Etikett: Betyg 4

Franska sjukhuset av Ragnar Jónasson och Katrín Jakobsdóttir

Sunna jobbar som journalist på Morgunblaðið, typ Morgonbladet gissar jag, och är inte alls road av att bli skickad till de avlägsna Östfjordarna. Uppdraget hon får är dessutom föga glamoröst, hon ska skriva om fiskeindustrin och de dåliga vägarna i trakten. Men väl framme i Fáskrúðsfjörður tar allt en annan vändning. Ett dödsfall på det gamla, förfallna franska sjukhuset klassas först som ett självmord, men Sunna kan inte släppa känslan av att något inte stämmer. Hennes nyfikenhet driver henne vidare, och snart dyker ännu ett dödsfall upp. Frågan är om de två hänger ihop, och om svaret i så fall går att hitta ännu längre tillbaka i tiden, till tre fosterbarn som växte upp i byn redan på 1950-talet. Ju djupare Sunna gräver, desto mer stängs hon ute. Ortsborna är ovilliga att prata, och till slut börjar hon frukta för både sin egen och sina näras säkerhet.

Det är kul att se ett författarpar utanför Sverige, det är inte så vanligt. En erfaren deckarförfattare i förening med en tidigare statsminister känns som en ovanlig kombination, men den fungerar uppenbarligen. När jag intervjuade dom på årets bokmässa berättade de att ingen av dom kände till kustsamhället Fáskrúðsfjörður innan de började skriva, så det blev en hel del research på plats. Byn har sedan gammalt ett utbyte med en fransk stad, och det märks bland annat genom att alla vägskyltar där är på både isländska och franska. Franska sjukhuset är deras andra gemensamma kriminalroman, efter debuten som utspelade sig 1986.

Jag gillar hur Ragnar och Katrín gestaltar Sunna. Hon har den där lite besvärliga viljan att alltid befinna sig i händelsernas centrum, rent journalistiskt, och det är precis den drivkraften som gör att hon inte kan nöja sig med att skriva om fiske och vägar utan i stället kastar sig in i utredningen av en död man. Att den annars rätt hårda och burdusa Sunna samtidigt mjuknar när hon fattar tycke för historikern hon möter i byn ger henne en skön extra dimension, det blir inte bara en tuff reporter på jakt efter en historia utan också en människa som faktiskt låter sig påverkas.

Det är också kul med böcker som utspelar sig i en tid då jag själv var ung. Jag gillar de många film-, tv- och musikreferenserna som dyker upp längs vägen, de ger boken en extra nostalgisk krydda för mig som lyssnare. Samtidigt tycker jag att 1989 inte känns som ett lika tydligt och laddat år som 1986, som författarparet använde i sin första bok Reykjavik. Anledningen till att de valt just 1989 är att det då blev lagligt att sälja öl på Island, vilket var en riktigt stor grej i landet. Det är en fin detalj, men den ger inte samma historiska tyngd som föregångaren som hade toppmöte med Reagan och Gorbatjov.

Miljöskildringarna är däremot lika starka som förra gången, om inte starkare. Det karga, blåsiga östfjordslandskapet målas upp så tydligt att det nästan blir en egen karaktär i berättelsen, lika viktig för stämningen som personerna själva. Det finns ett fint driv i boken, kapitlen är lagom korta och man vill hela tiden veta hur de olika trådarna, det gamla sjukhuset, dödsfallen och fosterbarnen, egentligen hänger ihop.

Marie Richardson gör en riktigt bra inläsning. Hon hanterar alla isländska namn, ord och uttryck med säker hand, vilket inte alltid är en självklarhet när svenska uppläsare ger sig på isländsk miljö, och det bidrar till att man känner sig ordentligt förflyttad till Fáskrúðsfjörður under lyssningen.

Ragnar Jónasson och Katrín Jakobsdóttir har lämnat Reykjavík och begett sig österut i boken Franska sjukhuset. Journalisten Sunna hamnar åter i centrum för ond bråd död i en karg miljö. Vackert, välskrivet och en fyra i betyg.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

0

Domino av Håken Nesser

Håkan Nesser är tillbaka med boken Domino, och den här gången är det inte kommissarie Barbarotti som får dra i trådarna men däremot är vi tillbaka i Maardam, i Van Veeterens gamla kvarter. Det känns nästan som att komma hem när man börjar lyssna. Vi möts åter av den där lite småstadsdystra europeiska stämningen som Nesser är så bra på att måla upp.

Handlingen bygger på en trettio år gammal mordbrand och en bok som blev bästsäljare, samtidigt som vi följer ett nutida fall där en känd författare står åtalad för skattebrott. De två spåren vävs naturligtvis ihop bit för bit, precis som man vill ha det i en Nesser-historia, och man anar ganska tidigt att författaren har lagt in en rejäl gnutta av sitt eget liv i berättelsen. Det är svårt att inte tänka att det här är Nessers egna sätt ta sig an sin orättvisorna kring sin egen skattetvist. Det räcker att ta en närmare titt på bokens undertitel Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet där Pirayaministeriet syftar på Skatteverket. Den lite bitska underton som känns ovanligt personlig för honom och ger boken en extra krydda.

Handlingen är betydligt mer komplex än ovan beskrivning men för att inte riskera att spoila något så beskriver jag den inte mer än så. Som vanligt så stöter vi på märkliga händelser och sammanträffande som vid en första anblick inte ser ut att gå ihop men som vanligt slutar vi med ett färdiglagat pussel när sista orden tonar ut. 

Språket är precis så gubbigt och egensinnigt med sina torra och underfundiga formuleringarna som i alla fall jag gillar. Jag gillar också att Van Veeteren dyker upp i en bisats om ett schackparti, det värmer.

Trots att det är Reine Brynolfsson som läser och det var 7-8 år sen Nesser slutade läsa sina böcker så är det Nessers röst jag hör i huvudet under den här boken. Om det beror på att vi är tillbaka i Van Veeteren-land eller att Reine gör ett så bra jobb tvistar de lärde. 

Håkan Nesser tar oss tillbaka till Maardam och Van Veeteren land. I Domino använder han sin vassa penna för att ge Skatteverket och åklagarmyndigheten en känga, som bara han kan. Snyggt, underhållande och värd en fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Den tolfte spelaren av Lena Risberg och Robert Hedman

Fotbollsderbyt mellan Hammarby och Djurgården var en stökig match som slutade 0-0 och i centrum stod domaren Bill Jakobsson. När han någon dag senare hittas brutalt mördad började spekulationerna och ryktarna ta fart. Kriminalkommissarie Ingela Forsman som är gruppchef på Grova Brotts Södermalmsavdelning och hennes kollegan Enzo Conti får ta sig an fallet. Det gör att de dras in i en värld där gränsen mellan passion och våld sedan länge suddats ut. För är det verkligen så att resultatet i en fotbollsmatch kan göra att en människa förlorar livet? Ingela och Enzo får ta sig igenom huliganmiljöer och korrupta maktspel där alla har något att dölja, men är det verkligen det som hände på fotbollsplanen som är nyckeln till lösningen på mordet?

Det här är den andra boken i Södermalmsmorden av mor och son Lena och Robert. Det är ingen hemlighet att jag gillar och kan en hel del om fotboll. Det gör att jag lyssnar extra noga när det kommer till detaljer kring fotboll och supportermiljön och är extra kritisk om det är saker som inte stämmer med verkligheten. I det här fallet vet jag att författarna haft flera personer som levt med fotboll större delen av sitt liv, både på och utanför planen. Det märks, då supportermiljön känns väldigt trovärdig. Vi får till exempel möta de klassiska Fred Perry skorna som har förekommit ofta i supportermiljön i både Sverige och England.

Men du behöver varken kunna eller gilla fotboll för att tycka om den här boken. För det här är i första hand en spänningsroman där supportermiljö bara är en av miljöerna vi får besöka i jakten på sanningen. En annan miljö som vi får besöka är har mer med rosa flamingos att göra, en miljö relativt långt från fotbollsplanen.

Tittar vi på handlingen så rör den kring själva utredningen av mordet på Bill. I en mordutredning behöver polisen lyfta på alla stenar man ramlar över något som gör att vi får vara med om både oväntade kopplingar och än mer oväntade vändningar. Kort och gott en riktigt bra deckare i mina ögon, eller öron.

Precis som den första boken i serien så är det Martin Wallström. En uppläsare jag värderar högre och högre ju mer jag lyssnar på honom. Han ger liv till karaktärerna och blåser spänning i historien.

Bilder från releasefesten för boken

Den tolfte spelaren är en spänningsroman med ett Stockholmsderby som kuliss. Mor och son, Lena Risberg och Robert Hedman har fått till en deckare med spänning, vändningar och fotboll. Ni hör, klart det är bra och värd en fin fyra. 

Vad vore en release av en fotbollsbok utan en fotbollsspelare, här Anders Limpar

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

0

Dubbelörnen av Herman Lindqvist och Per E Åsberg

Året är 1762 och det flyter upp ett lik i Stockholm. Det vore inget uppseendeväckande med det om det inte hade varit ett engelskt sändebud hittas död i strömmarna utanför Drottningholm. Så just det liket skapar politiskt uppseende och oro.

Ute på Drottningholm återsamlas ensemblen på slottsteater under ledning av teaterdirektören Samuel Schönberg. Nytt för den här återsamlingen är att den unge fröken Amalia Lindecrona har med list och stor egen ambition tagit sig in i sällskapet. Hennes far hade skickat henne till Drottningholm för att ta sig in kungafamiljens närhet med förhoppningen att hon skulle hitta ett gott parti att gifta sig med. Men det är inget Amalia har något intresse av. Hon vill stå på scenen och vara i konstens centrum. Något hon får göra som Schönbergs assistent och en del i kören.  Men när ett mord inträffar inne på teatern förvandlas de sköna konsternas värld till en brottsplats.

Om det engelskt sändebud skapade uppståndelse så är det inget mot vad en lik på en teater i slottets närhet gör. Händelsen hotar inte bara teaterns rykte, utan antyder också kopplingar till de politiska maktspel som utkämpas i kulisserna kring riksråd, diplomater och till och med drottning Lovisa Ulrika själv. När rykten börjar cirkulera om hemliga kontakter och politiska intriger dras Samuel och Amalia allt djupare in i ett nät av misstankar, där någon gör allt för att sanningen aldrig ska nå offentligheten.

Det här är en historisk deckare med kungahuset och Stockholm under 1700-talet som kuliss och spelplats. Det är svårt att inte dra paralleller till Niklas Natt och Dags 1793 serie. Det finns en hel del likheter då de båda rör sig i samma tid och samma geografiska plats. Skillnaden är möjligen att vi i Dubbelörnen är håller oss nästan uteslutande på slottsteatern och dess närhet.

En annan likhet är språket. För precis som i Jan Guillous Arn-serie, ovan nämnda 1793-serien och till viss del även Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström så har författarna skapat ett språk så att vi ska med ord och uttryck förflytta oss tillbaka i tiden. För det är naturligtvis inte så man pratade på 1100, 1700 eller 1800-talet. Men genom att krydda vårt moderna språk får vi en känsla att befinna oss på slottsteaterns kulisser. Jag tycker att Per och Herman gör det är snyggt för det är en svår balansgång för att det inte ska bli högtravande. Det är inte en språkkurs vi förväntar oss utan underhållning.

Jag gillar också att de får in politik som en kontrast till all kultur. Exakt var gränsen mellan vad som verkligen hänt och vad som är fiction är ingen jag kan reda ut då jag möjligen somnade till på någon historielektion i skolan. Men det är inte viktigt här, det är som sagt underhållning som står på schemat här.

Att läsa det här språket kan inte vara det lättaste. Då behövs en av de bästa och Martin Wallström är en av de som behärskar det. Jag är mäkta imponerad hur han tar sig an ord och uttryck som har stått och samlat damm ett par hundra år.

I Dubbelörnen löser en teaterdirektör och hans nya assistent mord i 1700-talets Stockholm. Per E Åsberg och Herman Lindqvist har slagit sina påsar ihop och levererar spänning i en historisk miljö. Jag delar ut en fyra i betyg. 

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

0

Den första gången jag såg honom av Laura Dave

När Owen försvann för fem år sen ,utan att lämna ett enda spår efter sig, så vändes Hannahs liv upp och ner.  Sedan dess har hon kämpat för att lämna det förflutna bakom sig och bygga en trygg tillvaro tillsammans med hans dotter. Något hon lyckats bra med, men när Hannah möter Owen på en mässa vet hon att hon och dottern Baileys liv åter är i fara. Så när en okänd person dyker upp vid Hannahs dörr bestämmer hon att det är dags för henne och Bailey att fly. En flykt som är välplanerad men det dom flyr ifrån är stor och mäktigt vilket gör den svår. Hannah ställs åter inför näst intill omöjliga val. Ska hon skydda Bailey eller riskera allt för att återförenas med mannen hon en gång älskat. 

Det här är uppföljaren till Det sista han sa som kom 2022. En sån bok jag blev helt golvad av. En sån bok man bara inte kunde lägga ifrån sig. Så ni hör mina förväntningar på uppföljaren är skyhög. Så frågan är ju då om den lever upp till förväntningarna? Ja och nej, är det lite tråkiga svaret. Nej för att jag inte blev lika överraskad och fångad av historien som jag blev för fyra år sen. Och ja för den hade samma höga tempo. När väl flykten drar igång så är det som att man åker med. Den här boken blandar familjehemligheter med agent action, och allt i ett tempo som gör att det är svårt att sluta lyssna. Just för att allt går så fort så gäller det att vara koncentrerad för att hänga med. De många tillbakablickarna gör det inte enklare för en ljudbokslyssnare. Men nog om det, vi flyger fram både genom både USA och Europa. Så trots att boken inte är så lång, under 8 timmar, så får vi uppleva väldigt mycket.

Precis som den första boken så är det den fantastiska Lo Kauppi som läser boken. Hon gör åter ett kanonjobb, hatten av för Lo.

I Första gången jag så honom vänds Hannahs liv åter upp och ner när Owen plötsligt dyker upp igen. Laura Dave golvade mig med sin Det sista han sa och uppföljaren har samma snabba och smarta intrig om än lite rörigare, men hög klass och en stark fyra i betyg. 

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

0

Efterskalv : Hur min deckare nästan blev min död av Johan Brännström

I början av september 2024 hade författaren Johan Brännström precis skrivit klart boken Skallben. Den är skickad till tryck, inbjudningarna till releasefesten är skickade och planerna inför årets bokmässa var spikade. Kort sagt livet såg rätt bra ut för Johan. Det var dags att skörda frukterna för boken Skallben, den femte boken i serien om den tidigare journalisten och utredaren Mikaela Sköld. I den genomgår huvudkaraktären en svår rehabilitering efter en hjärnskada. Sin vana trogen hade Johan gjort grundlig research. Pratat med läkare och kirurger, träffat arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Men det visade sig att livet hade mer att erbjuda Johan än bara en fiktiv spänningsroman. För där i september 2024 när livet var så bra drabbades han av en strok.  Något som gjorde att i stället för releasefest och bokmässa så hamna han på samma rehabcenter där han gjort research inför Skallben och med samma kusliga hjärnspöken som hans huvudkaraktär Mikaela upplev. Det här Johans berättelse om hur författardrömmen och skrivandet nästan blev hans egen död. Men också om kampen för att lära sig skriva igen och hur han lyckades vinna det slutgiltiga slaget mot sin egen hjärna.

Jag har känt Johan i några år. Han har varit hemma hos mig och vi har varit på samma bokreleaser och middagar. Jag var bjuden det releasefesten som nämns ovan och fick tidigt höra att något hänt. Under rehabilitering har jag fått sporadiska rapporter och ännu fler gånger funderat om hur han mådde. Och jag kommer ihåg vilken lättnad det var att träffade honom första gången efter stroken, men hörlurar på.

Så på det viset var det speciellt att lyssna på den här boken. Jag tycker det är modigt och stort att våga dela med sig av sin historia. Det kan inte vara så lätt att går från högpresterande författare till att berätta om att det enda man orkar med på en dag är att gå till tvättstugan eller diska upp några tallrikar. Eller att gå från att diskutera filmmanus med Hollywood till att säga upp sina filmabonnemang för att men inte ens orkar titta på en film.

Men det som är skönt är att jag har träffat Johan nu när det värsta är över. Veta att han är samma gamla Johan som innan stroken. Vi var tillexempel en heldag på Stockholm Crime i våras. En mässa med författare, människor från rättsväsendet och allmänhet. En miljö som skulle varit omöjlig när boken utspelade sig.

Stroke när något som drabbar väldig många i vårt samhälle. Få av dom som drabbas har förmågan att skriva en bok om det dom har varit med om. Därför tror jag att det här är en väldigt viktig bok. En bok som både de som själva drabbas och anhöriga som är oroliga kan ta till när hoppet sviktar och tro att saker inte kommer bli bättre. För det finns ett ljus i den här boken.

Både för att jag har en personlig relation till Johan och för att det är ett självupplevt ämne så är det svårt att sätta ett betyg på den här boken. Men jag har ändå gjort ett försök, jag kan ju inte vara sämre än Johan.

Det är för övrigt Johan själv läser boken vilket i mina öron är ytterligare ett plus.

Författaren Johan Brännströms bok Skallben hade gått till tryck och inbjudningarna till releasefest är utskickade när han drabbades av en strok. I Efterskalv berättar han om vägen tillbaka och dom nästa kusliga liknelserna med boken han precis skrivit. Boken är utlämnande, intressant och en påminnelse om hur skört livet är. Att sätta betyg på det är nästa förmätet men det blir en fyra.

Uppläsare: Johan Brännström

Betyg:

0

Nio fingrar av Christoffer Orcander

Advokaten Henry Svan får via en gemensam bekant ett uppdrag att hitta en försvunnen person och med tanke på betalning är svårt att tacka nej. Men efter att kommit ett avhugget finger och en begäran om 10 miljoner så här han helt plötsligt indragen i ett kidnappningsdrama. Saker blir inte bättre när det dyker upp ett lik under isen. 

Det här blir en jakt på en försvunnen person, en jakt som går genom ett vinterbitet Bohuslän och avslöjar den ena familjehemligheten efter den andra längs vägen. 

Det här är den andra boken i Christoffer Orcanders serie om advokaten Henry Svan. Efter att ha kommit tillbaka från ön i första boken så är han nu tillbaka på fastlandet. Men vi är kvar på västkusten och känner igen oss i den suggestiva stämningen. För att späda på den stämningen så är det vinter under hela historien. Så mycket vinter så att en bil har snökedjor, om det nu förekommer i Bohuslän.

Henry Svan är huvudperson inte sticket ut speciellt mycket. Visst har en blick för detaljer men annars är han en rätt vanlig man. Vi får även möta ett par vindpinade karaktärer i den här boken, men det är inte karaktärerna som lyfter den här boken. Här ligger fokus på intrigen och vändningarna. För även om tempot är rätt lågt så går det undan när historien vänder vid några tillfällen. För att få dessa två motsatser att gå ihop så krävs det mycket av författaren men Orcander styr det hela med en stadig hand på ratten. Det här är en välskriven bok. 

Precis som i Död mans grepp så är det Ludvig Josephson som läser boken. Hans röst är en bidragande orsak till den speciella stämning som råder i boken.

I Nio fingrar så hamnar Henry Svan mitt i ett kidnappningsdrama som går fel. Christoffer Orcander fortsätter sin serie på Sveriges framsida där vi bjuds på mörker, lögner och hemligheter. Det blir en fyra i betyg. 

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

0

Hulda av Ragnar Jónasson

En pappa ska bara gå ut till bilen och hämta lådan med juläpplen då dörren går i baklås. Inne ligger frun i badet och deras baby ligger och sover på ovanvåningen. När mannen tillslut kommer in så är babyn borta. Detta händer 1960 utanför Reykjavik.

20 år senare dyker det första konkreta spåret av babyn upp i form av en nalle. Den hittas i en fiskastuga långt norrut och kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir får i uppdrag att följa upp det. Så hon beger sin norr ut med en yngre kollega. Väl där isoleras de av en storm som gör att telefon och ström slutar fungera. Under de förhållandena ska det ta reda på vad som hände en decembernatt 1960.

Det här är den fjärde boken om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir där den första boken i serien Mörkret kanske är den mest kända då de blivit filmatiserad av Lasse Hallström med Lena Ohlin i huvudrollen.

Det här är en historia som utspelar sig i början på 80-talet. Vilket betyder ett enklare och lite naivare liv, även på Island. Framförallt när stormen sveper in och ström och telefon slås ut så fanns inga mobiler som kan rädda en.

Visst vill man veta vad som har hänt med den försvunna babyn men bokens storhet ligger i Huldas liv tycker jag. Strävan efter att lyckas på jobbet, vara en bra mamma och slåss mot sina tvivel. Men lugn, vi får svar på det mesta även om det kommer väldigt mycket den sista halvtimmen.

Det är Marie Richardson som gestaltar Hulda i den här boken, precis som de tidigare böckerna. Jag tycker hon gör det bra, speciellt när Hulda tvivlar på sig själv och vad hon vill.

Ett barn försvinner på julafton 1960 och 20 år senare blir fallet aktuellt igen. Isländske Ragnar Jónasson blandar vardagsliv, tvivel och polisarbete i spänningsromanen Hulda. Jag delar ute en isande fyra i betyg. 

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

0

Rånarna av Andreas Ek

Caspian och hans närmaste vänner har det gott ställt, men ändå utför de rån. För Caspian är det inte i första hand pengarna som är drivkraften, det är kicken av adrenalin. Men när de rånar en klockbutik i Nacka gör han ett misstag, något som kan få allvarliga konsekvenser framöver. Samma natt som rånet så träffar han Malin på en hemlig fest, en fest full av sex och lust. Det blir ett möte som får komplikationer, och då inte i första hand för att Malin har en man utan för att hon är polis och jobbar med rånet mot klockbutiken. 

Just den klockbutiken hade även Arma Dalmaz och hans gäng tänkt att råna en dag senare så nu har han tagit upp jakten på de som hann före. Men han vet inte vem det är han jagar. 

Det som försvårar de och mycket annat är att Caspian också är polis. Det betyder att det är väldigt mycket som står på spel. För alla inblandade.

Det här den första boken i Andreas Eks nya Lexusserie. Att en polis skriver en bok om en korrupt polis är intressant. Och just att följa en polis som utför rån är spännande. Det gör att huvudpersonen ställs inför många dilemma. Som till exempel, hur mycket våld får man använda vid ett rån? Att Caspian också är attraktiv, stark och smart gör att det inte är så enkelt för oss lyssnare att veta var vi ska har våra sympatier. 

Allt detta parkerat i ett format som får mina tankar att gå till Sammy Jeridis tidiga böcker i Ghettoserien. Det är gott om ord som gola, aina och bre. Språket är lika rappt som själva handlingen.  För här går det undan ibland. Vi får vara med om saker som får pulsen att gå upp som snabba biljakter och sekunderna innan rånarna går in på banken.

Andreas Ek har skrivit böcker i tio år vid det här laget. Själv fick jag upp ögonen för honom efter att han skickat ett mail till mig 2018 där han tipsade om sina första böcker Törst och Raseri. Sedan dess har han släppt 14 eller 15 böcker till vilket ändå är ett imponerande tempo med tanke på att han jobbar som polis på dagarna.

Precis som liknelsen med Ghettoserien tidigare så finns det ytterligare skärningspunkt i Jonas Malmsjö. Den här typen av snabb actionfylld spänningsroman är då Jonas Malmsjös röst gör sig som bäst. 

I Rånarna får vi följa polisen Caspians resa mot vad som kan bli en katastrof. Andeas Ek bjuder på högt tempo, en hel del sex och a llt i en ghettostil som jag belönar med en fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö 

Betyg:

0

Reykjavik av Ragnar Jónasson och Katrín Jakobsdottir

Sommaren 1956 tar femtonårige Lára Marteinsdóttir hos ett par på den lilla ön Videy, strax utanför Reykjavíks kust. I början av augusti försvinner hon spårlöst. Trots en stor insats så hittas hon aldrig, inte ett spår. Tiden går och fallet med den försvunna Lára blir ett mysterium, något som alla i och kring Reykjavík känner till. Trettio år senare,1986, börjar journalisten Valur Róbertsson en egen utredning av Láras fall. Som en ung hungrig journalist vill han ta reda på vad som verkligen hänt med Lára. Lever hon eller är hon död? Trots att det är trettio år sen så visar det sig finnas starka krafter som är beredda att gå långt för bevara hemligheterna om vad som hänt Lára. Något Valur själv får erfara.

Det här är den första boken deckarförfattaren Ragnar Jónasson och den före detta statsministern Katrín Jakobsdóttir skriver ihop. Det blev en bestseller på Island när den kom 2022. En riktigt spännande duo.

Det här är en bok full av nostalgi. Den utspelar sig till största delen under sommaren 1986. Vilket gör att det som går på bio är Top Gun och Purpurfärgen. Det är också sommaren när Reykjavík firar sitt 200-årsjubileum och när världens alla ögon riktas mot Island dagarna då Michail Gorbatjov och Ronald Reagan möts Reykjavík. Jag gissar att de flesta islänningar vet vad de gjorde då, lite som Palmemordet eller VM bronset 94 för svenskar. Det är smart att använda den typen av välkända tidsmarkörer när man förlägger handlingen i en bok.

Det här är en både intressant och välskriven bok. Samtidig måste vi ta upp elefanten i rummet, isländska namn. Det är en utmaning, kanske speciellt när det kommer till ljudböcker. Jag märker att jag verkligen måste koncentrera mig för att hålla isär alla karaktärerna. Det är inte alltid man direkt vet om det är en man eller en kvinna. Slutar efternamnet på dóttir så kan man kanske utgår från att det är en kvinna. Men efternamnet skrivs ju inte alltid ut, speciellt inte när man kommit in i boken och man bör veta.

Till skillnad från många andra böcker från Island jag lyssnat på så lutar men sig inte så mycket på att beskriva den storslagna naturen i den här boken. Det är större fokus på själva historien.

Jag gillar den även om det är lite väl många, lite naiva, antaganden om vem som är som är skyldig när upplösningen kommer.

Det är Marie Richardson som tar sig an alla isländska namn, något hon gör med bravur.

En försvinner en 15 årig flicka när hon sommarjobbar 1956 och 30 år senare tar en journalist upp tråden för att försöka ta reda på vad som hänt. Deckarförfattare Ragnar Jónasson och före detta stadsministern Katrín Jakobsdóttir blandar spänning, nostalgi och en massa isländska namn i boken Reykjavík. Det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑