Efterskalv : Hur min deckare nästan blev min död av Johan Brännström

I början av september 2024 hade författaren Johan Brännström precis skrivit klart boken Skallben. Den är skickad till tryck, inbjudningarna till releasefesten är skickade och planerna inför årets bokmässa var spikade. Kort sagt livet såg rätt bra ut för Johan. Det var dags att skörda frukterna för boken Skallben, den femte boken i serien om den tidigare journalisten och utredaren Mikaela Sköld. I den genomgår huvudkaraktären en svår rehabilitering efter en hjärnskada. Sin vana trogen hade Johan gjort grundlig research. Pratat med läkare och kirurger, träffat arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Men det visade sig att livet hade mer att erbjuda Johan än bara en fiktiv spänningsroman. För där i september 2024 när livet var så bra drabbades han av en strok.  Något som gjorde att i stället för releasefest och bokmässa så hamna han på samma rehabcenter där han gjort research inför Skallben och med samma kusliga hjärnspöken som hans huvudkaraktär Mikaela upplev. Det här Johans berättelse om hur författardrömmen och skrivandet nästan blev hans egen död. Men också om kampen för att lära sig skriva igen och hur han lyckades vinna det slutgiltiga slaget mot sin egen hjärna.

Jag har känt Johan i några år. Han har varit hemma hos mig och vi har varit på samma bokreleaser och middagar. Jag var bjuden det releasefesten som nämns ovan och fick tidigt höra att något hänt. Under rehabilitering har jag fått sporadiska rapporter och ännu fler gånger funderat om hur han mådde. Och jag kommer ihåg vilken lättnad det var att träffade honom första gången efter stroken, men hörlurar på.

Så på det viset var det speciellt att lyssna på den här boken. Jag tycker det är modigt och stort att våga dela med sig av sin historia. Det kan inte vara så lätt att går från högpresterande författare till att berätta om att det enda man orkar med på en dag är att gå till tvättstugan eller diska upp några tallrikar. Eller att gå från att diskutera filmmanus med Hollywood till att säga upp sina filmabonnemang för att men inte ens orkar titta på en film.

Men det som är skönt är att jag har träffat Johan nu när det värsta är över. Veta att han är samma gamla Johan som innan stroken. Vi var tillexempel en heldag på Stockholm Crime i våras. En mässa med författare, människor från rättsväsendet och allmänhet. En miljö som skulle varit omöjlig när boken utspelade sig.

Stroke när något som drabbar väldig många i vårt samhälle. Få av dom som drabbas har förmågan att skriva en bok om det dom har varit med om. Därför tror jag att det här är en väldigt viktig bok. En bok som både de som själva drabbas och anhöriga som är oroliga kan ta till när hoppet sviktar och tro att saker inte kommer bli bättre. För det finns ett ljus i den här boken.

Både för att jag har en personlig relation till Johan och för att det är ett självupplevt ämne så är det svårt att sätta ett betyg på den här boken. Men jag har ändå gjort ett försök, jag kan ju inte vara sämre än Johan.

Det är för övrigt Johan själv läser boken vilket i mina öron är ytterligare ett plus.

Författaren Johan Brännströms bok Skallben hade gått till tryck och inbjudningarna till releasefest är utskickade när han drabbades av en strok. I Efterskalv berättar han om vägen tillbaka och dom nästa kusliga liknelserna med boken han precis skrivit. Boken är utlämnande, intressant och en påminnelse om hur skört livet är. Att sätta betyg på det är nästa förmätet men det blir en fyra.

Uppläsare: Johan Brännström

Betyg:

Nio fingrar av Christoffer Orcander

Advokaten Henry Svan får via en gemensam bekant ett uppdrag att hitta en försvunnen person och med tanke på betalning är svårt att tacka nej. Men efter att kommit ett avhugget finger och en begäran om 10 miljoner så här han helt plötsligt indragen i ett kidnappningsdrama. Saker blir inte bättre när det dyker upp ett lik under isen. 

Det här blir en jakt på en försvunnen person, en jakt som går genom ett vinterbitet Bohuslän och avslöjar den ena familjehemligheten efter den andra längs vägen. 

Det här är den andra boken i Christoffer Orcanders serie om advokaten Henry Svan. Efter att ha kommit tillbaka från ön i första boken så är han nu tillbaka på fastlandet. Men vi är kvar på västkusten och känner igen oss i den suggestiva stämningen. För att späda på den stämningen så är det vinter under hela historien. Så mycket vinter så att en bil har snökedjor, om det nu förekommer i Bohuslän.

Henry Svan är huvudperson inte sticket ut speciellt mycket. Visst har en blick för detaljer men annars är han en rätt vanlig man. Vi får även möta ett par vindpinade karaktärer i den här boken, men det är inte karaktärerna som lyfter den här boken. Här ligger fokus på intrigen och vändningarna. För även om tempot är rätt lågt så går det undan när historien vänder vid några tillfällen. För att få dessa två motsatser att gå ihop så krävs det mycket av författaren men Orcander styr det hela med en stadig hand på ratten. Det här är en välskriven bok. 

Precis som i Död mans grepp så är det Ludvig Josephson som läser boken. Hans röst är en bidragande orsak till den speciella stämning som råder i boken.

I Nio fingrar så hamnar Henry Svan mitt i ett kidnappningsdrama som går fel. Christoffer Orcander fortsätter sin serie på Sveriges framsida där vi bjuds på mörker, lögner och hemligheter. Det blir en fyra i betyg. 

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

Hulda av Ragnar Jónasson

En pappa ska bara gå ut till bilen och hämta lådan med juläpplen då dörren går i baklås. Inne ligger frun i badet och deras baby ligger och sover på ovanvåningen. När mannen tillslut kommer in så är babyn borta. Detta händer 1960 utanför Reykjavik.

20 år senare dyker det första konkreta spåret av babyn upp i form av en nalle. Den hittas i en fiskastuga långt norrut och kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir får i uppdrag att följa upp det. Så hon beger sin norr ut med en yngre kollega. Väl där isoleras de av en storm som gör att telefon och ström slutar fungera. Under de förhållandena ska det ta reda på vad som hände en decembernatt 1960.

Det här är den fjärde boken om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir där den första boken i serien Mörkret kanske är den mest kända då de blivit filmatiserad av Lasse Hallström med Lena Ohlin i huvudrollen.

Det här är en historia som utspelar sig i början på 80-talet. Vilket betyder ett enklare och lite naivare liv, även på Island. Framförallt när stormen sveper in och ström och telefon slås ut så fanns inga mobiler som kan rädda en.

Visst vill man veta vad som har hänt med den försvunna babyn men bokens storhet ligger i Huldas liv tycker jag. Strävan efter att lyckas på jobbet, vara en bra mamma och slåss mot sina tvivel. Men lugn, vi får svar på det mesta även om det kommer väldigt mycket den sista halvtimmen.

Det är Marie Richardson som gestaltar Hulda i den här boken, precis som de tidigare böckerna. Jag tycker hon gör det bra, speciellt när Hulda tvivlar på sig själv och vad hon vill.

Ett barn försvinner på julafton 1960 och 20 år senare blir fallet aktuellt igen. Isländske Ragnar Jónasson blandar vardagsliv, tvivel och polisarbete i spänningsromanen Hulda. Jag delar ute en isande fyra i betyg. 

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Rånarna av Andreas Ek

Caspian och hans närmaste vänner har det gott ställt, men ändå utför de rån. För Caspian är det inte i första hand pengarna som är drivkraften, det är kicken av adrenalin. Men när de rånar en klockbutik i Nacka gör han ett misstag, något som kan få allvarliga konsekvenser framöver. Samma natt som rånet så träffar han Malin på en hemlig fest, en fest full av sex och lust. Det blir ett möte som får komplikationer, och då inte i första hand för att Malin har en man utan för att hon är polis och jobbar med rånet mot klockbutiken. 

Just den klockbutiken hade även Arma Dalmaz och hans gäng tänkt att råna en dag senare så nu har han tagit upp jakten på de som hann före. Men han vet inte vem det är han jagar. 

Det som försvårar de och mycket annat är att Caspian också är polis. Det betyder att det är väldigt mycket som står på spel. För alla inblandade.

Det här den första boken i Andreas Eks nya Lexusserie. Att en polis skriver en bok om en korrupt polis är intressant. Och just att följa en polis som utför rån är spännande. Det gör att huvudpersonen ställs inför många dilemma. Som till exempel, hur mycket våld får man använda vid ett rån? Att Caspian också är attraktiv, stark och smart gör att det inte är så enkelt för oss lyssnare att veta var vi ska har våra sympatier. 

Allt detta parkerat i ett format som får mina tankar att gå till Sammy Jeridis tidiga böcker i Ghettoserien. Det är gott om ord som gola, aina och bre. Språket är lika rappt som själva handlingen.  För här går det undan ibland. Vi får vara med om saker som får pulsen att gå upp som snabba biljakter och sekunderna innan rånarna går in på banken.

Andreas Ek har skrivit böcker i tio år vid det här laget. Själv fick jag upp ögonen för honom efter att han skickat ett mail till mig 2018 där han tipsade om sina första böcker Törst och Raseri. Sedan dess har han släppt 14 eller 15 böcker till vilket ändå är ett imponerande tempo med tanke på att han jobbar som polis på dagarna.

Precis som liknelsen med Ghettoserien tidigare så finns det ytterligare skärningspunkt i Jonas Malmsjö. Den här typen av snabb actionfylld spänningsroman är då Jonas Malmsjös röst gör sig som bäst. 

I Rånarna får vi följa polisen Caspians resa mot vad som kan bli en katastrof. Andeas Ek bjuder på högt tempo, en hel del sex och a llt i en ghettostil som jag belönar med en fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö 

Betyg:

Reykjavik av Ragnar Jónasson och Katrín Jakobsdottir

Sommaren 1956 tar femtonårige Lára Marteinsdóttir hos ett par på den lilla ön Videy, strax utanför Reykjavíks kust. I början av augusti försvinner hon spårlöst. Trots en stor insats så hittas hon aldrig, inte ett spår. Tiden går och fallet med den försvunna Lára blir ett mysterium, något som alla i och kring Reykjavík känner till. Trettio år senare,1986, börjar journalisten Valur Róbertsson en egen utredning av Láras fall. Som en ung hungrig journalist vill han ta reda på vad som verkligen hänt med Lára. Lever hon eller är hon död? Trots att det är trettio år sen så visar det sig finnas starka krafter som är beredda att gå långt för bevara hemligheterna om vad som hänt Lára. Något Valur själv får erfara.

Det här är den första boken deckarförfattaren Ragnar Jónasson och den före detta statsministern Katrín Jakobsdóttir skriver ihop. Det blev en bestseller på Island när den kom 2022. En riktigt spännande duo.

Det här är en bok full av nostalgi. Den utspelar sig till största delen under sommaren 1986. Vilket gör att det som går på bio är Top Gun och Purpurfärgen. Det är också sommaren när Reykjavík firar sitt 200-årsjubileum och när världens alla ögon riktas mot Island dagarna då Michail Gorbatjov och Ronald Reagan möts Reykjavík. Jag gissar att de flesta islänningar vet vad de gjorde då, lite som Palmemordet eller VM bronset 94 för svenskar. Det är smart att använda den typen av välkända tidsmarkörer när man förlägger handlingen i en bok.

Det här är en både intressant och välskriven bok. Samtidig måste vi ta upp elefanten i rummet, isländska namn. Det är en utmaning, kanske speciellt när det kommer till ljudböcker. Jag märker att jag verkligen måste koncentrera mig för att hålla isär alla karaktärerna. Det är inte alltid man direkt vet om det är en man eller en kvinna. Slutar efternamnet på dóttir så kan man kanske utgår från att det är en kvinna. Men efternamnet skrivs ju inte alltid ut, speciellt inte när man kommit in i boken och man bör veta.

Till skillnad från många andra böcker från Island jag lyssnat på så lutar men sig inte så mycket på att beskriva den storslagna naturen i den här boken. Det är större fokus på själva historien.

Jag gillar den även om det är lite väl många, lite naiva, antaganden om vem som är som är skyldig när upplösningen kommer.

Det är Marie Richardson som tar sig an alla isländska namn, något hon gör med bravur.

En försvinner en 15 årig flicka när hon sommarjobbar 1956 och 30 år senare tar en journalist upp tråden för att försöka ta reda på vad som hänt. Deckarförfattare Ragnar Jónasson och före detta stadsministern Katrín Jakobsdóttir blandar spänning, nostalgi och en massa isländska namn i boken Reykjavík. Det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Diamater och rost av Anne Holt

Ett värdigt farväl till Hanne Wilhelmsen

En liten pojke gör ett makabert fynd ute på en åker. I ett badkar ligger en naken död äldre kvinna. Det visar sig att hon arbetat som språkgranskare och bland annat haft kontakt med deckarförfattaren Kristine Hoff, som råkar vara sommargranne med Hanne Wilhelmsen.

Mot sin vilja tillbringar Hanne sommaren i familjens nya hus i Vestfold. För att lindra tristessen börjar hon umgås med Kristine, och när det visar sig Kristine och den döda kvinnan kände varnadra väcks Hannes aldrig riktigt slumrande lust att lösa brott till liv igen.

Parallellt med mordutredningen får vi lära känna den döda kvinnan, hennes familj och inte minst den norska författareliten från 1990-talet fram till metoo-eran. Det är en mörk berättelse om vänskap, svek, makt och offentlig förödmjukelse där Anne Holt väver samman personliga tragedier med en skarp blick på kulturvärlden.

Redan på omslaget får vi veta att detta är den sista boken om den före detta poliskommissarien Hanne Wilhelmsen. Det känns nästan lite sorgligt redan innan man har börjat lyssna. Hanne har genom åren utvecklat en alldeles egen form av bitterhet sedan hon gått från hyllad polis till vresig rullstolsburen grubblare. Men om kroppen begränsar henne är det inget fel på hjärnan. Med skarp analysförmåga och en hel del manipulativ skicklighet lyckas hon få människor i sin omgivning att både agera och berätta sådant hon behöver veta.

Det är också här som Anne Holts styrka ligger. Spänningen uppstår inte främst genom högt tempo eller spektakulära actionsekvenser, utan genom att Hanne är så mycket smartare än de flesta omkring sig. Hon ser samband som andra missar och kan dra slutsatser långt innan resten av omgivningen har förstått vad som egentligen pågår. I dagens spänningslitteratur, där tempot ofta är högt och dialogen rappt underhållande, kan den här typen av berättelser nästan kännas lite gammaldags. Men det är inte ett problem. Tvärtom. Jag skulle snarare vilja kulturminnesmärka serier som Anne Holts böcker om Hanne Wilhelmsen, Håkan Nessers Barbarotti-serie och Jørn Lier Horsts böcker om William Wisting. Inte för att de är mossiga utan för att de representerar något som inte får försvinna, den långsamma, intelligenta kriminalromanen där människor och motiv är viktigare än tempot.

Jag brukar annars hävda att många bokserier är för långa. Här har vi tretton böcker utspridda över tre decennier, och ändå känner jag redan en viss saknad när jag vet att det här är slutet. Det är väl ännu ett bevis på att man ska vara försiktig med att vara alltför tvärsäker.

Apropå saker man får äta upp så har jag också ofta sagt att författare helst inte ska skriva om författare eller om bokbranschen. Risken är att det blir alltför mycket navelskåderi. Men två av det tre senaste böckerna i serien har haft bokvärlden som fond, och jag har älskat båda. Så även där får jag snällt svälja mina tidigare invändningar.

När det gäller ljudboken vill jag också lyfta fram Magnus Roosmann. Jag har nämnt det i tidigare recensioner av serien, men det är fortfarande ganska ovanligt att en manlig uppläsare läser en bok med en kvinnlig huvudperson. I den här berättelsen är dessutom nästan alla centrala karaktärer kvinnor. Ändå fungerar det utmärkt. Magnus Roosmann är undantaget som bekräftar regeln, och ett väldigt bra undantag om du frågar mig. Hans lugna och precisa inläsning passar Hanne Wilhelmsens värld perfekt.

En äldre kvinna hittas död i ett badkar långt hemifrån, det är upptakten i Anne Holts Diamaner och rost. Det här är den trettonde och sista boken om Hanne Wilhelmsen. Lite vemodigt men vi känner igen den alltid kluriga intrigen och det generar en fin final fyra i betyg. 

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Det lovliga bytet av Peter Nyström och Peter Mohlin

John Adderley, före detta FBI-agent och numera utredare vid länskriminalen i Karlstad, fastnar i en bilkö orsakad av en poliskontroll. Medan han väntar ringer han jobbet för att höra vad som pågår. Samtalet avbryts när ett misstänkt fordon försöker undvika att fastna i kontrollen och John tar upp jakten. Efter ett dramatiskt stopp lyckas föraren fly till fots, men i bilens baklucka görs en betydligt mer obehaglig upptäckt, ett lik.

Samtidigt får Gustav Bolinder, ägare till ett framgångsrikt värmländskt familjeföretag, ett skrämmande mejl. En länk leder till en webbkamera där hans vuxna dotter syns fastkedjad vid en betongvägg. Kidnapparna kräver tjugo miljoner kronor och hotar att döda henne om familjen kontaktar polisen. Beslutet blir att hålla allt hemligt och betala lösensumman.

Men situationen kompliceras när John Adderley hör av sig. Den kidnappade kvinnan visar sig ha en koppling till den döda personen i bilens baklucka, och polisen vill veta var hon befinner sig. Snart tvingas familjen konfrontera mörka hemligheter som länge hållits gömda, samtidigt som Adderley och hans kollegor dras in i en allt mer komplicerad utredning.

Det lovliga bytet är den femte delen i serien om John Adderley, FBI-agenten som gömmer sig i Karlstad med ett bagage som ständigt gör sig påmint. Precis som i de tidigare böckerna blandar Mohlin och Nyström skickligt en välkonstruerad kriminalgåta med huvudpersonens privata problem och relationer.

Upplägget är kanske inte unikt. Nordiska deckare är fulla av utredare med komplicerade privatliv. Men precis som Jo Nesbø lyckas göra Harry Hole till något betydligt mer än ännu en trasig polis, lyfter Mohlin och Nyström sin serie långt över genomsnittet genom starka karaktärer, högt tempo och en berättarteknik som gör det svårt att sluta lyssna.

Jag ska erkänna att jag tycker mycket om den här serien. Författarduon vet exakt hur man bygger spänning utan att tappa fokus på människorna bakom brotten. Och dessutom måste jag ge en extra eloge för smeknamnet ”Fuckup” på den facklige representanten. Oavsett vad man tycker om karaktären är det ett namn som är omöjligt att glömma.

Ljudboken läses som vanligt in av mästerlige Reine Brynolfsson. Efter fem böcker i serien känns hans röst nästan lika självklar som John Adderley själv. Brynolfssons lugna och precisa berättande ger både tyngd och trovärdighet åt historien.

Trassliga familjeband och ett urspårat kidnappningsdrama är vad vi möts av i Det lovliga bytet. Petrarna Mohlin och Nyström släpper för femte gången lös den stilige FBI agenten John Adderly i Karlstad. Välskrivet som vanligt och en fyra betyg. 

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Betyg:

Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson

En sekt med rötterna i Jehovas vittnen har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. När en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården så avskrivs det först som ett självmord men när Gunni Hilding och hennes kollegor på Trelleborgspolisen börjar gräva i fallet så kommer de snart fram till att det är något som inte stämmer med dödsfallet. Vid en rekonstruktion så stämmer vittnenas historier lite för bra, som om någon instruerat dem vad dom ska säga. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.

Det här är den tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt och det känns som vi börjar känna Gunni och hennes kollegor. Efter att ha letat efter en försvunnen pojke i Gravglänta och jagat en mördare i Vykort från en mördare så är de nu dags att ge sig in i en kristen sekt. Då allt utspelar sig på 90-talet så är det antingen Jehovas vittnen eller Livets ord som skulle kunna vara aktuella i Sverige. Men då den sistnämnda var väldig centrerade i Uppsala så känns just Jehovas vittnen rätt naturlig. För vi ska komma ihåg att det här utspelar sig före Knutby och dagens alla konspirationsteoretiker på nätet. Det finns något kittlande i just sekter, där vanliga regler inte gäller. Där för sekten karismatiska ledare kan göra nästan vad som helst, ja naturligtvis i samråd med någon form av gud eller Jehova.

I den här boken och serien så bygger mycket på karaktärerna, som i många deckare. Gunni är en intressant huvudperson, just för att hon som person inte sticker ut så mycket. Själv är jag också lite extra svag för Hasse. En bufflig polis som längtar efter pension, ser mellan fingrarna för delar av reglementet men ändå har rättvisa i första rummet. Han ska också ha en extra fjäder i hatten då han bjuder sina kollegor på mazariner. Jag tycker det är intressant att handlingen utspelar sig på 90-talet. Vi får vår dos av populärkulturella referenser som gör att man blir varm i hjärtat av nostalgi. Samtidigt så är jag inte säker på att det finns plats för en Hasse i dagens poliskår.

Det är precis som i de två tidigare böckerna Anna Maria Käll som läser. Vid en första anblick så kan hon nästan kännas lite tråkig när hon läser. Det sticker inte ut någonstans, men med en huvudkaraktär som Gunni så är det ju precis så det ska vara.

I Flickorna vid altaret beger vi oss för tredje gången till Söderslätt och den här gången står en sekt i centrum. Mattias Edvardsson låter både karaktärerna och historien ta plats. Lägg till kryddan av 90-tals känsla och jag delar ut en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Det stora svarta av Patrick och Jesper Ersgård

Julen närmar sig i Stockholm, men för Sam Milton är det knappast tid för glögg, pepparkakor och julstämning. Tankarna kretsar fortfarande kring Jasmina, som försvann ur hans liv under sommaren. Är hon ens vid liv? Och vad var det egentligen som hände?

När Sam till slut får svaret är det värre än han kunnat föreställa sig. Jasmina har dömts till livstids fängelse och sitter inspärrad i ett av Rysslands mest ökända fängelser. Som agent försöker han använda de kontakter och resurser han har tillgängliga, men när chefen Mona vägrar agera inser Sam att han bara har ett alternativ kvar, att ta saken i egna händer.

På klassiskt Sam Milton-manér beger han sig rakt in i fiendeland med målet att frita Jasmina. Men som vanligt blir inget så enkelt som det först verkar. Under sitt uppdrag snubblar han över spåren till något som kallas Det stora svarta – en plan vars konsekvenser riskerar att skaka om hela världsordningen och kasta Europa in i kaos. Plötsligt vilar två omöjliga uppdrag på Sams axlar, att rädda kvinnan han älskar och samtidigt förhindra en katastrof av globala proportioner. Allt medan den ryska säkerhetstjänsten jagar honom genom ett snöigt, kallt och ytterst ogästvänligt Ryssland.

I den fjärde boken om den ofrivillige agenten Sam Milton har bröderna Ersgård flyttat handlingen till Putins Ryssland. Till skillnad från tidigare delar är Sam den här gången inte lika motvillig till sin roll. Det är han själv som tar initiativet och aktivt kastar sig in i faran. Samtidigt känns karaktären välbekant. Oavsett vem som sätter händelserna i rullning tycks Sam alltid hamna mitt i händelsernas centrum, där faror, missförstånd och oväntade vändningar väntar runt varje hörn.

I mina tidigare recensioner har jag liknat Sam Milton-serien vid 90-talets actionkomedier, och den jämförelsen håller fortfarande. Den här gången har dock humor och action fått sällskap av ett mörkare tonläge som ger berättelsen ytterligare djup. Kombinationen fungerar överraskande bra och gör att serien utvecklas utan att tappa sin egen identitet. Bröderna Ersgård har i mina ögon skapat ett eget revir inom svensk actionspänning, en genre som fortfarande är relativt ovanlig i svensk litteratur.

Jakten genom Ryssland för tankarna till Fredrik Lundbergs Drakens år. Båda böckerna delar känslan av högt tempo, stora insatser och huvudpersoner som gärna tar risker men samtidigt behåller glimten i ögat. Det gör att även de mest halsbrytande situationerna bjuder på underhållning.

När det gäller ljudboksupplevelsen känns Fredde Granberg som det självklara valet. Han växlar obehindrat mellan humor och spänning och fångar både de actionfyllda scenerna och de mer lättsamma ögonblicken. Resultatet är ännu en inläsning som lyfter berättelsen ytterligare och gör Sam Miltons senaste äventyr till en mycket underhållande lyssning.

I Det stora svarta är det dags för den ofrivilliga agent Sam Milton att bege sig till Ryssland. Bröderna Patrick och Jesper Ersgård bjuder än en gång på hisnande action med glimten i ögat. Snyggt och absolut värt sin fyra i betyg. 

Uppläsare: Fredde Granberg 

Betyg:

Rök och speglar av Mårten Sandén

Det här känns som en bok som är skräddarsydd för alla som älskar deckare, men också för dem som uppskattar när genren får skratta lite åt sig själv. Mårten Sandén bjuder på en fartfylld och underhållande thriller där två av Sveriges största deckarförfattare tvingas samarbeta för att rentvå sina namn efter att ha blivit indragna i en mordhistoria som är lika osannolik som den är engagerande. 

Moa Aydemir och Leonard Sahlgren dominerar den svenska deckarscenen, men där slutar också likheterna. Moa lever ett liv som präglas av sena nätter, spontana beslut och ständigt kaos, medan Leonard föredrar Earl Grey, välstruken pyjamas och minutiös ordning. De delar dock samma förläggare, den legendariske och förmögne Rutger Adlon på Adlon Books. 

När det nyinstiftade priset The Rutger Adlon Awards delas ut förväntar sig alla att någon av dem ska stå som vinnare. Istället går utmärkelsen till någon annan. Kort därefter kallas de båda till förlaget för ett samtal, bara för att hitta sin förläggare mördad. Snart står det klart att någon försöker sätta dit dem, och tillsammans tvingas de ge sig ut på en desperat jakt efter sanningen. När deras tillgångar plötsligt fryses blir situationen ännu mer desperat. 

Mårten Sandén har under många år etablerat sig som en av våra skickligaste berättare för barn och unga. Här tar han med sig samma känsla för spänning, tempo och berättarglädje in i vuxenlitteraturen. Resultatet är en roman som hela tiden driver läsaren framåt. Visst finns det inslag som inte känns helt trovärdiga. Själva tanken på ett världsomspännande deckarpris av Nobelklass kan exempelvis få ögonbrynen att höjas. Men när berättelsen har så starkt driv spelar trovärdigheten mindre roll. Man vill helt enkelt veta hur allt ska sluta. 

I ett avsnitt av podden Ljudboksklubben listade jag en gång saker jag helst slipper läsa om i böcker. Högt på listan fanns berättelser om författare och författarskap. Det är ett uttalande jag fått anledning att omvärdera flera gånger, och nu får jag göra det igen. För Sandén använder sina författarkaraktärer på ett briljant sätt. Kontrasten mellan den impulsiva Moa och den kontrollerade Leonard skapar både humor och dramatik. En av bokens roligaste detaljer kommer när Leonard, efter att ha bevittnat sin förläggares mord och själv blivit misstänkt för brottet, kommer hem och tar på sig sin pyjamas. Men i sitt uppskakade tillstånd går han och lägger sig utan att använda tandtråd eller sätta skoblock i skorna. Då förstår man verkligen att världen är ur balans. 

Det här är kanske inte årets mest realistiska thriller, men det är definitivt en av de mest underhållande. Mårten Sandén lyckas kombinera spänning, humor och två oförglömliga huvudpersoner till en historia som är svår att lägga ifrån sig.

Ljudboken läses in av Viktor Åkerblom, som gör ett utmärkt arbete med att ge liv åt berättelsen. Det är lätt att höra glimten i ögat i hans tolkning, samtidigt som han fångar spänningen och tempot i dramat. Han växlar smidigt mellan humor och allvar och förstärker berättelsens underhållningsvärde. 

I Rök och speglar blir två deckarförfattare oskyldigt anklagade för mord och måste fly tillsammans. Barnboksförfattaren Mårten Sandén spänningsdebuterar men en riktigt fartfylld, underhållande och rolig bok. Jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑