En skildring av 1980-talets Stockholm, sjukdomen aids och de människor som drabbas. Här finns Rasmus som 1982 lämnar den lilla bruksorten Koppom och kastar sig ut i de homosexuellas Stockholm, Benjamin som är Jehovas vittne och en dag ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen som Gud någonsin skapat.
Min kommentar: Jag brukar alltid hylla författare som själva läser sina egna böcker och det här är inget undantag. Den största behållningen i den här uppläsningen är Gardells ”försök” att läsa Pauls Eskilstuna dialekt. Lite roligt att han själv ber om ursäkt. Boken är en blandning av dokumentär och roman, även detta är en bokform jag gillar. På toppen är det naturligtvis ett viktigt ämne han tar upp. Men…jag vet inte vad det är jag saknar för att jag ska tycka att det är en riktigt bra bok. Jag ska ta mig en funderare på det så får jag återkomma.
Magnus Hedman var en av Sveriges mest framgångsrika och populära fotbollsspelare genom tiderna. När ljuset släcks är hans memoarer – en ärlig, rak och naken berättelse om hur man går från att ha allt – familj, status, arbete och pengar – till att förlora allt. Nyårsdagen 2011. Magnus Hedman vaknar ensam på en soffa i en kompis lägenhet vid Hornstull. Bakfull och fortfarande iklädd smoking. Minnena från gårdagens fest hopar sig i huvudet. Återigen lite för full på krogen. Ett onödigt tjafs i garderoben. Som självklart nu slås upp på löpsedlarna som ett bittert fylleslagsmål. En kall hand kramar hans inälvor. Magnus kippar efter andan. Det här är inte jag, tänker han. ”Inte det här.” De senaste årens personliga katastrofer har förflyttat honom till en plats där han inte känner igen sig. Han ser sig i spegeln och allt stämmer – utom uttrycket i ögonen. Och han inser att den här baksmällan inte går att bota med några glas cola. Här krävs det mycket, mycket mer. Nyårsdagen 2011 blir vändpunkten i Magnus Hedmans vuxna liv. Härifrån går han tillbaka i tiden, till barndomen i en tuff Stockholmsförort och den målmedvetna träningen från fyraårsåldern via hans stjärnstatus som en av Sveriges främsta fotbollsmålvakter, till hur han nu bygger en ny karriär och lägger skandaler och förtärande självförakt bakom sig. När ljuset släcks handlar om kontrasterna och erfarenheterna i Magnus liv. Där finns höjdpunkter, som under fotbollskarriären då Magnus var internationell stjärna och idol i en av världens största och därmed mest konkurrensutsatta idrotter eller då han blev pappa till sina två söner. Där finns också lågvattenmärkena som att schavottera i media som knarkmissbrukare, som dömd för brott mot sexköpslagen och som bråkstake på krogen.
Min kommentar: Jag måste erkänna att mina förväntnningar på boken inte var särskillt höga innan jag börja lyssna på den här boken. Det kändes som att om Hedman tänkte att om Zlatan och Patrik Sjöberg kan skriva en bok så kan väl jag. Till viss del besannades mina farhågor men ändå inte helt. Jag var också orolig att den skulle likna Liam Norberg, från Sökarna, som skrev en bok med undermeningen jag-har-gjort-en-massa-dumt-en-nu-har-jag-hittat-gud-så-då-är-jag-väl-förlåten-bok. Det typen av böcker kan få mig att må dåligt. Men även där håller sig Hedman oftast på rätt sida.
Som fotbollsintresserad(läs fotbollsnörd) gillade jag delarna som handlade om fotboll, även om han kanske gärna name-dropade och förstorade delanrna Zlatan och Mohrinio lite väl mycket. Men när boken sedan kom in på det som har med bokens titel att göra, tiden efter karriären tycket jag att det blev sämre. Jag tror att han haft ett helvete, jag tror att det är tuft att se att rampljuset riktas på nya stjänor. Men så ser det ju ut för andra som inte varit fotbollsproffs, livet går ibland upp och ibland ner. Att skylla på att man inte fick vara ute och festa med kompisarna när man var 17-18 år och då måste ta igen det när man är 35-årig tvåbarnsfar köper jag inte. Snacket om att det viktigaste i livet är att ställa upp för sina barn är det som Hedman skriver mest om. Men det kanske måste gälla även när man lämnat barnen till deras mamma och själv åker ut på krogen och inte bara när man skjutsar till fotbollsträningar. Droppen var ändå när han i en bisats nämner att hans gamla polare ”Brinken” ringer och erbjuder honom DJ jobb. ”Brinken” ala Michael Brinkenstjärna symboliserar för mig allt vad dålig människosyn heter. Att ta hjälp av honom för att ta sig tillbaka till ett normalt liv känns som att ta kostråd från Jabba-the-hut, elles som att anlita Svartenbrant som sin revisor. Nej, jag tycker att det är jättekul att Hedman nu ser ut att vara på rätt väg, men efter som narkotika, doping och prostitution hör till de saker jag ogillar mest så har du en hel del kvar att bevisa innan mitt förtroende kommer upp till en acceptabel nivå.
Jag märker att den här boken har engagerat mig. Det är den klart längsta recensionen jag någonsin skrivit om en bok så det måste ju betyda något. Jag tycker att det var bra att han lästa boken själv och även om den inte är lika välskriven som ex frun Magdalena Grafs bok så är den okej.
I media kallas han Gryningspyromanen . Ulf Borgström satte hela Skåne i skräck och har anlagt över hundra bränder i stora delar av Sverige. Gryningspyromanen har kostat samhället hundratals miljoner kronor och hans framfart har resulterat i totalförstörda kulturskatter som aldrig kan ersättas. I nästan tjugo år gäckade Gryningspyromanen polisen. Trots att han planterade ledtrådar som ledde tillbaka till honom själv fick han fortsätta härja fritt. Först 2011 dömdes han, en dom som hade kommit långt tidigare om polisen och rättsväsendet gjort sitt jobb. Hur gick det till på Ulf Borgströms resa mot att bli Sveriges värsta mordbrännare? Hur kunde han gå fri så länge när alla visste vem han var? Och inte nog med det – hur kunde han få samhället att finansiera hans verksamhet? Författarna till Gryningspyromanen är David Widlund, utbildad brandingenjör och en av Sveriges mest erfarna brandutredare, samt journalisten Jörgen Pettersson. Inför skrivandet av denna bok har författarna gjort ett omfattande researcharbete. De har intervjuat familjemedlemmar och vänner till Borgström och kartlagt hans barndom och uppväxt. De har även intervjuat poliser, räddningstjänst, åklagare och drabbade samt tagit del av domstolshandlingar och rapporter.
Min kommentar: Boken Gryningspyromanen med underrubriken från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare är som en P3 Dokumentär extended version. Jag tror att jag lyssnat igenom de flesta avsnitten av P3 Dokumentär och älskar dem. Att få sig ett stycke nutidsorientering i pocketformat tycker jag är genialt. Det som gör att boken inte får ett högre betyg av mig är att den på slutet försöker hitta och peka ut vad polis, åklagare och räddningstjänst gjort för fel vilket jag skulle kunna vara utan. Att om X eller Y skulle gjort si eller så för 10 år sedan så hade inte det ena eller andra skett tycker jag ibland känns som lite besserwisser aktigt. I det här fallet så har man med en väldigt udda människa att göra.
Till offer åt Molok är den femte boken med Rebecka Martinsson. ”Besiktningsmannen skär upp buken på björnen. – Jaha, skall vi kolla vad nalle har ätit? säger han. Det ryker om det stinkande maginnehållet. Besiktningsmannen rotar runt i sörjan med en pinne. Mungiporna far ner i en misstrogen min. – Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han. Karlarna i jaktlaget kommer närmare, kliar sig i bakhuvudena så att kepsskärmarna glider ner i pannorna. Någon får fram sina glasögon. De vet ju att björnen har ätit upp Samuel Johanssons gråhund. Besiktningsmannen reser sig. Håller en liten benbit mellan fingrarna. – Vet ni vad det här är? frågar han. Han är alldeles grå i ansiktet. Skogen har tystnat, ingen vind, ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet. – Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta.” Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep. Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.
Min kommentar: Jag tycker att Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson genomgående har varit bra. Det har varit/är en blandning av kriminalroman och bra personskildringar. Men nu när hon kommit upp i 5 böcker så tycker jag att det börjar gå lite stå i historien. Den här boken är uppbyggd som så många svenska kriminalromaner idag. Ett brott i nutid med kopplingar tillbaka till dåtid. De två historierna berättas parallellt och knyts ihop på slutet. Klassiskt. I Åsa Larssons fall är hennes person och miljöbeskrivningar betydligt bättre än hennes kriminalhistoria. Så jag skulle önska att hon skulle skriva en bok som inte var en deckare. I mitt högst personliga tycke och smak innehåller boken alldeles för mycket hundar. Jag gillar inte hundar, har svårt för att tycka synd om hundar. Det är orsaken att boken får en 3:a istället för en 4:a. Men ett extra plus för att hon läser själv och gör det så bra.
Mitt i högsommarvärmen sätter en pyroman skräck i Hagfors invånare Det är varm sensommar i Hagfors. En mörk augustikväll brinner en villa ner till grunden och en fyrtiotreårig kvinna omkommer. Det man först trott vara ett blixtnedslag visar sig snart vara en mordbrand. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en av sina största utmaningar medan den lilla värmländska staden lever i skräck. När kommer nästa hus att brinna? Christer Berglund får äntligen chans att visa vad han går för som tillförordnad polischef, men har han verkligen det som krävs? Till och med hans närmaste kollega och parhäst Petra Wilander börjar tvivla. Journalisten Magdalena Hansson har landat i småstadslivet i sin gamla hemort, men är orolig för adoptivsonen Nils som inte lyckas hitta in i gemenskapen utan fortsätter att längta tillbaka till Stockholm. Förhoppningsvis kan nya skolan bli den vändpunkt han behöver. Det blir den inte. Tvärtom. När det dessutom visar sig att Magdalena, mot alla odds, blivit gravid ställs relationen till ungdomskärleken Petter på hårda prov. Magdalena dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang inte bara professionellt utan också djupt personligt. Och mycket riskabelt.
Min kommentar: Det här var den första boken jag lyssnade på av Ninni Schulman. Hon ligger i en schanger som många slåss i, nämligen deckare med en social vinkling. Jag tycker att det ofta kan vara intressant när man slipper den ensamma deprimerade polisen. Men samtidigt är det en balansgång så att det inte blir för mycket relationsdrama. Jag tycker Ninni håller sig på rätt sida vad det gäller relationsbiten, däremot tycker att hon inte lyckas fullt ut med trovärdigheten vad det gäller motivet för själva brottet. Men ändå klart godkännt.
Han är en mitt ibland oss – och han kan vara en potentiell mördare. Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han var den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig. På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, har ingen tv och han får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en speciell bänk i parken nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå dem alla illa. En dag efter jobbet går han en långpromenad och blir vittne till en dramatisk händelse. En skidåkare ute på isen åker ner i en vak. Mannen kämpar för sitt liv men sjunker till slut och drunknar. Riktor står stilla och ser på, adrenalinet börjar pumpa genom kroppen, men han gör inget för att hjälpa skidåkaren. Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, den äldre mannen i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något liknande vänskap utvecklas. Till en kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp. Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck. Han är en mitt ibland oss: han är den vänlige vårdaren på äldreboendet, han är mannen på parkbänken, han är en potentiell mördare .
Min kommentar: Det är inte första gången man får följa brottet från brottslingens prespektiv. Men att få följa hans tankar på det nakna sett som Karin Fossum beskriver i den här boken är både skrämmande och farsinerande. Riktor är ju en ganska oförarglig man, MEN. Det är just det ordet men. Anledningen till att boken inte får ett högre betyg är att den bitvis var lite seg.
I gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man. I skydd av natten smyger en kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till. I New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom. Det blir en resa in i det mörkaste av Europa och djupt in i hennes eget förflutna. Kvinnorna på stranden är en svart thriller om tre kvinnor, tre liv som förändras brutalt. Tre vägar kommer att korsas vägar som leder dit inga lagar når, där ondskan styr bakom vackra fasader och människor kan köpas och säljas, byta skepnad eller dö.
Min kommentar: Det är en spänningsroman som tar upp viktiga änmen som människohandel och rasism. Handlingen utspelare sig i Spanien, Portugal, Frankrike, USA och kopplingar till Sverige. Trots att alla pusselbitar för en riktigt bra bok finns där var det något som gjord att jag inte riktigt rycktes med. Jag kan inte sätt fingret på det. Missförstå mig inte boken är bar men DET saknas.
Under mellandagarna sker ett märkligt överfall, riktat mot en av de anställda vid det välrenommerade investmentbolaget The Chinese Wall. Offret återfinns dagen efter, mycket svårt skadad. Uppenbarligen har förövaren varit ute efter att döda. Brottet är extremt hårdbevakat av media, och polisen blir snart varse att The Chinese Wall inte bara är ett lämpligt firmanamn utan också ett begrepp för hur alla inom företaget blockerar informationsflödet till omvärlden. Det är omöjligt att få till ett enda vittnesmål som kan leda utredningen vidare. Offret, som de första dagarna svävar mellan liv och död, lyckas till slut bli så pass bra att ett förhör kan komma till stånd. Men också här blir det tvärnit, och polisen befinner sig i en återvändsgränd. Det är Torsten Ehns nybildade spaningsenhet som utreder fallet. Han, Marianne och Augustin börjar tillsammans att gräva bakåt efter gamla brottskopplingar till företaget. Sakta men säkert växer en alltmer skrämmande bild fram, av en grupp män som strategiskt och med stor beslutsamhet arbetar för en mer konservativ hållning inom näringslivet. Ett av deras mål är att helt utesluta all kvinnlig närvaro på högre befattningar, och det tycks också finnas idéer om hur man inom äktenskapet bäst ska tukta sin kvinna. Och medan jul övergår i nyår, champagnen flödar och raketerna brinner av sker ytterligare ett brott i skuggan av paljettklänningarna och kristallglasen.
Min kommentar: Eftersom det är väldigt trångt i deckarfåran gäller det att hitta nya infallsvinklar där man kan få vara med att lösa brott trots att man inte är polis. Rudberg har valt en åklagarsekreterare och en överklassmiljö.
Det finns en liten detalj jag retar mig på, som inte har med handlingen att göra, det är att investmentbolaget det handlar om heter The Chinese Wall. Om det är kinesiska muren man syftar på så borde ju företaget heta The Great Wall. Som sagt en detalj i en annars hyffsat spännande bok. Jag tycker att Jan Waldekranz läser bra men jag tror att det skulle vara bättre om en kvinna läste den här boken. Katarina Ewerlöf eller varför inte Rachel Mohlin.
John Carr, även känd som Oliver Stone och en gång USA:s skickligaste lönnmördare, står i Lafayette Park framför Vita huset, kanske för sista gången. Presidenten har personligen bett Stone att tjäna sitt land igen genom ett riskfyllt hemligt uppdrag. Trots att han har kämpat i decennier för att lämna sin tidigare karriär bakom sig, har Stone inget annat val än att säga ja. Men Stones uppdrag förändras drastiskt innan det ens har börjat. Samma kväll som den brittiske premiärministern gästar Vita huset detonerar en bomb i Lafayette Park, en uppenbar attack mot både presidenten och premiärministern. I de kaotiska efterdyningarna får Stone ett nytt, mer brådskande uppdrag: att hitta de ansvariga för bombdådet. Den brittiska MI-6-agenten Mary Chapman blir Stones partner i sökandet efter de okända angriparna. Men deras skugglika motståndare visar sig vara fullt kapabla till mord och, värst av allt det verkar som om bombdådet i parken bara var inledningen till någonting mycket större. Stone ber om hjälp från de enda han vet att han kan lita på: Kamelklubben.
Min kommentar: Jag tycker om att höra om hjältar som Carr/Stone. De som är de bästa av de bästa. Det som får John Rambo att blekna (inga andra liknelser med Rambo). Baldacci får mig att tro att dessa hjältar existerar. När de sedan lever lite utanför sammhället blir det av någon konstig anledning ännu trovärdigare. Den är kanske inte den bästa Kamelklubbsboken men riktigt värd att lyssna på.
Stockholm. Nadja har längtat efter barn i hela sitt liv, men inte träffat den rätte. Men nu, när hon närmar sig 45 och fortfarande är barnlös singel så bestämmer hon sig för att göra någonting åt saken. Kosta vad det kosta vill. Missångerträsk. Lotta har fått nog. Hon och Magnus har inte legat med varandra på över ett år. Nu ska de åka till Paris och ta in på hotell, rädda äktenskapet och prova alla former av sex som de inte har testat hittills. Två systrar, en innerstadsstockholmstjej och en småbarnsmamma i Lappland gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.
Min kommentar: Det är en light variant av Grabben i graven brevid, stadstjej träffar lantis och ljuv musik uppstår. Jag gillar Martinas raka och icke tillkrånglade språk men det här är inte en av hennes bättre böcker.
ljudboksbloggen.com 