Cilla & Rolf Börjlind – Fruset guld

Olivia Rönning är tillbaka, och Tom och Mette och dom andra karaktärerna. Det känns som att komma in på en fest med kompisar man känner väl och inte sett på ett tag. Jag tycker det är roligt att Mårten, som alltid fått vara en bifigur, får ta en lite större roll i den här boken. Förutom det digra och lite spretiga persongalleriet så är det spänningen och actionscenerna som sticker ut. Det märks att författarparet är vana att skriva filmmanus. För det är inga problem att se handlingen som en film. Vi rör oss i så skilda miljöer som karga svenska fjäll till Gambias kust. Jag kan tycka att boken trampade lite vatten på slutet när säcken skulle knytas ihop. Uppläsaren Nina Zanjani är en ny bekantskap för mig och hon imponerar stort på mig. Hennes röst passare bra för action.
Cilla & Rolf Börjlind och alla deras härliga karaktärer är tillbaka. I Fruset guld bjuder Olivia Rönning och Tom Stilton på action i sedvanlig stil, en fyra i betyg.
Uppläsare: Nina Zanjani
Betyg:

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

Det första som slår än när man börjar lyssna på Karin Smirnoffs bok är språket. Att kunna skapa en stämning bara genom att ändra på några stavelser, som att konstant prata om modren och fadren gör så mycket. Det ställer höga krav på uppläsare. Jag tycker Lo Kauppi gör en jättebra uppläsning. Samtidigt är det synd att man inte hittat en kvinnlig uppläsare med mer utpräglad norrländska, det hade troligtvis lyft boken ytterligare. Det här är en bok så långt från pastellfärger och tuggummipop man kan komma. Vid en första anblick är allt mörkt, kallt och eländigt. Men börjar men skrapa lite på ytan så upptäcker man en hel del godhet bakom misären. Jonakippo är en trasig människa som verkligen försöker göra rätt, försöker rädda de runt om kring sig och speciellt sin tvillingbror.
Jag for ner till bror speglar ett hörn av det här landet som känns väldigt avlägset. Samtidigt gör Karin Smirnoffs språk det så levande i all den mörka misären. En fyra för språket.
Uppläsare: Lo Kauppi

Michelle McNamara – Jag försvinner i mörkret

Det finns olika typer av True Crime böcker. En variant är att berätta historien dramatiserat och den andra att berätta om själva utredningsarbetet. Den här boken är mer av det sistnämnda varianten. Man kan också dela in True Crime i att skildra lösta och olösta brott. Även i det fallet är det det senare som gäller här. Därför är det imponerande att som författare ta sig an ett så stort jobb som man inte vet hur och om det ska sluta. Så när McNamara ta sig an historien vet hon att gärningsmannen är via DNA är knuten till 12 mord och 50 våldtäkter. Med sitt ihärdiga arbete kartlägger hon samtliga brotten och via sin blogg får hon kontakt med andra likasinnade och med före detta utredare. Känslan är att vi bit för bit tar oss närmare gärningsmannen. Hennes vilja att skildra offren gör att det inte bara blir än skildring av hemska händelser. I förordet, av Gillian Flynn, får vi reda på att författaren hastigt dör innan boken är helt färdigställd. Ytterligare en obehaglig twist på den här ruskiga historien. Så gillar du amerikansk true crime och vill ha en djupdykning och ett komplement till HBO serien som släpps nu så skulle jag verkligen rekommendera den här boken.
Michelle McNamaras ruskiga, varma, spännande true crime berättelse om Golden State Killer lämnar inte mig oberörd. Boken Jag försvinner i mörkret är ett bra komplement till HBO serien och får en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar
Betyg:

Don Winslow – Spillror

Jag känner Don Winslow som författaren som kan berätta om poliser som balanserar på gränsen mellan rätt och fel. Som när han beskriver Denny Malone i Styrkan. Ja, han gör fel men har en vilja att göra rätt. I den här boken får vi sex fristående noveller med liknande polisen som på olika sätt strävar efter rättvisa men balanserar på den tunna gränsen mellan rätt och fel. Vi rör oss över stora delar av södra och västra USA. Historierna är nyskrivna och beskriver att nytt splittrat USA så som det blivit under Trumptiden. Den sista berättelsen utspelar sig också runt gränsen till Mexico och blottar delar av det bristerna i hanteringen av splittrade familjer. Annars gillade jag berättelsen om den förrymda beväpnade apan. Jag älskar Winslows långa detaljrika romaner. Detaljerna och personbeskrivningarna finns där man tycker som funkar bättre i roman än i novellform.
Don Winslow ger sin bild av ett splittrat land i novellboken Spillror. Tycker han är bättre i roman än novellform, men allt det vanliga finns där så en fyra blir det allt.
Uppläsare: Frederick Halbout
Betyg:

Lee Child – På fiendens mark

För 24:e gången får vi följa med Jack Reacher på äventyr i en amerikansk småstad. Trots att jag inte har några större erfarenheter av amerikanska småstäder så känns det som engelsmannen Lee Child är en mästare på att fånga stämningen i just dom. Att sätta fingret på brister i det amerikanska samhället. Den här gången är det samhällets oförmåga att ta hand om en svårt cancersjuk kvinna utan sjukförsäkring. Han ställer få sina tjänster till förfogande till de desperata föräldrarna som ofrivilligt dragits in i kriminell låneverksamhet. Att Reacher brukar slå bondlurkar på käften utanför diverse barer har vi som följts hans framfart vant oss med. Men i den här boken startar han ett mindre krig. Något jag kan tycka blir lite på gränsen för våldsamt. Jag är mer svag för när hjältarna med intelligens överlistat bovarna. En annan sak jag irriterar mig på är Reachers lite gubbiga oförmåga att använda ny teknik. Och då pratar vi om så enkla ting som en mobiltelefon eller vanliga sökningar på nätet.
Sist måste nämnas hur Magnus Roosmanns lugna trygga röst är en del av historien om Jack Reacher, skulle inte vara samma sak utan den.
Lee Childs hjälte Jack Reacher dyker återigen upp och hjälper okända i USA. På fiendens mark är välskrivet, spännande men på gränsen till för våldsam för min smak, så det blir en fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Delia Owens – Där kräftorna sjunger

Det här är en underbar, fasansfull, spännande och lärorik historia. I fokus har vi Kya Clark. Hon växer upp i ett litet skjul ute i ett träsk med sin försupna pappa och där mamman och syskonen en efter en lämnar hemmet. Till slut är hon ensam kvar. Hon klarar sig själv. På grund av att hon är anordna sprids elaka rykten om henne. Dom når sin kulmen när stadens framgångsrika quarterback hittas död. Kya blir naturligtvis misstänkt, är ju enkelt att misstänka henne. Jag blir väldigt fängslad av hennes historia, kommer på mig själv flera gånger att jag hoppas det ska gå bra för henne. Jag är inte förvånad att det här blivit en storsäljare värden över. Hennes historia är tidlös och universell.
Delia Owens bestseller Där kräftorna sjunger är en helt fantastiska historia. Den innehåller spänning, utanförskap, glädje och allt där emellan. En stark stark fyra.
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

Christian Unge – Ett litet korn av sanning

Deckare i sjukhusmiljö borde ligga i tiden just nu. Visst finns det en nerv på ställen där döden aldrig är långt borta, där alla gör allt för att hålla döden borta. Det här är andra boken om den supervassa men egensinniga akutläkaren Tekla Berg. För visst blir man imponerad av hennes fotografiska minne och outtömliga vilja att göra rätt. Att hon sen tar doger och häver i sig energidryck väger upp och gör henne lite mänsklig, på ett konstigt sätt. Vad man än tycker om Tekla är hon den stora behållningen i boken.
Normalt sätt ger mycket fackspråk en känsla av trovärdighet, att det måste vara sant. Det gör det här också, men ibland är det som att försöka läsa en bok på tyska, du fattar handlingen men förstår bara var tredje ord.
Super doktorn Tekla är tillbaka i Christian Unges Ett litet korn av sanning. Jag kan inte låta bli att fängslas av henne, så en fyra i betyg blir det.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg:

Michelle Obama – Min historia

Michelle Obama är en kvinna att se upp till. Att med goda föräldrar i ryggen ta sig från södra sidan av Chicago via fina universitet ända till Vita huset är en både underhållande och spännande.
Jag tror att jag som vit man i Sverige inte riktigt kan sätta mig in hur det är/var att växa upp som svart kvinna i USA. Men Michelles berättande gör det ändå lite mer begripligt. Vi får följa hennes uppväxt och hennes eviga strävan att vara en duktig flicka som ska vara alla till lags.
Jag är nog mer intresserad av det politiska spelet, speciellt på vägen fram mot presidentposten. Det kan vara det som gör att jag tycker boken tappar intresse när Michelle flyttar in i Vita Huset. Därifrån tycker jag boken väger över och blir lite för präktig för min smak. Ja, föräldrar gör allt för sina barn, ja det är viktigt att äta nyttigt, ja det är viktigt att röra på sig och ja det är viktigt att stötta minoriteter. Allt detta skriver jag under på men jag tycker att det blir för mycket. Borde finnas så mycket mer spännande att berätta om när man lever i maktens centrum. Jag förstår att jag inte är bokens primära målgrupp så har förståelse att alla inte har samma uppfattning.
I Min historia berättar Michelle Obama underhållande och öppenhjärtigt om sin uppväxt och tid i Vita Huset. Jag tycker den blir lite väl präktig på slutet men en 4:a i betyg är den helt klart värd.
Uppläsare: Anna-Maria Käll

Arne Dahl – Friheten

Arne Dahl har jag älskat sedan första boken om A-gruppen. Hans målande språk och varma personporträtt har varit ett signum. När han för några år sen begravde han Hjelm och dom andra i A-gruppen. Det var säkert helt rätt. I den nya serien får vi lära känna Sam Berger och Molly Blom. Det som skiljer de två serierna är att den senare är mörkare, mer lik Jo Nesbøs böcker. Tycker också det går att dra en parallell till Anders De La Motte som först skrev dom fartfyllda böckerna i Geim-triologin för att sen växla över till den betydligt mörkare årstids serien.
Missförstå mig rätt, det här är en fartfylld deckare. Berger blir rekommenderad av sin fd kollega Deer att gå till en psykolog. Det blir upprinnelsen till en jakt på sanningen, eller på Friheten. Ibland kan även spänning och tempo bli för mycket. Här kan jag tycka att författaren ibland öser på lite för mycket och krånglar till det lite för mycket.
Arne Dahl öser på med spänning och tempo i Friheten. Kommer inte upp i A-gruppen klass men en fyra i betyg tycker jag den är värd.
Uppläsare: Niklas Engdahl
Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑