Jan Guillou – Den andra dödssynden

Serien om släkten Laurizen har kommit fram till 80-talet. Så 1968 och 70-talets Västtyska terrorism har bytts mot spekulationsekonomi, ubåtsjakt och Palmemord. Det hör att vänsteradvokat Eric Letang går det svårare att navigera dig genom tillvaron. För hur ska en socialist hantera att han blir mångmiljonär på kapitalistisk spekulation. Ja, ni hör den politiska undertonen fortsätter. Något jag uppskattar. Jag tycker att den här serien är en riktigt bra berättelse där författaren på ett snillrikt sätt väver ihop sina olika litterära universum med verkligheten. Med tanke på förra bokens sista mening hade jag hoppats på att Carl Hamilton skulle vara med i den här boken. Jo, han dyker upp men det gäller att inte blinka för då missar man det. För egen del så har ju historien kommit till den tid då man själv känner igen och upplevt händelserna som beskrivs i boken, vilket gör historien än mer intressant. Om jag förstått det hela rätt så återstår det en del till i serien. Ska bli intressant att se hur Guillou tar sitt stora verk i hamn. Slutligen vill jag sätta en fjäder i Tomas Bolmes hatt för hans lugna och behagliga uppläsning.Jan Guillou har kommit fram till 80-talet med sin serie om det stora århundradet. Den andra dödssynden får en fyra för Bolmes uppläsning och den genuint bra historien.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

David Lagercrantz – Hon som måste dö

Nu är Sveriges genom tidernas mest sålda och framgångsrika serie i mål. Nej det är inte den bästa boken i serien, samtidigt måste jag börja med att konstatera att det är en bra och spännande bok.

Jag tycker att David Lagercranz tog över Stieg Lasssons stafett pinne med en ära. Men precis som alla serier så är det svårt att hålla en hög nivå efter 5-6 böcker så jag tror att det är ett klokt beslut att låta Blomkvist och Salander får vila nu.

Lagercrantz lägger smart ut nätet av kopplingar och ledtrådar i början av boken. Det är både gamla kopplingar som de till Ryssland och nya till försvarsministern och Everest.

Vad det gäller Everest är ju inte första gången Lagercrantz skriver om det. Har ju skrivit både om Göran Kropp och Himmel över Everest. Så där hade han mycket av researchen redan gjord.

Jag måste också säga att jag tycker Lisbet Salander syntes alldeles för lite i den här boken. Mikael Blomkvist i all ära men det är ju verkligen Salander med sin intelligens och sitt introverta sätt som är Millennium seriens stora behållning.

Utan att avslöja något om slutet så konstaterar jag att det inte är ett storslaget fyrvekerislut. Mer ett ja-ha-slut, som kanske öppnar för en fortsättning …..

David Lagercrantz sista Millennium bok Hon som måste dö är inget dundrande fyrverkeri slut på serien. Men en bra och spännande bok som får en redig fyra i betyg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Anne Holt – En grav för två

Jag är inte mycket för epitetet deckardrottning. Men ska det användas på någon är det på Anne Holt. Förutom att hon skriver spännande böcker så har hon en riktigt bra förmåga att fånga upp aktuella händelser i det norska samhället. Så varför skulle det inte gå att skriva en deckare om en dopad norsk skidåkare. Det låter konstigt men är det någon som ska klara det så är det Anne Holt. I den här boken har hon lagt Hanne Wilhelmsen åt sidan och istället får vi lära känna advokaten Sofie Falck. Ska vi vara korrekta så är hon före detta advokat. Det är väldigt mycket som är före detta i hennes liv. För att ta sig ur en spelskuld ta hon på sig uppdraget att rentvå Norges bäste skidåkerska som åkt fast för doping. Det är ju omöjligt att i början av boken inte dra paralleller till Therese Johaug trots att bokens skidåkerska inte inte är blond och rosenkindad. Desto längre in i historien vi kommer och desto mer komplicerad den blir desto mer suddas kopplingen till Johaug ut. Det är en spännande historia om svek, hämnd och drömmar som inte uppfyllts. Jag gillar den smarta Sofie och hennes driv att visa att trots att hon förlorat allt inte ger sig.

Anne Holt har lyckats skrivit en spännande deckare om en dopad norsk skidåkare. Låter konstigt med En en grav för två får en fin fyra.

Uppläsare: Magnus Roosman

Betyg:

Alex Dahl – Den oönskade

När Cecilia ska åka hem med sina två flickor från simskolan finns det en liten pojke kvar som ingen hämtat. Så hon beslutar sig, eller tvingas om man ska vara ärlig, att ta med pojken hem. För pojken passar inte in i Cecilias perfekta överklassliv. Författaren lyckas att gestalta henne som en riktigt vidrig och beräknandet överklasskvinna. Men under den perfekta ytan döljer sig ofta något annat, så även här.

Det här är en skickligt berättad historia om svek, lögner, relationer. Jag slås av hur mina sympatier för Cecilia skiftar när fler och fler pusselbitar läggs och den stora bilden börja skönjas. Louise Peterhoff är en ny uppläsarröst för mig och tar oss genom den här historien på ett riktigt bra sätt.

Den oönskade är en skickligt berättad psykologisk relationsroman om perfekt fasad, lögner och svek. Alex Dahl får en välförtjänt fyra!

Uppläsare: Louise Peterhoff

Betyg:

Erik Bruun – Inga fler hemligheter

Att kasta sig på en debutbok på 16 timmar som man inte hört något om kan ibland vara en chansning. Fördelen är att man inte har några förväntningar på den och nackdelen, tja, att man blir besviken. Men besviken blev jag verkligen inte av Erik Bruuns debut. Journalisten Malin är först på något som ser ut som ett terrordåd på Stockholms Central. Hon och hennes fotograf fångar hur några män för bort en kvinna i slöja i en bil. Det blir upprinnelsen till en spännande historia som utspelar sig parallellt i Stockholm och på CIAs högkvarter i Langley, Virginia. I Langley gör Salmineo Sahle, kallas Neo sin första dag på jobbet. Det är han som fångar upp vad som händer i Stockholm och börjar nysta i historien från amerikanskt håll. Persongalleriet med Malin, Neo och senare Nour och Ulvis är riktigt starkt och man känner verkligen med dom på olika sätt.

För att den här typen av bok ska fungera är trovärdighet A och O. Det känns att pseudonymen Erik Bruun är insatt i säkerhetsfrågor som är en av huvuddelarna den här boken bygger på. Den andra är vetenskap. Där kan det finnas lite mer att önska på slutet men det byggs verkligen upp snyggt. Mina tankar går till Dan Browns böcker som är uppbyggda på samma sätt. Lägg fram en massa fakta som läsaren kan koll upp och tro på, sen smyger du in en ”osanning” utan att vi som lyssnar märker det och så bygger du vidare på den.

Det är inte så ofta som jag hör eller reagerar på att dom missat i klippningen på ljudböcker. I den här boken tänkte jag på det vid minst 5-6 tillfällen. Känns lite oproffsigt.

Erik Bruuns debut Inga fler hemligheter för ibland tankarna till DaVincikoden. Han får en riktigt stark fyra för sin spännande thriller i både Stockholms och internationell miljö.

Uppläsare: Otto Milde

Betyg:

Jo Nesbø – Knife

Harry Hole är lika trasig som han är intelligent. När det enda han riktigt bryr sig om rycks ifrån honom ställs hans värld på ända. I den tolfte boken i serien behöver han verkligen använda den där intelligensen för att få reda på vad som hänt. Trots att jag lyssnat på alla böcker i serien blir jag ändå lite förvånad över hans förmåga att se samband. Det trots hans kärlek till Jim Beam-flaskan. Det här är en bok med många tvära kast och oförutsedda händelser. Allt med Nesbøs ganska långsamma men träffsäkra berättarstil.

På grund av Storytels konflikt med Bonnier så har jag lyssnar på boken på engelska. Det gör att jag saknar Jonas Malmsjös röst som för mig är förknippad med Hole. Att lyssna på den på engelska gör också att många av Oslos gator och platser får väldigt lustiga och annorlunda uttal.

Jo Nesbøs senate Harry Hole bok Knife får en fyra för sina tvära kast och alltid lika träffsäkra berättarstil.

Uppläsare: Sean Barrett

Betyg:

Betyg 4

Tara Westover – Allt jag fått lära mig

Antalet personer som lever, eller vill leva, utanför samhället är inte så många. Det kan ha många olika orsaker som miljömedvetenhet, politiska eller religösa. I den här berättelsen är nog orsaken att familjen Westover vill leva utanför samhället en blandning av de två sistnämnda. De är mormoner och är väldigt skeptiska mot regeringen och allt dom står för. Dit hör skola och sjukvård. Så Tara har tex inget födelsebevis, hon vet inte när hon är född. Men så länge hon bor på gården i Idaho i Texas är det in icke fråga. Det räcker gott att veta att men har födelsedag någon gång i slutet på september. Men när Tara sakta men säkert börjar ta sig ut i världen är det lite mer knepigt. Det här är en helt fantastiskt, otrolig, skrämmande historia om Taras resa. Det kanske skulle vara enkelt att måla upp ett diktatoriskt styrt mormonskt hem, skylla allt ont på uppväxten och hjälten kommer ut på andra sida och slutet gott allting gott. Men då det här är en berättelse från och om livet så är det betydligt mer komplicerat. Vi får följa pappans psykiska sjukdom, lojaliteten till familjen och kampen till sin egen uppfattning om sig själv. Just att författaren inte fokuserar det religionen tycker jag är bra, då jag inte tror det är det stora ”problemet” i det här fallet. Det här är en välskriven berättelse om en otrolig resa.

I Allt jag fått lära mig berättar Tara Westover om sin helt fantastiska resan från gården i Idaho och ut i världen. Hon får en fyra för sin historia som visar att verkligheten överträffar dikten.

Uppläsare: Katharina Cohen

Betyg:

Betyg 4

Sara Paretsky – Egen vinning annans skada

V.I. Warshawski är en privatsparare i Chicago som är tuff, smart och riktigt riktigt rapp i käften. Låter väl som en vanlig amerikansk actionroman, om det inte var för att V står för Viktoria.

Hon är en självständig kvinna som inte backar. Hennes vassa och smarta framtoning gör att man gillar henne. I inledningsscenen av boken beskrivs området och hennes kontor och det är inget ställe för mysiga tebjudningar. Hennes uppdrag är att hitta en ung kvinna som försvunnit efter att hennes pojkvän mördads. Hennes pappa är en hög chef inom facket och hans pappa en hög chef på en bank. Tyvärr tycker jag kampen mellan facket och rika bankmän är lite krystad, men det får man se lite mellan fingrarna med.

Det är inte alltid man märker skillnad mellan manliga och kvinnliga författare, men när de beskriver hjältens klädsel lika ingående som vapnet kan man ana att författaren är kvinna. Vilket jag som inte är speciellt vapenintresserad kan tycka är uppfriskande.

Sara Paretsky skriver rappt i klass med Baldacci och hennes hjälte är i klass med Bosch. Storyn i Egen vinning annans skada är lite tunn men uppvägs av huvudpersonen som man bara älskar och betyget blir en fyra.

Uppläsare: Sara Chaanhing-Kennedy

Betyg:

 Betyg 4

Carina Bergfeldt – Sju dagar kvar att leva

Jag tycker att dödstraff är skillnaden mellan en civiliserad stat och en ociviliserad. Det tycker långt ifrån alla i Texas. I den här boken/serien(9 delar) tar Carina Bergfeldt med oss till till just Texas. Vi får möta Vaughn Ross som är dömd till döden för ett dubbelmord och har just sju dagar kvar att leva. Vad tänker man på, hur säger man hej då osv. I serien får vi möte nästan alla roller som är inblandade i en avrättning. Den dödsdömda, den dödsdömdas anhöriga, offrets anhöriga, pastorn, fängelsedirektören, polisen, journalister, stödpersoner med flera. Carina belyser avrättningen från alla tänkbara vinklar både med fakta och personliga berörande möten.

Ett av de möten som berörde mig mest var när hon mötte en pastor som vad den som samtalade med den dödsdömde precis innan giftet ska injiceras. Den här serien har inte på något sätt ändrat min syn på dödsstraffet. Tvärt om, jag kan inte förstå hur en stat kan ta sig rätten att mörda sina medborgare.

Det är en riktigt bra uppläsning av Marie-Caroline Biver, men visst skulle man vilja höra Carinas trovärdiga stämma.

Journalisten Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva är en stark, intressant och viktig skildring av dödsstraffets USA. Den får en fyra för blandningen av personliga skildringarna, historiska tillbakablickar och ren fakta under sju dagar i Texas.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑