Små eldar överallt av Celeste Ng

Familjen Richardson tillhör de privilegierade i den lilla staden Shaker Hights. De är den perfekta familjen med välartade barn, möjligtvis med undantag för dottern Izzy, men annars är fasaden upputsad till max. Mrs Richardson är hon som är med och styr varhelst hon kommer åt. Men sen börjar fasaden krackelera. Om det är när det lilla asiatiska barnet hittas övergivet vid stadens brandstation eller när konstnären Mia Warren med dotter flyttar till staden vet ingen.

Det här är en roman där det mesta kretsar kring just familjen Richardson och mor och dotter Warren. Det kanske inte låter så imponerad, men banden mellan dessa två väldigt olika familjer är fler än man tror. Genom tillbakablickar får vi lära känna de inblandade. Något som ger oss en och annan pusselbit till varför det gör som de gör ibland.

Jag lyssnar mest på deckare och spänningsromaner men känner nästan varje gång jag lyssnat på en roman att det är upplyftande och den här är inget undantag.

Annars tycker jag att vi får en väldigt intressant inblick i livet i en amerikansk småstad. En småstad med hierarkier som är inristade i berggrunden. Det är till mångt och mycket dessa hierarkier som ger upphov till spänningarna i boken. Vissa passar in och andra gör det inte.

Som någon form av hobbyfotograf skulle jag gärna gå på en utställning med Mias foton. Bara utifrån hur de beskrivs i boken.

Det är fint att Gunilla Leining läser den här boken. Det krävs pondus för att bära upp den här boken och då är det svårt att hitta någon bättre än Gunilla.

Celeste Ng har skrivit är en prisbelönad roman om svårigheten att passar in i det amerikanska samhället, för vissa. Små eldar överallt är en historia om kärlek, rasism och privilegier bland helt vanliga människor. Så bra så jag skriver ner en fyra i betygskolumnen.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg

Skaparen av Jonas Moström och Arne Dahl

Succéförfattaren Tom Berg har skrivkramp. Efter hans senaste kioskvältare har det tagit stopp. Med endast ett tunt synopsis ger han sig ut i verkligheten för att göra research men blir då vittne till ett mord och inte bara det, någon försöker sätta dit honom för det. Konstigt nog sätter mordet fart på hans skrivande. Då mordet liknar det som stod i hans synopsis så börjar hans gräns mellan verkligheten och fiktionen suddas ut.

Det blir polisen Olivia Woolf som får ta sig an mordet Tom bevittnat. Hon är en polis som ogärna lägger fingrarna emellan. Som MMA figher tvekar hon inte att slå först om hon anser det nödvändigt. Så det är denna kvinna som jagar Tom.

Det här är den första boken i serien True Fiction som succéförfattarna Jonas Moström och Arne Dahl skriver tillsammans. De har tillsamman tagit fram en svensk version av The Game. Mina tankar går också till Anders de la Motts debut Geim där handling som styrs av någon annan.

Jag har vid något tillfälle sagt att jag tycker det är lite navelskåderi när författare skriver in en författare som huvudperson. Det tycker jag fortfarande men den här boken är också undantaget från den uppfattningen. Genom att väva ihop den fiktiva historien med verkligheten så uppstår en märklig spänning. Det gör också att författarna ”kommer undan” med det som förefaller som overkligt och som jag i andra historier skulle ha svårt att svälja.

Det finns en annan aktuell bokserie från författarparet Jesper och Patrick Ersgård som också har en författare i huvudrollen. Men till skillnad från deras Sam Milton är Tom Berg inte i närheten av att vara lika tafflig. Trots att han ”bara” är författare så tar han sig ut kviga situationer som en Bond eller Jason Bourne.

Annars är det det höga tempot som är utmärkande för boken. Det är inte många sekunder som den jagade Tom kan eller får hämta andan.

Blanda in lite klimatengagemang , en rullstolsburen akademiledamot, lite oväntade möten och ni har boken. Jag gillar upplägget och tempot och ser framemot en fortsättning.

Det här är tredje boken på någon månad där man skrivit in uppläsaren i boken. I den här boken är det akademiledamoten och jämtlänningen Lennart som ser upp till president Eva Röse. Hon gör för övrigt ett bra jobb för att hålla tempot uppe i boken.

När deckarförfattarna Arne Dahl och Jonas Moström slår sina påsar ihop slår det gnistor. Skaparen som är en verkligt overkliga spänningsroman där tempot är högt. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

Stormnatt av Johanna Ginstmark

Snöstorm över Österlen är inte så vanligt. En sådan ovanlig natt försvinner en man från sin gård. Jens som han heter är änkeman och far till två döttrar. Frågan är, lämnar verkligen en far två små barn att bli föräldralösa med vilje?

Utredningen leds av den relativt nya kommissarien Maria Landsdotter. En polis som väckt känslor sedan hon tillträdde när hon anmälde den förra chefen för tjänstefel. Men det är inte hennes största huvudbry. Det handlar om att ta reda på vad som egentligen hände vid bilolyckan hon överlevde som barna men som kostade hela hennes familj livet. Men var det verkligen en olycka? Även om Maria gör allt för att ta reda på sanningen så visar det sig att den i det här fallet är farlig.

Kontrasten att sitta i en solstol och lyssna på en bok som till stora delar utspelar sig mitt under en snöstorm är stor. Kan inte säga att jag längtar att bli insnöad men visst förflyttas man till det snöiga och blåsiga Österlen när man lyssnar. Författarens målande miljöbeskrivningar är riktigt bra. Det är lätt att visualisera den här boken när man lyssnar på den. Men man behöver inte använda hela färgpaletten när bilderna målas upp i huvudet. Bilden på omslaget illustrerar väldigt bra spännvidden. Jag tror att det krävs ett rikare språk för att beskriva svartvita bilder, något som även det illustreras i den här boken.

Annars är det hemligheter och jakten på sanningen som är bokens kärna. Att via huvudpersonen Maria koppla ihop en dödlig bilolycka i dåtid och ett mysigt försvinnande i nutid är snyggt.

Jag har inte lyssnat på Ginstmarks första bok Tät dimma än men kan konstatera den här boken utan problem stod på egna ben.

Att lära känna nya uppläsare är alltid intressant. Eller ny för mig är mer korrekt. När jag tittar på Gabriella Boris katalog på Storytel så hittar jag många långa serier. Hennes lite återhållsamma röst passar bra till den här boken.

Stormnatt är en spänningsroman fylld av mystik och familjehemligheter. Johanna Ginstmark målar upp ett Österlen långt får sommarmogna äpplen. Det gillar jag och delar ut en fyra i betyg.

Betyg: Gabriella Boris

Betyg:

Själarnas Illusionister av Tony Fischier

En man hittas död på ett gravfält från järnåldern utanför Göteborg. Bara platsen är uppseendeväckande, men det är inget mot upptäckten att hans hjärta är genomborrat av sitt eget revben.

Det blir ett fall för Niklas Ragnvik och hans grupp på polisen i Göteborg. Det visar sig att offret jobbar på Svenska institutet för holistisk hälsa som har sin verksamhet på en ö utanför Göteborg. När polisen börjar skrapa på ytan gällande institutionens verksamhet så hittar man vi sidan av en del landstingsfinansierad vård diverse suspekta behandlingsmetoder. Framförallt finns ett stort hemlighetsmakeri kring verksamheten och själva ön.

Så när Ragnvik är i Danmark och besöker sin syster så passar hennes sambo och privatdetektiv Maxine på att ta anställning på institutet. Något som först förargar den rättskaffens Ragnvik men ändå leder utredningen framåt. Men hon snubblar även över uppgifter med kopplingar till Ragnviks familj.

Det här är femte delen i serien om Niklas Ragnvik och hans familj och kollegor. Ska min teori om att det är svårt att hålla långa serier spännande och intressanta vid liv länge så borde serien börja dala vid det här laget, men icke.

Trots att upplägget med en huvudperson, en uppsättning kollegor och en familj så finns det någon i den här serien som skiljer sig från liknande serier. Jag tror att det stavas värme. Naturligtvis med Ragnvik själv i spetsen, men värmen finns även hos de underbara och burdusa kollegorna Nyman och Bäcklund. Lägg sen till sambon Maxine som går sin egen väg men ändå har hjärtat på rätt ställe. Jag blir så glad att lyssna på isande spänning med denna värme och rättrådighet som grund.

Det är nog så att rättrådigheten och känslan av verklighet gör att Fischier ”kommer undan” med så spektakulära saker som ett mordoffer på en gravplats med hjärtat genomstucket av sitt eget revben. Hade det varit någon annanstans hade jag nog blivit lite skeptisk men här funkar det.

Att sen pappa Ragnar har börjat lyssna på ljudböcker och tycker Jonas Malmsjö är den bästa uppläsaren är ju en krydda man gillar. Jag tror inte att han är ensam på den punkten.

Niklas Ragnvik jagar mördare på en Shutter Islandliknande ö i Själarnas illusionister. Återigen lyckas Tony Fischier att balansera lika delade spänning med värme och glimten i ögat där det behövs. Jag skriver ut en fyra i betyg här.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Blå skymning, skärgårdsdrama av Rebecka Edgren Aldén

Sebastian har varit på fest hos några vänner i skärgården. En miljö han inte är van vid eller tycker speciellt bra om. När han nu bara vill hem ringer den sista personen han vill prata med och kräver att han ska leverera en väska till Sandhamn, när han ändå är i närheten. Leveransen går bra men sen spårare det ur. Han träffar en bekant, tappar bort pengarna han fått och bekanten Johan kommer upp med ett förslag som leder till något riktigt riktigt hemskt.

Samtidigt är det äkta paret Henrik och Isabelle är på seglingssemester med sin dotter, Olivia 10 månader. Ett av stoppen på resan är Sandhamn där deras vägar tyvärr korsar Sebastian och hans vän.

Något senare kommer ett larm om ett oidentifierat föremål i vattnet kommer in till sjöräddningen. Sjöräddaren Annika och hennes kollegor åker på larmet. De hoppas och tror att det är en förlupen badleksak men det är det absolut värsta man kan tänka sig. Ett litet barn.

Det här är mitt första möte med Annika och hennes sjöräddarkollegor. Så utifrån det kan jag konstatera att trots att jag inte lyssnat på de två första delarna kommer jag snabbt in i den.

Jag är inte så bevandrad i Stockholms skärgård men även där så funkar boken bra med sina fina och detaljerade miljöbeskrivningar.

Det här är inte en spänningsroman i den tuffare skolan, samtidigt som den inte går att kalla den för mysdeckare. Skulle man göra TV serie av den så ser jag något i stil med Skärgårdsdoktorn framför mina ögon.

En utmaning i dagens spänningsromaner i stadsmiljö är att hjälp oftast bara är en knapptryckning bort. Det är svårt att få till den riktiga känslan av utsatthet då. Där fungerar skärgården som en bra kuliss för den utsattheten.

Jag gillade drivet i historien och kan tänka mig att backa tillbaka och lyssna på de två första delarna i serien.

Det känns nästan självklart att det är Gunilla Leining som läser den här boken. Hon håller med sin röst rodret stabil genom hela boken.

Rebecka Edgren Aldén bjuder på kidnappningsdrama i tredje delen av Sjöröddarna. Blå skymning känns som ett spännande avsnitt av Skärgårdsdoktorn, ja fast med sjöräddningen då. Det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Älskarinnan – En nagelbitande psykologisk thriller av Monica Rehn

När advokaten och delägaren Manfred Berg skjuts ihjäl i sitt garage så riktas blickarna mot frun Julia. För visst är hon en golddigger, någon Manfred bara gifte sig med henne för att hon blev med barn och var det inte så att han tänkte ta ut skilsmässa om man ska tro ryktena.

På Manfreds begravning dyker hans barndomsvän Jack upp. En man som utstrålar trygghet och som tar väl hand om Julia och hennes tvååriga son Adam. Ryktena i Stockholm blir snart outhärdliga vilket gör att Jack, Julia och Adam flyttar till den ensligt belägna släktgården Julia precis har ärvt.

Där utvecklas relationen och de tre blir en liten familj. Allt känns bra tills en dag två vänner till Jack kommer på besök. Det som sägs är att de bara ska stanna några dagar. Men dagarna blir till veckor och veckor till månader. Julia försöker flera gånger ta upp med Jack att hon vill att de två ska åka, men han slingrar sig bara. När Jack plötsligt försvinner efter en blöt fest så förstår Julia att något är fel. Riktigt fel.

Det är svårt att gå in så mycket mer på handlingen än så. För det är just ovissheten som är storheten i den här historien. Har man lyssnat på Lögnaren så förstår man att något kommer att gå åt skogen, men inte riktigt vad och inte när. Det gör att man hela tiden sitter på helspänn genom hela boken, precis som man vill ha det när det kommer till bra psykologisk thrillers.

Monica är riktigt duktig på att mejsla fram den typen av krypande spänning och sen krydda upp det med sin juridiska kunskaper. Något som får hela anrättningen att smaka mumma.

Genom att förlägga stora delar av handlingen i den öde släktgården med dålig mobiltäckning så får hon till den riktigt krypande känslan att hjälpen är långt borta. Lite samma känsla som Ulf Kvensler lyckas skapa i Sarek.

Så har vi uppläsningen, men shit vilken fullträff. Sofia Berntson!!! En av hennes bästa uppläsningar tycker jag.

Monica Rehn är tillbaka med ännu en nagelbitande psykologisk thriller. Älskarinnan innehåller många vändningar och vi lyssnare behöver om och om fundera vem man kan lita på. Love it och delar ut en fin fyra.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

Samuel Karlsson – Ljus och skugga

Tasha Tikkanen jobbar som upphöjd kriminalreporter på en av Sveriges största tidningar. De ökade antal skjutningar är, även om hon aldrig skulle erkänna det, bra för hennes karriär i storstaden. Men en dag kommer hon för nära våldet när hon själv hamnar i skottlinjen mellan polisen och en misstänkt. När hon får reda på vilken ammunition som använts börjar tankarna fara iväg till det stora faller hon bevakade, tillsammans med fotografen Erik, hemma i Vimmerby fyra år tidigare. Det sista hon gjorde innan hon flyttade, nej flydde, till Stockholm. Erik där emot blev kvar.

När sedan ett brev med ett fotografi kommer till redaktionen adresserat till henne inser hon, om en motvillig att hon måste åka tillbaka.

Efter sex böcker om Jessica Jackson och Mörkö så byter nu Samuel nu spår. Med serien om kriminalreportern Tasha så känns det som han inte bara spänner bågen utan också siktar högre. Jag gillar hur han får till blandningen av storstad och kopplingen till småstadens för och nackdelar.

Det är klart att det är lätt att dra paralleller till Liza Marklunds Annika Bengtzon när huvudpersonen är en kvällstidningsjournalist som bevakar verkligheten och är med och löser brott. Även kopplingen till småstaden, som här bytts från Hälleforsnäs till Vimmerby håller liknelsen vid liv. Men det finns en stor sak som skiljer Tasha och Annika, den verklighet de bevakar. Det skiljer 20-25 år och vi har ett helt nytt samhälle, inte bara i Stockholm utan också i Vimmerby. Och då jag tycker en av bokens storheter är just att beskriva samhället så är den skillnaden viktig.

Som huvudkaraktär är Tasha spännande. Hon är skarp som få men har också sina svagheter och hemligheter. Jag har inga problem att se ett par böcker till med henne. Sen fasande jag lite för hennes kollega Lelle. Fotograf, hobbydetektiv, frånskild och bor på en båt. Ge honom en hund och han skulle kunna få vara med i TV serien Snoken från 90-talet och det gillar man ju.

Det är Mirja Turestedt som ger liv till Tasha och de andra i boken. Jag tycker hon höjer en redan bra bok ytterligare ett snäpp.   

Samuel Karlsson lyckas med konststycket att knyta ihop gängskjutningar i Stockholm med brott i Bullerbyns Vimmerby. Ljus och skugga är spännande, samhällsaktuell och väl värd en fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

Storslagen avslutning för Avdelningen Q av Adler-Olsen

Carl Mørck har hela sitt vuxna liv kämpat för att skyldiga ska sitta inne. Nu december 2020, mitt under brinnande pandemi, sitter han själv där. Att polisledningen vänt honom ryggen är ett hårt slag men det kan han leva med. Det som är värre är att någon har satt ett pris på hans huvud och denna någon har gett sig på att Carl ska dö, även om han sitter inspärrad. Hur försvarar man sig mot någon som vill döda en när man sitter på Sju kvadrat med lås.

Samtidigt bestämmer sig Rose, Assad och Gordon för att trotsa polisledningen och gör vad de kan för att hjälpa Carl.

Det här är den tionde och sista boken om Avdelning Q. Jag har lyssnat på alla och lyssnade på den första 2013. Det har varit en serie jag älskat men som med alla serier tycker jag också om när dom tar slut. Speciellt gillar jag när man då smäller av hela fyrverkeriarsenalen i sista boken. Det tycker jag Adler-Olsen gör här. Vi får blicka tillbaka på fall från serien samtidigt som det är spännande i nuet. Ja, eller nuet är mitt under pandemi.

Det är också intressant att bikaraktärerna är större än huvudkaraktären i den här serien. För visst är både Rose och framförallt Assad mer intressanta än den rätt tråkiga Carl. Sättet som Stefan Sauk gör rösten för Assad kan vara den bästa tolkning de senaste tio åren på ljudboksscenen.

Jag kommer sakna Assads kamelliknelser men efter tio böcker över tolv år tackar jag nu Carl, Assad och de andra. Samtidigt hoppas i alla fall jag att Adler-Olsen fortsätter skriva spännande böcker.

När Jussi Adler Olsen ska knyta ihop säcken i serien om Avdelning Q så gör han det med stil. Carl Mörk sitter i Sju kvadrat med lås, men det hindrar inte honom, Assad och Rosi att skapa spänning på hög nivå. En stark fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Dalens djup: Norsk glesbygdsdeckare från svensk debutant

En man som betraktas som en ensling beger sig ut för att fiska. Från ingenstans kommer någon och mördar honom. Ett mord som naturligtvis rör upp känslor i den lilla byn i norska Østerdalen.

I den större närbelägna staden Elverum sitter poliskommissarie Asbjørn och har det lugnt när samtalet om mordet kommer. Så det är bara att packa väskan och ge sig av för honom. Byn där mordet begåtts är samman by dit Asbjørns dotter Olava har flyttat till. En dotter han har ett sargat och komplicerat förhållande till.

Det här är en deckare som utspelar sig långt från en storstad. I en mindre by, oavsett om den ligger i Sverige eller i Norge, så känner alla varandra och har ofta förutfattande meningar om varandra. Någon som både kan vara till fördel och nackdel för en poliskommissarie som kommer utifrån.

Förutom miljöbeskrivningarna så är det de relationen mellan far och dotter som står i centrum i den här historien. För även om Asbjørn är en rättskaffens man så är just relationen till dottern det som är hans stora dåliga samvete. Så när det dåliga samvetet krockar med händelser i en utredning blir det komplicerat.

Det här är en deckardebut som ger mersmak. Asbjørn känns som en karaktär jag kommer fortsätta tycka om. Det finns flera paralleller med Jørn Lier Horst karaktär Wisting. Inte bara för det norska kopplingen och en komplicerad relation till dottern. Utan även för att det är två män som verkligen försöker göra rätt, utan att göra så stort väsen kring sig.

Boken är uppläst av Charlotta Jonsson. En uppläsare jag som känns som en rising star på uppläsarhimlen. Från att ha läst mycket barn, feelgood och romaner är det kul att höra henne inom spänningsgenren också. Även att använda en kvinnlig röst i en bok med en manlig huvudkaraktär är lite ovanlig. Ovanlig men absolut inte fel.

Dalens djup är en deckare som utspelar sig i norska glesbygden av en svensk debutant. Hanna A. Helseth bjuder på mördarjakt med personliga kopplingar, så bra och charmigt att jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Charlotta Jonsson

Betyg:

Din tid kommer: En stämningsfull deckare av Carl-Johan Vallgren

En okänd ung kvinna hittas död i ett vattendrag på gränsen mellan Halland och Småland. Det visar sig att hon inte bara är mördad utan också troligtvis hållits inspärrad under en längre tid innan sin död, med tanke på hur mager hon var.

Fallet hamnar på kommissarie Björlings bord och rätt snart får han assistans av Johanna på Rikskrim. Som polis ska det personliga inte inverka på jobbet, men det är ibland omöjligt att blinda för. Kommissarie Björling har nyligen förlorat sin älskade fru i cancer och Johanna flydde Falkenberg som ung och är nu tillbaka. När sedan Björlings dotter, det enda han har kvar, försvinner under en campingtur med sin pojkvän blir det personligt på riktigt.

Det här är en historia som utspelar sig i en annan tid, nämligen i Falkenberg 1993. Den kan låta som det inte är så länge sedan. Samtidig var det i mångt och mycket just en annan tid. En tid innan mobiltelefoner och en tid när man fortfarande läste nyheterna i tidningen.  Man kan tycka att det skulle vara en snällare tid och det kan kanske det var i vissa delar men brotten som beskrivs i den här boken är det inte.

Det är lätt att tycka om vår huvudperson Björling. En man som älskat och succesivt förlorar allt. Just för att man känner så mycket med honom kan till och med jag svälja att han ser och pratar med sin döda fru. Jag som annars har lite svårt för det övernaturliga.

Det här är en klassiskt småstadsdeckare, även om undertexten på boken är Roman om ett brott. Jag vet inte om det är ett sätt att försöka sticka ut ur mängden av just småstadsdeckare. Och visst sticker den ut, främst språkligt. Det finns beskrivningar som gör en hänförd. Men det är först och främst en deckare och en sådan fungerar inte om inte spänningsnerven finns där. Vi får vänta till slutet innan vi får vet vem som gjorde vad. Sen kan den del varför lämnas obesvarade, men det är lite av mystiken i boken.

Det är Ludvig Josephson som läser den här boken. Det är den fjärde boken jag lyssnar på med honom då han inte läser in så många böcker. Det tre tidigare är två böcker med fotbollstema och en Stephen King bok. Intressant blandning.

När en ung kvinna hittas död i Halland 1993 blir det ett fall för kommissarie Björling. Det är upprinnelsen i Carl-Johan Vallgrens stämningsfulla deckare Din tid kommer. Språket och spänningen gör att jag skriver ner en 4:a i betygskolumnen.

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑