Oscar Jonsson – Hotet från Ryssland

Den 24 februari 2022 inledde Ryssland sin fullskaliga invasion på Ukraina. Men kom det verkligen som en blixt från klar himmel? Nej, säger författaren, doktorn i krigsvetenskap och forskaren på försvarshögskolan Oscar Jonsson.

Vi var en hel västvärld som stod och tittade på när Ryssland relativt odramatiskt intog Krim 2014. Är det en pusselbit i vad som händer i övriga Ukraina nu? Den här boken har gett mig en betydlig större förståelse till varför Putin gör som han gör. En av dom största misstagen vi i väst gör att vi använder vår egen måttstock när vi ska jämför och bedöma Putin och Ryssland.

För hotet från Ryssland är inte bara militärt. Det handlar i lika stor grad om pengar och information. Att vi sett ryska pengar ta sig fram i affärsvärlden och i sportens värld. London och fotbollslaget Chelsea är lysande, eller skrämmande, exempel. När det kommer till information är listan kanske både längre och än mer skrämmande. I den här boken pratar man in om Ryssland påverkade det amerikanska presidentvalet 2016 utan hur. Att Putin till och med lyckades påverka ett demokratiskt val hos sin största motståndare gör mig väldigt rädd. Att påverka med information i dagens digitala samhälle handlar mycket om resurser. Något Ryssland sett till att skaffa sig på det området. Ryska trollfabriker finns och är ett relativt billigt vapen i den moderna krigsföringen. Boken ger exempel på hur de gått tillväga mot bl.a. Sverige.

Ja, det kalla kriget är över, men det vi har nu kanske är ännu värre. Men boken beskriver inte bara ett domedagsscenario. Genom att förklara bakomliggande orsaker blir det lättare för oss som inte är experter att förstå. Och på det sättet lättare tygla rädslan.

Den 24 februari 2022 går Putin in i Ukraina. Experten Oscar Jonsson förklarar det på ett mycket bra sätt i boken Hotet från Ryssland varför. Visst är det en fördel att var intresserad av världspolitik för att ta till sig den här boken men den öppnade mina ögon. Det blir en finfin tre i betyg.

Uppläsare:Carl Jacobson
Betyg:

Simona Ahrnstedt – Överenskommelser

Året är 1880 och platsen är Operan i Stockholm. Där möts den föräldralösa unga kvinnan Beatrice Löwenström och den rika stiliga ungkarlen Sett Hammerstaal. Kärlek uppstår men vad hjälper det när det inte är upp till det två unga att bestämma.
Till en början är det väldigt mycket blossande kinder och svaga knän men sen tycker jag att historien tar fart. Tittar vi lite närmare på de två huvudkaraktärerna så är Beatrice både beläst och intelligent. Något som inte bara sågs som något positivt hos en överklass kvinna på den tiden. Går vi över till Sett så är han en driven affärsman och riktig gentleman som vill alla väl, speciellt kvinnor. Gemensamt för båda är att dom är fega när det kommer till känslor och rätt slätstruken som karaktärer. Något som gäller de flesta personerna i boken, dom goda är goda och dom onda är onda.

Det här är den första romanceboken jag lyssnar på så när det kommer till betyg så får jag bedöma boken som jag bedömer andra böcker. Jag blir till exempel frustrerad att det två huvudpersonerna ”inte kommer till skott”. Men det har jag förstått är en del av genren. På plussidan hittar vi miljöbeskrivningarna. Man får känslan av att vandra på Stockholms gator i slutet på 1800-talet, eller vara på i Frankrike eller varför inte på den skitiga bordellen.

Simona Ahrnstedts Överenskommelser har livfulla miljöbeskrivningar men ganska slätstruket karaktärer och lite förutsägbart handling så betyget slutar på tre från mig.
Uppläsare: Mirja Turestedt.
Betyg

Karin Smirnoff – Havsörnens skrik

När David Lagercrantz tog över Stieg Larssons Milleniumstafattpinne var det högljudda diskussioneri kulturkretsar. Så får man inte göra inte bra….En diskussion som lagt sig eller om människor vant sig. För när Karin Smirnoff tar över lyfts det knappt på ett enda ögonbryn. Jag har hela tiden varit för nya grepp inom litteraturen, oavsett om det handlar om att författare skriver tillsammans eller att någon tar över någon annans karaktärer. Så det är inte där skon klämmer för mig.
När Smirnoff nu tar över Millenniumrodret så styr hon föga överraskande norr ut. Närmare bestämt till samhället Gasskas. Det är dit Mikael Blomkvist beger sig för sin dotters bröllop. Väl där snubblar han över korruption inom komunpolitik och energiframställan. Med tanke på att manuset till den här boken måste varit påbörjat för mer än ett år sen så måste man ge författaren att hon prickat ett aktuellt område då det mesta kretsar runt energi och elpriser i dessa dagar.
Och Lisbet Salander då frågar ni er, är hon inte med. Lugn, visst är hon det. Hon tar hand om sin brosdotter som kommer från samma trakt. Men hennes roll i den här boken betydligt mer nedtonad än i tidigare böcker.
Så vad tycker jag då? Nja, jag är inte helt såld. Jag tycker att John Ajvide Lindqvists Skrifter i vattnet som också var tilltänkt att bli den sjunde Millenniumboken är mycket bättre. Sen är det ingen dålig bok. Den har en del intressanta blinkningar med tidigare böcker i serien. Men jag kommer tillbaka till min vanliga käpphäst. Det ska till något extra för att en serie ska hålla efter bok fem-sex böcker. Ja, man måste ju ge förlaget att dom gjort vad dom kan för att hålla liv i serien. Men jag skulle hellre lyssna på något Smirnoff hittat på själv. Hon är så pass duktig att hon inte behöver det här projektet.
Så tycker jag det är skönt att Reine Brynolfsson är tillbaka som uppläsare. För mig är det han som ska läsa om Blomkvist och Salander.
Jag är inte helt övertygad att det är en bra idé att fortsätta med Millenniumserien och det är inte Karin Smitnoffs fel. Visst är Havsörnens skrik både välskriven, underhållande och spännande Men det pirrar inte till mer än en tre i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Olof Lundh – Templet i öknen

När jag skriver den här recensionen börjar VM i Qatar. Det är 12 år sen Fifas dåvarande ordförande öppnade och läste upp att VM i fotboll 2022 skulle spelas i Qatar. Jag minns hur förvånad jag var. Att det på något sätt var köpt tror jag dom flesta förstod redan då. Men det skulle dröja ett antal år innan det började komma bevis för det.
VM i Qatar är det största sport washing projektet som någonsin satts i sjön och även lyckats. Men det finns fler. VM i Ryssland, PSG, Manchester City osv. Den här boken handlar om VM i Qatar men för att förstå mekanismerna bakom går författaren igenom ett antal andra exempel.
Olof är en av dom få granskande sportjournalister vi har i Sverige och summerar i den här boken vad som hände ur ett svenskt perspektiv. Det har gjorts ett otal dokumentärer i ämnet de senare åren men att få det med Sveriges och svenska landslagets perspektiv gör det än mer intressant. Har man följt rapporteringen kring detta de senaste åren så kommer det inte fram något nytt i boken men allt är intressant och pedagogisk berättat vilket jag uppskattar. Det är också ett plus att Olof läser boken själv. Det ger historien trovärdighet.
Jag tror och hoppas att Rysslands invasion av Ukraina har gjort det svårare att få igenom den här typen av sport washing projekt i framtiden.

Templet i öknen är en intressant genomgång hur Qatar lyckades köpa världens största idrottsevenemang. Olof Lundh går igenom och sätter in det som hände och forfarande händer i ett sammanhang vilket belönas med en träffsäker trea i betyg.
Uppläsare: Olof Lundh
Betyg:

Olle Lönnseus – Vakthundarna

I den andra delen av serien om elitsoldaten Simon Olsson blir han indragen i ett mord på en journalist. Det är inte vilken journalist som helst, utan en som stått Simon nära. För efter att ha slutat som soldat har han gjort allt han kan för att han hålla sig undan, men det går så där. Speciellt när trådarna leder till en patriotisk grupp. Den här boken innehåller egentligen att jag gillar. Jag gillar Lönnseus sätt att skriva, mord, spänning, politik….. men. För det finns ett eller flera men. Boken fångar mig inte som jag trodde. Jag kommer flera gånger på att jag tappat tråden, vilket inte är något bra tecken. Jag märker också att jag saknar Lönnseus grå-bruna Skånebeskrivningar. För trots att superuppläsaren Malmsjö gör ett kanonjobb så saknar jag Christian Fex skånska i Lönnseus böcker.
Nu har har jag klagat nog. Det här var den svåra andra boken i en serie. Den första Gamen var riktigt bra och jag är övertygad att nästa bok i serien kommer hålla den klassen.
När Olle Lönnseus fortsätter serien om den fd elitsoldaten Simon är det något som saknas. Ja Vakthundarna är spännande, tempot är högt men det är något som gör att jag inte rycks med, så den här gången stannar betyget på en trea.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Dag Öhrlund, Cornelia Södergren – Dejta aldrig på en onsdag

Michaela är är strax över 40 och gynekolog. Hennes kompis Christopher är en välrenommerad fotograf i Stockholm. Båda frånskild med barn och ska ge sig ut i dejtingdjungeln. Som goda vänner så hjälper och peppar dom varandra då det både är svårt och läskigt. Problemet är att båda har under en längre tid varit kära i varandra. Något som ingen av dom vågar berätta för den andra och något som då ställs på sin spets när dom ska ge sig ut och dejta. Vi får växelvis följa de två vännernas äventyr och hur dom kommunicerar via sms med varandra. De gestaltas av Thomas Hanzon och Anja Lundqvist vilket gör boken mer dynamisk.

Innan jag börjar reflektera över boken så bör det påpekas att jag är inte så van att lyssna på feelgood och humor. Boken utspelar sig i en värld jag inte är speciellt intresserad av. Visst kan skratta åt dråpliga situationer men jag fångas av historien. Boken blir en en kavalkad av misslyckande dejtingsituationer

Dejta aldrig på en onsdag är smårolig och trevlig. Men då jag tycker den är lite för förutsägbar så får Öhrlund och Södergren bara en trea i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon, Anja Lundqvist
Betyg:

Sebastian Avindell – Dubbelexponering

Sebastian Avindell är en ny bekantskap för mig. Det här är den första boken i en serie som utspelar sig i Malin Forss land, om man ska prata deckarsvenska. Ett blodigt våldsdåd sker på ett hotell vid stora torget i Linköping. Poliserna Caspar Ekberg och Liv Larsson kopplas in. Men våldet och brotten slutar inte där och allt kryper närmare bokens huvudpersoner.
Att deckare är en av de populäraste böckerna är inget nytt. På grund av det kommer det ut en väldig mängd böcker i den genren vilket gör det extra svårt att sticka ut. Dubbelexponering är en välskriven och spännande bok men för mig sticker den inte ut.
Då är det intressant att fundera på varför. Det finns säkert inte en enskild sak som gör det men jag tror att det i det här fallet är karaktärerna är inte tillräckligt spännande för min smak. Det finns en en polis som beter sig dumt och utrycker sig rasistiskt, där skaver det lite, men det räcker inte.
Viktoria Flodström gör en riktigt bra uppläsning, som vanligt.
Dubbelexponering är den första boken i Östgötamorden. Det är en spännande deckare som Sebastian Avindell levererar men den sticker inte ut i mina ögon, det gör att betyget stannar på en trea.
Uppläsare: Viktoria Flodström
Betyg:

Birgitta Andersson – Fängslade kärlek

Fängslande kärlek är Birgitta Anderssons senaste och om man får tro henne själv sista bok. Den handlar om de rätt nergångna kvinnorna Carina och Marit som finner varandra på kvinnofängelset Hinseberg. När dom myckar så gör dom ett försöka att leva tillsamman då dom inte kan leva utan varandra. Men i deras miljö är det lättare sagt än gjort. För oss som lyssnat på Birgittas självbiografiska bok Blondie så känns det här som en spinn-off. Vi hade kunnat möta både Carina och Marit i den boken. Jag har som tur aldrig behövt leva i dom här miljöerna och under dom här omständigheterna men
beskrivningen av dom känns både skrämmande och trovärdig.
Ja, den innehåller lite snusk. Men vad vore en av Birgittas böcker utan det. Sen är det knappt att man blir röd om kinden innan det är över. Så jag skulle hellre vilja fokusera på framför allt Carinas strävan efter ett bättre liv. Även hennes våndor mellan tryggheten och viljan till lust och åtrå.
I Fängslande kärlek förflyttas vi till samhällets mörkare sida. Men är gror både hopp, åtrå, kärlek och längtan som Birgitta Andersson beskriver både varmt och trovärdigt. En klockren trea i betyg.
Uppläsare: Pia Poppelin
Betyg:

Maria Bouroncle – Det kom för mig i en hast-Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson

Det är påsken 1929, och det är kallt. När Artur kommer hem hittar han sin fru apatisk och sina tre barn död. Det här är den tragiska berättelsen om vad som hände den vårdagen när Ingeborg Andersson dödade sin tre barn. Men inte bara om vad som hände den dagen utan även det kommande åren. Idag är det kanske inte så svårt att ställa diagnosen förlossningsdepression i kombination med psykiskt ohälsa. Men för nästan hundra år sen är det okända begrepp. Det här är en väldig mörk historia. Jag lyssnade på den i bilen ner till bokmässan och fick flera gånger pausa för att hämta andan. Men man ska inte avstå att lyssna på boken av den anledningen. Det här är ett välskrivet tidsdokument och det känns att författaren har ett släktband till huvudpersonen Ingeborg.
Det är både skrämmande och fascinerande att få följa med in bakom murarna på Sveriges
enda kvinnofängelse på den tiden.
Anna Godenius tar oss igenom den här historien på ett lugnt och trovärdig sätt med sin behagliga röst. Något som kan behövas i det mörkaste stunderna i den här boken.
Det kom för mig i en hast är ett fascinerande tidsdokument. Maria Bouroncle berättar historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson så bra att jag ger den en trea i betyg.
Uppläsare: Anna Godenius
Betyg:

Christian Svahn – Sakrament

Poliskommissarie Lenny Haraldsson i Linköping är tillbaka. Efter det senaste uppmärksammande fallet har han blivit lite av en TV kändis. Men när en lastbil med ett 30-tal döda flyktingar påträffas på en rastplats utanför Linköping får Lenny och hands kollegor kavla upp ärmarna. Det blir en riktig rivstart på boken och det sätter ramarna för historien. Bara det brottet är stort och uppmärksammat. Att sen blanda in den unga migrationsministern med sina rötter i Linköping gör nästan svämma över. Men Svahn balanserar alla dessa ingredienser på ett riktigt bra sätt. Historien nystas snyggt upp bit för bit.
Ska man vara lite kritisk så finns det några saker som gör att historien tappar lite i trovärdighet. En sådan är att en polis som är ansvarig för Sveriges största brottsutredning skulle åka bort över helgen utan att ta med sig sin mobil känns inte så troligt. Nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer då boken tar upp ett lika aktuellt som viktigt ämne.

Sakrament är en bättre bok än den första boken i serien Inkarnation enligt mig.
Jag tycker också att Fredde Granberg är en starkt bidragande till att hålla upp tempot i boken.
Christian Svahn växlar upp i den andra bok om Lenny Haraldsson. Sakrament är lika spännande som aktuell och väl värd en stark trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑