Petra Mede – Skam och högmod i Sävedalen

Petra Mede tar med oss till 70-talets Sävedalen. Ja, nu är det ju just Petras barndomsår vi får följa, men det där villakvarteret skulle nog lika gärna kunna legat i Sundsvall, Åkersberga eller i Arboga. Så tidsandan och villakvarter har Petra och jag gemensamt, sen är jag rädd att likheterna slutar. Men det gör ingenting. För oss som gillar Petras knivskarpa humor som levereras med en tajming som inte många komiker och skådespelare har så sitter man och ler genom hela boken. En sak är säker, det finns ingen annan uppläsare i världen som skulle kunna läsa in den här boken med den pricksäkerhet som Petra levererar. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan. Hon kan allting, förutom slalom. Ja, nu vet inte om Petra Mede kan åka slalom men är inga problem att se den lilla taniga flickan i den här boken framför sig. Som tex när hon börjar skolan och tycker att skoldagen är alldeles för kort. För kort för att hon ska hinna prata med alla klasskompisarna eller prata inför alla sina klasskompisar. Genom hela boken driver hon med sig själv och sin självcentrering. Det finns något skönt att boken utspelar sig under dom oskyldiga åren innan hormoner och annat hugger sina klor i den unga fröken Mede. Skulle i och för sig säkert vara en underhållande bok det också.
Det här är en perfekt bok att lyssna på tillsammans, till exempel när man åker bil. Det är inte alla böcker som passar för det.
Petra Mede läser sin egen bok Skam och högmod i Sävedalen. Om man säger att det är självbiografi över en barndom i ett vanlig villakvarter låter det inte så kul, fel fel fel. Petra Medes är knivskarp som bara hon kan vara, klar fyra.
Uppläsare: Petra Mede
Betyg:

Åsne Seierstad – En av oss: en berättelse om Norge

I Sverige har vi morden på Palme och Anna Lind och massakern på Drottninggatan. Vi vet alla var vi var och gjorde när vi fick reda på vad som hänt. I Norge är den motsvarande händelsen 22 juli 2011.
Vi får möta en man som försöker passa in, men inte riktigt lyckas. En man med klara drag av Aspbergers då han ”snöar” in på en sak i taget. Graffitti, lokal politik, affärer, dataspel och slutligen hat mot muslimer. Det sist nämnda med fasansfulla konsekvenser. Vi får också möta en man med bristande förmåga att känna empati, som när han beklagar sig över ett 5 mm stort sår på sin hand efter att skjutit ihjäl 69 personer. Författaren tecknar en väldigt bra bild av en väldigt ensidig man. Även porträttet som tecknas av Brejviks mor är intressant. Hur hon putsar på ytan trots att innehållet krakelerar. Även porträtten av de offer som ritas upp är intressanta även om dom ibland känns som på gränsen till helgon. Men lika mycket som det här handlar om människorna så handlar det om Norge som land. Mycket är likt Sverige men inte allt.
Det mäsks i berättartekniken att Åsne Seierstad är van att intervjua människor och få ihop en historia av det. Det mäsks att hon har lagt ner mycket tid på den här boken. Den är lika detaljrik som spännande trots att vi alla vet hur det går.
Åsne Seierstad berättar vad som hände på Utøya före, under och efter den 22 juli 2011. En av oss är en välskriven, intressant och lärorik bok om en mördare, offer och ett land. Klar fyra i betyg.
Uppläsare: Angela Kovács
Betyg:

Håkan Nesser – Den sorgsne busschauffören från Alster

Bara titeln Den sorgsne busschauffören från Alster skvallrar om att det är en bok av Håkan Nesser. Om vi räknar bort De vänsterhäntas förening där Barbarotti gästspelade så är det åtta år sen senaste vi hade glädjen att träffa Gunnar Barbarotti och Eva Backman, då i Styckerskan från Lilla Burma. Serien om Barbarotti är en av de mest ojämna bokserier jag kan komma på. Den här boken tillhör en av det bättre och är uppe och snuddar på den bästa, En helt annan historia. Jag har förståelse för dom som inte klarar av Nessers lite gubbiga språk men själv njuter jag av det. Ännu bättre blir det när han läser själv med sitt gnälliga kumlamål, men även om det är Reine Brynolfsson som läser den här gången så kan jag höra Nessers röst i huvudet ibland. Det här är en snillrik historia, helt in Nesser anda, om den före detta akademikern och till lika före detta busschauffören Albin Runge. Bit för bit får vi veta vad som hänt vår sorgsne huvudperson och författaren lämnar tillräckligt med ledtrådar så vi som lyssnar får en chans att gissa på vad som verkligen hänt honom. Jag har tidigare utsett Jørn Lier Horst till den långsamma deckarens mästare, men kanske måste se över den titeln. Här är tempot inte speciellt högt och man hinner med att tänka själv. Varken Barbarotti, Backman eller någon annan av karaktärerna i boken får pulsen att skena, allt hänger på historien vilket har sin charm. Som ni hör är jag svag för Nesser och hans sätt att berätta kluriga historier. Det händer att han trasslar in sig men det gäller inte den här gången. Det är spännande ända till slutet.
Håkan Nesser är tillbaka med en ny bok om Gunnar Barbarotti efter 8 år. Den sorgsne busschauffören från Alster är en skickligt berättad historia i sann Nesser-anda, jag har njutit i 10 timmar, stark fyra.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Anne Holt – Operation Fosterland

Den före detta stjärnadvokaten Selma Falck är tillbaka, och det med med besked. Nu är hon en fiktiv person, men hon har en förmåga att hamna i de mest trassliga sammanhang. Men det är ingen slump, hon har en ”känslig näsa” som snokar upp dessa sammanhang. Den här gången börjar boken med att hon vaknar upp mörbultad och naken i en fjällstuga. Det är egentligen slutet på historien. Allt innan är består av mord, hemliga organisationer och toppolitik. Det är inte så svårt att tycka om Selma. Stark, smart och driven, samtidigt som hon har sina brister som spelmissbruk och en kantighet. Anne Holt har tillhört deckareliten i över 25 år. För mig sitter hon säkert i den division, mycket för att hon är noggrann i sitt skrivande och skriver sällan en dålig bok. Jag gillar när hon blandar deckarhistorien med politik, och gärna på hög nivå. Det är en bok med både intressanta karaktärer där naturligtvis Selma sticker ut, en spännande story och berättat på ett bra sätt.
Boken läses av en av mina favoriter, Magnus Roosmann, som gör en riktigt bra insats. Det som sticker ut lite är att det är en man som läser in en bok av en kvinna med en kvinnlig huvudperson. Inte så vanligt.
Anne Holt är tillbaka med en ny bok om den komplexa karaktären Selma Falck. Operation Fosterland är en spännande deckare med politiska inslag om jag verkligen gillar, mycket stark fyra.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Karin Smirnoff – Sen for jag hem

I den tredje och sista boken om Jana Kippo lämnar hon åter sitt Smalånger. Den här gången för att ställa ut sina lerfigurer i Fyllebataljonen i Stockholm. Det öppnar upp nya möjligheter men samtidigt kommer det förflutna ikapp.
I dom två första böckerna har historien berättats med ett antal tillbakablickar på uppväxten. I den sista boken bygger även en hel del på diskussioner med personer som inte längre lever. Något jag normalt har lite svårt gör men i den här boken känns det helt naturligt. I början av serien var jag lite skeptisk till Lo Kauppi som uppläsare. Men shit va fel det var. Hennes uppläsning har blivit bättre och bättre och är i den här boken fantastiskt. Att kunna skifta mellan norrländskan och bohuslänska utan att det känns konstigt är starkt.
I Sen for jag hem får vi fortsätta följa janakippo på hennes väg genom livet. Vi känner igen Karin Smirnoffs underbara språk som bara det ger boken en fyra.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

Karin Smirnoff – Vi for upp med mor

I den andra boken om Jana Kippo så har modren precis dött och hon och bror behöver resa norr ut för att begrava henne. I hennes hemby Kukkojärvi är Gemenskapen som håller by i ett järngrepp. Om du inte tillhör den kristna församlingen/säkten har man inte mycket i byn att göra. Att den bångstyriga janakippo vägrar att ställa in sig i ledet är inte så konstigt. Karin Smirnoff karga men målande språk är det samma som från den första boken, kanske ännu mer dialekt när handlingen flyttat norr ut. Det gör att det ställs ännu högre krav på Lo Kauppis uppläsning, något hon klarar med glas. Det är en njutning att höra henne läsa de här böckerna. Om man tittar på handlingen så händer det betydligt mer i den här andra delen. Kampen att rädda sin tvillingbror går vidare.
I Vi for upp med mor fortsätter janakippos kamp att rädda in tvillingbror. Karin Smirnoffs målande språk,lite bättre handlingen och Lo Kauppis uppläsning ger boken en fyra.
Uppläsare: Lo Kauppi

Cilla & Rolf Börjlind – Fruset guld

Olivia Rönning är tillbaka, och Tom och Mette och dom andra karaktärerna. Det känns som att komma in på en fest med kompisar man känner väl och inte sett på ett tag. Jag tycker det är roligt att Mårten, som alltid fått vara en bifigur, får ta en lite större roll i den här boken. Förutom det digra och lite spretiga persongalleriet så är det spänningen och actionscenerna som sticker ut. Det märks att författarparet är vana att skriva filmmanus. För det är inga problem att se handlingen som en film. Vi rör oss i så skilda miljöer som karga svenska fjäll till Gambias kust. Jag kan tycka att boken trampade lite vatten på slutet när säcken skulle knytas ihop. Uppläsaren Nina Zanjani är en ny bekantskap för mig och hon imponerar stort på mig. Hennes röst passare bra för action.
Cilla & Rolf Börjlind och alla deras härliga karaktärer är tillbaka. I Fruset guld bjuder Olivia Rönning och Tom Stilton på action i sedvanlig stil, en fyra i betyg.
Uppläsare: Nina Zanjani
Betyg:

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

Det första som slår än när man börjar lyssna på Karin Smirnoffs bok är språket. Att kunna skapa en stämning bara genom att ändra på några stavelser, som att konstant prata om modren och fadren gör så mycket. Det ställer höga krav på uppläsare. Jag tycker Lo Kauppi gör en jättebra uppläsning. Samtidigt är det synd att man inte hittat en kvinnlig uppläsare med mer utpräglad norrländska, det hade troligtvis lyft boken ytterligare. Det här är en bok så långt från pastellfärger och tuggummipop man kan komma. Vid en första anblick är allt mörkt, kallt och eländigt. Men börjar men skrapa lite på ytan så upptäcker man en hel del godhet bakom misären. Jonakippo är en trasig människa som verkligen försöker göra rätt, försöker rädda de runt om kring sig och speciellt sin tvillingbror.
Jag for ner till bror speglar ett hörn av det här landet som känns väldigt avlägset. Samtidigt gör Karin Smirnoffs språk det så levande i all den mörka misären. En fyra för språket.
Uppläsare: Lo Kauppi

Michelle McNamara – Jag försvinner i mörkret

Det finns olika typer av True Crime böcker. En variant är att berätta historien dramatiserat och den andra att berätta om själva utredningsarbetet. Den här boken är mer av det sistnämnda varianten. Man kan också dela in True Crime i att skildra lösta och olösta brott. Även i det fallet är det det senare som gäller här. Därför är det imponerande att som författare ta sig an ett så stort jobb som man inte vet hur och om det ska sluta. Så när McNamara ta sig an historien vet hon att gärningsmannen är via DNA är knuten till 12 mord och 50 våldtäkter. Med sitt ihärdiga arbete kartlägger hon samtliga brotten och via sin blogg får hon kontakt med andra likasinnade och med före detta utredare. Känslan är att vi bit för bit tar oss närmare gärningsmannen. Hennes vilja att skildra offren gör att det inte bara blir än skildring av hemska händelser. I förordet, av Gillian Flynn, får vi reda på att författaren hastigt dör innan boken är helt färdigställd. Ytterligare en obehaglig twist på den här ruskiga historien. Så gillar du amerikansk true crime och vill ha en djupdykning och ett komplement till HBO serien som släpps nu så skulle jag verkligen rekommendera den här boken.
Michelle McNamaras ruskiga, varma, spännande true crime berättelse om Golden State Killer lämnar inte mig oberörd. Boken Jag försvinner i mörkret är ett bra komplement till HBO serien och får en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar
Betyg:

Don Winslow – Spillror

Jag känner Don Winslow som författaren som kan berätta om poliser som balanserar på gränsen mellan rätt och fel. Som när han beskriver Denny Malone i Styrkan. Ja, han gör fel men har en vilja att göra rätt. I den här boken får vi sex fristående noveller med liknande polisen som på olika sätt strävar efter rättvisa men balanserar på den tunna gränsen mellan rätt och fel. Vi rör oss över stora delar av södra och västra USA. Historierna är nyskrivna och beskriver att nytt splittrat USA så som det blivit under Trumptiden. Den sista berättelsen utspelar sig också runt gränsen till Mexico och blottar delar av det bristerna i hanteringen av splittrade familjer. Annars gillade jag berättelsen om den förrymda beväpnade apan. Jag älskar Winslows långa detaljrika romaner. Detaljerna och personbeskrivningarna finns där man tycker som funkar bättre i roman än i novellform.
Don Winslow ger sin bild av ett splittrat land i novellboken Spillror. Tycker han är bättre i roman än novellform, men allt det vanliga finns där så en fyra blir det allt.
Uppläsare: Frederick Halbout
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑