Etikett: Betyg 5

De märkta barnen av Jenny Rogneby

Mitt i sommaren inkommer ett bombhot mot Karolinska Universitetsjukhuset i Stockholm. Polisen och bombskyddet är snabbt på plats och kan lokalisera en svart väska på en gräsmatta. Men väskan innehåller ingen bomb utan ett levande spädbarn.

Barnet tas snabbt om hand och läggs in på Astrid Lindgrens barnsjukhus för vård. Men fyndet förbryllar polisen och förvirringen blir inte mindre när det hittas en kod på barnets innerarm. Vem är flickan? Varför saknar ingen henne? Vem lämnade henne där?

När ytterligare ett barn hittas exploderar allt i media och trycket på polisen ökar. När misstänkta tas in så blir det den specialinrättade gruppen med förhörsledare som får ta sig an förhören. I den gruppen jobbar Annie Altin som mot sin vilja blir ihop parad med Alexander Tilly. Det ska visa sig att just deras olikheter är en fördel när spåren leder djupare ner i människor mörker och samtidigt högre upp i samhällets näringskedja.

Efter fem böcker om Leona och tre böcker om medlaren Angela Lans så växlar Jenny Rogneby in på ett nytt spår, i dubbel bemärkelse. Ny serie, den här gången om förhandlarna Annie och Alexander och nytt förlag. I den första boken är det handeln med barn som står i centrum. Ett ämne som jag tro få kan gå oberörda ifrån. Men som jag brukar säga, bara ett viktigt ämne räcker inte för en spännande bok. För att få till spänning så gäller det att författaren kan skriva och det kan Rogneby. Det finns två scener i bokens första halva där en au pair smyger in i ett kontor och ner i en källare där jag som lyssnare sitter på helspänn och helst bara vill skrika neeeej gå där ifrån! Det är spännande, men det är någonstans där boken tar fart på riktigt. Bokens andra halva är en riktig berg-och-dalbaneåktur som går långt utanför landets gränser.

Det här är en bok som väcker känslor. Ilska, glädje, rädsla och allt där emellan. Författaren vågar även vara politisk vilket piggar upp. Men drar sig inte heller att driva med schabloner. Det är en njutning när Alexander och hans sambo ska på parmiddag hemman hos ett hippsterpar som köpt allt i hemmet på second hand och har egna odlingar på balkongen.

Jag hade förmånen att får lyssna på den här boken i förhand och sträcklyssnade i princip boken. Och det var inte för att bli klar med den innan den kommer ut utan för att jag inte kunde sluta lyssna.

Gunilla Leining är en av våra mest erfarna uppläsare. Men då hennes stil att läsa in böcker är ganska neutral, dvs hon gör inte några ”gubbar”, dialekter eller liknande så blir betyget ofta bara att det är en bra inläsning. Men den här gången tycker jag hon höjer sig över betyget ”bra inläsning” hon hjälper till att höja spänningen i en redan spännande bok.

Förhörsledarna är Jenny Rognebys nya serie. De märkta barnen är en  fartfylld thriller på internationell nivå om ett ämne som verkligen engagerar. Jag kan inte göra något annat än att dela ut skalans högsta betyg, en femma från mig.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

1

Kurragömma av Søren Sveistrup

En kvinna anmäls försvunnen. När Naia Thulin och hennes nya kollega Raheem börjar gräva i försvinnandet så upptäcker de att kvinnan blivit stalkad och förföljd. Någon har fotograferat henne i smyg och skickat bilderna till henne med korta texter kopplade till den dansk kurragömmalek. Polisen lyckas koppla kvinnans försvinnande till en 19 årig kvinnans död där tillvägagångssättet var kusligt likt.

Mark Hess har kommit tillbaka till Köpenhamn för att hans bror ligger på sjukhus. Efter lite övertalning så ansluter han till gruppen som jobbar med den försvunna kvinnan och paras motvilligt ihop med Thulin igen.   Thulin och Hess har inte haft något med varandra att göra efter fallet med Kastanjemannen och samarbetet går trögt. Ändå kan de koppla kurragömmaleken till en skolutflykt för 30 år sedan när fler offer läggs till listan som får smygtagna bilder på sig själva. Allt utvecklas till en jakt med tiden som den värsta fienden.

Det var sex år sen vi lärde känna Thulin och Hess i Kastanjemannen. Där emellan har den boken blivit Netflix serie och tagit världen med storm. Jag vet att jag hade känslan av Jo Nesbø när jag lyssnade på Kastanjemannen och den känslan har inte blivit mindre efter den här boken. Det betyder att vi är på den över hyllan när det kommer till nordiska deckare.

Det märks att Sveistrup har sin hemvist som manusförfattare, för boken är lätt att se som film när man lyssnar på den. Han bygger upp kulisserna med snön som faller och bara det skapar en nervkittlande spänning. Jag är så imponerad. 

Annars är det Thulin och Hess som står i centrum när det kommer till karaktärer. Jag gillar dom men är även lite svag för den nya stjärnan Raheem. Alla deckare borde ha en smart IT kunnig medarbetare nu för tiden.

Jag kan ibland tycka att seriemördare som lägger ut brödsmulespår åt polisen ibland blir lite tramsig och inte trovärdigt. Men när författaren är så skicklig att skapa spänning så sväljer jag betet med hull och hår. Ännu en liknelse med Jo Nesbø. 

Precis som Kastanjemannen så är det Mattias Lindroth som läser den här boken. Uppläsaren jag lärde känna via Anders De La Mottes första böcker för 14 år sen. Han läser inte så mycket nu för tiden men det han läser gör han riktigt bra.

Søren Sveistrup, mannen bakom Kastanjemannen, är tillbaka och som han är tillbaka. Kurragömma nordisk noir när det är som bäst. Så obehaglig spännande att jag delar ut en femma i betyg.

Uppläsare: Mattias Lindroth

Betyg: 

0

Djävulens bästa trick av Anders Roslund

Två självmordbomber sprängs nästa samtidigt i centrala Stockholm. Förödelsen blir enorm och i kaoset som uppstår rånas två värdetransporter på rekordbelopp. En mardröm för vilken polisledningen som helst. Men då prioriteras, som alltid, det som ger största rubrikerna, i det här fallet sprängdåden. Det gör att värdetransportrånen hamnar på kriminalinspektör Mariana Hermanssons bord. Trots protester får hon endast sin nya kollega John Broncks till sin hjälp. Så medans polisledningen fokuserar på islamistisk fundamentalism börjar Mariana och John att nysta i både rånen och sprängningarna, med en övertygelse att dom hör ihop. Trådarna leder till avdelning 5 på Älvkarlebys rättspsykiatriska klinik. Efter att det visar sig att en intern rymt samtidigt som rånen och sprängningarna sker så blir Mariana mer och mer säker på att hon har rätt. För som en riktig snut så hatar hon slumpen. Så hur ska hon kunna ta sig in och få reda på vad som händer på insidan på den rättspsykiatriska klinik? Där kommer hennes förra chef och den nu dömde brottslingen Ewert Grens och den före detta infiltratören Piet Hoffman in. 

Det här är den nionde boken om Grens och Hoffman och den fjortonde om man räknar med de om bara Ewert Grens. En resa som började tillsammans med Börje Hellström för över tjugo år sen. Jag har följt hela den resan och ibland blivit skrämd av pricksäkerheten i beskrivningarna av samhället som skildras. För det är det som har varit och är den röda tråden genom de här böckerna. Ja visst har vi Ewert Grens och hans Siwan kassetter men samtidigt tror jag serien skulle kunna fortsätta utan honom så länge kopplingen och engagemanget i samhället vi lever i finns kvar. Mariana Hermansson är en värdig arvtagerska som till och med börjat sova kvar på sitt tjänsterum. Som ett komplement eller som ny i successionsordningen har vi fått lära känna den nya kollega John Broncks. Gemensamt för Ewert, Mariana och John är dess intelligens. Något som verkligen behövs i den här boken när dom möter någon som är djävulskt smart.

Jag vet att Anders är väldigt mån om att ljudboken ska hålla samma höga kvalitet som själva boken. Därför är det roligt att han för första gången kompletterar Thomas Hanzons fantastiska röst med ytterligare en röst. Ulrika Elleman gör kvinnan som rymmer från den rättspsykiatriska kliniken. Jag gillar det draget, tycker det ger historien en dimension till. Tycker även om ljudeffekterna som finns i boken, även om jag vet att det delar ljudbokssverige.

Djävulens bästa trick är, precis som de andra Grens/Hoffman böckerna en riktigt smart berättad historia. Med en kombination av samhällsengagemang, psykologiskt djup och action så visar Anders Roslund var spänningsromansskåpet ska stå. 

Lägg till en fantastisk uppläsning och betyget blir det högsta möjliga, en femma.

Uppläsare: Thomas Hanzon och Ulrika Ellemark

Betyg:

0

Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler

Författaren Marcus har en nedåtgående kurva när det kommer till skrivande och utgivning. Då blir han kontaktad av sin gammal kursaren Ernst. Ernst vill ha hjälp med en enkel sak . Han vill att Marcus ska förmedla hans manus till sin agent så att det kan ges ut under pseudonym. Enkelt, vad kan gå fel? En hel del visar det sig, och konsekvenserna blir förödande. 

Det här är ännu en bok från Kvensler där man vet att det kommer att gå åt skogen men inte riktigt hur. Meningen, ”nej nej gör det inte”, ligger hela tiden längst fram på tungan medan man oförtrutet lyssnar vidare med en stor klump i magen. Allt detta samtidigt som man inte vill att boken ska ta slut. Det låter som en blandning av motsägelser och självspäkning, vilket det kanske är. 

Vi hade ett avsnitt med Ljudboksklubben där vi listade saker man retade sig på i böcker och jag nämnde då när författare skriver böcker om skrivande och författare. Efter den här boken känns det uttalandet lite jobbigt, för just det är vad den här boken handlar om. 

Jag vet att den grunden till den här historien har legat klar hos Ulf ett längre tag och jag är väldigt glad att den tillslut gavs ut, trots min inställning till författare som skriver om författare.

Det finns ett avsnitt där Marcus är så upprörd att han till och med glömmer sätta punkt efter en mening i ett SMS. Då förstår ni att han är ur gängorna.

Då Ulfs tre böcker alla varit fristående så har han också använt sig av tre olika inläsare. Den här gången är det Gerhard Hoberstrofer som tar sig an att gestalta Marcus och hans våndor. Han läser inte så mycket men det han tar sig an gör han bra. 

Hur långt kan man gå för att skydda en hemligt? Det är den övergripande frågan i Ulf Kvenslers ruggigt spännande psykologiska thriller Låt vågorna göra resten. Själv går jag så långt så jag delade ut en femma i betyg.

Uppläsare: Gerhard Hoberstrofer 

Betyg:

0

Anden i maskinen av John Ajvide Lindqvist

Mitt under pausen av Hamlet så rusar en kvinnlig självmordsbombare in i Marmorfoajén på Dramaten och utlöser bomben. Konsekvensen blir förödande och det värsta terrordådet i Sveriges historia är ett faktum. 40 döda och många skadade. En av de skadade är Julia Malmros bästa vän Irma Ryding.

Julia är tillbaka på polisen och hennes ex man Jonny Munter utses till biträdande spaningschef. Hon blir precis som alla andra poliser i Stockholm inkallad och får uppgifter i utredningens utkanter. Men Julia är inte Julia om hon inte rör sig mot utredningens centrum, till Jonnys stora förtret. 

Julias pojkvän, Kim Ribbing, håller på att bygga om herrgården ha ärvt till flyktingförläggning till grannarnas stora missnöje. Men efter ett attentat mot herrgården behöver Kim börja rota i varför och ledtrådarna leder mot attentatet mot Dramaten.

Den unge Astrid Helander fascineras av dådet på Dramaten. Inte för alla döda utan för uppmärksamheten det skapar. Något hon skulle vilja få gör manifestationer kring djurens rätt. 

Så sker ytterligare ett sprängdåd, denna gången mot en moské. Som om läget inte kunde bli värre så är antalet dödsoffer fler än på Dramaten och kopplingarna till främlingsförenlighet tydliga. Trots allt det hemska så är det som sker en våt dröm för partiet sannsvenskarna och dess anhängare. Sverige är påväg att bli ett splittrat land. Så ansvaret att utreda detta är tungt på de ansvarigas axlar.

Det här är den tredje boken i Ajves Blodstormen serie. Den som från början var skriven för att vara en fortsättning på Millenium serien.  Så om man i den första boken, Skriften i vattnet, satt och letade vem som är vem i förhållande till Millenium så har jag släppt det nu. I den här boken har man inte tid med det. Här sätts fokus på läskiga och verkliga tendenser i vårt samhälle idag. För visst är det en utredning av sprängdåd och mycket mer, men det är hur vårt samhället splittas som ligger som en underton genom hela boken.

Samtidig så räcker det inte bara med att viktiga ämnen tas upp för att boken ska vara bra. Det är kanske Julia som kan betraktas som seriens huvudperson men för min del är det ändå Irma Ryding som får mitt hjärta att slå lite snabbare. Den 80 åriga författarinnan som röker både det ena och det andra och inte är speciellt rädd för att dö. Hennes inställning till livet piggar upp. Som en liten bonusbetraktelse så fick jag lite Ewert Grens-vibbar när jag tänker på att Kim lyssnar på dansband, något som gör mig glad. 

Det här är en spänningsroman med fingret på samtidens pulsåder. Jag förväntade mig nästan att det skulle komma nyhetsflashar på telefonen om bombdådet på Dramaten eller genombrott i utredningen. Precis som jag vill att en bra spänningsroman ska vara och det här är riktigt bra spänningsroman. Så bra så jag delar ut årets andra femma.

Jag har inte och kommer inte ta upp bokens titel, men vi kan väl säga att den är en väldigt bra titel på den här väldigt bra boken.

Jag har varit inne på det många gånger i mina recensioner. Det är en extra krydda när författaren läser in sin egen bok. Alla kan det inte men John Ajvide Lindqvist kan och gör det så bra. Luta er tillbaka och njut.

Anden i maskinen är tredje delen i John Ajvide Lindqvist Millenium…..förlåt Blodstormen serie. Efter att en bomb sprängts på ett fullsatt Dramaten får Julia, Kim, Jonny och dom andra att göra. Här får vi ta fram den stora dynamitpjäsen, det blir en femma. 

0

Enammare kan ingen vara av Peter Westberg

En polispatrull blir kallade till en lägenhet på Södermalm i Stockholm. När de går in i lägenheten hittar de en man som visar sig legat död där i nästan fyra år. Hur är det möjligt att en man inte blir saknad av någon på så lång tid?

Diana studerar till journalist och har bara sitt examensarbete kvar. Ett arbete hon inte bestämt sig vad det ska handla om än. Efter en vinkväll med bästa väninnan Amina, som var en av poliserna som ingick i polispatrullen, så får hon höra om den döde mannen i lägenheten. Det blir inte bara startskottet för examensarbetet utan också för viljan att lära känna och förstå den ensamma mannen i lägenheten.

Den här boken bygger på en verklig händelse. Branimir, som egentligen heter något annat, har funnits och levt ett händelserikt om än något ensamt liv. I den här boken får vi lära känna honom lite bättre. Författaren Peter Westberg har gjort vad han kan för att få fram fakta om en man som väldig få kände och ännu färre saknade när han väl gick bort. 

Samtidig får vi också lära känna Diana som skriver uppsatsen, hennes stökiga bror och hennes kompis polisen Amina som hittade Branimir. Det gör att vi får två parallella historier i en. För att tydliggöra detta har man valt att använda två uppläsare. Viktor Åkerblom med sin trygga röst tar hand om Branimirs perspektiv och Sofia Berntson med sin lite mer riviga röst om Diana och Amina. Lika bra castat som genomförda inläsningar. Det är ett genidrag att använda två inläsare i den här boken och det lyfter en redan bra bok till att bli ännu bättre.

Grundhistorien och vad som händer följer i de stora dragen verkligheten. Men det är de små penseldragen, i form av dialogen, som ger den här historien dess värme och charm. Ett fantastiskt exempel är en date med en spelnörd vid namn Robert. Annars känner vi igen värmen och glimten i ögat från Peters Edda Headshot böcker.

Jag är extra glad att Peter fick in ord som stödkissa och mazariner i historien.

Det här är en, eller rättare sagt två, historier som berättas om ett viktigt ämne nämligen ensamhet. Allt har sin utgångspunkt i en tragisk död men historien berättas med sådan värme att jag smälter totalt. 

För att vara helt transparent här så driver jag podcasten Ljudboksklubben tillsammans med författaren Peter Westberg. Det kan kanske göra mig jävig när det kommer till betygssättning. Samtidig har jag recenserat flera av Peters böcker både före och efter att vi lärde känna varandra och anser mig, i alla fall själv, kunna bedöma böckerna objektivt.

Ensammare kan ingen vara bygger, tyvärr, på en verklig händelse. Peter Westberg berätta mycket vackert om mannen som låg död i sin lägenhet i nästan fyra år. Det här är en historia helt i min smak. Med risk för att bli betraktad som jävig så delar  jag ut årets första femma.

Uppläsare: Viktor Åkerblom och Sofia Berntson 

Betyg:

0

Honungsfällan av Lars Berge och Axel Grodh Humlesjö

I februari och mars 2019 sände Uppdrag Granskning fyra avsnitt där man avslöjade hur pengar tvättades i Swedbanks baltiska verksamheter. Ett avslöjanden som fick långtgående konsekvenser för inte bara banken utan även för Sverige som land. Den historien skulle man kunna återberättat ungefär med det innehållet som fanns i TV programmen men lite mer utbroderande. Det gör man till mångt och mycket i den här boken för att vi ska få sammanhanget, men tyvärr var inte historien slut där. Ungefär ett år efter Uppdrag gransknings program fick redaktionen uppgifter från en hemlig källa att rysk underrättelsetjänst kartlagt stora delar av Swedbanks ledning. Något som började med att en högt uppsatt chef köpte sex av en lyxprostituerad i Moskva. Så om penningtvätten var allvarligt så når vi nu en helt ny nivå här. 

Den här utökade historien är som en spionthriller av John le Carré med den lilla lilla skillnaden att det här är på riktigt. 

Det som kommer fram här får mig att tappa hakan. Hur rysk underrättelsetjänst med en blandning av gammeldagsa spionmetoder och ny teknik och taktik tar dig in i den ursvenska Sparbanken. Något som i förlängningen gör det möjligt för Putin att finansiera kriget mot Ukraina. Jag tror inte gemene man förstår hur illa det här är för välden och för Sverige. Det är inte heller ont om syndabockar och brott i den här historien. Allt från prostitution, mörkläggningar till ”bara” dåligt ledarskap.

Jag vet att man ska vara källkritisk och inte svälja allt när det kommer till den här typen av avslöjanden. Det är lätt att vinkla så att den som avslöjar uppfyller ett visst syfte. Samtidigt är det farligt att tappa tron på den riktiga och viktiga journalistiken. Här är det public service som avslöjar något där Putin är inblandade, en kombination som brukar få SD-svansen att se rött. Så låt oss andra slå ett slag för den oberoende journalistiken. 

Honungsfällan är en extended version av Uppdrag gransknings program om penningtvätten på Swedbank. Lars Berge och Axel Grodh Humlesjö berättar en historia som får mig att baxna, grävande journalistikberättande när det är som bäst. Det blir en penningtvättad femma i betyg.

Uppläsare: Lars Berge

Betyg:

2

David Baldacci – Processen

När en svart man blir anklagad för dubbelmord i den amerikanska södern 1968 så ser oddsen att gå fri inte så goda ut. Är sedan det mördade paret rika och väl ansedda i samhället så börjar chansen närma sig noll. Oavsett om mannen är oskyldig. Det är den mannen, Jerome Washington, den vite advokaten Jack Lee tar sig an.

Med tanke på strömningarna i samhället så är det ett självmordsuppdrag för Jack, men det är inte hans liv som ligger i potten utan Jeromes. Det efter att delstaten tagit tillbaks möjligheten att dömma mördare till döden.

Innan rättegången startar får den sargade försvarssidan oväntad hjälp av den svarta advokaten Desiree DeBose kommer och erbjuder sina tjänster. DeBose har erfarenheter av rättegångar där hudfärg varit av betydelse tidigare. Till en början lite motvilligt, men efter hand mer energiskt börjar försvarsparet Jack och Desiree ta sig an fallet.

Det här är ett rättegångsdrama som med alla sina lager får mig att sitta som på nålar. Den här typen av rättegångsböcker förknippar vi kanske mest med John Grisham men här visar även en av de andra giganterna att han också behärskar genren. Efter att läst på lite så visar det sig att Baldacci är jurist och från södern samt skriver fantastisk så jag borde inte vara förvånad.

Förutom att det handlar om en rättegång så är det en historisk berättelse om rasismen i den amerikanska södern. En rasism som tyvärr finns kvar och under Trump även fått en ny legitimitet. Det finns en scen i den här boken när 4-5 män tränger sig in på Jacks kontor för att få honom att avsäga sig fallet. För enligt dom så borde ju inte en svart man få någon juridisk hjälp och definitivt inte från en vit man. Då tar Jack upp sin pistol och skjuter av över delen av den ena mannens öra. Nu är förvisso den här boken skriven långt innan attentatet på Trump, men säg inte att det inte finns kopplingar till dagens USA.

Som vanligt är det samhällsfrågorna som engagerar mig mer är själva rättegången, men så som den beskrivs blir den drivet i historien.

Tillsammans med Dennis Lehane och Michael Connelly är Baldacci en av de amerikanska spänningsförfattare jag uppskattar mest. Därför är det spännande när han kliver ur sin agent-med-koppling-till-makten roll och tar sig an en historisk skildring av samhället. Och som han gör det.

Som oftast är det Reine Brynolfsson som läser Baldaccis böcker och som vanligt håller uppläsningen samma höga kvalitet som innehållet.

David Baldacci visar upp den råa rasismen i slutet på 60-talets i amerikanska södern. Tyvärr är nog de historiska beskrivningarna i Processen aktuella även idag. Så välskrivet och gripande att jag tar till lagens högsta betyg, en femma.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg:

0

Tranorna flyger söderut: En gripande berättelse om livskamp och kärlek

Bo bor tillsammans med sin hund Sixten i ett hus i Jämtland. Förutom besök från sin son och från hemtjänsten så är det sällan någon som besöker honom. Dagarna går mest åt att blicka tillbaka på sitt liv och kämpa för att han ska få behålla Sixten. För sonen Hans tycker att pappa Bo börjar bli för gammal för at behålla honom. De långa promenaderna i skogen är ett minne blott. Att de tycker olika om hunden river upp en känslomässig ravin mellan far och son, samtidigt gör att Bo måste gå igenom sitt faderskap och hela sitt liv på ålderns höst. I sina tankar går Bo igenom sitt liv och framförallt kärleken till sin fru som tvingats flytta till ett demensboende. En sorg han inte riktigt kunnat ta in.

Det här är en lika gripande som tankeväckande historia om en mans sista tid i livet. Hans kamp, hans kärlek och hans rädslor. Som norrlänsk man som jobbat hela sitt liv på sågen så är det lättare att lägga energin på kampen att få behålla hunden än att laga relationen med sonen.

Vi får mestadels följa händelseförloppet ur Bos perspektiv. Men de insprängda logganteckningarna från hemtjänstpersonalen ger en lite annan sanning vilket ger historien en skärpa. Ridzén lyckas måla upp en levande bild av den svenska landsbygden, med dess natur och lokala karaktärer, vilket ger en stark känsla av plats och atmosfär. Hennes förmåga att skildra relationer och känslor på ett äkta och icke-sentimentalt sätt är en av bokens största styrkor. Äktheten och kärleken till frun gör att mina tankar far iväg till Fredrik Backmans En man som heter Ove. Nej, inte för att den här boken är speciellt rolig, utan för sättet hur en äldre mans kärlek till sin fru beskrivs. Men vördnad och värma. Det är så vackert.

Jag blir naturligtvis lite extra glad över förekomsten av mazariner i boken. Så fort det vankas fika så är det mazariner som vankas för gubbarna. Jag vet inte vad det säger om Ljudboksklubbens val av fikabröd, men jag tolkar det som att vi kan fortsätta med våra mazariner i så där 30-40 år till.

Sen måst jag stanna vid Lennat Jäkhels uppläsning. Han är verkligen Bo i den här boken. Det finns passager i boken som ger mig gåshud. Jag var tvungen och kolla upp. Jag har lyssnat på två böcker tidigare som Lennat Jäkhel läst, I hundarnas våld av Don Wislow och Den poetiska hunden av Tomas Arvidsson, båda belönade med femmor. Något som gör att Jäkhel klättrar upp överst på min uppläsarlista med tre femmor av tre. Sen kan man också konstatera att han har en förkärlek för litterära hundar.

 Tranorna flyger söderut är en finstämd och nedtonad historia om en mans kärleken till sin hund och sin fru. Jag tycker debutanten Lisa Ridzen tagit värmen ur En man som heter Ove och skapat något riktigt vackert. Jag lägger mig platt och delar ut en femma.

Uppläsare: Lennat Jäkhel

Betyg:

2

Pascal Engman och Johannes Selåker – Nomaden

Vi har kommit fram till 1996 i Skymningslandsserien. Samma dag som polisen Tomas Wolf begraver sin bror så fritas en känd nynazist vid en förflyttning från Norrtälje anstalten.

På Aftonbladet kämpar Vera Berg för sin heder som journalist och för att få slippa straffkommenderingen som webbredaktör. Så när hon hittar den fritagne nazisten skjuten i skogen ser hon det som en chans att komma tillbaka till papperstidningen. Samtidigt inser hon och Tomas Wolf att det är något som inte stämmer med fritagningen.

Det här är tredje boken om Wolf och Berg och deras två roller börjar sätta sig. Det är en tid när terrorister inte per definition var musliner och när vi hade aktiva nazister och en Rejvkommision. Man kan tycka att 1996 inte är så länge sen men om vi tar t.ex. synen på terrorister så blir den tydlig. Det är få i vårt samhälle som sätter likhetstecken mellan terrorism och IRA, ETA eller RAF utan allt handlar om muslimer.

Just att serien inte utspelar sig i nutid ger ytterligare en dimension till en enligt mig riktigt bra serie. Man ler och ibland fasas över små minnesbilder som kommer upp. Man hade ju till exempel inte tänkt på Stenbecks Hartbreak Hotell på länge.

Det känns som att de två huvudkaraktärerna börjar sätta sig nu i den tredje boken. Vera har sitt mål att komma tillbaka från avbytarbänken på webbredaktionen, en drivkraft som gör att hon bokstavligen kan går över lik och Tomas med sitt förflutna i nazistkretsar. Mitt emellan den travtokiga och ibland lite väl törstiga Zingo någonstans mitt emellan.

Nomaden kommer inte upp i samma klass som Till minne av en mördare som ligger på min topp 10 bästa böcker någonsin, men den är snäppet bättre är Skammens väg. Så en serie som håller väldig hög klass i min bok. En serie som uppläsare Malmsjö ser till att göra ännu bättre.

I Pascal Engmans och Johannes Selåkers Skymningslandsserie är vi framme vid 1996. Nomaden är minst lika spännande och välskriven som dom två första böckerna i serien och det vill inte säga lite. Det betyder ytterligare en femma i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

1

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑