Den framgångsrika entreprenören Ulrika har somnat på soffan med datorn i knät. Hon vaknar mitt i natten av att ytterdörren står och slår och än värre, hennes treåriga son ligger inte i sin säng. 

Polisen drar igång en stor sökinsats, dock utan Reub Thelander som ligger hemma sjukskriven efter en operation. Det gör att Estrid Berg behöver kliva fram och ta ett större ansvar.

Det här är den fjärde boken i Höllviken serien och vi börjar känna våra poliser och miljön. Det gör att Reub inte behöver stå i bokens absoluta centrum. Men, lugn hon är med och hon både bråkar och är återhållsamt kärleksfull. 

Det som gör den här boken till den bästa i serien är de många vändningarna. Som recensent av deckare så funderar jag ofta på vad jag ska skriva i recensionerna under tiden jag lyssnar och ibland skriver jag ner några stödord. Den här gången hade jag skrivit ner ordet ”förutsägbar” när det var några timmar kvar. Det för att jag trodde jag löst gåtan. Men tji fick jag. Ny händelser och nya ledtrådar gör att historien vänder och jag får äta upp min tvärsäkerhet. 

Det här är en klassisk svensk deckarserie. En geografisk plats, en polisstation och stort fokus på relationer. Så för att sticka ut med sin serie krävs då något extra. Ja här har vi en icke-binär huvudperson, något som kanske hjälpte den första boken i serien att få uppmärksamhet. Men nu tycker jag att storheten är att serien är i takt med tiden och förbannat välskriven.

Det är, precis som de tre första böckerna Maria Lyckow som läser boken. En uppläsare som sällan gör en dålig insats och det här är inget undantag.

Timmen är slagen börjar med att att en treåring pojke försvinner från sitt hem en natt. De är de snygga vändningarna gör den till Linda Ståhls bästa hittills och belönas med en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Jag lärde känna Reub och Estrid i Linda Ståhls första bok i Möllviken serien. Så nu känns det som man har ett par nya vänner på middag. Jag gillar att få den känslan av en bok.
En flyktingförläggningen sätts i brand och när man tror att man räddat alla görs ett makabert fynd i brandresterna, ett dött spädbarn. Ett spädbarn ingen vill kännas vid. Kort där efter hittas en ung kvinna mördad. Precis när Estrid är påväg tillbaka till jobbet från en kort föräldrar ledighet råkar hennes man ut för en oprovocerad misshandel. Många saker som gör att det är mycket att göra på den lilla polisstationen i Vellinge.
Jag nämnde, jag recenserade Syndaren ska vakna, att jag gillar att trots att det skull kunna vara en klassisk svensk deckare är det inte det. Linda Ståhl vågar ta upp viktiga ämnen och hon gör det med rak rygg. Ämnen som mina fördomar säger är extra viktigt att ta upp och sätta in i rika områden som Höllviken. Precis som att det är viktigt att ta upp att allt inte är nattsvart i områden som Rosengård.
Tillbaka till boken. Den har precis som den första ett driv och jag älskar hur Reub och Estrid skaver lagom mycket.
Maria Lyckow har en röst och uppläsningsstil som passar den här berättelsen som handen i handsken. Det är en fröjd när man hittar en harmoni mellan författare och uppläsare.
Driv och spänning är det som präglar den andra boken i den välskrivna Höllvikenserien. Linda Ståhl tvekar inte att ta upp viktiga ämnen vilket gör att jag inte tvekar att ge Elden ska falna en glödhet fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

En hemmafru försvinner från sitt hem i Höllviken. Polisen blir inkallad och bit för bit nystas försvinnandet upp.
Så långt ser det ut som den klassiska svenska deckaren. Ett brott, en svensk småstad och en uppsättning poliser. Inget fel med det, samtidigt som det är en genre som det är svårt att sticka ut i. Så då behöver boken/serien något som sticker ut från mängden. Det har den här, för när poliskommissarien brukar vara en försupen man som gillar opera eller en ensamstående kvinna som försöker få livet att gå ihop så väljer Linda Ståhl polisparet Reub och Estrid. Det som sticker ut med det är att Reub definierar sig som icke-binär och Estrid är höggravid. Två saker som skaver lagom mycket i ett rikt område utanför Malmö. Samtidigt räcker det inte bara med normbrytande karaktärer, och nej en höggravid kvinnan är inte så normbytande, för att lyfta en bok.
Så då lägger vi till ett viktigt samhällsämne, mäns våld mot kvinnor. Men det fina med boken är att det är drivet i historien som är den stora behållningen. Författaren gör ingen stor sak av varken Reub könstillhörighet eller den viktiga samhällsfrågan vilket jag tycker är bra.
Måste också kommentera Maria Lyckow uppläsning som jag tyckte passade väldigt bra till boken. Den lyfte historien.
Syndaren ska vakna kan vid första anblicken se ut som en klassisk svensk deckare. Men genom att blada spännande karaktärer, viktiga frågor och framförallt ett bra driv i historien lyckas Linda Ståhl fånga mig och är väl värd sin fängslande fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg