Katarina Wennstam – Döda kvinnor förlåter inte

En blodig ung kvinna hittas död på gården till ett hus på Södermalm år 1895. Det visar sig att kvinnan har försökt att göra abort, eller illegal fosterfördrivning, något som enligt det gamla namnet var förbjudet på den tiden. Kvinnans död gör att kvinnor från olika samhällsklasser i börjar knyta band med varandra.

Det är Hildur, dotter till portvakten, som hittar den döda kvinnan. Samma dag kommer Fredrika Nilsdotter till huset för att bli sällskapsdam i sin farbrors hem. I huset bor också änkan Olga Laurell och hennes tjänsteflicka som heter Edit Tapper. Tjänsteflickan är tystlåten och vi kan snart ana att hon bär på den stor hemlighet.

Då den döda kvinnan tillhörde de lägre samhällsklassen och det faktum att hon var kvinna lägger inte polisen två fingrar i kors för att ta reda på vad som hänt. Det är då de fyra kvinnorna i huset börjar samarbeta för att hitta sanningen. En hjälp är att Olga Laurells man var polis när han levde något som gör att hon har god insyn i polisarbete.

Vi som följt Katarina Wennstams genom Justitiaserie känner igen det stora samhällsengagemanget med fokus på kvinnors utsatthet. En utsatthet som verkligen inte var bättre för 125 år sen. Hade man inte vetat att boken bygger på tung research så skulle man kunna skrattat åt liknelsen mellan prostituerade och kloaksystemet, nämligen att båda fyller en viktig samhällsfunktion men bör synas så lite som möjligt. Men det är den typen av unken människosyn som sticker upp sitt fula tryne i den här boken när Wennstam sätter sökarljuset på det.

Men det här är inte bara en bok om kvinnor i slutet på artonhundratalet, det är först och främst en deckare och en förbaskat spännande deckare. Just att det inte är en polis, eftersom kvinnor inte fick jobba som polis på den tiden, gör historien intressant. Det blir också en polishistorisk lektion då till exempel fingeravtryck var något nytt.

Jag gillar den här boken och ser fram emot nästa i serien. Sen måste jag erkänna att jag tycker att det är lite väl ingående beskrivningar av kläder ibland, men vet att många gillar det.

Döda kvinnor förlåter inte är en historisk deckare. Men oavsett om hennes böcker utspelar sig i nutid eller vid förra millennieskiftet så känner vi igen Katarina Wennstams djupa kvinno- och samhällsengagemang. Jag tackar för spänning och ger boken en fyra

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg: