Olle Lönnaeus – Dick Svenzons ärliga gröna ögon

Dick Svenzon är vad man skulle kunna kalla en riktig lirare. Allt som kommer ur hans mun är inte sant samtidigt finns det ändå ett gott hjärta innerst inne. Men även för en lirare kan det bli för mycket. Han har blivit avslöjad som en fejkskribent, blåst en gangster på en halv miljon och för dagen sänkt en flaska whisky. Så nu sitter han ute i sin båt med intentionen att avsluta sitt liv när mobilen ringer.

”Hej det är Alice, vi har en son”

Åtta ord som förändrar allt. Nu ramlar Dick ändå över bord och sjunker mot botten. Genom ett mirakel räddas han och telefonsamtalet gör att han har en mening med sitt annars miserabla liv. Att hitta sin vuxna son. Sökandet tar honom tillbaka till den barndoms gator han lämnat bakom sig.

Det här är en roman om denne rätt tragiska man. En man som hamnat där han via otur och framförallt via sina egna handlingar hamnat där han har. Vi får följa jakten på hans försvunna son. En jakt som går via vargar, rasister och barndomsvänner. Precis som alla Lönnaeus böcker så utspelar den i Skåne.

Jag tycket om den här typen av böcker om gubbar, oavsett om dom heter Jonny , Dick eller Mike. För det är inte den första gubben Lönnaeus skriver om, för vem kan glömma Mike Larssons rymliga hjärta.

Ibland kan historien kanske dra iväg, likt hundraåringen, och bli lite för otrolig. Men det får man ta.

Om man nu inte kunde få den uppläst på skånska, som jag hade föredragit, så är Reine ett bra val. Han gestaltar Dick bra.

Olle Lönnaeus har hittat ännu en udda och lite tragisk man att bygga en historia på. Dick Svenzons ärliga gröna ögon är roman om liv, död, vargar och viljan att ha ett sammanhang. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg

20 oktober, 2024 1

Olle Lönnseus – Vakthundarna

I den andra delen av serien om elitsoldaten Simon Olsson blir han indragen i ett mord på en journalist. Det är inte vilken journalist som helst, utan en som stått Simon nära. För efter att ha slutat som soldat har han gjort allt han kan för att han hålla sig undan, men det går så där. Speciellt när trådarna leder till en patriotisk grupp. Den här boken innehåller egentligen att jag gillar. Jag gillar Lönnseus sätt att skriva, mord, spänning, politik….. men. För det finns ett eller flera men. Boken fångar mig inte som jag trodde. Jag kommer flera gånger på att jag tappat tråden, vilket inte är något bra tecken. Jag märker också att jag saknar Lönnseus grå-bruna Skånebeskrivningar. För trots att superuppläsaren Malmsjö gör ett kanonjobb så saknar jag Christian Fex skånska i Lönnseus böcker.
Nu har har jag klagat nog. Det här var den svåra andra boken i en serie. Den första Gamen var riktigt bra och jag är övertygad att nästa bok i serien kommer hålla den klassen.
När Olle Lönnseus fortsätter serien om den fd elitsoldaten Simon är det något som saknas. Ja Vakthundarna är spännande, tempot är högt men det är något som gör att jag inte rycks med, så den här gången stannar betyget på en trea.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

17 november, 2022 0

Olle Lönnaeus – Gamen

Jag har lärt känna Olle Lönnaeus böcker genom hans lite kantstötta karaktärer alltid i en skånsk miljö. För att understryka det skånska så har merparten av böckerna lästs in av Christian Fex. Så med den bakgrunden så är det här något nytt. Ja, stora delar av handlingen utspelar sig i Malmö men historiens centrum är IS i Mellanöstern. Vi får följa den svenska SOG soldaten Simon. Han och hans vän och kollega Ahmed får i uppdrag att söka upp och döda den svenska IS-jihadister som går under täcknamnet Gamen. Insatsen misslyckas med följden att Ahmed avrättas. Enligt alla underrättelser elimineras Gamen men ändå får Simon syn på honom på en resturang i Malmö, eller…. Det här är en spänningsroman med med internationella vibbar, med Simon som en morden variant av agent Hamilton.
Jonas Malmsjö gör som vanligt en bra inläsning, men visst saknar man skånskan lite.
Olle Lönnaeus historia tar steget från att bara utspela sig i Skåne till Syrien i sin nya spännande och välskrivna bok Gamen. En stark och välförtjänt 4:a.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

6 februari, 2021 0

15 bästa ljudboksförfattarna

Alla har vi våra favoritförfattare. För dom flesta så skiftar det under årens lopp och beror mycket på vilken som är den senaste boken. Därför är det svårt att komma ihåg vad man tyckte om böcker man lyssnade på för 10 år sen.

Då jag har betygsatt mina nu över 1100 böcker de senaste 15 åren så har jag möjligheteten att ta fram min alldelse egen toplista. Så har jag nu sammanställt en lista med det författarna jag har gett högst betyg på min femgradiga skala. För att det ska gå att jämföra på ett bra sätt har jag satt gränsen att jag måste ha lyssnat på minst 3 böcker av författaren för att de ska få vara med på listan. Det gör att författare som jag bara lyssnat på en bok med och som fått betyget 5 faller bort. Bland one-hits-wonder hittar vi t.ex. Zlatan Ibrahimovic, Andy Weir, Malin Persson Gilito, Imre Kertész, Mattias Edvardsson m.fl.

När jag får frågan om favoritförfattare så brukar jag svara Michael Connelly eller Jo Nessbö, två författare som inte ens är med på min top 15 lista. Att hitta Stieg Larsson, Roslund Hellström och Dan Brown högt upp skulle jag nog kunna lista ut men det förvånar mig lite att hitta Camilla Läckberg på listan.

1. Stieg Larsson 5 (3)
2. Roslund Hellström 4,67 (6)
3. Dan Brown 4,57 (7)
4. Jeffrey Archer 4,5 (4)
4. Lena Ebervall, Per E Samulsson 4,5 (4)
6. Lars Kepler 4,43 (7)
7. Camilla Läckberg 4,38 (8)
8. Olle Lönnaeus 4,33 (6)
8. Jussi Adler-Olsen 4,33 (6)
10. Fredrik Backman 4,33 (3)
10. Kallentoft/Lutteman 4,33 (3)
12. Kristina Ohlsson 4,25 (8)
13. Jørn Lier Horst 4,25 (4)
14. Buthler & Öhrlund 4,23 (13)
15. Peter James 4,2 (5)

Nedan följer min analys över toplistan.

Phu va mycke gubbar. Bara två ensamma kvinnor och två kvinnor i författarpar, Lena Ebervall med Per E Samulsson och Alexandra Coelho Ahndoril som en bakom pseudonymen Lars Kepler. Att jag lyssnar på övervägande manliga författare är ingen överaskning men att det var så här llla var inte bra. Måste bli skärpning på den fronten hos undertecknad.

Nästan bara deckarförfattare. Endast Fredrik Backman och möjligtvis Lena Ebervall/Per E Samulsson och Jeffrey Archer kan räknas som annat än rena deckarförfattare. Även det ett förbättringsområde för att vidga sina vyer.

Går även att se en tydlig övervikt av svenska författare. Endast 5 av 15 på listan är utlänska. Det är lite förvånande för när jag tittar på en top 15 lista över vilka författare jag lyssnar mest på är 9 av 15 författarna utlänska. Men det är klart att en eller två lite sämre böcker drar ju ner snittbetyget.

Jag är övertygad att du som läser det här med största sannolikhet inte håller med mig om det här listan. Dela gärna med dig av din lista nedan.

Klicka på taggarna nedan för att komma tillovan nämnda författares recensionerna.

2 september, 2018 0

Olle Lönnaeus – Tiggarens hand

Så skönt att få återse Jonny Lilja, Eva och Gollum och andra lite kantstötta karaktärer. I medfångar, motgångar och ibland hopplöshet får vi följa med i och kring Malmö. Jag gillar hur Lönnaeus gestaltar dem och miljöerna. Om jag ska beskriva Lönnaeus språk är det första ordet som dyker upp i huvudet smutsigt. Det låter kanske inte så bra, men Olle skriver smutsigt. Det är ett språk som inte innehåller några pastellfärger, ett språk som är riktigt bra på att beskriva smärta i stort och i smått. Allt från en mor som förlorat en son till Jonnys osäkerhet när han är kär eller rädd. Men det innehåller också så glimtar av av humor, som när dottern frågar krögaren på den sunkiga pizzerian La Gondola om dom bara har burkchampinjoner pizzorna och får svaret att ”nä inte på dom utan svamp”. Vad det gäller historien så tar den sig avstamp i det mycket aktuella ämnet bilbränder. Boken börjar med att två unga killar från stadens utsatta delar sätter eld på en bil och det visar sig att det låg en tiggare i bilen. När andra tiggare försvinner riktas sökarljuset åt andra håll, speciellt då det visar sig att tiggaren höll ett smycke med en torshammare i handen. Jag tyckte under stora delar av boken att kopplingen med torshammaren kändes lite banal men även det får sin förklaring.

Slutligen måste jag hylla Christian Fex uppläsning. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite ovant med den breda skånskan första gången jag hörde hans uppläsning av Lönnaeus böcker. Nu skulle jag bli upprörd om någon annan skulle läsa in böckerna. Skön skånska, men även bra när han gestaltar stockholmska SÄPO män och libanesisk krögare. Som ni förstår gillar jag den här boken.

Uppläsare: Christian Fex

Betyg:

19 augusti, 2018 0

Olle Lönnaeus – En enda sanning

Vad ryms i ett liv och hur långt är vi beredda att gå för det vi tror på? Frågan ställs på sin spets när den misslyckade Österlenkonstnären Mårten Lindgren hittas mördad, hängande från en krok i taket. Det är mitt i natten och snöstormen ylar över den skånska slätten när Joel Lindgren hittar Mårten, sin far som han inte talat med på tjugo år, hängande från en krok i taket. På väggen har någon målat med röd färg: Ghadab Allah Guds vrede. När Säpo griper en misstänkt mördare får kriminalinspektör Fatima al-Husseini hålla i förhören. Hennes möten med den trosvisse Osama al-Din blir en psykologisk maktkamp om sanning och lögn, om gott och ont. Samtidigt börjar blodsbanden som Joel trodde sig ha huggit av att dra i honom. Vem var han egentligen, fadern som Joel alltid hatat? Fifflare, smugglare, misslyckad konstnär? Ju mer han tar reda på desto otydligare blir bilden. Finns det en enda sanning eller finns det flera?

Min kommentar: Om jag i min förra recension beskrev Håkan Nessers berättarstil i färgerna gråbrunt så sprakar Olle Lönnaeus berättarstil i brandgult. Jag vet inte om det beror på Christian Fexs uppläsning på bred skånska, men det förstärker säkert intrycket. Hans uppläsning är riktigt bra, speciellt hans byte av röstläge och dialekter.
Det här är en kriminalroman till skillnad mot Lönneus andra böcker. Men han behåller sitt värma sätt att måla upp bokens alla karaktärer. Så för er som ännu inte upptäckt Olles böcker, ni har något kvar i livet.

Uppläsare: Christian Fex
Betyg:

13 september, 2012 0