Mina vänner av Fredrik Backman

De flesta ser vattnet, några ser piren men det är inte många som ser de tre gestalterna på piren i en av världens mest kända målning. Den nästa artonåriga vindpinade själen Louisa ser inte bara ser de tre hon drömmer om att vara där på piren med dem. 

Det här är en berättelse om fyra vänner som gör allt för varandra. En av dom är den som målar tavlan och det är på piren de brukade hänga. Att Louisas och den världsberömda konstnärens vägar skulle korsas 25 år efter att tavlan målades är en slump, eller? Det gör att hon kommer att bli en av de fyra vännerna även om alla inte är i livet.

Mina vänner är en historia om vänskap, viljan att vara normal, önskan att vara fri men ändå höra till. Kort sagt en varm historia om livet. Då spelar det inte så stor roll att det inte är så trovärdigt att en tavla väcker så starka känslor för så många eller att boken blir lite seg någonstans efter hälften. För den beskriver hur ungdomarna kan både slåss, älska och sen skratta hejdlöst åt en prutt. 

Det är intressant att Backman valt att förlägga handlingen i ett icke namngett land. Inte ofta man ser det så tydligt så att den ska fungera nästan var som helst. Den enda gången man fick någon hint om den geografiska platsen är att den ligger flera tidszoner från Asien. 

Jag sitter med ett leende på läpparna och en varm känsla i bröstet när jag lyssnar på den här boken vilket är ett bra betyg.

Spännande att det är Philoméne Grandin som läser den här boken. Hon är nog mest känd för att läsa barnböcker. Men just det kan vara bra här, för boken är rätt barnslig. På ett fint sätt. 

Fredrik Backman är tillbaka med en fin roman om vänskap eller om konst eller möjligen bara förmågan om att skratta åt en prutt. Det är inte så lätt att beskriva Mina vänner, men den lämnar en med en varm känsla efter sig och det är inte illa. Jag ger den en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Philoméne Grandin

Betyg 

Sofia Rutbäck Eriksson, Sanam Gharaee -Glöm aldrig Tintin

Söndagen den 8 januari 2023 skulle 8-åriga Tintin ha umgänge med sin pappa Alexander. Ett umgänge som varken Tintin eller hans mamma Sanam ville skulle ske. Ett umgänge som slutade med att pappan dödade Tintin.

Boken börja med just den händelsen, en händelse som är det värsta som en förälder kan uppleva och en handling som är den värsta en förälder kan begå. Sen backar vi bandet till när Alexander och Sanam träffades, blev kära och skaffade barn som många i deras ålder gör. Men det här förhållandet skulle inte utvecklas som vanliga förhållanden. För trots att Alexander framstod dom en svärmorsdröm så började fasaden så sakta krackelera. Det började med småsaker och när Tintin föddes växte det till större saker. Alexander vill snart ta en paus i förhållandet och sakta glider Sanam och Alexander isär. Där hade historien kunna slutat.

Vi får ta del av hur Alexander utvecklas till en rättshaverist. Men framförallt får vi lära känna Tintin. Pojken som under åren, trots den psykiska misshandeln han utsätts för, blommar ut till en klok, snäll och omtänksam liten kille.

Det här är en jobbig bok att lyssna på. Det skär i hjärtat när man får höra vad Sanam blir utsatt för, men ännu jobbigare är det när den psykiska misshandeln drabbar Tintin. Den första gången jag grät i boken var när Tintin var tvungen att gå hem den första skoldagen för att hans pappa inte skrivit på papperna till skolan. Det kan uppfattas som en skitsak i allt som de blev utsatta för men det kändes.

Men boken är långt ifrån bara gråt. Jag skrattade rakt ut när han kallade Jimmy Åkesson för pungråtta eller när har resonerade hur barn blev till med sin mamma.

Glöm aldrig Tintin är en fantastisk hemsk och fin bok som får mig att gråta. Mamma Sanam och Sofia Rutbäck Eriksson berättar den sanna historien om pojken som blev mördad av sin pappa och vars mammas nu gör allt för att det inte ska hända någon annan. Jag ger boken en finfin fyra i betyg.

Uppläsare: Philoméne Grandin

Johanna Bäckström Lernby – Familjen

Något fint med litteratur är att man kan få inblickar i för en okända världar, påhittade eller verkliga. I den här boken är de tyvärr verkliga. Författaren tar oss med in i ett parallellsamhälle där svenska lagar inte gäller, eller i alla fall inte tas på alvar. Det är ganska lätt att skrika om hårdare tag och om inte galoscherna passa är det bara att packa och åka hem dit man kommer ifrån. För ja, personerna i de familjer som tas upp i boken har sina rötter i andra kulturer. Men att skrika så är att göra det lite väl lätt för sig, något boken tar upp på ett bra sätt.

Men hur ska då samhället hantera den här typen av grupperingar? För samtidigt som gruppen skyddar alla sina medlemmar, under parollen angriper du en angriper du alla, kan och får inte samhället bestraffa kollektivt. Ett sätt man har använt sig av är samarbete mellan myndigheter. För precis som andra out-law grupperingar vi den här gruppen gärna ta del av samhällets fördelar som bostadsbidrag och pengar från Försäkringskassan, men är inte lika pigga på att göra rätt för sig i andra ändan. Så det kan vara ett sätt, även om det kan betyda att oskyldiga i gruppen granskas extra hårt. Men om du håller dig inom lagens gränser ska det inte vara något problem. Sen visar Bäckström Lernebys granskning att alla inom grupp inte håller sig inom lagens gränser, vilket är problemet. Det hugger till i bröstet att höra om caféägaren som fått ”överta” en skuld från sin ex man. Jag tycket att men vi två tillfällen i boken kunde se det två världarnas vitt skilda tankesätt. Första när familjens överhuvud såg sig själv som problemlösare, någon som hjälpte och gjorde polisens jobb och andra gången när han blev häktad och åter igen tyckte att har som hjälpt polisen så mycket inte borde bli behandlad som en brottsling. Jag är övertygad att han verkligen trodde på det, men jag kan ju göra 99 goda handlingar som hjälper polisen men skulle jag göra en brottslig handling så kommer jag ändå bli dömd. Familjens logik må vara logisk inom gruppen men funkar inte lika bra utanför gruppen.  Jag har som sagt inte någon lösning på problemet men boken väcker insikter och tankar. Det här är en mycket skicklig granskning som balanserar på en tunn linje. För att granska kriminella, och speciellt med utländsk bakgrund, är ett minfält. Som journalist och författare kan du bli kritiserad och hotad från flera håll. Samtidigt är det så viktigt i ett rättssamhälle att vi har oberoende granskande journalister. Speciellt i skenet av det som nu sker i USA och på andra ställen i världen.

Johanna Bäckström Lernby har skrivit en viktig och intressant bok om ett svårt ämne. Familjen beskriver ett svårt ämne på ett balanserat sätt. En av de bästa dokumentär böckerna på länge, klar fyra.

Uppläsare: Philomène Grandin

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑