Älskarinnan av E.P. Uggla

Ester är övertygad att hennes man Vidar har en älskarinna. Hon har redan sett dom tillsammans en gång. Nu är det några dagar till jul. Så när Vidar säger att det är något de behöver prata om så är Ester säker på att det är nu han ska berätta, berätta att han ska lämna henne och barnen. Men ett telefonsamtal avbryter den förmodade bekännelsen. Vin och sömntabletter gör att Ester somnar och sover hela natten och när hon vaknar är familjen borta, liksom deras kläder. Så Vidar har alltså stuckit med barnen. Men var är han? Hos älskarinnan?

Så mycket mer går inte att berätta om handlingen. För det här boken bygger på just vändningar och överraskningar och det bjuds det på. Både för oss som lyssnar och för Ester. Hon är en kvinna som ibland drar en del snabba slutsatser utifrån sin magkänsla. En mage som ibland pekar henne åt fel håll. Jag förstår att det finns omständigheter som gör att hon drar de slutsatser hon gör men det är ändå något som irriterar mig lite. Den i persongalleriet som jag fångas av är polisen Maja som vi även träffade på i Bortförda. En orädd polis med lite udda musiksmak som gärna går sin egen väg. Trots egna problem så tvekar hon inte att ta i när det krävs. 

Den här boken är den andra boken i en serie där Bortförda var den första. Böckerna är väldigt fristående även om det finns några små kopplingar mellan böckerna. Trots den hör bokens alla vändningar och lucköppningar så tycker jag inte den kommer upp i samma klass som Bortförda. Nu ska sägas att det är en bok jag är väldigt svag för, trots dess många hemskheter. Så för er som inte lyssnar på Bortförda så rekommenderar jag den först och för er som lyssnat på den bör ni definitivt fortsätta med denna.

EP Uggla fortsätter leverera krypande psykologiska thrillers. I Älskarinnan blandas ovisshet, vändningar och hemligheter. Jag delar ut en nervkittlande trea i betyg.

Uppläsare: Anja Lundquist 

Betyg

Död så in i vassen av Barbro Guaccero

Emma flyttar hem, efter att ha fått ett arv, för att ta hand om farmors trädgård. Huset och trädgården ligger på en liten ö i Vidasjön. Trädgården är unik med samlingen av växter från trakten. Men då det är en hel del jobb att få ordning på trädgården så hon tar hjälp av Anders, sin ungdomskärlek och nu mer goda vän. I samband med det arbetet hittar Emma en koffert i jordkällaren. En koffert som innehåller hemligheter, hemligheter leder 15 år bakåt i tiden.

Det här är den andra delen om Vidstadspolisen och vi har kommit fram till 1970. Så för att polisen ska få vara med i handlingen så behövs det ett brott. I det här fallet så hittas det ett lik i vassen utanför Emmas hus. Så vem är det och hur hamnade det där?

Vi får åter igen möta den reko kriminalkommissarien Hugo Nilsson som vi lärde känna i I skuggan av pilträden. I den första boken var jag imponerad hur författaren kunde skriva en relativt långsam och snäll berättelse och ändå få den spännande och relevant. En intressant kontrast till dagens hårda gängkonflikter. I den här boken tenderar det snälla och långsamma ta över lite för mycket. Det är lite väl mycket trädgårdsskötsel i förhållande till spännande polisarbete för min smak.

Även denna bok läses in av Anna Maria Käll, som är en av våra mest mediterade uppläsare. Vi hittar henne sällan på några topplistor men hon gör ett fantastiskt jobb, i den här boken och i andra böcker.

Död så in i vassen är den andra delen i Barbro Guacceros deckarserie. Det märks att den utspelar sig i början på 70-talet, på gott och ont. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Olle Lönnaeus – Dick Svenzons ärliga gröna ögon

Dick Svenzon är vad man skulle kunna kalla en riktig lirare. Allt som kommer ur hans mun är inte sant samtidigt finns det ändå ett gott hjärta innerst inne. Men även för en lirare kan det bli för mycket. Han har blivit avslöjad som en fejkskribent, blåst en gangster på en halv miljon och för dagen sänkt en flaska whisky. Så nu sitter han ute i sin båt med intentionen att avsluta sitt liv när mobilen ringer. 

”Hej det är Alice, vi har en son” 

Åtta ord som förändrar allt. Nu ramlar Dick ändå över bord och sjunker mot botten. Genom ett mirakel räddas han och telefonsamtalet gör att han har en mening med sitt annars miserabla liv. Att hitta sin vuxna son. Sökandet tar honom tillbaka till den barndoms gator han lämnat bakom sig.

Det här är en roman om denne rätt tragiska man. En man som hamnat där han via otur och framförallt via sina egna handlingar hamnat där han har. Vi får följa jakten på hans försvunna son. En jakt som går via vargar, rasister och barndomsvänner. Precis som alla Lönnaeus böcker så utspelar den i Skåne. 

Jag tycket om den här typen av böcker om gubbar, oavsett om dom heter Jonny , Dick eller Mike. För det är inte den första gubben Lönnaeus skriver om, för vem kan glömma Mike Larssons rymliga hjärta.

Ibland kan historien kanske dra iväg, likt hundraåringen, och bli lite för otrolig. Men det får man ta.

Om man nu inte kunde få den uppläst på skånska, som jag hade föredragit, så är Reine ett bra val. Han gestaltar Dick bra.

Olle Lönnaeus har hittat ännu en udda och lite tragisk man att bygga en historia på. Dick Svenzons ärliga gröna ögon är roman om liv, död, vargar och viljan att ha ett sammanhang. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg

Kråkslottet av Karina Johansson

Emeli har flyttat hem från Stockholm till Sunne och till sin pappa Åke som bor och äger Sunnes mest iögonfallande hus, Kråkslottet. En dag hittas en av hyresgästerna Urban död och pappa Åkes lugna tillvaro vänds upp och ner då han blir beskylld att vara inblandad. En av dom som gladeligen hjälper till med att föra skvallret vidare är en annan hyresgäst, kioskägaren Hjördis Johansson.

Emeli ogillar den här ryktesspridningen kanske mer än Åke och det hela kompliceras när hon springer ihop med sin gamla tonårsförälskelse Frank. Han är nu mera polis och är med och utreder mordet i Kråkslottet, och är också son till skvallertanten Hjördis. Något som krånglar till känslorna för Emeli.

Det här är en cosy crime historia i hjärtat av Värmland. Vi har de småstaden alla karaktärer. Den driftiga, originalet och hon som har flyttat tillbaka från storstaden. Jag får erkänna att det inte är min favorit genrer men samtidig så går det inte att döma en bok efter dess genrer. Men det är klar att en serie mord med hammare i en liten stad kanske inte är så trovärdigt.

Uppläsandet görs av Katarina Ewerlöf vilket ger flera av karaktärerna lite extra liv.

Kråkslottet är en Cosy Crime historia som utspelar sig i hjärtat av Värmland. Karina Johansson berättar en omvänd version av goda grannan, allt med glimten i ögat. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Anders & Anette De la Motte – Ett fall på Capri

Hugo Lind är änkeman, historielärare och pappa till två vuxna tvillingar. Han bestämmer sig, efter att ha läst ett brev som hans avlidne fru skrivit till honom att åka på en mat-och kulturresa till Capri. Med på resan är det en blandad grupp människor från Sverige. Väl på plats blir det omhändertagna av Laura på Belmonte Travels. En italienska som kan svenska. Stämningen i gruppen är hög trots ett par som incidenter som en strejk och en trasig kylare, något som med godo vägs upp av god mat, goda viner och en fantastisk miljö. Fram till att en kropp hittas nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde? Varför har han en Belmonte Travels broschyr i fickan och har någon i den lilla svenskgruppen något med den döde att göra?

Det här är framförallt en fantastik beskrivning av Capri och kusten utanför Neapel. Jag vill genast resa dit och insupa atmosfären, se solnedgången och framför allt njuta av den goda maten. Allt detta beskrivs med en inlevelse som får det att vattnas i mungiporna. Det måste varit en fröjd att få göra research till den här boken.

Ja just jag, så var det där med den döda kroppen också. Visst är det en mysdeckare där vi får lära känna de inblandade och likt sällskapsspelet Cluedo sedan försöker lösa ett mysterium. Allt med vår historielärare och reseledare i spetsen. Men det får nästan en underordnad betydelse bland allt gott och vackert i den här boken.

Det är Gunilla Leining som är vår guide på den här resan. Även här måste det svårt att inte slicka sig om munnen när allt gott beskrivs.

På sättet som Anders och Anette De la Motte beskriver miljöer så vill jag sätta mig på första plan till Italien. Ett fall på Capri är en riktig mysdeckare med fokus på mat, vin och kultur. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Fostrad av Malin Sanglert

Maja har inte varit eller bott i sitt barndomshem på länge. Men när livet trasslar till sig så vänder hon hem till sin far. Något pappan Ruben borde blivit glad över men känslan är en annan. Nästgårds bodde farmor, den stora matriarken Gerda, som var en viktig person i Majas liv. Det är i hennes hus Maja tänk att flytta in, som ska ju nämligen ärva hela gården. Det var ett mantra farmor alltid trummat in hos Maja. Men det är något som inte stämmer på gården. Huset är igenbommat och övergivet.

Den relativt nyinflyttad grannen Inger  har hört ryktena om grannen Ruben men ändå går hennes promenader , mot hennes mans vilja, förbi det övergivna huset. Men när Maja söker upp Inger dras Inger in i familjehemligheterna.

Det är svårt att beskriva handlingen mer än så. Men att det är något som inte stämmer på gården är uppenbart. Och inte bara på gården, även med vissa relationer. Det är just ett hus och relationer som står i centrum. 

Det finns en kittling i trassliga familjeband och gamla hus som författaren väver samman på en snyggt sätt. Ibland så snyggt så att hon nästan tappar mig. 

Men då har vi Katarina Ewerlöfs fasta hand, ja eller röst, som leder mig rätt. 

Fostrad är den tredje fristående boken om arv. Malin Sanglert bjuder på en smart berättad historia om en dysfunktionell familj med många hemligheter. Jag delar ut en fin trea.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

Kramen från helvetet av Victor de Almeida

Victor de Almeida föddes på Kap Verde och fick tidigt lära sig att livet kan vara tufft. För redan som lite blev han sexuellt utnyttjad. Något som upphörde när han som liten flyttade till Nacka utanför Stockholm. Barndomen i Nacka var ändå rätt trygg men redan i tonåren började

saker gå utför. Till en början kunde det klassas som bussteck men med tiden övergick busen i brottslighet och brottligheter till droger. Till en början bara sporadiskt och hela tiden med övertygelsen att han kunde sluta när han ville. Men en dag gjorde herr Heroin entré och Victor fick en kram, En kram från helvetet. 

Den kramen är nästan omöjlig att ta sig ur. Statistiken säger att endast 2 av 10 klarar det. Med tanke på att det är Victor som skrivit och läser boken(tillsammans med Antonio Antoniadis) så är det inte att spoila något med att berätta att han är en av de få. Men precis som i deckare där man får reda på vem som är mördaren redan på första sidan så kan det vara spännande ändå och det vägen som är det intressanta. Eller vet inte om ordet intressant är rätt i sammanhanget. Kampen är både skitig, krokig och innehåller lika många bakslag som Pippis fräknar. Som lyssnare så får man en sympati för den här struliga mannen, vilket gör att varje bakslag känns, även hos mig.

Den här boken beskriver viken makt droger har över de som använder dom. Vi får se den skitiga baksidan och vad som krävs för att få fram pengar för den korta stunden av lugn drogerna ger. Men vi får också

följa försöken att upprätthålla en vardag och ett familjeliv. Han överlever ett antal överdoser och tillslut börjar resan tillbaka.

Jag själv har aldrig varit i närheten av den världen dom Victor beskriver. Något jag efter att ha lyssnat klart på den här boken är väldigt glad över.

En extra krydda till boken är att Victor själv läser den. Nej det är ingen Malmsjö-klass på inläsningen. Samtidigt skulle jag inte velat ha någon annan än människan som gått igenom allt detta som berättaren här.

Victor de Almeida delar med sig av nåder glädje och sorg i sin självbiografi. Kramen från helvetet beskriver ett drogberoende från

insidan som i alla fall får mig att hålla mig så lång från droger det går att

komma. Det blir en stark trea.

Uppläsare: Victor de Almeida 

Betyg

Följ gärna Victor på hans youtube-kanal diaLogiskt https://youtube.com/@dialogiskt3042?si=HUC56Nx1Y9dqFocP

Syndavargen av Jan-Erik Ullström

Ett par med får på västgötaslätten blir av med först ett och kort därefter ytterligare ett får. De och andra runtomkring är säkra på att vargen som varit framme. Något som gör att den stora vargdebatten drar igång. En fråga det känns som alla har en åsikt om.

När man inte trodde att debattens vågor kunde bli högre hittas en man död i skogen i närheten av parets gård. Kroppen är svårt sargad och experterna säger att vargen har varit framme här också.

Den före detta polisen Birger och hans praktikant Sophia blir återigen involverad i polisutredningen. För det finns detaljer kring mannens död som inte stämmer.

Det här är den andra delen i serien om det charmiga och omaka paret Sophia och Birger. De är så befriande med ett par med en äldre man och en yngre kvinna där båda har en ömsesidig respekt för varandra och kärleken mellan dom inte har något som helst med sex att göra. Det är tråkigt att behöva ta upp det, men det hör tyvärr till vår värld idag.

Jag förstår viljan att hitta huvudpersoner som inte är poliser, men jag har lite problem med trovärdigheten att Sophia och Birger så lätt blir involverade i den här rätt komplicerade polisutredningen. Det trots att Birger har varit polis och vi befinner oss ute på landet.

Men när man kommit över det så är boken både spännande och underhållande och med ett riktigt Hercule Poirot slut.

Jag tycker Ullström har hittat en egen nisch någonstans mellan mysdeckare och de traditionella polis-i-småstad deckare. Spännande och charmigt utan att vara mesigt.

Att det ska vara Fredde Granberg ska läsa den här boken är lika självklart som att björnen, eller vargen, bajsar i skogen.

Det omaka deckarparet Birger och Sophia fortsätter lösa fall i Syndavargen. Jan-Erik Ullström blandar spänning med charm så bra att jag delar ut en fin trea i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

Den vänstra vägen av Olof Spaak

Som manusförfattare till en TV-serier så gäller det att veta vad man skriver om. För att ta reda på det behöver man göra research. Så om serien man ska skriva om handlar om hemliga sällskap, ja då får man väl se till att gå med i just ett hemligt sällskap. Men även researcharbete har en gräns. Den kanske har passerats när man får ett paket med ett avhugget gethuvud skickat till sig?

Vår manusförfattare försöker både renovera ett gammalt hus, sätta en son till välden och få sitt stora genombrott i TV välden. Samtidigt har vi känslan att hans researcharbetet övergått till något annat.

För att vara transparenta här så har jag själv en skeptisk inställning till hemliga sällskap och det övernaturliga. Så för mig är den här typen av böcker som ett minfält som det gäller att ta sig över. Samtidigt så är det klart det finns något kittlande här. Det är ju inte för inte som vi fångas av Da vinci-koden och liknande böcker.

Det här boken har två parallella historier. Där den ena är själva serien Inferno som växer fram. Där kommer Olofs egna kunskaper om arbete med film och TV. Delar av handlingen är skriven i vad jag uppfattar som manusformat. Det ger hela boken trovärdighet då det känns som vi får vara med bakom kulisserna. Något som verkligen behövs när vi sen kommer in på själva det hemliga och ibland okulta sällskapen som förekommer. Vi får vara med på möten och vara med om ond bråd död. Både verklig och symbolisk.

Summa sumarum tycker jag att Olof lyckas lotsa i alla fall mig genom minfält utan att mista några vitala kroppsdelar samtidigt som jag både fick insikter och blev underhållen.

Sist kommer vi till uppläsaren Måns Westling som gör ett bra jobb. Jag trodde det var den första boken jag lyssnade på med honom. Men det visade sig att jag lyssnat på en bok med honom för 20 år sen. Det var Jerker Virdborgs Svart krabba som senare blev film. Ska föras till protokollet att jag inte gillade boken som fick en av få ettor jag delat ut.

Den vänstra vägen är en bok om okulta sekter och manusarbete. Olof Spaak balanserar skickligt på gränsen till det overkliga. Det blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Måns Westling

Betyg

Den sista sommaren av Karl Enn

En augustinatt 2020 händer det som många fruktat en tid. Att en oskyldig kommer i vägen för gängens kulor. Det blir den 12-åriga Adriana och ett helt land är i chock.

Det visar sig att allt går tillbaka till en konflikt mellan två före detta vänner tio år tidigare. Men hur kunde vi hamna här? Det är vad hela boken handlar om. Vi får lära känna de inblandade och får om inte alla svar så väldigt många.

För så där 15 år sen så plöjde jag Lasse Wierups Svensk maffia och liknande böcker. Då var det Bandidos, Hells Angels och Original Gangsters som gällde. Det som slår mig är vilken stor skillnad det är. I dom gängen var det vuxna män, efter som det alltid är män, som oftast själva valde att gå med. Nu för tiden är det barn som rekryteras. Barn som inte förstår vad de rekryteras till och när de sen är inne så är det så gott som omöjligt att ta sig ut.

Den här boken har gett mig en bättre insikt hur de här nya typen av gäng jobbar och vad som driver dem. Precis som när jag lyssnade på Svensk maffia och de andra böckerna så är den här världen inte större än att samma personer dyker upp på flera ställen. I den här historien dyker till exempel rapparna Einar och Yasmin upp i utkanten.

Det är väldigt många namn som tas upp i den här boken. Naturligtvis för att det är många inblandade. Vissa under sina egna namn, andra under fingerade namn och vissa under förkortning. Det är i de här situationerna som vi ser ljudbokens, eller mina egna, bister. Jag tycker det är svårare att hålla koll på många personer när jag lyssnar än när jag läser.

Det är Carl Jacobson som läser den här boken. En uppläsare uppläsare som jag bara lyssnat på när det handlar om mer fakta baserade böcker, gärna med någon form av samhällskoppling. Den senaste var Hotet från Ryssland. Så det är bara att konstatera att hans röst passar för den här typen av böcker.

Varför sköt 12-åriga Adriana en augustinatt 2020? Det försöker journalisten Karl Enn reda ut i Den sista sommaren. Väldigt intressant, och väldigt många namn. Det blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Carl Jacobson

Betyg

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑