Etikett: Betyg 4

Julius Hjort/Olof Jung – Skipar min egen rättvisa

Maria är en ung juriststuderande som har sina problem med ångest. Men när hon börjar få det under kontroll det händer det värsta. Efter en utekväll med vänner blir hon våldtagen av taxichauffören som ska köra henne hem. Det ställer hennes och hennes nyblivna sambos liv på ända. Sambon Samuel gör allt vad han kan för att ta hand om Maria, samtidigt som han inte tycker att polisen gör sitt jobb. Något som gör att han tillslut bestämmer sig för att skipa sin egen rättvisa.

Vi får parallellt lära känna polisen Peter Johansson. En tuff polis som under 80-talet åker med den ökända Batongligan där resultatet sattes före lagar och regler. Något som Peter ogillade och fick lida för under större delen av sin poliskarriär.

Det tar ganska lång tid att komma in i den här historien. Vi får lära känna Maria, Samuel och Peter väldigt ingående innan själva historien tar fart. Det är lite ovanligt idag då det helst ska ske ett brott på första sidan. Men det är skönt att låta karaktärerna växa fram vilket ökar trovärdigheten för de beslut och handlingar karaktärerna gör senare i boken. Det är just detta som är bokens storhet. Att vi får huvudpersonernas inre tankar, våndor och funderingar. Vad är värt att stå upp för och varför är frågor som återkommer.

Sen får vi en väldigt bra 80-tals skildring under en period i boken. En tid som inte känns så avlägsen men samtidigt var ett helt annat Sverige än det är idag.

Julius Hjort och Olof Jung är nya bekantskaper för mig. Men även om det här är deras debutroman så känns den väldigt mogen.

Någon som inte är en ny bekantskap är Fredde Granberg som verkligen gör den här historien rättvis. Ett kanonjobb.

Julius Hjort och Olof Jung berättar om lika mänskliga som omänskliga handlingar i sin debut Skipar min egen rättvisa. Den är spännande och välberättad gör att jag sätter en riktigt stark fyra här.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

https://youtube.com/shorts/s8wF5k_aJns
2

Jørn Lier Horst och Thomas Enger – Ärr

Sommaren 2004 är den tyska familjen Kroos på semester Osen i Norge. Sonen Walter träffar och blir förälskad tjejen Samantha. Livet går och medan Samantha tar över sin pappas camping så hamnar Walter i fängelse.

Polisen Alexander Blixt sitter i fängelse efter att ha hämnats på sin dotters mördare. När sen Walter Kroos rymmer från fängelset så antar polisen att han sak bege sig tillbaka till Norge. Den enda kända kontakten han har till Norge sitter också i fängelse. På samma avdelning som Blixt. Något som gör att Blixt får agera någon form av undercoveragent som intagen. Till sin hjälp på utsidan har Blixt hjälp av journalisten Emma Ramm. Så detta något annorlunda ”utredningsteam” tar dig sedan an uppgiften att knyta ihop band mellan nutid och dåtid.

Jag gillar Horst sätt att skriva deckare på ett lugnt och metodiskt sätt. I och med samarbetet med Thomas Enger har tempot skruvats upp något men det metodiska pusselarbetet finns kvar, precis som i böckerna om Wisting.

Även om den här boken följer den typiska deckare mallen med ett brott i dåtid och ett i nutid och så får man bit för bit reda på hur dom hänger ihop så är boken så intressant och spännande. Det för att den är så välskriven. Något Horst/Enger har gemensamt med sin landsman Jo Nesbø. För trots att han skriver om den klyschigaste sortens polis, den ensamma försupna, så är det bra, riktigt bra. För det är välskrivet.

Jag brukar inte kommentera omslaget på boken men jag gillar de blåa bilderna med den gula texten. Riktigt snyggt.

Horst/Enger är ett av dom få icke-svenska författarpar jag han komma på. Men om resultatet är detta så förstår jag inte varför fler skriver i par. Även utanför Sveriges gränser.

Att påpeka att Jonas Malmsjö gör en stabil uppläsning känns ju nästan överflödig att påpeka. Men samtidigt så ska dom som gör bra insatser alltid berömmas.

Jørn Lier Horst och Thomas Enger håller den norska deckarflaggan högt. Ärr är precis som deras andra böcker välberättad och kort och gott riktigt bra. Blir en fyra från mig.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

0

Leffe Grimwalker – Minnet av att dö

Polisen Samuel vill likt En man som heter Ove ta sitt liv, men där slutar alla liknelser mellan de två.

Många deckarpoliser blir besatta av vid ett fall eller en mördare. För Samuel är den mördaren Angus. En ovanligt kallblodig seriemördare som arrangerar sina offer som konstverk och är ruskigt skicklig på att inte lämna spår efter sig. Det hjälper inte ens att Samuel har lyckats skjuta Angus och trott att han dödat honom så är han tillbaka. Nu ute efter Samuel och hans närmaste, dom han nu har kvar.

Boken är skriven i jag-form utifrån Samuels perspektiv. Vi får följa hans våndor främst när det gäller saknaden och skuldkänslorna efter sin döda fru.

Visst är det här en klassisk seriemördarhistoria men den har så många fler bottnar. Vi har hemliga sällskap och katolska munkar som för tankarna till Änglar och demoner men det finns lika mycket existensiella frågor som jag tycker är intressanta.

Det tog ett tag innan jag kom in i den här rätt komplexa historien. För det är en hel del som har hänt i Samuels liv när vi lär känna honom. Det gör att vi som lyssnare får följa med på tillbakablickar för att bit för bit få fram pusslets bild. Men när kantbitarna är på plats så rullar det på med en jäkla fart.

Visst har den här historien en mörk underton, det kan man nästan ana när man ser omslaget. Samtidigt som jag antydde så många andra bottnar som gör historien intressant. Jag gillar Samuels fadersliknande förhållande till den unga tjejen Ayla.

Nu har jag inte lyssnat på allt Fredde Granberg läst in men det här kan nog vara bland det mörkaste han läst in. Samtidigt så funkar det ruskigt bra. Hatten av för det.

Sist vill jag lyfta att det finns för och nackdelar med att veta att en bok är en del av en serie. Fördelar att man vet att man kommer att få lära känna huvudpersonerna mer, vilket man oftast vill. Nackdelar med att vissa personer eller problem kan dö eller lösas. Men det är som med livet i stort, men får ta det goda med det onda. Jag ser iallafall fram emot nästa del.

Minnet av att dö är första boken i Leffe Grimwalker ny serie Memoria Mori. Det här är seriemördarjakt möter livsåskådning. En spänningstårta med många bottnar som jag sätter dit fyra marsipanrosor på som betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

0

Tony Fischier – Svart vecka

Företagaren Charlie Rönnberg vaknar upp på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm utan att ha en susning om vad han gör där. Ganska snart får han reda på att han varit borta en hel vecka. Han tar sig hem till Göteborg och när han inte trodde det kunde bli värre så får han reda på att under denna vecka har det spelats in en porrfilm med Charlie i huvudrollen. För att få bort den från nätet och få reda på vad som hänt under den svarta veckan kontaktar Charlie privatdetektiven Anders Johansson. Johanssons liv är inte på sin topp. Hans flickvän lämnar honom och han blir utskälld av mamma för att hon nu är ännu längre från att få barnbarn. Men att lösa mysterier är han rätt bra på. Så han tar sig an Charlies.

Precis som i Ragnviks serien så bygger Fischier sina historier med stort fokus på svårlösliga detaljer. Hur får man någon att glömma bort en hel vecka, hur får man någon att ha sex med någon under den tiden.

Efter att ha plöjt hela Ragnviks serien nyligen så var den här boken ett måste. Jag gillar när författare vågar prova sina vingar med nya karaktärer. Anders Johansson är mer av en loser än Niklas Ragnvik vilket är rätt befriande. Johansson gräver bland Charlies bekantskapskrets på sitt smarta och orädda sätt.

Visst gör Martin Wallström en stabil uppläsning, men kanske låter lite ung och snäll för att bära upp Anders Johanssons mantel.

Med Svart vecka börjar Tony Fischier på en ny serie. Privatdetektiv Anders Johansson löser mysterier på klassiskt Fischier-manér vilket man naturligtvis gillar och jag ger boken en underhållande fyra i betyg.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

0

Johan Brännström – Splitter

I den fjärde boken om Mikaela Sköld så är det ett terrordåd mot Sverige största nyhetsbyrå som står i centrum. I kölvattnet av Solberga utredningen i boken Ingen ska skonas så lyckas polisen komma åt innehållet i en krypterad app som kriminella använder. I den snappar dom upp att det planeras ett terrordåd mot ”hjärtat av Mediasverige”. Det är Mikaelas vän och kollega Stefan Jelinek som håller i det hela och när dom börjar bli säkra på att det rör sig om Mikaelas gamla arbetsplats Nyhetsbyrån blir hon också inblandad. Ur information går att tolka ut att terroristerna har en insider som polisen till varje pris polisen måste ta reda på vem det är. Så Stefan börjar en övertalningskampanj att Mikaela ska återgå till sin gamla arbetsplats som undercoveragent, med uppdrag att ta reda på vem som är insidern.

Mikaela tvekar, då det innebär att mörka inför såväl före detta kollegor och sina närmaste. Just denna tvekan tycker jag ger boken trovärdighet.

Boken sätter fingret på en av våra största demokratiutmaningar, nämligen tilltron till den fria pressen. Sociala medier har gjort det möjlig att skapa sina egna nyheter, vilket är fantastiskt omen också farlig. Vi ser idag en stark framväxande alternativ media som gör allt för att misskreditera ”gammalmedia” samtidigt som de själva inte kan eller får ifrågasättas. Men precis som inom forskningen dom har ett inbyggt system med granskning för att bli bättre och ”sannare”, så har gammalmedia ett system med ansvariga utgivare för att på det sättet bli bättre och ”sannare”. Men det nya samhället som håller på att växa fram så sätts detta ur spel. I kombination med terror, som beskrivs i den här boken, blir iallafall jag rädd.

Johan Brännström har en riktig bra penna för att kombinera samhällsproblem, relationer och spänning. Jag föll för hans första bok i serien Feber och den här är helt i klass med den.

Så har Brännström gjort det förbjudna, att byta uppläsare mitt i serien. Något jag är övertygad att vi kommer få välja oss med framför när antalet böcker och serier ökar. Visst är det tufft att byta från fantastiska Gunilla Leining men om det är till den minst lika fantastiska Sofia Berntson så stör det inte mig. Sofia gör ett kanonjobb här.

Johan Brännström har gjort det igen. Med den fjärde boken om Mikaela Sköld blandar han riktigt bra spänning med högaktuella samhällsutmaningar. Allt på ett trovärdigt sätt, en klockren fyra om ni frågar mig.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

0

Erik Thulin – Den tjuvaktiga författarinnan

Likdelar har flutit iland i havet utanför Norrköping under tio års tid och nu är det dags igen. Den här gången en fot. Den, ja inte bokstavligt, hamnar på kriminalkommissarie Edvard Nordenmarks bord.

Samtidigt så ska succéförfattaren Amina Almroth hålla ett föredrag på ön Morbrorsklabben i ovan nämnda hav. Bland åhörarna är det endast kvinnor och en hel del influensers. Amina hade tänkt sig några lugna spadagar på ön men blir istället indragen i en polisutredning kring en försvunnen kvinna. så där korsas Edvards och Aminas vägar.

Det finns två saker som gör att den här boken sticker ut. Det helt underbara språket och karaktärerna, och då framförallt Edvard.

Två saker som förvisso hänger ihop. Edvard är en rätt bedrövlig utredare med handen på hjärtat. Och när det kommer till honom som person är det inte så mycket bättre. Han har en kollega som tycker om honom och det bord han vara väldigt tacksam över. Utan att dra liknelsen för långt så finns det drag av både Öhrlunds Ewert Truut, GWs Bäckström och Westbergs Conny Ericsson i Gourmand. Alltså både självgod och lite gammaldags. Allt detta återspeglar sig sedan i språket. Ta som exempel när Edvard ska beskriva sin chef:

”Sture ser ut som en sparris men utan den charm och karisma en sparris har”.

Boken är full med liknande citat och meningar som gör att iallafall jag satt med ett leende på läpparna när jag lyssnade. Allt detta blir ju inte sämre när man träffat mitt i prick när det kommer till uppläsare. Fredde Granberg är som klippt och skuren för att leverera just den här historien.

Att historien ibland innehåller delar som i mina öron inte blir så trovärdiga har jag inga problem att bortse ifrån.

Erik Thulin levererar med Den tjuvaktiga författarinnan en historia med ett underbart roligt språk. Lägg till en självgod och gubbig polis och jag har inga problem att sätta upp en fyra på betygstavlan.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

0

Tony Fischier – I mästarnas spår

En man hittas död på Göteborgs konstmuseum och kriminalkommissarie Niklas Ragnvik vill ogärna avskriva det som olycka. När en man kort där på mördas med det något ovanliga mordvapnet armborst och det visar sig att mannen har kopplingar till museet behöver Ragnvik och hans kollegor klia sig ordentlig i huvudet. I båda dessa brott finns det detaljer som polisen verkligen har svårt att få ihop. Något som blir riktigt bra cliffhangers för oss som lyssnar på boken.

Samtidig som allt detta sker så kastas Ragnviks flickvän som är privatdetektiv in i ett fall med en skum uppdragsgivare. Men om Ragnvik är reko ut i fingerspetsarna så är hans flickvän Maxine inte bang att gina lite i lagens kurvor om det gör att hon löser sina fall. Något som gör dynamiken mellan de två intressant.

Efter en brand i sin lägenhet så har Ragnvik flyttat hem till sin pappa som han har haft ett komplicerat förhållande till. Hemma hos pappan är det någon som smyger runt i hans trädgård. Är det så att buset hittat dit också?

Precis som den första boken i serien, Mannen som försvann, har denna bok ett bok ett driv i historien som gör att man inte vill sluta lyssna. Självklart är det Niklas Ragnvik som är seriens nav men han vore inget utan sina kollegor. Där fastnar jag lite extra för radarparet Bäcklund och Nyman. Två män som tror att dom är väldig olika som personer, går varandra på nerverna men i slutändan tycker väldig väldigt mycket om varandra. Två man jag gärna skulle gå ut och ta en öl med och sitta tyst och lyssna på deras tjabbel.

I Tony Fischiers andra bok om Niklas Ragnvik så är det stulen konst som står i centrum. I mästarnas skugga är spännande, klurigt berättad med värme. Ja ni hör, blir en mästerlig fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

0

Tony Fischier – Mannen som försvann

När ett litet barn håller på att drunkna i Hamnkanalen i Göteborg så kastar sig Hans Arnesson modigt i vattnet och räddar pojken. Allt filmas av ett filmteam som var i närheten. Några timmar hittas Arnesson knivdödad i sitt hem. Ett sammanträffande som är konstigt, men det är inte det enda som är konstigt när kriminalkommissarie Niklas Ragnvik och hans kollegor börjar ta sig an Arnessons död. Är verkligen Arnesson den han utger sig vara?

Det här är Fischiers debut men ändå känns den så komplett. Handlingen kretsar kring mysteriet med vem Arnesson egentligen är. Samtidigt finns det ett antal stickspår där den fruktade seriemördaren Kilroy som tömmer sina offer på blod är ett och Ragnviks försvunna syster är ett annat. Annars är det Niklas Ragnvik själv som är den stora behållningen. En litteraturpolis som sticker ut, på grund av sin godhet. När andra är onda, myglar eller super så är Ragnvik något så udda som reko. En egenskap jag själv värdesätter högt men som kan uppfattas som mesig och tråkig, något som motbevisas i den här boken.

Att få sin debut uppläst av Jonas Malmsjö är naturligtvis en bra kickstart för att få igång sin litterära kariär. Ja, Malmsjö gör en kanoninläsning samtidigt så är boken så bra så att den skulle kunna flyga med de flesta inläsare. Jag är fast och kommer verkligen fortsätta att lyssna på Ragnviks öden och äventyr.

Mannen som försvann är Tony Fischiers debutroman och ändå känns den så mogen. Jag är lika förtjust i den reko kommissarie Niklas Ragnvik som i den smart berättade historien. Här delas det ut en stark fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

2

Tony Fischier – Den sjunde kretsen

Först försöker en man ta livet av sig i domkyrkan men räddas, sen tittas en hög polischef mördad och ytterligare en man mördas brutalt i centrala Göteborg. Det gör att Niklas Ragnvik och hans grupp får mycket att göra. Men det är dom vana med. Det som dom inte är vana med är att krafter i polisledningen kräver full insyn samt att dom inte får prata med vem dom vill. Något som irriterar Niklas till den grad att han har hjälp av sin sambo privatdetektiven Maxine. Något som visar sig inte lika enkelt som det såg ut från början.

Om Niklas har haft en del att reda upp med sin pappa i de tidigare böckerna så är det Maxines tur att reda ut saker med sin pappa som råkar ut för ett brott.

Det här är en serie helt i min smak. Spänning men med fokus på karaktärens och deras olika moraliska kompasser. Kompassnålar som kan påverkas av varandra om dom kommer för nära varandra. Det har varit populärt att blanda in hemliga ordnar eller sammanslutningar i spänningsromaner den senaste tiden. Något som kittlar, just för att dom är hemliga. Samtidigt är det en knivsegg att balansera på för att det inte ska bli fånigt. Men jag tycker Fischier lyckas balansera bra, kanske för att det är en bihistoria och inte ligger i huvudfåran.

I Den sjunde kretsen sätts den reko polisen Niklas Ragnvik verkligen på prov, både i jobbet och privat. En en gång lyckas Tony Fischier hålla spänningen från början till slutet något jag belönar med en välförtjänt fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

0

Leif Selander – Havets hjältar

Harald Sigurdssons äventyr fortsätter. Han och hans vikingar tar sig ner längs Djeper mot Konstantinopel. De vill ta värvning i den stora romerska armén. Men vem har sagt att det inte ska finnas ”grund” på ett gäng vinklingars sjökort. Petjenegerna, som dom fajtades mot i första boken Flykten, och pirater är två av dessa grund. Men Harald och hans bästa vän Ante skulle ju inte vara Havets hjältar om dom inte med list och skicklighet navigerar dig förbi dessa grund.

Det här är både underhållande och välskrivet, även om det är på gränsen till för mycket krig och slagsmål för min smak. Samtidigt så vägs det upp av det finurliga språket som Leif använder sig av. Nej, det är inget vikingaspråk, men man får ändå känslan av det. Jag gillar formuleringar som ”Sålt olivoljan och tappat pengarna”. Att med glimten i ögat kunna formulera sig på det här sättet gör mig varm i bröstet. Kommer på mig själv att sitta och le när jag lyssnar.

Så finns det en aspekt med historiska berättelser som är värd att ta upp. Nämligen kvinnosynen, och människosynen. Merparten av kvinnorna som gestaltas i den här boken är prostituerade. Med det vill jag inte kasta någon skugga på författaren, han skildrar bara en tid som var. Samtidigt blir det en väldig krock mot det liv vi lever och hur vi ser på människors värde idag.

Lars Winclair gör en riktigt stark uppläsning i den här boken. Han ger verkligen liv till Harald och hans mannar.

Havets erövrare är en stark uppföljare om supervikingen Harald. Leif Selanders underfundiga språk och spännande historier gör att jag ristar in en fyra i Ljudboksbloggens runsten.

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg

2

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑