Linda Ståhl – Elden ska falna

Jag lärde känna Reub och Estrid i Linda Ståhls första bok i Möllviken serien. Så nu känns det som man har ett par nya vänner på middag. Jag gillar att få den känslan av en bok.
En flyktingförläggningen sätts i brand och när man tror att man räddat alla görs ett makabert fynd i brandresterna, ett dött spädbarn. Ett spädbarn ingen vill kännas vid. Kort där efter hittas en ung kvinna mördad. Precis när Estrid är påväg tillbaka till jobbet från en kort föräldrar ledighet råkar hennes man ut för en oprovocerad misshandel. Många saker som gör att det är mycket att göra på den lilla polisstationen i Vellinge.
Jag nämnde, jag recenserade Syndaren ska vakna, att jag gillar att trots att det skull kunna vara en klassisk svensk deckare är det inte det. Linda Ståhl vågar ta upp viktiga ämnen och hon gör det med rak rygg. Ämnen som mina fördomar säger är extra viktigt att ta upp och sätta in i rika områden som Höllviken. Precis som att det är viktigt att ta upp att allt inte är nattsvart i områden som Rosengård.
Tillbaka till boken. Den har precis som den första ett driv och jag älskar hur Reub och Estrid skaver lagom mycket.
Maria Lyckow har en röst och uppläsningsstil som passar den här berättelsen som handen i handsken. Det är en fröjd när man hittar en harmoni mellan författare och uppläsare.
Driv och spänning är det som präglar den andra boken i den välskrivna Höllvikenserien. Linda Ståhl tvekar inte att ta upp viktiga ämnen vilket gör att jag inte tvekar att ge Elden ska falna en glödhet fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg