20 bästa uppläsarna

Näst efter frågorna om jordens uppkomst och huruvida gud finns tror jag frågan om vem som är den bästa uppläsaren av ljudböcker kommer.
Jag gjorde en sammanställning av de 15 bästa uppläsarna för 4 år sen så jag tyckte det var dags att göra en ny lista. För att kunna jämföra så har jag gått tillväga på samma sätt. Jag har lyssnat och betygsatt nästan 1400 böcker dom senaste 20 år sen. Så för att få ihop listan nere så har jag räknat ut ett medelvärde på betygen 1-5 för varje uppläsare.
För att det ska bli någorlunda rättvist så har jag dragit gränsen vid att jag måste lyssnat på minst tre böcker. I listan nedan ser ni placering, uppläsare, medelbetyg samt hur många böcker jag lyssnat på. Klicka på länken. Om du vill du se recensionerna till respektive uppläsare
Det ger följande lista.

1 Jonas Malmsjö 4,35 (46)
2 Viktor Åkerblom 4,33 (3)
3 Thomas Hanzon 4,30 (43)
4 Björn Bengtsson 4,11 (9)
5 Peder Falk 4,11 (9)
6 Peter Andersson 4,10 (21)
7 Stefan Sauk 4,05 (64)
8 Niklas Falk 4,00 (8)
9 Björn Granath 4,00 (6)
10 Jacob Nordenson 4,00 (3)
11 Maria Samuelsson 4,00 (3)
12 Ola Rapace 4,00 (3)
13 Shanti Roney 4,00 (3)
14 Christian Fex 3,89 (9)
15 Jan Waldekranz 3,88 (8)
16 Lo Kauppi 3,86 (14)
17 Tomas Bolme 3,84 (58)
18 Karin Alvtegen 3,83 (6)
19 Mattias Linderoth 3,82 (22)
20 Alexandra Rapaport 3,80 (10)

Om jag själv ska analysera listan så är jag inte särskilt förvånad att den även denna gång toppas av Jonas Malmsjö. Det, och listan i sig, speglar vilken typ av böcker jag lyssnar på och det är ju ingen hemlighet att Jonas Malmsjö ofta får dom mest populära böckerna att läsa.
Lite mer förvånad är jag över att Viktor Åkerblom ligger på en andra plats. Men om man tänker tillbaka på hans uppläsning av Shuggie Bain så fattar man det. Att Thomas Hanzon ligger på pallen beror till stor del på att jag är svag för böckerna om Evert Greens som han läser så bra.
Den observanta ser att listan endast innehåller fyra kvinnor. Det är inte bra men betydligt bättre än senaste listan då det bara var en. Det här är en fråga jag börjat tänka på de senaste åren och gör jag en ny lista om några år så hoppas och tror jag att fördelningen är jämnare.
Det här är kanske inte så vetenskapligt som det ser ut. Mina betyg bygger på en helhetsupplevelse av boken och uppläsaren så det gör ju att uppläsare som läser in ”bra” böcker gynnas på listan. Precis som uppläsare som inte läst in så många böcker. Så jag passade på att sammanställa en lista med de uppläsare som jag lyssnat mest på också.

1 Magnus Roosmann (88)
2 Reine Brynolfsson (82)
3 Torsten Wahlund (78)
4 Katarina Ewerlöf (73)
5 Stefan Sauk (64)
6 Tomas Bolme (58)
7 Jonas Malmsjö (46)
8 Anna Maria Käll (23)
9 Mattias Linderoth (22)
10 Peter Andersson (21)

Så dela gärna med dig av din lista eller varför inte skjuta ner min.

Laura Dave – Det sista han sa

Hannah är gift med Owen, Owen försvinner helt plötsligt i samband med ett tillslag mot företaget han jobbar på. Ganska snart visar det sig att Owen inte är den Hannah och andra tror.
Så vad gör man om den man är gift med inte är den man tror? Det är frågan hela boken kretsar kring.
Förutom Owen och Hannah har vi också Owens sextonåriga dotter Bailey. Så förutom spänning bjuds vi på beskrivningar av lite ovanliga relationer som dotter-styvmamma och dotter-morfar relationer.
Det var länge sen jag lyssnade på en bok med så många vändningar. Boken börjar vid Owens försvinnande och sen får vi små kortat tillbakablickar så vi bit för bit kan lägga pusslet. Sättet att berätta gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Spännande så det förslår.
Laura Dave är en ny bekantskap för mig men någon jag kommer att hålla ögonen på i framtiden. Det här han inte vara en one-hit-wonder. Måste också erkänna att jag var lite fundersam när jag såg att Lo Kauppi var uppläsare, men hennes uppläsning är fantastisk.

Det sista han sa är en oförutsägbar bok med hur många vändningar som helst. Laura Dave har skrivit så en spännande bok den inte går att lägga ifrån sig och blir belönad med en hemlighetsfull femma.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

Hans Rosenfeldt – Vargsommar

Hans Rosenfeldt är känd för att ha skrivit tv-serierna Bron och Marcella samt böckerna om psykologen Sebastian Bergman tillsammans med Michael Hjort. Nu står han för första gången på egna ben med serien om Haparanda. En stad han verkligen vördar i den här boken. Med korta inpass om hur den utvecklats och fungerar nu. Lite poetiskt blir då Haparanda betecknad som Hon, lite fint när man tänker efter.
Annars är det här en deckare som tar sin början med att polisen hittar en död varg. Ingen speciellt ovanlig i dessa trakter om det inte hade visat sig att vargen hade ätit rester av en människa. Detta makabra fynd kan snart kopplats till både död och knarkuppgörelser. Bara på grund av Haparandas geografiska placering så får deckaren ett internationellt anslag. Närheten till Finland är självklar men även Ryssland finns inte allt för långt bort. Det internationella sätter sin prägling på boken på ett intressant sätt.
Jag vet inte om jag var lite okoncentrerad i mitten på boken men jag hade lite svårt att hålla isär karaktärerna ibland vilken gjorde den bitvis lite seg. Men när det drog ihop sig till uppgörelsen i slutet så var spänningen tillbaka igen och det var svårt att sluta lyssna. Jag gillar Lo Kauppis ibland lite säregna röst, gör sig bra som fond till den här historien. Sen tycker jag att dom har lyckats fånga mycket av känslan i boken i bokomslaget, riktigt vackert.
Hans Rosenfeldt startar med Vargsommar upp en ny deckarserie. Den utspelar sig i Haparanda vilket sätter sin prägling på boken, spännande, internationell och välskriven gör att jag sätter en fyra i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Karin Smirnoff – Sen for jag hem

I den tredje och sista boken om Jana Kippo lämnar hon åter sitt Smalånger. Den här gången för att ställa ut sina lerfigurer i Fyllebataljonen i Stockholm. Det öppnar upp nya möjligheter men samtidigt kommer det förflutna ikapp.
I dom två första böckerna har historien berättats med ett antal tillbakablickar på uppväxten. I den sista boken bygger även en hel del på diskussioner med personer som inte längre lever. Något jag normalt har lite svårt gör men i den här boken känns det helt naturligt. I början av serien var jag lite skeptisk till Lo Kauppi som uppläsare. Men shit va fel det var. Hennes uppläsning har blivit bättre och bättre och är i den här boken fantastiskt. Att kunna skifta mellan norrländskan och bohuslänska utan att det känns konstigt är starkt.
I Sen for jag hem får vi fortsätta följa janakippo på hennes väg genom livet. Vi känner igen Karin Smirnoffs underbara språk som bara det ger boken en fyra.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

Karin Smirnoff – Vi for upp med mor

I den andra boken om Jana Kippo så har modren precis dött och hon och bror behöver resa norr ut för att begrava henne. I hennes hemby Kukkojärvi är Gemenskapen som håller by i ett järngrepp. Om du inte tillhör den kristna församlingen/säkten har man inte mycket i byn att göra. Att den bångstyriga janakippo vägrar att ställa in sig i ledet är inte så konstigt. Karin Smirnoff karga men målande språk är det samma som från den första boken, kanske ännu mer dialekt när handlingen flyttat norr ut. Det gör att det ställs ännu högre krav på Lo Kauppis uppläsning, något hon klarar med glas. Det är en njutning att höra henne läsa de här böckerna. Om man tittar på handlingen så händer det betydligt mer i den här andra delen. Kampen att rädda sin tvillingbror går vidare.
I Vi for upp med mor fortsätter janakippos kamp att rädda in tvillingbror. Karin Smirnoffs målande språk,lite bättre handlingen och Lo Kauppis uppläsning ger boken en fyra.
Uppläsare: Lo Kauppi

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

Det första som slår än när man börjar lyssna på Karin Smirnoffs bok är språket. Att kunna skapa en stämning bara genom att ändra på några stavelser, som att konstant prata om modren och fadren gör så mycket. Det ställer höga krav på uppläsare. Jag tycker Lo Kauppi gör en jättebra uppläsning. Samtidigt är det synd att man inte hittat en kvinnlig uppläsare med mer utpräglad norrländska, det hade troligtvis lyft boken ytterligare. Det här är en bok så långt från pastellfärger och tuggummipop man kan komma. Vid en första anblick är allt mörkt, kallt och eländigt. Men börjar men skrapa lite på ytan så upptäcker man en hel del godhet bakom misären. Jonakippo är en trasig människa som verkligen försöker göra rätt, försöker rädda de runt om kring sig och speciellt sin tvillingbror.
Jag for ner till bror speglar ett hörn av det här landet som känns väldigt avlägset. Samtidigt gör Karin Smirnoffs språk det så levande i all den mörka misären. En fyra för språket.
Uppläsare: Lo Kauppi

Mattias Edvardsson – Goda grannar

Vi börjar med att få veta att en mamma på Bråkmakargatan i Köpinge blir påkörd av en annan granne. Därefter nystas berättelsen om vad som händer före och efter olyckan upp igenom tre olika berättarperspektiv. Från maken Micke, grannen Jacqueline och hennes son Fabian. Historien hoppar fram och tillbaka i tiden och likt en rysk docka tar vi oss lager för lager in mot pudelns kärna. Det är ett mycket avancerat sätt att berätta historien på men funkar riktigt bra. Precis som i Edvardsson förra bok, En helt vanlig familj, så använder han sig av tre olika uppläsare för de tre berättarperspektiven. Något som gör det enklare att hänga med i historien.
Det här är en berättelse som visar hur rykten och skvaller kan krypa sig in i ett grannskapet som röta i trä. Vi vet att det ska gå åt skogen men inte exakt hur.
Jag har sett fram emot den här boken i två år. Det gläder mig att jag ännu en gång kunde bli överraskad, trots mina förväntningar.
Mattias Edvardsson bjuder återigen på ett nytt sätt att berätta en historia. Goda grannar är en spännande, läskig och fascinerande berättelsen just grannsämja. Betyg fem av fem för att han lyckas överraska igen.
Uppläsare: Magnus Roosmann, Lo Kauppi, Viktor Åkerblom
Betyg:

Helen Stommel Olsson – Den nakna flickan

Det här är en fruktansvärd historia om en flicka som går från ett helvete till något som kanske inte är så mycket bättre. Skulle du måla upp en skräckbild över en säckt med en dystopiskt ledare så skulle du måla upp en bild av Guds barn alias familjen. En sjuk pedofil som skickar brev till sina församlingar runt om i världen. Det här får ju Knutby att framstå som en kindergarten.
Som utomstående kan man inte förstå hur man kan bli manipulerad på det sättet.
Jag tycker historien är intressant, och skrämmande, så länge Viktoria, som huvudpersonen heter, är kvar i säkten. I andra halvan av boken tycker jag boken spårar ur, om man nu kan säga så om en sann historia. Det är naturligtvis inte lätt att säga hur man ska agera när man kommer ut från en säkt, men det måste finnas hur många andra jobb som helst förutom strippa. Jag retar mig lite på att författaren vill att vi lyssnare ska tycka synd om Viktoria trots att hon tar en massa dåliga beslut. Både vad det gäller sig själv och sina barn. Lo Kauppis uppläsning höjer boken.
Helen Stommel Olssons Den nakna flickan är en lika hemsk som fascinerande historia om en flicka som går ur askan i elden. Men trots att historien är sann så tycker jag inte den håller, blir bara en trea i betyg.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

Petra Holst – Jag släpper dig aldrig

Vem gör rätt, vem gör fel och varför? Det är frågor som ofta kommer upp när man lyssnar på Petra Holst bok. Den moraliska kompassen snurrar snabbare och snabbare desto längre in i boken man kommer. Anna är gift med den charmiga mäklaren David. När vi kommer in i historien är Anna sjukskriven för depression på grund av sin svartsjuka. Hennes barndomskompisar Isabel och Ellen gör var de kan för att stötta henne men när Isabel träffar David på en visning kompliceras historien. Någon form av attraktion uppstår, hur förbjudet det än är. Vi vet alla att man inte får vara otrogen med sin bästa kompis man, men är det verkligen så??? Den här relationsrysaren spelar på alla dom klassiska strängarna som kärlek, åtrå, vänskap, spänning och tillit utan att bli sliskig. Bara det att man inte vet vem bokens titel syftar på fören i slutet tycker jag säger en hel del.

Lo Kauppis lite svala röst passar perfekt till den här historien.

Petra Holst får en välförtjänt fyra för sin spännande, skrämmande och framför allt läskig bok Jag släpper dig aldrig.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Helen Stommel Olsson – Gangsterprinsessan

Oj, det här är en skrämmande, intressant, vidrig, rolig, gripande och hemsk historia om vidriga, kärleksfulla, roliga, ansvarslösa, kalla, tokiga och modiga människor. Vi får följa Sara som växer upp under vidriga förhållande i Göteborg. Hennes föräldrar super och knarkar, hennes pappa slår henne och i skolan blir hon mobbad. Att steget in i missbruk och kriminalitet inte är så stort för henne är inte så konstigt. Boken innehåller ruskiga historier om t.ex. när hon blir utkastad ur en bil av sin fasters man i Finland. Det tog henne 4 timmar att ta sig hem, då var hon 7-8 år. Men den starkaste historien är nog den när hon introducerades för amfetamin för första gången. Det var hennes egen mamma som ”matade” henne med en sked. Den efterföljande beskrivningen över hur underbart allt blev med drogerna i kroppen är lika intressant som skrämmande. Hur hon med amfetamin i kroppen började älska allt och alla och inte minst sig själv. Att det kom baksidor som att hon tappade halva sin vikt på sex månader, blev av med vårdnaden gör dina två barn bekom henne inte under det värsta rusen. Man lyssnar på boken med en stor klump i magen. Uppväxten är hemsk och man vet ju att det inte kommer att bli bättre. Att den kriminella världen är hård och kall är inget nytt, men att få se den ur en kvinnas perspektiv är intressant. Ja hon blir utnyttjad på de mest hemska sätt men hon är ändå inte bara ett offer. Sommel Olsson berättar den här historien på ett mycket trovärdigt sätt. Ibland kan man nästan känna stanken av en nerpissade lägenhet. Boken får en fyra men är väldigt nära en femma.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑