Kristina Ohlsson har kommit med sin andra bok antikhandlaren August Strindberg. Den här boken börjar med att han och grannens sjöbod brinner ner. Det blir början på något som utvecklas till ett morddrama på västkusten. Det här är en klassisk svensk deckare. Utspelas i en småstad, persongalleri med några poliser och några ”civila”, ett brott med kopplingar bakåt i tiden. Skriver du en sådan bok gäller det sticka ut på något sätt. Ohlsson gör det genom att skriva bra med driv. Har lyssna alla Ohlssons böcker om Fredrika Bergmans och framförallt Lotus Blues serien, och älskat böckerna. Därför har mina förväntningar på henne nya serie varit skyhöga. Nu två böcker in i serien är jag inte säker på om den uppfyller mina förväntningar. Oundvikligt att dra paralleller till Läckberg när en deckare utspelar sig på västkusten. Tycker även det fler likheter när det gäller uppbyggd av karaktärer och upplägg av historien. I Isbrytare tar Kristian Ohlsson med August Strindberg på nya äventyr på västkusten. Det här är en välskriven klassisk svensk deckare med driv som belönas med en fyra i betyg. Uppläsare: Martin Wallström Betyg:
Kristina Ohlsson är tillbaka efter Mios Blues serien och böckerna om Fredrika Bergman. Nu har hon startat på en ny serie om en man med det originella namnet August Strindberg. När sen handlingen utspelar sig i en liten ort i Bohuslän så går tankarna lätt Fjällbacka. Det är ramverket den nya serie av den väletablerad författaren startar med. Samma dag som Stockholmaren och den fd finansmannen August flyttar till Kungshamn så försvinner en kvinna spårlöst. Boken handlar om jakten på den försvunna kvinnan och August utmaning att försöka som utomstående ta sig in i ett litet samhälle. Historien böljar fram och tillbaka, det är först i slutet som gåtan hittar sin lösning. Något jag tycker Ohlsson är väldigt duktig på. Till skillnad mot hennes tidigare böcker så har hon sänkt tempot i den här historien, det gör att vi lyssnare hänger med bättre men det ställer också högre krav på författaren. En författare som är en mästare på det är Jørn Lier Horst. Kristina Ohlsson är tillbaka med en slow deckare i västkustmiljö. I Stormvakt har både intressanta person och miljöbeskrivningar och en historia som är spännande ända till slutet, stark 4. Uppläsare: Martin Wallström Betyg:
När Niklas Natt och Dags 1793 kom så kändes det som vi fått något nytt, deckare i Bellmanland. I den här har författaren tonat ner mordgåtan något och mer koncentrerat sig på människorna och miljöerna. Det är på både gott och ont, men den tappar lite av sin unikitet och blir ”bara” en historieroman. Men vill du vet hur det går för Cardell och Anna Stina Knapp tycker jag absolut du ska lyssna även på den här. Samtidigt behöver nog en tredje del i serien innehåll något riktigt spännande för att jag ska kasta mig över den.
Niklas Natt och Dags fortsättning på deckare-i-Bellmanland, 1794, känns som en lite tråkig kopia på 1793 och får bara en trea.
Dom flesta böcker har jag en klar uppfattning om vad jag ska skriva för recension och vilket betyg jag ska sätta, ofta redan innan boken är slut Men nu har det gått över ett dygn sen boken tog slut och jag vet inte forfarande vad jag ska tycka. Å ena sidan var boken svår att komma in i och hade en komplex historia och å andra sidan gillar jag böcker som sticker ut och inte följer den vanliga mallen. Ja, ni hör. Inte lätt det här. Ska man försöka hitta en liknelse så tycker jag boken påminner en hel del om Anders De la Mottes senaste senaste bok Höstdåd. Båda böckerna har en svärta i sig. Vi får följa ett antal generationer i en västsvensk by, brottet som boken bygger på är en mordbrand i början på 90-talet. Men trots att mordet är navet i historien så är det alla bihistorier som är det intressanta.
Ska jag ändå behöva knyta ihop säcken så får Christoffer Carlsson en fyra för sin bok Järtecken, mest för att den sticker ut och inte följer det vanliga mönstret.
Författare som vågar gå nya vägar ska alltid premieras. Att skriva en deckare i Gustav III miljö, är definitivt något nytt.
Boken har ett språk som gör att det känns som som man förflyttar sig till Stockholms skitiga gator i slutet på 1700-talet. Det är nästan omöjligt att inte dra paralleller till Per-Anders Fågelströms Mina drömmars stad även om den utspelade sig 70 år senare.
Boken börjar med att ett illa tilltygat lik hittas i vattnet utanför Södermalm. Där efter berättas historien sen ur fyra olika perspektiv.
Det känns som jag inte är ”först på bollen” vad det gäller den här boken. Den har hyllas av många. Jag kan hålla med om att språket är nyskapande, om man nu kan kalla gammelsvenska nyskapande. Jag håller med om att miljöbeskrivningarna är stundtals fantastiska. Man kan nästan känna hur kallt och fuktigt det är vid spinnrocken på Långholmen. Men…….för det finns ett men, det blir nästan lite för mycket av det goda. Språket och miljöerna överskuggar det mesta vilket gör historien är lite rörig. Så jag inte rycktes med i historien så blir betyget ”bara” en 3:a
Ett privatplan störtar i havet utanför New York efter endast 16 minuters flygning. En man och en liten 4 årig pojke överlever mirakulöst och tar sig i land efter 8 timmar. Det är den dramatiska upptakten på den här lite ovanliga boken. Efter det så ägnas hela boken att ta reda på vad som egentligen hände under den korta flygturen. Vi får också lära känna alla personer ombord, och då speciellt den överlevande konstnären Scott. Det här är en bok med många målande personbeskrivningar, något som man känner igen från Fargo som Hawley också har skrivit. Den fråga som hela tiden driver handlingen framåt är frågan om vad som egentligen hände i planet innan det störtade. Som lyssnare får vi ledtråd efter ledtråd var efter vi lär känna personerna. Men ibland kan jag tycka att vissa utläggningar blir lite väl långa. Men böcker som går utanför de vanliga mallarna tycker jag ska premieras.
I juli 2009 knuffas en man ut från sjätte våningen i ett hus i Stockholmsförorten Bredäng. Polisens mordutredning avslöjar att den döde mannen hade en böjelse för våldsamt gruppsex. I förhör säger ett av hans unga kvinnliga offer att en av förövarna är polis. Hon visar fram en tidningsbild. Polisen Jonas Trolle får en chock. Mannen på fotografiet är Göran Lindberg, Kapten Klänning, rektor på Polishögskolan, en förkämpe för jämställdhet som arbetat mot kränkningar och sexism.
Jakten på Kapten Klänning är en sann berättelse om ett unikt brottsfall. Aldrig tidigare har en så hög polischef varit misstänkt för så grova brott som Lindberg. Historien är som hämtad ur en kriminalroman: telefonavlyssning, hemlig spaningsgrupp inom polisen och en husrannsakan på Polishögskolan. Men här skildras också de traumatiserade offren vars liv förändrats för alltid.
Jonas Trolle är kriminalkommissarie vid Länskriminalens spaningsrotel i Stockholm.
Göran Lindberg dömdes 2010 till sex års fängelse för våldtäkt och grov våldtäkt.
Min kommentar: Man brukar ju ibland säg att verkligheten överträffar dikten . Det kanske man skulle kunna säga om den här historien också men jag tycker ordet överträffar känns fel att använda när kvinnor utnyttjas av en person som vi med våra skattepengar betalar för att skydda oss. När jag lyssnar deckare är det viktigt att historien känns trovärdig. Skulle jag lyssna en deckare där en av Sveriges högsta polischefer, som till det åker land och rike runt och föreläser som jämställdhet samtidigt går till prostituerade och utnyttjar minderåriga, skulle jag nog lägga boken åt sidan för att den skulle vara för overklig. Hur skulle man då reagera om man som polis ställs in för just ett sådan scenario kan man ju bara gissa? Jag har lyssnat på en hel del dokumentärböcker genom åren och den här skiljer sig från flertalet av dessa. Det för att författaren lägger in sina egna känslor. Att höra att de som jobbar med att utreda de här vidriga brotten tycker att det är jobbigt, på gränsen till outhärdligt, tycker jag bara är mänskligt och ger boken trovärdighet. Jonas Trolle guidar oss på ett omsorgsfullt sätt genom kalla spaningsnätter, billjakter, våndan att ta rätt beslut och det jobbiga att inte ens kunna anförtro sin närmsta chef vad man jobbar med. Beskrivningen av telefonsamtalet till just den närmsta chefen direkt efter Lindbergs gripande är en av bokens höjdpunkter. Martin Wallström gör en bra uppläsning av en bra bok.