Magnus Hedman – När ljuset släckts

Magnus Hedman var en av Sveriges mest framgångs­rika och populära fotbollsspelare genom tiderna. När ljuset släcks är hans memoarer – en ärlig, rak och naken berättelse om hur man går från att ha allt – familj, status, arbete och pengar – till att förlora allt.  Nyårsdagen 2011. Magnus Hedman vaknar ensam på en soffa i en kompis lägenhet vid Hornstull. Bakfull och fortfarande iklädd smoking. Minnena från gårdagens fest hopar sig i huvudet. Återigen lite för full på krogen. Ett onödigt tjafs i garderoben. Som självklart nu slås upp på löpsedlarna som ett bittert fylleslagsmål. En kall hand kramar hans inälvor. Magnus kippar efter andan. Det här är inte jag, tänker han. ”Inte det här.” De senaste årens personliga katastrofer har förflyttat honom till en plats där han inte känner igen sig. Han ser sig i spegeln och allt stämmer – utom uttrycket i ögonen.  Och han inser att den här baksmällan inte går att bota med några glas cola. Här krävs det mycket, mycket mer.  Nyårsdagen 2011 blir vändpunkten i Magnus Hedmans vuxna liv. Härifrån går han tillbaka i tiden, till barndomen i en tuff Stockholmsförort och den målmedvetna träningen från fyraårsåldern via hans stjärnstatus som en av Sveriges främsta fotbollsmålvakter, till hur han nu bygger en ny karriär och lägger skandaler och förtärande självförakt bakom sig.  När ljuset släcks handlar om kontrasterna och erfarenheterna i Magnus liv. Där finns höjdpunkter, som under fotbollskarriären då Magnus var internationell stjärna och idol i en av världens största och därmed mest konkurrensutsatta idrotter eller då han blev pappa till sina två söner. Där finns också lågvattenmärkena som att schavottera i media som knarkmissbrukare, som dömd för brott mot sexköpslagen och som bråkstake på krogen.

Min kommentar: Jag måste erkänna att mina förväntnningar på boken inte var särskillt höga innan jag börja lyssna på den här boken. Det kändes som att om Hedman tänkte att om Zlatan och Patrik Sjöberg kan skriva en bok så kan väl jag. Till viss del besannades mina farhågor men ändå inte helt. Jag var också orolig att den skulle likna Liam Norberg, från Sökarna, som skrev en bok med undermeningen jag-har-gjort-en-massa-dumt-en-nu-har-jag-hittat-gud-så-då-är-jag-väl-förlåten-bok. Det typen av böcker kan få mig att må dåligt. Men även där håller sig Hedman oftast på rätt sida.

Som fotbollsintresserad(läs fotbollsnörd) gillade jag delarna som handlade om fotboll, även om han kanske gärna name-dropade och förstorade delanrna Zlatan och Mohrinio lite väl mycket. Men när boken sedan kom in på det som har med bokens titel att göra, tiden efter karriären tycket jag att det blev sämre. Jag tror att han haft ett helvete, jag tror att det är tuft att se att rampljuset riktas på nya stjänor. Men så ser det ju ut för andra som inte varit fotbollsproffs, livet går ibland upp och ibland ner. Att skylla på att man inte fick vara ute och festa med kompisarna när man var 17-18 år och då måste ta igen det när man är 35-årig tvåbarnsfar köper jag inte. Snacket om att det viktigaste i livet är att ställa upp för sina barn är det som Hedman skriver mest om. Men det kanske måste gälla även när man lämnat barnen till deras mamma och själv åker ut på krogen och inte bara när man skjutsar till fotbollsträningar. Droppen var ändå när han i en bisats nämner att hans gamla polare ”Brinken” ringer och erbjuder honom DJ jobb. ”Brinken” ala Michael Brinkenstjärna symboliserar för mig allt vad dålig människosyn heter. Att ta hjälp av honom för att ta sig tillbaka till ett normalt liv känns som att ta kostråd från Jabba-the-hut, elles som att anlita Svartenbrant som sin revisor. Nej, jag tycker att det är jättekul att Hedman nu ser ut att vara på rätt väg, men efter som narkotika, doping och prostitution hör till de saker jag ogillar mest så har du en hel del kvar att bevisa innan mitt förtroende kommer upp till en acceptabel nivå.

Jag märker att den här boken har engagerat mig. Det är den klart längsta recensionen jag någonsin skrivit om en bok så det måste ju betyda något. Jag tycker att det var bra att han lästa boken själv och även om den inte är lika välskriven som ex frun Magdalena Grafs bok så är den okej.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: