Bo bor tillsammans med sin hund Sixten i ett hus i Jämtland. Förutom besök från sin son och från hemtjänsten så är det sällan någon som besöker honom. Dagarna går mest åt att blicka tillbaka på sitt liv och kämpa för att han ska få behålla Sixten. För sonen Hans tycker att pappa Bo börjar bli för gammal för at behålla honom. De långa promenaderna i skogen är ett minne blott. Att de tycker olika om hunden river upp en känslomässig ravin mellan far och son, samtidigt gör att Bo måste gå igenom sitt faderskap och hela sitt liv på ålderns höst. I sina tankar går Bo igenom sitt liv och framförallt kärleken till sin fru som tvingats flytta till ett demensboende. En sorg han inte riktigt kunnat ta in.
Det här är en lika gripande som tankeväckande historia om en mans sista tid i livet. Hans kamp, hans kärlek och hans rädslor. Som norrlänsk man som jobbat hela sitt liv på sågen så är det lättare att lägga energin på kampen att få behålla hunden än att laga relationen med sonen.
Vi får mestadels följa händelseförloppet ur Bos perspektiv. Men de insprängda logganteckningarna från hemtjänstpersonalen ger en lite annan sanning vilket ger historien en skärpa. Ridzén lyckas måla upp en levande bild av den svenska landsbygden, med dess natur och lokala karaktärer, vilket ger en stark känsla av plats och atmosfär. Hennes förmåga att skildra relationer och känslor på ett äkta och icke-sentimentalt sätt är en av bokens största styrkor. Äktheten och kärleken till frun gör att mina tankar far iväg till Fredrik Backmans En man som heter Ove. Nej, inte för att den här boken är speciellt rolig, utan för sättet hur en äldre mans kärlek till sin fru beskrivs. Men vördnad och värma. Det är så vackert.
Jag blir naturligtvis lite extra glad över förekomsten av mazariner i boken. Så fort det vankas fika så är det mazariner som vankas för gubbarna. Jag vet inte vad det säger om Ljudboksklubbens val av fikabröd, men jag tolkar det som att vi kan fortsätta med våra mazariner i så där 30-40 år till.
Sen måst jag stanna vid Lennat Jäkhels uppläsning. Han är verkligen Bo i den här boken. Det finns passager i boken som ger mig gåshud. Jag var tvungen och kolla upp. Jag har lyssnat på två böcker tidigare som Lennat Jäkhel läst, I hundarnas våld av Don Wislow och Den poetiska hunden av Tomas Arvidsson, båda belönade med femmor. Något som gör att Jäkhel klättrar upp överst på min uppläsarlista med tre femmor av tre. Sen kan man också konstatera att han har en förkärlek för litterära hundar.
Tranorna flyger söderut är en finstämd och nedtonad historia om en mans kärleken till sin hund och sin fru. Jag tycker debutanten Lisa Ridzen tagit värmen ur En man som heter Ove och skapat något riktigt vackert. Jag lägger mig platt och delar ut en femma.
Uppläsare: Lennat Jäkhel
Betyg:
ljudboksbloggen.com 