Etikett: Betyg 3

Anna Karjala av Per Moritz Stenborg

Året är 1983 när en kvinna hittas död och en avhuggen hand upptäcks utanför en lada skakas det lilla samhället Silvernäs i sina grundvalar. Polisintendent Erland Hjort får hjälp från Stockholm av kriminalinspektörerna Markovic och Ljung, men snart visar det sig att utredningen leder rakt in i byns mörkaste vrår. Mitt i allt finns Anna Karjala, syster till den döda kvinnan och en person vars hemligheter tycks vara nyckeln till hela mysteriet. Även ett par långhåriga unga satansdyrkare finns med på listan över misstänkta. Sen blir det inte lättare att närma sig sanningen när Hjort inleder ett förhållande med Anna Karjala.

Den här debuten hakar på trenden att utspela sig i norra Sverige. Här får vi kliva rakt in i en liten by som ruvar på sina hemligheter och där naturen utgör en del av handlingen. Trots att historien utspelar sig i början på 80-talet så ingen jakt på att fylla raderna med tidsmarkörer, något som annars är vanlig i liknande böcker.  

En stor behållning i boken är karaktärerna som är ovanligt nyanserade för en debutdeckare. Erland Hjort är långt ifrån den stereotypa polis som i ofta ser i deckare. Hans relation till Anna Karjala ger berättelsen ett mänskligt djup som lyfter det hela så att mordgåtan ibland hamnar i skuggan.

Stenborg bygger skickligt upp en krypande obehagskänsla. Tempot lågt men intensivt och vi förstår tidigt att det något inte står rätt till under den stillsamma ytan. En känsla som finns med genom hela boken och gör att det ligger ett mörker över berättelsen.

Det tar ett tag innan historien tar fart och jag gillar ambitionen att vara norrländsk noir. Men jag tycker samtidigt att boken är ojämn. Det finns delar, speciellt runt polisutredningen som är briljanta, samtidigt som berättelsen i andra delar är nästan lite tråkiga.

Jag roar mig också lite åt att poliserna heter Hjort och Ljung, som författarparet som skriver spänningsroman.

Johannes Kuhnke är en välrenommerad skådespelare men det är första gången jag hör honom läsa. Han har en lugn och behaglig röst som hjälper till att invagga mig i en falsk trygghet som rimmar så bra med boken.

I Anna Karjala hittas en avhuggen hand som vänder upp och ner på en by allt detta i början av 80-talet. Jag tycker Per Moritz Stenborg debut är lite ojämn, men en trea i betyg blir det.

Uppläsare: Johannes Kuhnke

Betyg

0

Vattenkrig av David Lillemägi

Julie lever ett liv i lyx men inte för hon arbetar på ett välbetalt jobb eller har en stor egen förmögenhet att luta sig emot. Hennes metod är att dejta rika män världen över, lever på sugerdejting i den högre skolan. Men trots det är hon övertygad hon har kontroll och kan hoppa av när hon vill.

I Stockholm jobbar bankmannen Ed med att flytta pengar, både sina egna och andras. Hans driv, besatthet av makt och pengar gör att han ofta får anledning att fira, både i Stockholm och andra delar av världen. Med sig har han också en lite udda vilja, att investera i företag som har med vatten att göra. När Julie och Eds vägar korsas så uppstår något. Något som förändrar både Eds besatthet för pengar och Julies jakt efter en lyxig tillvaro.

Debutanten David Lillemägi tar med oss in i en värld vi vanliga dödliga inte får besöka. En värld av pengar inte bra är ett medel utan en identitet. En värld där pengar gör att man kan beställa in så mycket champagne att man får den serverad på en HD motorcykel som man sen får ta med sig hem eller fightas mot människor där ingen ställer frågor om det skulle gå så långt att den inhyrde motståndaren skulle dö. En värld där pengarnas värde är viktigare än människovärdet. Men det finns alltid en större fisk i dammen där man simmar. Jag tror inte jag är ensam om att tycka illa om den människosynen. Framför allt synen på kvinnor som en handelsvara. Med det sagt så gäller det att skilja på fiktion och verklighet. Vi har alla farsineras av fasansfulla och onda karaktärer i litteraturen genom åren. Jag tycker att det finns en hel del drag av världen Buthler och Öhrlund bygger upp kring Christopher Silfverbielke. Skillnaden här är att det inte finns någon karaktär som är så skruvad som Silfverbielke, vilket är tur.

Jag gillar det rappa språket samt att tempot är högt utan att vara stressigt. Ska man peka på några svagheter så kan jag tycka att vissa delar kring de affärerna som skildras ibland blir lite väl komplexa. Ja jag fattar att det kan behövas för trovärdigheten men där tappar jag bort mig lite.

Det har dragits paralleller med den norska TV serien Exit, vilket är en bra jämförelse. Så är det säkert ingen slump att det är en av skådespelarna, Simon J Berger, från just den serien som läser boken. När jag lyssnar på en ny uppläsare, speciellt de första kapitlen så får i alla fall jag upp en bild i huvudet och när den är en hänsynslös stekare så har man hamnat rätt.

Debutanten David Lillemägi låter oss sugas vi in i en värld av lyx, pengar och stora affärer. Men boken Vattenkrig visar också på affärernas baksida i form av girighet, dålig människosyn och ond bråd död. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Simon J Berger

Betyg

0

Skuggspelaren av Sara Bohlin

Lea Bonander jobbar på ett internationellt fastighetsbolag som äger köpcentrum runt om i Europa. En bransch som är hårt pressad av att människor handlar mer och mer av sina varor på nätet. Pressen blir inte mindre när det dyker upp ett lik på ett av bolagets köpcentrum utanför Stockholm. Det första liket följs av ett till på ett annat av företagets köpcentrum. Förutom den kopplingen visar det sig att liken har ett spelkort instoppat i munnen. Det får Lea börjar misstänka att det finns ett samband och spåren leder till anställda på företaget.

Att det finns sprickor i det fina företagets fasad har Lea redan förstått då det är anledningen att hon jobbar där. Hon och vän, till lika journalist, försöker nämligen avslöja oegentligheter om hur företaget behandlar sina anställda men i stället snubblar Lea över en seriemördare. Desto närmare hon kommer Skuggspelaren, desto farligare blir spelet.

Det här är en thriller i businessmiljö. Vi får följa med in på kontoret, med receptionist och analytiker. Själv föll jag för de magre Elias som blir Leas partner in crime inne på kontoret. Denna tillbakadragne norrlänning blir lite av bokens Lisbets Salander med sin analytiska förmåga att se samband. Jag gillar också när det är andra än polisen som har huvudrollen i en spänningsroman. Här lyser polisen nästan helt med sin frånvaro, på gott och ont. Personligen har jag dock lite svårt med trovärdigheten när det kommer till böcker med seriemördare. Speciellt är de lämnar spår, i det här fallet i form av spelkort. Ja, det finns en förklaring till det men då seriemördare är ett så ovanligt fenomen i Sverige så måste förklaringen vara riktigt riktigt bra för att jag ska hoppa på tåget. Jag förstår alla spänningsförfattare som vill ha med seriemördare i handlingen och är inget ovanligt i litteraturen och det för historien framåt. Så missförstå mig rätt, det här är en spännande bok men ibland behöver man inte använda alla instrumenten i orkestern samtidigt för att höras.

Jag gillar också den starka och smarta Lea som trots ett krångligt förflutet ändå har ett driv och en benhård vilja att hjälpa andra. Hon är en huvudperson där hennes mänskliga tillkortakommanden är styrkan. En kvinna som faller för fel man men reser sig. Här finns något att bygga vidare på.

Det är sällan jag kritiserar uppläsare och jag har lyssnat på ett tiotal böcker med Eva Röse och gillar det hon gör, men i den här boken ger hon sig på dialekter och roller hon inte riktigt bottnar i tycker jag. Jag tycker att en uppläsare ska vara som en fotbollsdomare, när man inte tänker på dom är dom som bäst.

Skuggspelaren är en thriller i businessmiljö. Sara Bohlins debut innehåller spelkort, en wallraffande kvinna och en seriemördare. Det blir en spader trea i betyg.

Uppläsare : Eva Röse

0

Knarkbyrån av Viktor Lleshi

Familjen Carléns begravningsbyrå går riktigt dåligt ekonomiskt. Pappa Gustav försöker få det till att det bara är en tillfällig svacka i konjunktionen då han samtidigt kämpar för att hans barn ska ta över verksamheten. Hans dotter har valt att bli polis och är långt från begravningsbyrån medan sonen åtminstone jobbar där. Men att ta över en begravningsbyrå är inte vad Hugo Carlén drömmer om. Hans drömvärld består av dyra bilar, vackra kvinnor och ett liv i lyx. Inte VD på en begravningsbyrå i Örebro. För att dryga ut sin egen kassa köper och säljer han bilar och när kan säljer en bil med dåliga bromsar till stans ökända Albanska knarkkung blir det problem.

Problemet gör att begravningsbyrån dras in i penningtvätt och narkotikabrott. Något som far och son Carlén ser som en tillfällig lösning att lösa de ekonomiska problemen men som när man väl är involverad är svårt, om inte omöjligt att ta sig ur. Problemen blir inte färre när Hugo blir förälskad i knarkkungens vackra dotter eller när hans polis till syster är en lokal knarkliga på spåren. T som i Trubbel som Orup skaldade. 

Det här är den första boken i en serie om begravningsbyrån och Hugo Carlén. Nu är inte efternamnet Carlén så ovanligt men visst hajar man till om man som recensent delar efternamn med bokens huvudperson. Det blir inte lättare när denna huvudperson inte är så sympatisk heller. För visst vill man att det ska gå bra för unge herr Carlén men hans girighet och bristande moral är inte inte så charmig. 

Boken har en rapp dialog och många popkulturella referenser. Jag får en känsla av de så populära actionkomedierna från 80 och 90-talet. Nu är det kanske lite svårt att se Bruce Willis eller Eddie Murphy fara fram i Örebro men det funkar nog med en ung Fredde Granberg också. Jag kan inte se någon svensk uppläsare som passar bättre till den här boken än just Fredde. Så då är det tur att det är just han som läser den. 

Viktor Lleshi lyckas med konststycket

 att skiva en spänningsroman som utspelar sig på en begravningsbyrå i Örebro. Knarkbyrån är som en actionkomedi från 90-talet, full av fart och med glimten i ögat. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg 

Betyg:

0

Vintervila av Christina Erikson

När sommaren övergår till höst sker ett brutalt mord på Yttre Borgö. Ett mord som skakar om ön och mordutredningen hamnar på Emelie och den nyinflyttade Felix bord. Men de inte är de enda som är intresserade av mordet. Miranda är tränad för strid och har sina intressen i mordet precis som den egensinniga 14 åringen Vincent.

För Emelie och Felix är det hotet att polisen från fastlandet ska ta över utredningen, inte Miranda och Vincent.

Det här är den första boken i en serie som ska utspelar sig på denna fiktiva ö i Östersjön. Det är intressant att se hur man bygger upp en fiktiv miljö och i det här fallet en ön. Min hjärna går igång och börja fundera på hur stor ön måste vara för att ha en polisstation i den här storleken. En ö som denna gör också att det ”slutna rummet” skapas.

I övrigt så är en klassisk svensk deckare. Ett mord, en grupp poliser och ett antal misstänkta. Själv är jag mest fascinerad av den egensinniga 14 åringen Vincent. En pojke med seriemördare som specialintresse samt att hans autistiska drag gör att han ser mönster som inte alltid polisen ser. Annars känns det som författare slänger in alla grepp man ser i spänningsromaner idag. Som min gamla käpphäst med seriemördare i Sverige. Något som gör att det ibland kan bli lite för mycket av det goda, eller det onda.

Spännande val av inläsare i form av Gerard Hoberstorfer. Han förstärker bokens suggestiva känsla med sin röst.

Christina Erikson tar oss med till en fiktiv ö i Östersjön där ingen går säker. Vintervila är fullmatad med det mesta inom spänningsgenren, ibland kanske lite för mycket. Jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

0

Jag gav allt jag hade av Johan Mjällby

Sverige lärde känna honom den 5 september 1998 när han vinner en nickduell mot målvakten David Seaman och trycker in 2-1 mot England i EM kvalet på Råsunda. Det är ett mål som på så många vis representerar fotbollsspelaren Johan Mjällby. Först för att det görs på hans Råsunda sen att det görs med mer vilja än finess och det viktigaste, det leder till en seger. Som fotbollssupporter stod jag, eller rättare sagt ramlade jag ner för norra stås läktare på Råsunda när det målet gjordes. Det var i den vevan jag började följa det svenska landslaget i fotboll vilket betyder att jag har sett merparten av Mjällbys framträdande i den gula landslagströjan, iallafall på hemmaplan. Något som gör att jag följer Johans karriär med stort intresse. Från valet att satsa på fotboll istället för tennis, via spel i AIK, Celtic och landslaget till en kortare karriär som tränare. Genom allt detta finns en röd tråd, viljan att vinna. En vilja som sätter allt annat åt sidan och framförallt den egna hälsan. En vilja som gjort honom respekterad både hos supportrar med och motspelare. 

Jag kan förstå att personen som inte har ett fotbollsintresse hoppar över den här boken då det mesta handlar om fotboll. Samtidigt är det alltid intressant att få en inblick i människors liv. Johan har skrivit boken tillsammans med sportjournalisten Mathias Lühr, eller om det är Mathias som skrivit boken tillsammans med Johan. Det låter jag vara osagt och i min värld spelar det ingen roll. Här är det historierna och inblickarna i spelargångar, omklädningsrum och livet på träningsplaner som ska stå i centrum. 

Det är Johan själv som läser boken. Ja visst finns det en del att anmärka på som inläsning, men här väljer jag ändå Mjällby före Malmsjö alla dagar i veckan. 

Det är få svenska fotbollsspelare som representerar en riktig vinnarskalle mer än Johan Mjällby. I boken Jag gav allt jag hade får vi följa hans karriär med ett enda mål, att vinna. Jag som stått på läktaren och tittat på delar ut en vinnande trea i betyg.

Uppläsare: Johan Mjällby 

Betyg:

0

Sanningen har inget slut av Elizabeth George

Smycketillverkaren Michael Lobb hittas brutalt mördad i sin verkstad i närheten av Cornwall. Utredningen som följer leds av kriminalkommissarie Beatrice Hannaford, och snart står det klart att mordet är tätt sammanflätat med familjekonflikter, arvstvister och ekonomiska intressen kopplade till gruvdrift och markexploatering. Alltså inget lätt jobb.

Av en slump så Thomas Linley och Barbara Havers i Cornwalltrakten. Linley för att reda upp ett trasigt tak på sitt gods och Havers är med för att hon är tillfälligt avstängd från sin tjänst efter en dispyt. Båda blir lite ofrivilligt bli indragna i fallet.

Det här är Elizabeth George 22:a bok om Thomas Linley och Barbara Havers. Bara det är imponerande och i klass med Lee Child, Michael Connelly och Mikael Ressem. 

Det är just dynamiken mellan den perfekta överklassmannen Linley och den kaotiska och bohemiska Havers som varit och fortfarande är den stora behållningen i Elizabeth George böcker. Något annat som utmärker hennes böcker är längden på dem. Den här är nästan 24 timmar lång.  Så med det så är det intressant att Linley och Havers dyker upp första gången i den här boken när vanliga böcker börjar runda av. Något som kräver att man är van Elizabeth George lyssnare för att inte avsluta efter de första 4-5 timmarna. Och även efter det så är de inte med särskilt mycket. Vilket är synd.

Förutom Linley och Havers så är det Cornwallmiljön som är fantastisk här. Den beskrivs precis så kargt och återhållsamt som jag föreställer mig den. Boken har ett väldigt brett persongalleri. Så stort att jag har svårt att hålla isär alla. Som tur är så är berättartempot lågt så man hinner med.

Precis som de flesta av böckerna i serien så är det Katarina Ewerlöf som läser. Den här typen av komplexa deckare med fina miljöbeskrivningar passar henne som handsken. 

Med Sanningen har inget slut släpper Elizabeth George sin 22:a bok om Thomas Linley och Barbara Havers. Dom två är bokens stora behållning, tyvärr är dom inte med så mycket under de nästan 24 timmar som boken är. Engelsk deckar i Conwalmiljö är ju inte att förakta och en trea i betyg. 

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

0

Invasionen av Björn Renberg

Sverige befinner sig mitt i ett krig och Stockholm har fallit under amerikansk ockupation. Efter månader av hårda strider återstår bara spillror av det svenska försvaret. I södra Stockholm följer vi de två spaningssoldaterna Peter och Alexander. Det är utmattade, hungriga och törstiga, men ändå beslutsamma att slutföra sina uppdrag. Deras nya mål är att ta sig in till centrala Stockholm och lokalisera fiendens bas innan solen går ner. Motvilligt får de sällskap av en tredje soldat, vilket förändrar dynamiken och ökar pressen när tiden tickar obönhörligt mot deadline.

Enligt deras uppgifter ska Södermalm vara folktomt, men kan de verkligen lita på den informationen? Och kanske ännu viktigare, kan de lita på varandra, eller ens på sig själva när stressen når kokpunkten? Den psykologiska pressen och misstänksamheten mellan karaktärerna ger berättelsen ytterligare ett lager av spänning.

Boken är svår att placera i en specifik genre, men rör sig skickligt mellan militär thriller, spänning, science fiction och dystopi och med inslag av technothriller enligt baksidestexten. Spänningen är lågmäld men konstant närvarande och det är omöjligt att inte dras med i soldaternas kamp mot både fienden och klockan. Jag kommer osökt att tänka på Andreas Eks Raseriserie, även om den är mer zombiebetonad. Men likheterna i stämning och intensitet är ändå slående.

Likt många andra krigsskildringar är det gott om tekniska detaljer om vapen, kommunikation, fordon och drönare. Detaljerna bidrar till trovärdigheten, även om de ibland kan kännas lite överväldigande. Däremot är miljöbeskrivningarna en ren fröjd. Det är lätt för oss lyssnare att se framför sig hur de tre rör sig från Hammarby Sjöstad och vidare norrut genom tunnlar och övergivna byggnader.

Bokens verkliga styrka ligger dock i samspelet, eller ibland bristen på samspel, mellan huvudpersonerna. Hur förändras gruppdynamiken när man går från två till tre? Hur prövas förtroendet under extrem stress? Det psykologiska spelet gör lyssningen extra engagerande.

Att boken skrevs för tio år sedan men släpptes strax efter Rysslands invasion av Ukraina, och nu känns aktuell i en orolig värld, förstärker läsupplevelsen. Just att Trumps USA just nu bombar Iran känns ruskigt obehagligt då det är just USA som är fienden den här berättelsen.

Det är en av mina favorituppläsare, Alexander Salzberger, som tar oss genom den här boken. Han gör det på ett väldig lågmält och nästen tillbakadraget vis. Trots att bomber faller och klockan tickar.

Björn Renbergs debut är något så ovanligt som en lågintensivt spännande militärbok. Invasionen utmålar ett dystopisk Stockholm som intagits av USA. Skrämmande aktuell och det blir en trea från mig.

Uppläsare: Alexander Salzberger

Betyg:

1

Regnmannen av Jonas Karlsson

Ingmar är en pensionerad teaterregissör som har dragit sig tillbaka till sitt hus. Efter att hans fru gått bort så har deras trädgård hans största intresse, speciellt rosorna. 

Men för att rosor ska växa och frodas behöver de vatten. Så efter en torr och het sommar så inför kommunen bevattningsförbud med slang, något som övervakas som Berlinmuren av grannen. Det är då Ingemar hittar kranen bakom sly och buskar. En kran med oanade egenskaper.

Just nu går filmen baserad på den här boken upp på bio. Ingemar spelas av Robert Gustafsson och grannen spelas av författaren till boken Jonas Karlsson. Filmen är regisserad av Hannes Holm, han som regisserade En man som heter Ove. Men jag skulle ändå inte kalla den här boken en ny Ove bok. Ja visst finns det likheter som den grinige gubben i centrum, men storyn här har inte samma djup som i Ove. 

Det är inte egenskaperna i kranen som är storheten i den här boken utan hur människorna runt den reagerar. Reaktionerna är väldigt olika. Uppmärksamheten stiger först Ingemar över huvudet men ger honom sedan en tankeställare. Det är mer än man kan säga om lokalpolitiken. Det är nog någonstans där boken spårar ur tycker jag vilket är synd. 

Men visst är det ändå en mysig och fin historia.

När det är författaren själv som läser boken blir jag extra glad, när det sen också är en stor dramatiker så blir det högsta betyg för den här inläsningen här.

Regnmannen är en fin historia om en ensam man som kommer på att han kan styra vädret med en kran i sin trädgården. Jonas Karlsson kommer inte upp i Backman-klass men visst är det mysigt. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Jonas Karlsson 

Betyg:

0

Krigets vägar av Jonas M

Det har gått snart tre år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022, och många av oss minns känslan av chock och vanmakt. Men där andra stannade vid att förfasa sig, valde Jonas M att agera – på riktigt. Han köpte en pickup, målade den militärgrön, packade bilen med förnödenheter och styrde mot Lviv. Väl på plats delade han ut det han tagit med sig och överlämnade pickupen till soldater som behövde den. Det blev starten på över femtio resor längs krigets vägar, till fronten och de områden där hjälpen behövs som mest.

I den här reportageboken får vi följa Jonas M:s färd genom ett Ukraina i krig. Genom hans berättelse öppnas en dörr till vardagen bortom rubrikerna – den närmare verkligheten för både civila och soldater. Vad saknas mest? Hur är livet egentligen när bomberna faller och vardagen ändå måste fortsätta? Vi får se kriget genom Jonas M:s ögon och genom alla de människor han möter längs vägen.

Jonas M skriver under pseudonym, inte för sin egen skull, utan för att fokus ska vara på människorna och livet i Ukraina – inte på honom. Trots det framträder en person med både militär erfarenhet och djup livskunskap. Han är långt ifrån en glad amatör som packar bilen med en gnutta tur och kör mot okända faror; snarare har Jonas de färdigheter och den kyla som krävs – en blandning av Jason Bourne och MacGyver, om man får skoja. Att laga punktering eller köra bil med mörkerglasögon är bara några exempel på färdigheter som har varit ovärderliga.

Berättelsen bjuder på både sorg och hopp. Visst gör det ont att läsa om vänner som går förlorade till kriget, men samtidigt är det nästan rörande att höra om hur människor klipper gräset vid vägkanten, mitt i krigets tumult – ett bevis på livets envetenhet, och Ukrainas enorma storlek. Jag var själv i Kiev 2012 under fotbolls EM. Så det är på samma gator som jag drack öl i plastglas som det idag pågår ett krig.

Boken är tekniskt detaljerad när det gäller vapen och fordon, och militärjargongen. Något jag kan tycka är lite onödig ibalnd, men det vägs upp av möten fulla av värme, klokskap och oväntade insikter. Jag har lyssnat på ganska många böcker om kriget i Ukraina. Då ofta med en politisk vinkel, men vill förstå mer än vad nyheterna rapporterar? Då är det här boken jag kan rekomendera.

Och inläsningen av Lars Winclair höjer helhetsupplevelsen ytterligare. Han ger liv åt både de faktaspäckade delarna och de känslomässiga ögonblicken – på ett sätt som gör att jag både tror på berättelsen och rycks med av den. Vad mer kan man begära?

Pseudonymen Jonas M tar oss med till fronten i Ukraina. Kriget vägar ger oss en realistisk inblick i hur kriget vardag ser ut. Intressant, lärorikt och definitivt lyssningsvärd. Belönas med en trea!

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑