Jørn Lier Horst Thomas Enger – Rökridå

En bomb smäller mitt i centrala Oslo precis på tolvslaget på nyårsafton. Mirakulöst nog dör inte så många. Då kommisarie Blix hittar ett välkänt namn på listan med offer börjar han nysta i ett gammalt fall med en ouppklarad kidnappning. Jag blev helt ”slagen till marken” av Horst Engers första bok Nollpunkt. Den hade en fart, fläkt och spänning. Så mina förväntningar på den här boken var höga. Jag tycker inte Rökridå kommer upp i samma klass som den första boken. Men med det sagt så är det en spännande och välskriven deckare. Den känns som en återgång till Jørn Lier Horst böcker om Wisting i stilen, vilket inte är fel.
Horst och Enger följer upp sin succé med Nollpunkt med Rökridå. Tempot har sjunkit något och den kommer inte riktigt upp i samma nivå. Men en 4:a i betyg blir det ändå.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Anders Jallai – Kryptören

Sprängningar är inget ovanligt i Sverige. Men det är först när det smäller på farsonabla Strandvägen i Stockholm, med flera döda som stadsministern tar det på allvar. Han ger SSI i uppdrag att lösa brottet och det gör att den i förtid pensionerade Anton Modin.
Anders Jallai har gjort sig känd för att skriva spännande deckare med kopplingar till verkliga händelser i vår närtid. Det har varit Estonias förlisning, mordet på Cats Falk och ständigt återkommande mordet på Palme. Den här boken är inget undantag. Som intresserad av nutidshistoria, True Crime och deckare så har Jallais böcker varit som ett Kinderägg, allt i ett. Jag tycker det här är en av de sämre böckerna i serien. För att den här typen av böcker ska fungera så måste vi lyssnare tro på historien och det som händer. Jag hakade upp mig på Antons son, som trodde att han som svensk över 30 år skulle ha en chans att slå dig in i ett NFL lag. Man behöver inte veta så mycket om sport för att förstå att den chansen är näst intill noll.
I elfte boken om Anton Modin försöker han rädda Sverige från sprängningar. Jag tycker Kryptören är en av de sämre i Anders Jallais serie men blir ändå en fyra i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Johanna Bäckström Lernby – Familjen

Något fint med litteratur är att man kan få inblickar i för en okända världar, påhittade eller verkliga. I den här boken är de tyvärr verkliga. Författaren tar oss med in i ett parallellsamhälle där svenska lagar inte gäller, eller i alla fall inte tas på alvar. Det är ganska lätt att skrika om hårdare tag och om inte galoscherna passa är det bara att packa och åka hem dit man kommer ifrån. För ja, personerna i de familjer som tas upp i boken har sina rötter i andra kulturer. Men att skrika så är att göra det lite väl lätt för sig, något boken tar upp på ett bra sätt.

Men hur ska då samhället hantera den här typen av grupperingar? För samtidigt som gruppen skyddar alla sina medlemmar, under parollen angriper du en angriper du alla, kan och får inte samhället bestraffa kollektivt. Ett sätt man har använt sig av är samarbete mellan myndigheter. För precis som andra out-law grupperingar vi den här gruppen gärna ta del av samhällets fördelar som bostadsbidrag och pengar från Försäkringskassan, men är inte lika pigga på att göra rätt för sig i andra ändan. Så det kan vara ett sätt, även om det kan betyda att oskyldiga i gruppen granskas extra hårt. Men om du håller dig inom lagens gränser ska det inte vara något problem. Sen visar Bäckström Lernebys granskning att alla inom grupp inte håller sig inom lagens gränser, vilket är problemet. Det hugger till i bröstet att höra om caféägaren som fått ”överta” en skuld från sin ex man. Jag tycket att men vi två tillfällen i boken kunde se det två världarnas vitt skilda tankesätt. Första när familjens överhuvud såg sig själv som problemlösare, någon som hjälpte och gjorde polisens jobb och andra gången när han blev häktad och åter igen tyckte att har som hjälpt polisen så mycket inte borde bli behandlad som en brottsling. Jag är övertygad att han verkligen trodde på det, men jag kan ju göra 99 goda handlingar som hjälper polisen men skulle jag göra en brottslig handling så kommer jag ändå bli dömd. Familjens logik må vara logisk inom gruppen men funkar inte lika bra utanför gruppen.  Jag har som sagt inte någon lösning på problemet men boken väcker insikter och tankar. Det här är en mycket skicklig granskning som balanserar på en tunn linje. För att granska kriminella, och speciellt med utländsk bakgrund, är ett minfält. Som journalist och författare kan du bli kritiserad och hotad från flera håll. Samtidigt är det så viktigt i ett rättssamhälle att vi har oberoende granskande journalister. Speciellt i skenet av det som nu sker i USA och på andra ställen i världen.

Johanna Bäckström Lernby har skrivit en viktig och intressant bok om ett svårt ämne. Familjen beskriver ett svårt ämne på ett balanserat sätt. En av de bästa dokumentär böckerna på länge, klar fyra.

Uppläsare: Philomène Grandin

Betyg:

Kristina Ohlsson – Stormvakt

Kristina Ohlsson är tillbaka efter Mios Blues serien och böckerna om Fredrika Bergman. Nu har hon startat på en ny serie om en man med det originella namnet August Strindberg. När sen handlingen utspelar sig i en liten ort i Bohuslän så går tankarna lätt Fjällbacka. Det är ramverket den nya serie av den väletablerad författaren startar med. Samma dag som Stockholmaren och den fd finansmannen August flyttar till Kungshamn så försvinner en kvinna spårlöst. Boken handlar om jakten på den försvunna kvinnan och August utmaning att försöka som utomstående ta sig in i ett litet samhälle. Historien böljar fram och tillbaka, det är först i slutet som gåtan hittar sin lösning. Något jag tycker Ohlsson är väldigt duktig på. Till skillnad mot hennes tidigare böcker så har hon sänkt tempot i den här historien, det gör att vi lyssnare hänger med bättre men det ställer också högre krav på författaren. En författare som är en mästare på det är Jørn Lier Horst.
Kristina Ohlsson är tillbaka med en slow deckare i västkustmiljö. I Stormvakt har både intressanta person och miljöbeskrivningar och en historia som är spännande ända till slutet, stark 4.
Uppläsare: Martin Wallström
Betyg:

Gregg Hurwitz – I lågans mitt

Evan Smoak har vuxit upp som lönnmördaren Orphan X, hoppade av det och för att kompensera det blev han The nowhere man och hjälper människor i nöd. Men vem blir han om han slutar med sin samaritverksamhet. Han har bestämt sig att ta ett sista hjälpuppdrag. Lotten faller på Max vars kusin brutalt mördas och efterlämnar sig en mystisk nyckel.
Det här är en riktig Orphan bok med spänning och fart. Den har allt som en agentdeckare ska ha. Vapen och teknikgenomgångar blandat med mjukare och godhjärtad handlingar. Jonas Malmsjö gör som altid en storslagen inläsning som stundtals får det att knottra sig på ryggen. Men, för det är upplagt för ett men. Jag tycker det känns som det är gjort. Spänning och farten är bra, Evan är den perfekta agenten, boken är välskriven, men det saknas något för att nå upp till den översta hyllan.
Evan Smoak befinner sig I lågans mitt i sitt sista uppdrag som The nowhere man. Gregg Hurwitz bjuder på action och spänning men saknas ändå något, betyg 4.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Johan Brännström – Feber

Det värsta som kan hända en förälder är att ens barn försvinner. Precis just det händer journalisten Mikaela Sköld efter att hon har lämnat sin febersjuk dotter en dag. Polisen kopplas in och spåren efter flickan är inte många men dom som finns leder ner i de mörkaste delarna av Darknet. Vi får bokstavligen följa med ner i mörkret till platser och handlingar som är så grymma att man ryser. Men samtidig är det inga snaskiga och vidriga beskrivningar. Trots alla hemskheter så tycker jag att historien är trovärdig, förutom några små detaljer. Som till exempel att Mikaela går in på en bar i en källare precis när hennes dotter försvunnit. En episod som känns väldigt märklig. Jag gillar också när det kopplas in andra personer i Mikaelas närhet i sökandet.
Det tog lite tid att komma in i boken men när det väl tog fart så gällde det att spänna fast sig, för då blev det åka av. Gunilla Leaning utkristalliserar sig mer och mer som en av de bästa uppläsarna när det kommer till deckare.
Feber tar oss med till människan och nätets värsta platser. Johan Brännström bjuder oss på krypande spänning i högt tempo vilket ger boken en fyra i betyg.
Uppläsare: Gunilla Leaning
Betyg:

Michael Connelly – På dödligt spår

Michel Connelly är ju för oss flesta lika med Bosch, men de senaste åren har han startat upp ett antal andra serier. Los Angeles och rättssamhället är ändå gemensamma ingredienser i samtliga böcker. Det här är den tredje boken om journalisten Jack McEvoy. När en kvinna i hans närhet mördas kan han inte släppa historien, trots att han till och med blir anklagad för mordet. Ganska snart hittar han kopplingar till andra dödsfall runt om l landet. Kopplingar som LAPD inte gör. Det här blir en spännande och ibland farlig jakt på en mördare. Ibland kan mördarjakter till och med vara mer spännande när den inte drivs av polisen. Som journalist och mångårig deckarförfattare blir Connelly väldigt trovärdig. När vi sen ger oss ut på darknet så får man känslan att historien utspelar sig i nuet. Det är inte den bästa av Connellys böcker, men då hans skrivande håller så hög klass så blir betyg över medel.
Jack McEvoy är den grävande journalisten i Michel Connellys universum. I På dödligt spår jagar han en riktigt grym seriemördare. Spänningen och att den känslan att den utspelar sig i nuet ger den en fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Dag Öhrlund – När regnen upphör

Allas vår buffliga, fyrkantiga, godhjärtad kriminalkommissarie Truut är tillbaka. Allt börjar med att en man skär halsen av en politiker utanför sin port på Strandvägen. Själv halkar Ewert på en isfläck och bryter foten. Som om inte vore nog får han en stalker efter sig, en riktig stråltant. Serien om Truut har en bra balans mellan hederligt polisarbete och personliga relationer, känslor och sånt tjafs som Ewert skulle sagt. Samtidigt måste deckarstoryn vara intressant och spännande för att den de personliga relationerna ska ha sin plats i en deckare, något som funkar med beröm godkänt i den här boken.
Den här boken är riktigt bra, samtidigt är det inte den bästa boken i serien. Jag hoppas att nästa bok i serien kommer att sticka ut lite mer än den här boken.
En rolig detalj är ju att Öhrlund ibland skriver in sig själv i handlingen, den här gången både på caféet och som författare i FIB aktuellt.
Dag Öhrlund och hans kommisarie Truut är tillbaka i När regnen upphör. Lika bufflig som godhjärtad, lika spännande och välskrivet som vanligt, en fyra i betyg.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

Pascal Engman – Änkorna

Pascal Engman är en författare som smugit lite under radarn. Han har sedan första boken Patrioterna levererat spänning på hög nivå både i och utanför Sveriges gränser. I den här boken håller sig handlingen i Sverige. Men det betyder inte att det inte finns en internationell koppling. Den här gången är det Syrien och IS som står i centrum.
I den här boken är det handlingen och spänningen som står i centrum. Visst är Vanessa och hennes kollegor intressanta, men jag tycker de är bifigurer i den här i historien. Så med det i tanken är det intressant att Engman får ihop en så komplett, intressant och spännande bok.
Jag tycker Stefan Sauk hör till en av våra bästa uppläsare vi har i det här landet. Men i den här boken tyckte jag att han gick fel när han försökte göra vissa dialekter. Ska man man försöka sig på skånska så måste man behärska det, annars blir det pinsamt. Här blev det lite pinsamt ibland.
Pascal Engman levererar spänning igen. I Änkorna sätts Vanessa Frank på prov på mer än ett sätt. En stark fyra i betyg.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

Hans Rosenfeldt – Vargsommar

Hans Rosenfeldt är känd för att ha skrivit tv-serierna Bron och Marcella samt böckerna om psykologen Sebastian Bergman tillsammans med Michael Hjort. Nu står han för första gången på egna ben med serien om Haparanda. En stad han verkligen vördar i den här boken. Med korta inpass om hur den utvecklats och fungerar nu. Lite poetiskt blir då Haparanda betecknad som Hon, lite fint när man tänker efter.
Annars är det här en deckare som tar sin början med att polisen hittar en död varg. Ingen speciellt ovanlig i dessa trakter om det inte hade visat sig att vargen hade ätit rester av en människa. Detta makabra fynd kan snart kopplats till både död och knarkuppgörelser. Bara på grund av Haparandas geografiska placering så får deckaren ett internationellt anslag. Närheten till Finland är självklar men även Ryssland finns inte allt för långt bort. Det internationella sätter sin prägling på boken på ett intressant sätt.
Jag vet inte om jag var lite okoncentrerad i mitten på boken men jag hade lite svårt att hålla isär karaktärerna ibland vilken gjorde den bitvis lite seg. Men när det drog ihop sig till uppgörelsen i slutet så var spänningen tillbaka igen och det var svårt att sluta lyssna. Jag gillar Lo Kauppis ibland lite säregna röst, gör sig bra som fond till den här historien. Sen tycker jag att dom har lyckats fånga mycket av känslan i boken i bokomslaget, riktigt vackert.
Hans Rosenfeldt startar med Vargsommar upp en ny deckarserie. Den utspelar sig i Haparanda vilket sätter sin prägling på boken, spännande, internationell och välskriven gör att jag sätter en fyra i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑