Det är rätt enkelt att förstå att den här boken utspelar sig sommaren 1985. Live Aid sommaren 1985. Skådeplatsen är Särsö i Roslagens skärgård. På denna Saltkråkeö har ett gäng ungdomar levt sina somrar så länge de kunna minnas. Denna sommar då dom ska bli 14 år blir inte som någon annan. Och det beror varken på att gänget börjar få smak på vuxenvärlden eller Live Aid.
En dag ska de fyra killarna ge sig ut till den mytomspunna och klippiga ön Svärtan. Där gör dom en otrolig upptäckt. På stranden hittar dom en fastbunden sjöjungfru. Inte en Daryl Hannah-snygg sjöjungfru som i filmen Splash utan en betydligt mer fisklik och läskig. Killarna bestämmer dig för att rädda sjöjungfrun och håller den sen gömd i en sjöbod.
De som känner mig vet att det ska mycket till för att jag ska svälja övernaturliga inslag i böcker och en livs levande sjöjungfru hamnar definitivt i den kategorin. Samtidigt är jag nyfiken och vill ge intressanta böcker en chans. Det finns sina likheter mellan den här och Låt den rätte komma in. Ja, det är stor skillnad på Blackeberg och en skärgårdsö och mellan vampyrer och en sjöjungfru. Men båda böckerna har tidsskildringar som i alla fall får mitt hjärta att slå lite extra.
Jag var 13 år sommaren 1985 och såg också fram emot Live Aid och var nog precis lika naiv och vilsen som Johannes och de andra i boken. Det gör att alla musik- och filmreferenser i den här boken sitter mitt i prick för mig. Jag tyckte också Somebody på Some great reward-plattan var världens bästa låt. Så med andra ord den här boken ligger helt rätt i tiden för mig. Men det är inte bara tiden och året 1985 som Ajvede Lindqvist fångar i den här boken. Även de första tonåren, dom osäkra, naiva och sökande åren.
Boken berättas ur Johannes perspektiv och det är hans tankar, rädslor och funderingar vi får följa. Han får reda på att hans föräldrar funderar på att skiljas. Något som skulle få hans värld att om inte rasa så i alla fall gunga rejält. Så med beskrivningar som avsaknaden av Yatzytäningar mot köksbordet fångar Ajvide Lindqvist vår medkänsla för Johannes.
Historien är också återberättad, dvs. Johannes tänker tillbaka och berättar historien med reflektioner på hur det var då jämfört med idag. Som t.ex. att det inte fanns några mobiltelefoner utan man fick snällt cykla ner till ångbåtsbryggan och se om kompisarna var med på båten.
Att det sen är författaren själv som läser boken ger en dimension till. John Ajvide Lindqvist är helt i klass med Håkan Nesser att läsa in sina böcker, och det vill inte säga lite det.
John Ajvide Lindqvist levererar en ordentlig dos 80-tals nostalgi i Sommaren 1985. Ja visst får vi lite övernaturligt men också en rapp dialog och mycket igenkänning så en fyra är på sin plats i betyg.
Uppläsare: John Ajvide Lindqvist
Betyg
ljudboksbloggen.com 
Lämna en kommentar