyrån är som en actionkomedi från 90-talet, full av fart och med glimten i ögat. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg 

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑