15 år med Ljudboksbloggen – 2023, året då Ljudboksklubben tog fart på allvar

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2023.

När jag ser tillbaka på året är det svårt att inte tänka på Ljudboksklubben. Det var året då podden på allvar började hitta sin form och sin publik. Vi hade gäster som Pascal Engman, Mattias Edvardsson och Jens Lapidus, alltså författare som jag några år tidigare bara hade suttit hemma och lyssnat på.

Det var fortfarande lite surrealistiskt att plötsligt sitta mittemot människor vars böcker jag följt under många år.

Samtidigt försökte vi hela tiden hålla fast vid vår grundidé. Att prata om böcker vi själva tyckte om. Inte bara de största namnen eller de mest omskrivna titlarna, utan böcker som fick oss att känna att fler borde upptäcka dem.

En sådan bok för mig var Flykt av Emmy Walt. Jag minns att jag skrev till Peter Westberg direkt efter att jag hade lyssnat klart. ”Henne måste vi ha med i podden.” Och så blev det också.

Det är faktiskt en av de saker jag tycker allra bäst om med Ljudboksklubben. Att en bok man lyssnar på hemma i hörlurarna plötsligt kan leda till ett samtal med personen som skrivit den. Det är fortfarande ganska häftigt.

2023 var också året då min poddkollega Peter Westberg släppte Edda Headshot.

En gaming-feelgood om den äldre damen Edda som börjar spela dataspel.

Det låter kanske som en ovanlig idé, men det fungerade väldigt bra. Inspirationen kom från Silver Snipers, laget med äldre gamers som faktiskt finns på riktigt.

Och det var också tack vare den boken som Ljudboksklubben gjorde sitt första riktiga scenframträdande.

På releasefesten intervjuade jag Peter, uppläsaren Sofia Berntson, förläggaren Hans-Olov Öberg och hela gänget från Silver Snipers inför omkring 120 personer på Malmen i Stockholm. Se avsnittet från releasen här.

Jag minns att jag stod där och tänkte: ”Hur hamnade jag här egentligen?” Från att skriva recensioner hemma vid datorn till att stå på scen och intervjua människor inför publik. Det var en ganska häftig känsla.

Och så måste jag förstås nämna Jo Nesbø och Blodmåne.

2023 kom den trettonde boken om Harry Hole. När serien startade kunde nog ingen ana att den skulle hålla så länge och fortfarande kännas relevant.

I början av boken befinner sig Harry i Los Angeles och försöker mer eller mindre supa ihjäl sig när ett telefonsamtal från Oslo drar honom tillbaka till Norge.

Egentligen borde den klassiska försupne polisen vara en figur som känns uttjatad vid det här laget.

Men Jo Nesbø kommer undan med det.

För han skriver helt enkelt så förbaskat bra.

När jag ser tillbaka på 2023 så handlar det framför allt om möten.

Mötet med nya författare.

Mötet med publiken.

Och mötet mellan bloggen, podden och ljudboksvärlden.

Det var året då jag började känna att Ljudboksklubben inte längre bara var ett roligt sidoprojekt.

Den hade blivit en naturlig fortsättning på hela den resa som började med Ljudboksbloggen.

Årets ljudbok 2023

Flykt av Emmy Walt, uppläst av Lo Kauppi.

Vilken bok minns du starkast från 2023?

15 år med Ljudboksbloggen – 2022, året då Ljudboksklubben föddes

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2022.

Och när jag tittar tillbaka på året så är det egentligen en sak som sticker ut mer än allt annat.

Det var året då Ljudboksklubben föddes.

Tillsammans med författaren Peter Westberg startade jag podden med en ganska enkel tanke. Vi ville prata om ljudböcker som vi själva tyckte om. Inte för att vi måste. Inte för att någon bad oss. Utan för att vi älskar berättelser och ville dela den känslan med andra.

Ärligt talat hade jag ingen aning om vart det skulle leda.

Fram till dess hade jag framför allt skrivit om ljudböcker. Nu fick jag plötsligt möjlighet att prata om dem också, och ganska snart även med författare och uppläsare som jag själv hade lyssnat på i många år.

När Peter och jag summerade ljudboksåret 2022 var vi dessutom ovanligt överens.

Till minne av en mördare av Pascal Engman och Johannes Selåker var årets bästa bok.

Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig ännu längre än så. Den ligger fortfarande någonstans på min personliga topp 10-lista över de bästa ljudböcker jag har lyssnat på.

Det är en berättelse som lyckas kombinera klassisk spänning med något nytt och eget. Mörk, välskriven och otroligt svår att släppa. Och när Jonas Malmsjö läser händer det som så ofta händer när han står bakom mikrofonen. Berättelsen lyfter ytterligare en nivå.

2022 bjöd också på en av de bästa psykologiska thrillers jag har lyssnat på under senare år.

Det sista han sa av Laura Dave.

När Hannahs man Owen plötsligt försvinner lämnas hon ensam med fler frågor än svar. Vem var han egentligen? Vad har han dolt? Och hur väl känner man egentligen den person man delar sitt liv med?

Ju längre berättelsen går desto fler frågetecken dyker upp, precis på det där sättet som riktigt bra psykologiska thrillers ska fungera.

Dessutom gör Lo Kauppi en fantastisk inläsning som lyfter berättelsen ytterligare.

Och så måste jag förstås nämna Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist.

När det skulle utses vem som skulle ta över Millenniumserien efter David Lagercrantz var John ett av namnen som nämndes. Uppdraget gick till slut till Karin Smirnoff, men John hade redan skrivit stora delar av sin egen version.

Istället för att lägga manuskriptet i byrålådan arbetade han om det och resultatet blev Blodstormen-serien, med Skriften i vattnet som första del.

Med facit i hand känns det som att det blev något väldigt bra av den vägen också.

Att John dessutom läser in serien själv gör att man kommer ovanligt nära berättelsen. Jag har alltid haft en svaghet för när författare själva läser sina böcker, och här fungerar det väldigt bra.

När jag ser tillbaka på 2022 minns jag det framför allt som året då mitt ljudboksliv tog ytterligare ett steg.

Från blogg till podd.

Från recensioner till samtal.

Och från att skriva om böcker till att få diskutera dem tillsammans med författare, uppläsare och andra bokälskare.

Årets ljudbok 2022

Till minne av en mördare av Pascal Engman och Johannes Selåker, uppläst av Jonas Malmsjö.

Vilken bok minns du starkast från 2022?

15 år med Ljudboksbloggen – 2019, året då flera nya världar öppnade sig

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2019.

När jag tittar tillbaka på det här året inser jag att det var ett år då flera olika världar öppnade sig för mig. Nya författarskap, nya karaktärer och serier som skulle komma att följa mig under många år framåt.

Först måste jag börja med En perfekt storm av Leffe Grimwalker och Dan Buthler.

Det här var mitt första möte med antihjälten Alex Storm. Jag minns fortfarande hur golvad jag blev av det rappa språket, det höga tempot och den där ständiga glimten i ögat som gjorde att boken stack ut från mycket annat jag lyssnade på.

Det roliga är att jag inte förstod då hur stor den här världen skulle bli. Det som började med en enda bok har med åren vuxit till ett helt universum av karaktärer, sidospår och författare. Två av karaktärerna skulle senare utvecklas till Bamse och Ludde, skrivna av min framtida poddkollega Peter Westberg. Men det visste varken jag, Peter eller Leffe 2019.

Delar av Storm-gänget bokmässan 2023. Se hela avsnittet.

Ibland är det först i backspegeln man inser att man bevittnade början på något stort.

2019 var också ett starkt danskt år. Visst fortsatte Jussi Adler-Olsen att leverera böcker om Avdelning Q, men årets största danska upptäckt för mig var Kastanjemannen av Søren Sveistrup.

Det här är en sådan där bok som suger tag i en direkt. Mörk, tät och oerhört välkonstruerad. När Netflix-serien senare kom var det många som upptäckte berättelsen, men som så ofta gäller fortfarande den gamla sanningen:

Jag och Mattias Linderoth på Storytel Award galan 2024.

Boken är bättre. Särskilt när den läses av Mattias Linderoth, som gör ett fantastiskt jobb med att ge berättelsen liv.

Men vi måste också resa över Atlanten. För även om Styrkan av Don Winslow kom ut på svenska året innan så var det först 2019 som jag lyssnade på den.

Historien om den korrupte polisen Denny Malone i New York är rå, mörk och intensiv. Men det som verkligen lyfte upplevelsen för mig var Jonas Malmsjö.

Vissa uppläsare har en förmåga att få miljöerna att leva. När Jonas Malmsjö läser känns det nästan som om New York reser sig framför dig. Gatorna, makten, våldet och sveken blir påtagliga på ett sätt som få uppläsare lyckas med.

När jag ser tillbaka på 2019 så ser jag ett år fyllt av starka världar.

Årets ljudbok 2019

Kastanjemannen av Søren Sveistrup, uppläst av Mattias Lindroth.

Vilken bok minns du starkast från 2019?

Det inre hatet av Peter Westberg

Urban Ljungström bor i Sundbyberg utanför Stockholm. För några år sen misshandlades hans son till död, troligtvis på grund av att han var homosexuell. Kort därefter tog hans hustru, driven av sorg och desperation, sitt liv. Ingen dömdes för mordet på hans son men misstankarna riktades mot nynazistiska kretsar. Urbans förluster har lämnat ett stort tomrum i hans bröst, ett tomrum där önskan om hämnd börjat gro. När han får lite hjälp av sin granne Marta så börjar planen om att hämnas ta form och även utföras. En man tillhörande det nazistiska nätverket Nordfront i norra Uppland blir det första offret i den planen.

Mordet skakar om Nordfront som via hot anlitar privatdetektiven Sonja Richter för att få reda på vem som ligger bakom mordet. Motvilligt börjar hon jobba med fallet och snart korsas hennes och Urbans vägar. Frågan är bara vad hon ska säga till sin uppdragsgivare.

Det här är en spänningsroman med hat och hämnd i centrum. Hat och hämnd både hos offer och gärningsmän. För att Urban har ett driv på grund av sina förluster är inte så svårt att förstå. Men vad är det som driver högerextrema är också en fråga att nysta i. Något som gör att gränsen mellan offer och gärningsman suddas ut.

Alla spänningsromaner med självaktning bör ha en IT kunnig side-kick, ala Lisbet Salander. Då det är Peter Westberg som har en förkärlek för äldre damer så utgörs hon i den här boken av en polske rullstolsburne grannkvinnan. Hon pratar knackig svenska men har både kunskap och kontakter för att bedriva ett mindre anfallskrig.

Att även har två huvudkaraktär i form av Sonja och Urban som båda försöker bekämpa de onda högerextrema krafterna, på lite olika vis, är intressant. Det är också kul att den gamle privatdeckaren Conny Erixon nämns i en bisats eller referensen ”Liknar någon semi-känd spänningsförfattare som gillar att posera i bubbelpool”, vem det nu kan syfta på???

Det är inte lätt att sticka ut med en spänningsroman av den här typen. Något som hjälper den här boken att göra det, förutom att mazariner nämns två gånger, är att den har två inläsare. Lo Kauppi tar hand om Sonja Richters perspektiv och den förträfflige Lars Winclair om resten. Det ger boken dynamik och funkar in mina öron riktigt bra.

När Peter Westerberg börjar på en ny serie får vi lära känna privatdeckaren Sonja Richter. Det inre hatet kretsar kring hämnd, nynazisms och saknad. Snyggt med två uppläsare det blir en fyra i betyg. 

Uppläsare: Lo Kauppi och Lars Winclair

Om jag slutar andas av Peter Westberg

Efter succén med uppsatsen om mannen som låg död i sin lägenhet i flera år, får vi nu följa Diana som tagit klivet vidare från tidningsvärlden till ett TV-team som dokumenterar Stockholms mest utsatta. Under sitt arbete möter hon Jennifer, en ung kvinna vars liv redan slitits itu av hemlöshet, missbruk och prostitution. Jennifers kamp griper tag i Diana som gör vad hon kan för att hjälpa, samtidigt som verklighetens hårda villkor gör sig ständigt påminda. Mitt i detta får Diana dessutom ett oväntat besked från Serbien, en person hon trott varit död i tjugo år lever. Något som omkullkastar hela hennes livshistoria. Parallellt kämpar vännen Amina med en hemlig relation som påverkar henne djupt.

Den här boken tar oss tillbaka till Sveriges utkant, en plats där mörkret ofta dominerar, men där små ljusglimtar känns desto mer betydelsefulla. Jennifers öde väcker starka känslor. Jag gläds åt hennes framsteg, men känner nästan frustration när hon gång på gång ändå fuckar upp det. Samtidigt är det just motgångarna som gör berättelsen så realistisk och tung. Livet på samhällets skuggsida är inte enkelt, och även stora insatser leder sällan till snabba vändningar.

Precis som i Ensammare kan ingen vara får vi ta del av två parallella historier. En i Stockholm och en i Serbien. Upplägget med olika inläsare, Sofia Berntson för Stockholmsdelen och Viktor Åkerblom för delarna från Serbien, fungerar bra även i den här boken och hjälper till att hålla historierna isär. Dock är Stockholmsdelen betydligt mer framträdande och, enligt min mening, också mest intressant. Det är nästa så att man skulle klarat sig utan Serbien delen. Ytterligare en sak som skiljer de två böckerna åt är att historien var betydligt tydligare i Ensammare-boken.

Det jag verkligen uppskattar är att Peter lyckas förmedla en allvarlig och engagerande ton genom hela boken. Kontrasten mot hans tidigare bok Torpedflickan är tydlig, men samtidigt glimtar hans humor till även här ibland. Som när han inte kan hålla sig borta från liknelsen med att Stefan Holm bygger lego. Det ger berättelsen en välbehövlig lätthet mitt i allt det svåra.

Sammanfattningsvis är detta en stark och berörande ljudbok som vågar gå på djupet med svåra ämnen. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien, som enligt uppgift ska bli ännu mörkare. Det bådar gott för alla oss som uppskattar realistiska och känslostarka berättelser i ljudboksformat.

Peter Westberg tar oss återigen med oss till Sveriges utkant. I Om jag slutar andas så korsas Diana och Aminas väg med den av livet kantstötta Jennifer och vi får uppleva båda mörker och ljus och medkänsla och svek. Jag gillar det här och delar ut en tonsäker fyra i betyg. 

Uppläsare: Sofia Bernston och Viktor Åkerblom

Betyg:

Torpedflickan av Peter Westberg

Bamse och Ludde lever, i alla fall på ytan, ett svenssonliv. Köpt ett hus i Upplands Väsby norr om Stockholm och precis adopterat den femtonåriga Linda. Svensson så det förslår om det inte var för hur de har försörjt sig under åren, nämligen som torpeder. Men när en rastlös Linda stöter på en plågoande från förr går saker snett och trots att Bamse och Ludde lovat varandra att lägga torpedandet på hyllan så måste de stå upp för sin dotter.

Nu visar det att denna plågoande inte är vem som helst utan Henning Neuwelts son. En rik man som inte bara är fascist utan också drömmer om att ta vid där Hitler slutade och bygga ett nytt, fjärde rike. Det Linda gjort mot Henning son gör att han och hans fru sätter in alla resurser för att hitta och döda Linda. I begreppet alla resurser menas här en mindre armé. Så hon och sina adoptivpappor får lämna svenssonvillan och fly. Allt utvecklas till en jakt genom Sverige. En jakt där flera spöken från det förflutna dyker upp efter vägen.

Det här är den 18 boken i Alex Storm serien och den första spinoffen om torpedbögarna Bamse och Ludde. Hade det inte redan suttit ett Storm-märke på boken så skulle det varit på sin plats med en varningstext om att boken innehåller stora mängder våld och sex. För oss som kan vår Alex Storm så vet vi att böckerna innehåller just det, i ett rasande tempo.

Det som har adderats till Alex Storm serien i och med den här boken är Peter Westbergs humor och underfundiga referenser. Mer om det nedan.

Jag vet att BTJ fick byta recensent för att den första var omnämnd i boken. Tyvärr har Ljudboksbloggen riktigt samma budget så jag får skriva den här recensionen trots att jag ”tror” jag förekommer minst två gånger. Först som patetisk gråhårig poddare och sen som dansbandskung. Nu vet jag inte om det påverkar mitt omdöme, uppåt, nedåt eller så är jag samma stenhårda recensent som jag alltid varit. 😀

Som poddkollega till författaren så är det ett potpurri av referenser jag känner igen. Men lugn, även om man inte känner Peter personligen så duggar referenserna lika tätt som regndropparna i Edinburgh. Normalt brukar jag skriva upp bra referenser medan jag lyssnar men här var det omöjligt. Men ska jag bjuda på en så får det bli ”Tjock, Gilbert Grape style”. När vi ändå är inne på liknelser och referenser så får jag lite Marvel-känsla över hur slutstriden utformas. Ja nu är det ju svårt att likna våra tjocka bögar med superhjältar men jag tror ni kommer förstå vad jag menar när ni lyssnar.

Det är Fredde Granberg som läser den här boken. Jag bjuder den som kan komma på en bättre uppläsare till den här boken på en mazarin. Bara hans inläsning av boken är värt hela entrépengen. 

Jag sympatiserar med Torpedflickan. Det kan inte vara lätt att ha de två tjocka torpedbögar Bamse och Ludde som pappor, eller så är det det. Peter Westberg håller inte igen på sex, våld, spänning och humor när han tar klivet in i Alex Storm-universumet. En fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Enammare kan ingen vara av Peter Westberg

En polispatrull blir kallade till en lägenhet på Södermalm i Stockholm. När de går in i lägenheten hittar de en man som visar sig legat död där i nästan fyra år. Hur är det möjligt att en man inte blir saknad av någon på så lång tid?

Diana studerar till journalist och har bara sitt examensarbete kvar. Ett arbete hon inte bestämt sig vad det ska handla om än. Efter en vinkväll med bästa väninnan Amina, som var en av poliserna som ingick i polispatrullen, så får hon höra om den döde mannen i lägenheten. Det blir inte bara startskottet för examensarbetet utan också för viljan att lära känna och förstå den ensamma mannen i lägenheten.

Den här boken bygger på en verklig händelse. Branimir, som egentligen heter något annat, har funnits och levt ett händelserikt om än något ensamt liv. I den här boken får vi lära känna honom lite bättre. Författaren Peter Westberg har gjort vad han kan för att få fram fakta om en man som väldig få kände och ännu färre saknade när han väl gick bort. 

Samtidig får vi också lära känna Diana som skriver uppsatsen, hennes stökiga bror och hennes kompis polisen Amina som hittade Branimir. Det gör att vi får två parallella historier i en. För att tydliggöra detta har man valt att använda två uppläsare. Viktor Åkerblom med sin trygga röst tar hand om Branimirs perspektiv och Sofia Berntson med sin lite mer riviga röst om Diana och Amina. Lika bra castat som genomförda inläsningar. Det är ett genidrag att använda två inläsare i den här boken och det lyfter en redan bra bok till att bli ännu bättre.

Grundhistorien och vad som händer följer i de stora dragen verkligheten. Men det är de små penseldragen, i form av dialogen, som ger den här historien dess värme och charm. Ett fantastiskt exempel är en date med en spelnörd vid namn Robert. Annars känner vi igen värmen och glimten i ögat från Peters Edda Headshot böcker.

Jag är extra glad att Peter fick in ord som stödkissa och mazariner i historien.

Det här är en, eller rättare sagt två, historier som berättas om ett viktigt ämne nämligen ensamhet. Allt har sin utgångspunkt i en tragisk död men historien berättas med sådan värme att jag smälter totalt. 

För att vara helt transparent här så driver jag podcasten Ljudboksklubben tillsammans med författaren Peter Westberg. Det kan kanske göra mig jävig när det kommer till betygssättning. Samtidig har jag recenserat flera av Peters böcker både före och efter att vi lärde känna varandra och anser mig, i alla fall själv, kunna bedöma böckerna objektivt.

Ensammare kan ingen vara bygger, tyvärr, på en verklig händelse. Peter Westberg berätta mycket vackert om mannen som låg död i sin lägenhet i nästan fyra år. Det här är en historia helt i min smak. Med risk för att bli betraktad som jävig så delar  jag ut årets första femma.

Uppläsare: Viktor Åkerblom och Sofia Berntson 

Betyg:

Peter Westberg – Edda Hotshot

Edda Holmberg, eller Edda Headshot som hon nu mer är mera känd som, gläds tillsamman med sina lagkamrater i Fragrz åt OS-platsen. Tänk att en så brokig skara människor kan kvala in till självaste OS. Så nu är det träning som gäller, trots att livet rusar på som vanligt. Edda fördjupar sin relation med Kaj samtidigt som hon tycker sig se suddigar. Hon som alltid sett så bra.

Isak får oväntade erbjudanden och rejäla överraskningar som gör att lagkapten behöver bli vuxen i en takt som han kanske inte tänk sig.

Men den här bokens huvudperson är lagets yngste medlem Andros. Hans pappa fortsätter, trots eller tack vare, den stora spelvinsten att supa och missköta sig. Något som tär på den unge Andros. Han brottas som alla högstadieelever att båda passa in och sticka ut. Allt samtidigt som allt blir svårare och svårare hemma. Så när en hjälpande hand sträcks ut så tar han den, trots att han innerst inne vet att det inte är bra.

Edda Hotshot är den andra boken om Edda, Isak och de andra e-sportlaget. Just för att det är den andra boken i serien så har den inledande euforin att boken om Edda är något nytt lagt sig och mer av en vardag har infunnit sig. Men vardag behöver inte vara fel. Jag gilla den varma känslan som omger boken. Ta Isak som exempel, en god människa som belönas med både framgång och annat, kanske just på grund av att han är snäll. Det gillar jag. Sen innehåller boken en hel del action och en och annan bad boy också.

Som vän till författaren så kan jag se var vissa episoder kommer ifrån. Lite som små, nästa osynliga, blinkningar. Som mazariner och inte dammsugare, synbutiken, SO läraren Lars Selander som bara pratar om vikingar, videohälsningen till förläggare Hans-Olov och min absoluta favorit när Edda behöver stödkissa innan hon går ut. Allt detta är saker som varken förstås eller uppskattas av alla. Men den som vet den vet.

Men för alla andra som inte förstår ovanstående referenser, ni behöver inte misströsta. För boken är full av småfinurliga kopplingar till populärkultur, Norrort i Stockholm, politik och livet i stort. Det är bara att slicka i sig. För det är just språket som är behållningen i den här boken.

Underbara Sofia Berntson ÄR Edda. Det är märkligt hur man på bara två böcker kan bli en karaktär. Jag har svår att just nu tänka mig någon annan Edda en Sofia.

Det har blivit vardag i Eddaland efter OS kvalet. Men det betyder inte att det att det är händelselöst och tråkigt. Peter Westbergs språk kryddar upp denna vardag ordentligt i Edda Hotshot. Så mycket att jag delar ut en träffsäker fyra.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg

Peter Westberg – Slaktaren från Sevilla

Samira Falkegrens liv har vänds upp och ner och den vendetta hon startat har ballat ur. Något som gör att människor i hennes närhet kommer i kläm. En av dom är Conny Erixson. Så tillsammans med Jack sätter hon ihop ett team för att rädda Conny innan det är försent.

Stjärnkocken Daniel Ponti har alltid drömt om att slå stort världen. Men den storslagna drömmen har ersatts av önskan att överleva. Att överleva Carlos Chavez.

Det här en direkt uppföljare till Gourmand som kom för något år sedan. I den förälskade i alla fall jag i den gammalmodiga Conny Erixson och den vidriga Carlos. Det som byggde dom karaktärerna var språket som beskrev deras egenheter och levene. Ett språk med många underfundiga formuleringar och roliga referenser. Ett språk som förstärktes av Fredde Granbergs uppläsning. Hans sätt att gestalta Carlos gör att man får rysningar. Allt detta känner vi igen och kärleken består.

Även om historien den här gången utspelar sig på en ganska begränsad tid så tycker jag jag storyn var tydligare i Gourmand. Men smaken är ju som baken, även om den är styckad och serveras på en talrik.

I Slaktaren från Sevilla är Carlos och Conny Erixson tillbaka. Jag tycker det är Peter Westbergs underfundiga språk som är behållningen. Tja, inte lika bra som Gormand men en fyra.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Peter Westberg – Edda Headshot

Edda har precis blivit änka och livet är väl inte toppen. Vardagen sniglar sig fram och spenderas mest i sällskap med pudeln Hendrix. Barnbarnet Isak är lagkapten för det framgångsrika e-sportlaget Fragrz. När han mot sin vilja får en vakans i sitt lag föds den tokiga idén att låta mormor Edda fylla den. Efter att ha provspelat använder hon en del av arvet efter sin make att köpa en gameingdator. När hon sen visar sig vara en naturbegåvning vad det gäller gaming så blir hon mot alla odds en del av laget.

Allt detta sammanfaller med att IOK tar beslutet att låta e-sport bli en del av OS. Så Fragrz tar sikte på att kvala in som Sveriges deltagare.

Så rent dramaturgiskt så är det här en klassisk idrottsbok där allt byggs upp mot den stora finalen.

Men den här historien innehåller så mycket mycket mer. Den innehåller kärlek, vänskap, svek och framförallt humor och feelgood.

Boken innehåller flera starka karaktärer med Edda i spetsen. Själv gillar jag även den unge kloka barnbarnet Isak.

Humor är bland det svåraste som finns tycker jag. Gränsen mellan asgarv och pajigt är hårfin. Jag tycker den här boken har en hel del Ove, Benny och Stay Metal över sig. Humor med värme. Något jag gillar.

Sofia Berntson gör en suverän inläsning av den här lite udda boken. Då persongalleri spänner från 80-åriga Edda till unge Isak och många dialoger så får hon verkligen jobba och som hon gör det. Jag tycker hon verkligen lyckas betona fantastisk speciellt när Edda är skeptisk eller medvetet säger ironiskt fel. På det sättet förstärker hon humorn i boken.

När en Edda 80 år börjar spela dataspel uppstår magi och hon blir Edda Headshot. Peter Westberg har med humor, alvar och några hembakta mazariner skapat genren Gamingfeelgood, något som definitivt är värd en pricksäker fyra i betyg.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑