Året är 1762 och det flyter upp ett lik i Stockholm. Det vore inget uppseendeväckande med det om det inte hade varit ett engelskt sändebud hittas död i strömmarna utanför Drottningholm. Så just det liket skapar politiskt uppseende och oro.
Ute på Drottningholm återsamlas ensemblen på slottsteater under ledning av teaterdirektören Samuel Schönberg. Nytt för den här återsamlingen är att den unge fröken Amalia Lindecrona har med list och stor egen ambition tagit sig in i sällskapet. Hennes far hade skickat henne till Drottningholm för att ta sig in kungafamiljens närhet med förhoppningen att hon skulle hitta ett gott parti att gifta sig med. Men det är inget Amalia har något intresse av. Hon vill stå på scenen och vara i konstens centrum. Något hon får göra som Schönbergs assistent och en del i kören. Men när ett mord inträffar inne på teatern förvandlas de sköna konsternas värld till en brottsplats.
Om det engelskt sändebud skapade uppståndelse så är det inget mot vad en lik på en teater i slottets närhet gör. Händelsen hotar inte bara teaterns rykte, utan antyder också kopplingar till de politiska maktspel som utkämpas i kulisserna kring riksråd, diplomater och till och med drottning Lovisa Ulrika själv. När rykten börjar cirkulera om hemliga kontakter och politiska intriger dras Samuel och Amalia allt djupare in i ett nät av misstankar, där någon gör allt för att sanningen aldrig ska nå offentligheten.
Det här är en historisk deckare med kungahuset och Stockholm under 1700-talet som kuliss och spelplats. Det är svårt att inte dra paralleller till Niklas Natt och Dags 1793 serie. Det finns en hel del likheter då de båda rör sig i samma tid och samma geografiska plats. Skillnaden är möjligen att vi i Dubbelörnen är håller oss nästan uteslutande på slottsteatern och dess närhet.
En annan likhet är språket. För precis som i Jan Guillous Arn-serie, ovan nämnda 1793-serien och till viss del även Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström så har författarna skapat ett språk så att vi ska med ord och uttryck förflytta oss tillbaka i tiden. För det är naturligtvis inte så man pratade på 1100, 1700 eller 1800-talet. Men genom att krydda vårt moderna språk får vi en känsla att befinna oss på slottsteaterns kulisser. Jag tycker att Per och Herman gör det är snyggt för det är en svår balansgång för att det inte ska bli högtravande. Det är inte en språkkurs vi förväntar oss utan underhållning.
Jag gillar också att de får in politik som en kontrast till all kultur. Exakt var gränsen mellan vad som verkligen hänt och vad som är fiction är ingen jag kan reda ut då jag möjligen somnade till på någon historielektion i skolan. Men det är inte viktigt här, det är som sagt underhållning som står på schemat här.
Att läsa det här språket kan inte vara det lättaste. Då behövs en av de bästa och Martin Wallström är en av de som behärskar det. Jag är mäkta imponerad hur han tar sig an ord och uttryck som har stått och samlat damm ett par hundra år.
I Dubbelörnen löser en teaterdirektör och hans nya assistent mord i 1700-talets Stockholm. Per E Åsberg och Herman Lindqvist har slagit sina påsar ihop och levererar spänning i en historisk miljö. Jag delar ut en fyra i betyg.
Uppläsare: Martin Wallström
Betyg:
