Etikett: Betyg 3

Åström Sandlund – Elle Belle Bi

Först hittas en kvinna död och så försvinner ett barn i Piteå. Clara och Kalle kopplas in. När även Kalles egen son försvinner blir ett redan alvarligt läge alvarligare.

Ett år har gått sen kriminalkommissarie Sofia Winter var tvången att gå under jorden på grund av att de förföljs av Ekoportalen som är en sekt. Hon flyr tillsammans med sin syster. Efter att ha känt sig någotsånär trygga så får de ett hotfullt telefonsamtal och de behöver återigen fly. Att börja leta efter sin mamma har det inte vågat än.

Som vanlig är det barn som står i centrum i Åström Sandlunds böcker. Jag lyssnade på den första boken i serien om Sofia Vinter, Vid skogens slut, för mer än tre år sen. Sen missade jag den andra och hoppade nu på den tredje. Det tog mig en bra bit in i boken innan jag fick ordning på karaktärerna och säkten. Men när det ordnat upp sig så är det en spännande bok. Just att en av poliserna som leder jakten själv blir inblandad är ett klassiskt grepp i deckare.

Att jag gillar Sofia Berntsons inläsningar är ingen hemlighet och den beundran byggs på ytterligare här. Riktigt bra Sofia.

När barn försvinner ställs allt på sin spets. I Elle Belle Bi är det precis vad som händer. Åström Sandlund bjuder på Piteådeckare och belönas med en trea.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg

0

Sölve Dahlgren – Frisparkad

Gerry var en riktigt lovande fotspelare i början på 80-talet. Vägen mot allsvenskan och landslaget låg öppen. En olycklig omständighet satte tyvärr stopp för karriären men nu fyrtio år senare så är han ändå fortfarande kvar på fotbollsplanen. Nu som ansvarig för att klippa gräset. Men han har inte släppt fotbollen helt, under åren som gått har han slagit över hundra frisparkar varje dag. Något som gjort att han kan sätta bollen i mål från de flesta ställen inom rimligt avstånd på en fotbollsplan.

När kommunen beslutar sig för att ersätta Gerry med robotgräsklippare lackar han ur, något som blir startskotten för ett nytt kapitel som 62 åring.

Det här är en bok om fotboll, men lika mycket om sorg och saknad. Det går att dra många paralleller med En man som heter Ove. Framförallt för den ödmjukhet som Gerry tar sig an livet.

Som fotbollsälskare kan jag dock ha en del invändningar till trovärdigheten i flera av Gerrys äventyr. Jag vill inte ge några konkreta exempel här för att inte spoila något. Men ni som lyssnar förstår vad jag menar. Samtidig så kanske man ibland måste lägga trovärdigheten lite åt sidan när berättelsen är så fin.

Frisparkad är något så ovanligt som en fotbollsfeelgood. Sölve Dahlgren gör en Ove när han blandar drömmar, saknad och perfekt frisparkar. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg

0

Susanne Schemper – Bekännelsen

För åtta år sen begick Tina ett fasansfullt brott. Efter att sett sin goda granne Sanna med sonen Noa bli misshandlade av mannen och pappan Mats tog hon saken i egna händer. Ett brott som har tärt på henne sedan dess. När nu sonen Noa blivit tonåring och börjar må dåligt blir Tinas hemlighet ännu tyngre att bära. Ska hon bekänna vad hon gjort? Och i så fall för vem? Och kommer sanningen att hjälpa Noa?

Förutom Tina, Sanna och Noa så är det byn Solinge med sina gula rapsfält som är bokens huvudperson. Denna lilla halländska idyll som gömmer sina hemligheter.

Det här är en mysig spänningsroman, om man nu kan säga så. Full av vardag och relationer. Ingredienser jag inte alltid går igång på i den här typen av böcker. Men i den här boken passar det bra och lyfter berättelsen. Man dras in och vill lära känna karaktärerna mer. Jag gillar den fina relation Tina har till grannpojken Noa.

Nu hoppade jag in mitt i serien och kan säkert missat en del bakgrund men boken fungerar fristående också vilket jag uppskattar.

Gunilla Leinings lugna och trygga röst passar väldigt bra till den här berättelsen. Hon guidar oss med säker hand genom den.

Bekännelsen är en mysdeckare som utspelar sig i Solinge. Sussane Schemper bjuder på relationer, landsbygd, hemligheter och grannsämja i en harmonisk blandning. En stabil trea från mig.

Uppläsare Gunilla Leining

Betyg

0

Adamsson Löfgren- Handlöst fall

Handlöst fall är Adamsson/Löfgrens första bok nya serie som dom kalla Monte Carlo. Döpt efter den spelklubb som en av huvudpersonerna Joakim driver. Han drömmer att utvidga sin verksamhet som även innefattar ett gym.

När en kvinna faller ut från ett fönster så blir det en del i utredningen som poliserna Jenna och Paul sköter inom ramen för Hartassen, en anti-gambling insats.

Det här är en fartfylld deckare i lite ny miljö. Jag han inte minnas att jag lyssnat på någon bok som utspelar sig i Stockholms undre spelklubbsmiljö. Vi får följa med till pokerborden på de mest inpyrda svartklubbarna. Runt dessa bord samlas de mest udda figurerna. En av dom är Sälen, som är en av bokens stora behållningar. En tjomme som bara inte kan låta bli att håna sina motståndare när han vinner. Det är väldigt mycket och ingående poker termer. Något som naturligtvis bygger trovärdighet för miljön men för mig som är helt ointresserad blir det ibland lite för mycket.

När det kommer till bokens karaktärer så är dom rätt många och färgstarka. Men jag fastnar ändå för en av de mer tillbakahållna, nämligen polisen Paul. Som med sin charm får vittnen och andra att prata.

Sist men inte minst kommer vi till inläsaren, Fredde Granberg. Har sagt det förr, han har singlat upp och är en av Sveriges bästa uppläsare och just den här boken passar honom perfekt. Han får oss som lyssnar att förflytta oss ner till de här lite skitiga spelklubbarna. Suveränt.

Handlöst fall är den första av tre i den ny Monte Carlo serien. Adamsson Löfgren bjuder på spänning och mycket poker i Stockholms undre spelklubbsmiljö. Det blir en finfin trea från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

0

Karlin & Schwarz – RansomTime

En rad samordnade attacker mot det svenska samhället sker. Ett flyg kraschar, tunnelbanan står still, börsen stannar och allvarligast, två tåg frontalkrockar där många människor dör. På ett av tågen sitter robotforskare Clara Sjöberg. Alla dessa attentat vi samma tidpunkt, klockan tre.

Då fallet rör svensk säkerhet hamnar det på säkerhetspolisens bord och närmare bestämt Alex Lindhages. Då allt ser ut att ha med tid och it-säkerhet att göra så kontaktar han Clara som hjälpt säkerhetspolisen tidigare. Antagandet förstärks när en profil vid namn TimeLord kommer med utpressningshot på Twitter.

Parallellt med jakten på tiden och TimeLord så får vi följa en blommande attraktion mellan Alex och Clara. Det bästa och det sämsta på en och samma gång, allt under tidspress.

Det här är en tät deckare med stort teknikfokus. För att fånga upp dom små fina detaljerna skadar det inte att vara lite datanörd. Vi testas rätt tidigt i boken när trycket på en t-shirt lyder: ”Det finns 10 typer av människor, de som förstår binära tal och dom som inte gör det”. Det är inga problem att njuta av boken även om man inte förstår just det skämtet, men man kommer missa de fina undertonerna.
När det kommer till tekniken så är det just tekniken kring tid och vårt beroende av att tiden är rätt som står i centrum i den här boken. In intressant fråga som sällan kommer upp på dagodningen då den känns lika naturlig och som att tidigare prata om luften vi andas. Men precis som att luften vi andas är lifsviktig så är tiden det.

Nog om tekniken och tiden. Det här är en deckare som lyckas hitta ett nytt grepp i en tupp genre. Att ta säkerhetspolisen tar hjälp av en robotikprofessor händer inte i alla deckare. Att professorn sen ser bra ut och attraherar ansvarig polis gör ju saker både svårare och mer intressant. Så det är i skärningspunkten mellan spänning, teknik och rekationer vi hittar RansomTime.

Uppläsaren Anna Jönsson är en ny bekantskap för mig. Det är alltid intressant när en relativt okänd uppläsare kliver in i en redan etablerad serie. Hon gör det riktigt bra.

I Karlin&Schwatz andra bok om Axel och Clara är det tiden som står i centrum. RansomTime är spännande och fylld av tekniska klurigheter. Väl värd en stark tre i betyg.

Uppläsare: Anna Jönsson

Betyg:

0

David Lagercrantz – Memoria

Claire dog för 14 år sen, en död hennes make Samuel vägrar acceptera. När han får syn på en kvinna som liknar Claire på ett semesterfoton från Venedig väcks hans hopp igen. Med kortet som bevis tar han kontakt med Hans Rekke och Micaela Vargas som har väldigt svårt att tro på historien. Men sakta men säkert trillar pusselbitar på plats som gör historien åtminstone sannolik. Något som väcker plågsamma minnen för Rekke.

Parallellt med den historien träffar Rekkes dotter Julia en ny pojkvän. Något on för allt i världen vill hålla hemligt. Vargas har sina utmaningar, där det som vanligt kretsar en hel del kring hennes struliga bror. Men det är något hon lärt sig att leva med.

Allt detta leder hela tiden tillbaka till en person, Rekkes stora fiende i ungdomen Gabor Morovia.

Det här är en spännande deckare där vi fördjupar bekantskapen med det udda paret Rekke och Vargas. En lätt psykotisk professor som bor och lever på fina Östermalm och den unga polisassistenten från förorten.

Historien rör sig mellan nutid och 90-talets bankkris. En massa politik, underrättelsetjänster, kors och tvärs genom Europa. Ni hör, allt som jag gillar. Därför blir jag nästan förbannad på mig själv att jag inte rycks med och slukas av den här boken.

En mer förbannad blir jag efter som jag verkligen gillar David Lagercrantz böcker. Tror jag lyssnat på alla sedan Stjärnfall för över 20 år sen.

Att Reine Brynolfsson ska läsa den här boken är en självklarhet. Möjligtvis skulle Roosmann kunna bära upp Rekke, men Brynolfsson gör den perfekt.

Memoria är den andra boken i serien om Rekke och Vargas. Trots att den har alla ingredienser i historien och det är David Lagercrantz som berättar den så är det något som inte riktigt hugger tag i mig. Det blir en tre i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Sofia Löfgren – Här slutar allmän väg

Cassandra Carlén driver en framgångsrik mediabyrån i Stockholm. Samtidigt när hon en författardröm. När hennes mormor går bort behöver hon åka till Dalarna och restaurera hennes hus innan försäljningen. Där möter hon inte bara sin trasiga familj utan också ungdomskärleken Morgan.

Det är ju lite kul att dela efternamn med bokens huvudperson Cassandra. Förutom efternamnet så jobbar vi båda med media, men där tar nog likheterna slut. Jag kan inte riktigt känna igen mig i Cassandras ibland lite lynniga humör. Samtidigt så gillar man henne och hennes driv. Jag vurmar ju ofta om dom snälla och goda karaktärerna. Där är Morgan just den reko mannen. Det är en typ av karaktärer som inte är helt lätt att mejsla fram då gränsen mellan reko/snäll och mesig/töntig är hårfin. Jag tycker att Morgan håller sig på rätt sida gränsen.

Så tycker jag att den här historien har väldigt fina miljöbelastningar. Jag har inga problem att förflytta mig till Dalarnas skogar där vägen tar slut. Vi får vara med och fira både midsommar och spelmansstämma.

Med risk för att framstå som den gråa gubbe jag faktiskt är så roas jag inte så mycket av förvecklingarna och missförstånden som uppkommer när två vuxna människor håller på att bli kära. Om det beror på att jag aldrig riktigt varit med om det vet jag inte. Jag träffade min fru för över 30 år sen i en tid då dating inte var uppfunnet. Nu är det ju just dom förvecklingarna och missförstånden som är nyckeln i feelgoodböcker, jag vet. Något som gör att jag möjligtvis går miste om eller inte tar till mig alla delar så som författaren tänk det. Men det är ju mitt problem och ingen annans. Samtidigt så är ändå en bok en bok och ska bedöma utifrån det.

Här slutar allmän väg är en feelgood i dalamiljö. Sofia Löfgren blandar grönsaksodling, känslor, hemligheter och humor och resultatet belönar jag med en fin faluröd tre i betyg.

Uppläsare Anja Lundqvist

Betyg

0

Peter Johansson – Det vita spöket

Elin har dragit sig tillbaka efter det otäcka som hände under påskhelgen. Tillflykten har gått till Thailand där hon lagt ner stjäl och hjärta i att bli bäst på Thaiboxning. Polisen Eric blir överfallen i sitt hem som gör att han blir sjukskriven samtidigt som han blir att fall hos internutredningen. Under sjukskrivningen bestämmer han sig för att åka till Thailand för att leta rätt på Elin.

Samtidigt så sitter gangsterrappare Mohammad på kåken där hans musik går bättre än någonsin.Det är spelplanen för uppföljaren till Och sen så är jag död. Precis som i den första boken om Elin är det full fart som gäller.

Jag tycker Johansson har utvecklat språket i den här boken. Det har blivit mer konsekvent och lite mindre av förortssvenska när de karaktärerna ska gestaltats. De korta inäggen med kolon, inte för att det hörs i ljudboken, som tex Läge:skarpt, är snyggt.

Sen stör jag mig på den dåliga människosynen hos karaktärerna i den här boken. Det är få böcker där jag inte kan känna sympati men en enda karaktär. Visst har alla människor både goda och onda sidor, och i en bok om gangsters så överväger ofta dom onda. Men denna frossa i sexism, homofobi och rasism gör mig illa till mods. Ta poliserna vi möter i den här boken. Jag är övertygad om att det finns rasism inom polisen precis som de flesta yrkesgrupper men att vi har oturen att bara möta dessa i den här boken är synd. Sen har vi synen på kvinnor bland bokens karaktärer…nä, den är verkligen inte bra. Så ur den synvinkeln är det här en Feelbad bok. Det är mycket möjligt att jag blivit mer känslig med åren, men observera att det är de uppdiktade karaktärernas karaktär jag stör mig på, inte historien eller författaren.

Men med det sagt så är det en bok med bra driv och spännande vändningar. Jag gillar att vi vidgar vyerna och rör oss utanför Stockholm.

Det var i den första boken i serien jag lärde känna Lars Winclairs härliga stämma och uppläsningen i den här boken är minst lika bra.

Det vita spöket är andra delen om Elin Strand. Peter Johanssons bok välskriven, fartfylld och rå. Kanske lite i råaste laget för min smak. Men en stark och stentuff tre blir betyget.

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg

0

Dag Öhrlund – Eldstorm

En kvinnlig politiker tillsammans med sin son hittas innebrända i en lägenhet. En folkpartistisk politiker som Ewert Truut på sitt gammalmodiga sätt etiketterar henne när han får fallet på sitt bord. Förutom, brand- och politikerspåret så lämnas även en lapp som lägger till satanistspåret. Så trots Ewert och hans lilla grupp har trådar att dra i går det trögt.

Det här är den nionde boken om den gammalmodiga, truliga men väldigt duktiga kommissarien Ewert Truut. Det är runt honom allt i serien snurrar. Sen så ser författaren till att utsättas honom för alla sina fördomar som miljöpartister, ickebinära, elbilar, homosexuella och mediokra deckarförfattare. Att Ewert ska vara gubbig och inte hänga med din tid ingår i hans karaktär. Men välden han lever i borde ju ändå vara 2023. Ta exemplet att en karaktär i boken driver en liten resebyrå och åker runt och provbor hotell för att kolla att dom håller måttet. Finns den typen av resebyråer kvar?

Jag vet att det är en väldigt populär serie och jag påpekade redan efter förra boken att serien börjar tappa fart. Så för min del så få kommisarie Truut gärna gå i pension nu och ägna sig åt sina djur och nära och kära. Inte för att Öhrlund på något sätt skriver dåligt, utan för att skivan börjar haka upp sig. Utbrotten på elbilar och andra nymodigheter är redan gjort.

Att det är författaren som läser in boken var en stor sak i förra boken när det byttes från Stefan Sauk, något som känns helt naturligt nu.

I Eldstorm, den nionde boken om den gubbiga kommisarie Truut jagar han en mordbrännare. Jag tycker serien börjar trampa vatten och skulle gärna se Dag Öhrlund börja på en ny serie. Men då språket är bra och historien har driv så blir betyget en trea.

Uppläsare: Dag Öhrlund

Betyg:

0

Lina Areklew – Ur askan

Fredrik Fröding är en överlevare trots alla motgångar i livet. Han överlevde Estoniakatastrofen när hela hans familj inte gjorde det. Eller? Han tror eller hoppas att även hans bror överlevt. Så när han en dag tror sig se sin bror utanför ett hotell i Stockholm kan han inte släppa det. Något som gör att han följer efter hotelldirektören när han lämnar hotellet vid midsommar. Resan blir något längre än han tänkt sig, nämligen till Ulvön utanför Örnsköldsvik. Väl framme blir Fredriks minnesbilder lite dimmiga. Det är inte så bra då ett mord sker på hotellet han tar in på.

I Örnsköldsvik jobbar Sofia Hjortén som polis. Efter några år i Stockholm är hon tillbaka i sin hemstad. Hon får mordet på hotellet på sitt bord och möter då Fredrik som hon haft en affär med i Stockholm för länge sen.

Det här är en klassisk svensk deckare. Den har persongalleriet, den har den lokala förankringen och den har kopplingar bakåt i tiden. Det är ett recept som har fungerat sen Camilla Läckbergs tidiga böcker och fungerar än idag. Det finns dock en risk att om man inte vågar tillsätta något nytt så kan känslan bli att man ätit rätten tidigare. I den här boken tycker jag Fredrik och hans problem med sig själv är den extra kryddan, om nu någons psykiska problem kan vara något positivt. Det gör t.ex. den spontana resan från Stockholm till Örnsköldsvik trovärdig som är en av nycklarna till historien.

Lina Areklews Ur askan är den första boken i Ulvöserien. En klassisk deckare i Maria Wern-stil som jag belönar med en fin tre i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑