När Niklas Natt och Dags 1793 kom så kändes det som vi fått något nytt, deckare i Bellmanland. I den här har författaren tonat ner mordgåtan något och mer koncentrerat sig på människorna och miljöerna. Det är på både gott och ont, men den tappar lite av sin unikitet och blir ”bara” en historieroman. Men vill du vet hur det går för Cardell och Anna Stina Knapp tycker jag absolut du ska lyssna även på den här. Samtidigt behöver nog en tredje del i serien innehåll något riktigt spännande för att jag ska kasta mig över den.
Niklas Natt och Dags fortsättning på deckare-i-Bellmanland, 1794, känns som en lite tråkig kopia på 1793 och får bara en trea.
I Fredrik Backmans bil Folk med ångest spinner han vidare på att måla upp osannolika historier och krydda dom med en klurig och tillspetsad dialog. I den här boken är det är rånare som försöker råna en bank på 6500 kr. Problemet är att det inte längre finns några kontanter på en bank. Så då är det inte så knotigast att rånet misslyckas. Det leder istället till en gisslans situation som är bokens story. Vi får lära känna rånaren, de som blir gisslan och poliserna som får den otacksamma uppgiften att reda upp hela soppan.
Backman är en mästare på att fånga upp dom små detaljerna. Som när den ena polisen förhör den ca 20 åriga bankkassörskan för att försöka får ett signalement på rånaren. Polisen: -Kan du beskriva rånarens utseende? Bankkassörskan: -Gud vilken ytliga fråga! Polisen: -Jo, men jag behöver vet om personen lång eller kort? Bankkassörskan: -Jag brukar inte dela in personer i långa eller korta, jag tycker det är exkluderande. Det är ett bra exempel på när Backman fångar upp tidens strömningar.
Sen kan jag tycka att vissa dialoger i boken inte passar så bra för ljudbok. När han skriver ut vem som pratar. Är det en snabb dialog med korta svar blir den lite styltigt när uppläsaren måste upprepa namnen hela tiden. Det fungerar så mycket bättre när man läser bilen tyst för sig själv. Det drar ner betyget lite. Annars gör Anna-Maria Käll en väldig bra inläsning. Fredrik Backman får en stark trea för sin Folk med ångest. Det är en varm och humoristisk skildring av vår samtid om dock något skruvad. Tyvärr passar inte den snabba dialogen så bra för ljudboksformatet i alla lägen.
I tredje delen i Evan Smoak fortsätter jakten på Orphan X. Men trots att han är en av de mest jagade männen i USA så fortsätter Evan Smoak, alias Orphan X, alias Nowhere man, sin hjälpverksamhet. Att ta på sig att hjälpa de som ringer till hans hemliga telefon.
Jag tycker att dom två första böckerna i serien. Vem är Evan Smoak? och Mannen från ingenstans var riktigt bra. Dom fick betyg 5 båda två. Om det var dom högt ställda förväntningarna, att dom bytt uppläsare, eller att boken helt enkelt inte är lika bra vet jag inte. Jag tappade tråden i historien några gånger vilket jag inte brukar göra i den här typen av spänningsromaner. Missförstå mig rätt, boken är spännande, Evan Smoak är briljant, till och med lite mänsklig.
Mina högt ställda förväntningar infriades inte i Gregg Hurwitz tredje bok om Evan Smoak. Trots spänning så får En man utan nåd bara en trea.
Petra jobbar som kommunikationschef på ett läkemedelsbolag. I samband med att hon blir gravid börjar livet krångla till sig. Både med graviditeten och på jobbet. Det framgår att finns en koppling till hennes mamma som också jobbade på läkemedelsbolaget och som lämnade jobb och man för ett antal år sen under mystiska omständigheter. Det här är en spänningsroman som bygger på påhittad vetenskap, ungefär som flera av Dan Browns böcker. För att dom ska funka måste jag som läsares tro på det. I det här fallet började jag tvivla på det efter ungefär halva boken. Då blir det väldigt svårt att hämta tillbaka trovärdigheten. Lägg sedan till att det handlar väldigt mycket om katter. Det är till och med så att ett av berättarperspektiven är utifrån en katt. Om man då som jag inte är så förtjust i katter så kan jag konstatera att det inte är en bok för mig. Med det sagt så kan den säkert passa andra. För boken är stundtals riktigt spännande och det är ju Jonas Malmsjö som läser. Peter Stjernström får tyvärr bara en trea för sin bok Station K. Jag tyckte den tappade i trovärdighet och så var det lite för mycket katter för min smak.Uppläsare: Jonas Malmsjö Betyg:
Ännu en bok där man vet att det ska gå åt skogen men inte riktigt hur. Abby Williams är tillbaka i sin hemstad Barrens för första gången på tio år. Under den tiden har hon utbildat sig och börjar jobba som miljöjurist i Chicago. Det är i den egenskapen hon är tillbaka, gör att granska stadens största företag. Att granska stadens största arbetsgivare är inte enkelt eller populärt. När det sen visar sig finnas kopplingar till ett tio år gammalt försvinnande. Abby brottas med minnen från sin barndom hon försökt förtränga.
I början fick jag en känsla att det skulle bli lite som Erin Brockovich. Men det är inte så mycket juridik i handlingen och handlingen kommer inte upp i den kalibern. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men är något som saknas i boken. Abby sliter på, möter plågoandar från förr, brottas med sitt drickande men boken kommer inte igång.
Krysten Ritter får en trea för Rökridå, tycker inte riktigt boken kommer igång. Disa Östrands uppläsning är bokens stora behållning.
Som DN läsare har jag läst många av USA korrespondenten Björn Af Kleens reportage. Nu har han sammanställt några av dom i den här boken. Även om den hetare Amerikaner så finns det en viss amerikan som är bokens nav, Donald Trump. Boken gör ett antal utsvävningar men det spelar ingen roll om ämnet är #metoo, journalistik eller miljö så kommer vi tillbaka till Trump och hur han påverkar ämnet. Författaren har träffat ett pärlband av intressanta personer. Jag tycker delarna med Madeleine Albright och Masha Gessen sticker ut. Även intressant att höra Michael Wolff berättar om Fire and Fury boken vilket ger inblickar i Trumps ledarskap, eller brist på ledarskap. Någon formulerade i boken att Trump passar så bra för dokusåpan för att han kan inte formulera en hel mening utan att avbryta sig själv med ett nytt infall. Det skulle ju också kunna vara diagnosen för ADHD.
Jag följer rapporteringen kring Trump med skräckblandad förtjusning. Michael Wolff uttryckte att Trump är rätt ointressant som person, men Trump i sammanhanget som president blir väldigt intressant. Boken är lite för lång, den börjar bra och intressant men tappar lite fart på slutet.
DN korrespondenten Björn Af Kleen ger oss en inblick i dagens USA med Trump som centralfigur i sin bok Amerikaner. Spännande möten med intressant personer ger boken en tre i betyg.
En känd programledare blir anklagad för sexuella trakasserier under #metoo hösten. Känns det igen. I den här historien får vi följa händelseförloppet med HR chefen Louise Malmgren som nav. Parallellt med den historien har hennes man Martin problem på familjekrogen. Den här historien har många trådar och många personer vi får följa. Just personerna och deras perspektiv löser författarna genom att tydligt börja varje kapitel med vems perspektiv vi får följa. Tyvärr tycker jag inte man blir riktigt berörd av ämnet sexuella trakasserier, trots att det är viktigt. Bara för att ämnet är viktigt betyder det inte automatiskt att boken blir bra. Jag tycker helt enkelt inte historien griper tag i mig.
Jag kan ibland irritera mig på när, ofta manliga författare, ingående beskriver vapen och annan utrustning. Speciellt när det inte för historien framåt. Motsvarande kan kvinnliga författare ha en förkärlek att beskriva kläder och smycken. Det är fallet i den här boken tycker jag. Som lyssnare får jag kläd och inredningsdetaljer som märken och var de är inköpta, som för mig inte för historien framåt.
Anna Maria Käll gör som alltid en bra uppläsning men jag tycker tyvärr inte historien håller riktigt.
En bok om ett viktigt ämne, #metoo, som tyvärr inte berörde som jag hoppats. Lena Lundgren och Lisbet Wikner får en trea för sin bok Dödlig skandal.
Kan en stat mörka en flygolycka där 16 människor omkommer? Det här är en spänningsroman med kopplingar till en verklig händelse i Norge.
Caitlin O Conner är en kvinna som bor i London. När hon får reda att hennes frånvarande far gått bort måste hon bege sig till Kigali för att identifiera honom. Det blir starten för en märklig resa som tar henne via Afrika, genom Sverige och upp till nord Norge.
Det här är den första boken jag lyssnar på av Lars Pettersson. Det märks att han har goda kunskaper om miljöerna han beskriver. Så miljöbeskrivningarna i kombination med kryddan att historien bygger på en verklig händelse här boken klart lyssningsvärd. Gunilla Leiding gör som vanligt en stabil uppläsning.
Verklighetsbaserade Arctic Express av Lars Pettersson får en trea för sina miljöbeskrivningar och spänning.
Att möten mellan människor har betydelse vet vi. Vissa möten är flyktiga och andra får större betydelse. Så finns det möten som förändrar vår historia. I den här boken får vi höra historien om några av dessa. Det kan vara möten mellan politiker, idrottsmän, konstnärers, vetenskapsmän och helt vanliga människor. Vi får vara med när Björn möter Benny och Che möter Castro. Högt och lågt, vissa mer intressanta än andra. Tyvärr tycker jag nog boken innehåller lite för många halvintressanta möten. Då tycker jag 101 historiska myter är mer lyssningsvärd. Precis som den boken är det Fredde Granberg som läser, något han gör riktigt bra. Har en väldigt behaglig röst.
Daniel Rydén får en trea för sin något ojämna bok 101 Historiska möten där Fredde Granbergs inläsning är den stora behållningen.
Hur kan 900 personer i den lilla staden med bara försvinna? Vad hände? Det är frågorna dokumentärfilmaren Alice och hennes team ska försöka ta reda på. Staden, eller Silvertjärn, är en spökstad som orörd sedan den dagen för 60 år sen då alla försvann. Kvar i Staden då var en stenad kvinna och ett spädbarn. Det är och bra kuliss gör en spännande historia. Vi får historien ut ett nu och ett då perspektiv. Nu när dokumentär filmen spelas in och då när det fruktansvärda hände.
Jag tycker upplägget och inledningen är riktigt spännande, sen tycker jag historien börjar ”trampa vatten”. Det är klart man vill veta vad som hände i Staden där för 60 år sen. Men den viljan räcker inte riktigt för att hålla min gnista uppe.
Avslutningsvis tycker jag att Callin Öhrvall Delmar gör en bra inläsning. För oss genom historien med fast hand.
Camilla Sten får en trea för sin mystiska skräckroman Staden, börjar bra men dalar lite mot slutet tyvärr.