I Paradis City har vi förflyttas oss in i en nära framtid. En framtid där Alex Schulman är ständig sekreterare och Kalifornien har brutit sig ut och bildat ett eget land. Men framför allt har vi i Sverige byggt murar så kallade No-go-zoner för att skydda övriga innevånare från de som bor där. Ett av de områdena är Järva utanför Stockholm där invånarna kontrolleras med särområdeslagar. Det är till Järva Sveriges inrikesminister beger sig på nationaldagen för att hålla ett tal. Allt som kan gå fel går fel, kravallstaket rivs, det blir upplopp och polisens prickskyttar skjuter civila. Mitt i det kaoset kidnappas ministern. Det blir en jakt på ministern ledd av den livvakten som ”tappade” henne. Men det är så mycket mer än bara en polisjakt. Vi får följa människor på båda sidan av muren. Det är en dystopisk framtid Lapidus visar upp i den här boken som just nu i coronatider tyvärr inte känns helt orealistiskt. I grunden handlar boken om segregation, att bygga fysiska och mentala murar, vi och dom. Det är sen dom små detaljerna i berättelsen som ökar trovärdigheten och klumpen i magen, som tex att butiksdöden har brett ut sig så man bygger ålderdomshem i det som var Kista galleria. Vi känner också igen språket från Snabba cash, det rappa med inslag av förortsslag, även det passar väl in i historien. Språket ställer också extra krav på uppläsaren Alexander Salzberger, en ny bekantskap för mig som jag tycker gör det riktigt bra.
Jens Lapidus är tillbaka med en dystopisk framtidsroman. I Paradis City har Sverige blivit ännu mer segregerat än idag, ett scenario som är lika skrämmande som boken är spännande. Det blir en mycket stark fyra för Lapidus.
Uppläsare: Alexander Salzberger
Betyg: