Cecilia Sahlström – Barnsoldaten

När polisen i Malmö gör en razzia mot en grupp människohandlare så lyckas man frita ett antal kvinnor. Bland kvinorna i det nedgångna huset återfinns också ett barn, en 15 årig flicka från Nigeria.

Ärendet hamner på Rakel Vrede och Niklas Rödings bord. Det viktigaste blir att hjälpa den aggresiva och utåtaggerande flickan. Detta kräver att Rakel behöver sammarbeta, ned med Nikas och människohandelsgruppen. Inte hennes bästa gren men flickans öde är viktigare än Rakels tillkortakommande.

Ju mer de gräver i fallet dest större och fulare fiskar dyker upp. De som griptes vid en första razzian är bara toppen på det här gigantiska isberg. Vrede och Röding kämpar med att försöka ta reda på hur och varför flickan kom till Malmö, något som inte visar sig så lätt.

När flickan plötsligt försvinner ställs allt på sin spets.

Vi fick lära känna den innåtvända Rakel med klara autistiska drag i Irrvägar. Det är så skönt med en så klar och tydlig personlighet. De hon gör och tänker är väldigt förutsägbart. Därför blir det extra intressat när hennes värld ruskas om på det personliga planet. Jag vill inte spoila något men hon hon kommer att göra hoppsasteg i bokens sista kapitel.

Bokens team är människohandel, ett av de mest avskyvärda brottet vi har här i världen. Det för att det förstör människor i alla ändar. Men som jag sagt så många gånger, ett viktigt och starkt ämne räcker inte. Det gäller att ta sig an det göra något med det och det gör Cecilia. Jag måste erkänna att mina kunskaper om människohandel och Västafrika inte är på högskolenivå, men det spelar ingen roll för det är värmen och medmänskligheten som människorna i boken beskrivs som är det viktigaste.

Ja, att sen är boken är spännande är naturligtvis viktigt, men känns nästan som underordnat i det här fallet.

Lo Kauppi har gestaltat många starka karaktärer och passar perfekt för Rakel. Också spännande hur hon tar sig an Rakels bror Jakob med datorrösten.

Barnsoldaten är den andra boken om den lite kantiga polisen Rakel Verde. Jag älskar hur Cecilia Sahlström vågar att blanda viktiga ämnen med med starka karaktärer. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Ljudboksklubben – Gabriel Odenhammar

Veckans gäst är Gabriel Odenhammar. Han slog igenom i ung ålder när han axlade rollen som Håkan-Bråkan och succén var ett faktum.
I höstas släpptes självbiografin Det här ska han få faan för, där Gabriel berättar öppenhjärtigt om rollen som förändrade hans liv – på gott och ont.
Hur hanterar man den uppmärksamheten och hur pass rustade är branschen och föräldrarna? Gabriel blandar mörker och ljus, humor och svärta i sin biografi och vi diskuterar även processen att läsa in sin bok själv – något som kan ha gett mersmak.
Han berättar även om hur det är att arbeta som flygledare och om vägen till utgivning.

Ett fint, viktigt och intressant samtal väntar. Mycket nöje!

Mari Jungstedt – Det slutna rummet

En av Gotlands största turistattrationer är Lummelundagrottorna. När en kvinna hittas mördad inne i grottan precis innan turistsäsongen drar igång så är det alvaingt på flera plan.

Anders Knutas och hans kollegor får dock koncentrera sig på mordet på kvinnan. Kvällen innan hon hittades deltod hon på en guidad tur i grottan. Så frågan är hur kan någon bli mördad under en tur med andra människor utan att någon märker något? Är mördaren någon av de andra turisterna eller hur kom mördaren in i Det slutan rummet.

Det visar sig snart att det är inte första gången någon mördats i en grotta. Knutas gravida sambo hittar kopplingen till ett gammalt fall i Norrland som hon har svårt att hålla fingrna borta från, trots att hon är sjukskriven.

Det här är den 17:e boken om komisarie Knutas på Gotland. Jag var tvungen att gå igenom mina listor och såg då att jag lyssnat på de tio första böckerna. Men sen tappade jag tråden vilket är tolv år sen. Ändå var det inte svårt att komma in i gamla gängor. Knutas var sig lik, ja frånskild och Karin hade gått från kollega till sambo. Men annars var det mesta sig likt. Att kunna skriva på det sättet är troligtvis en anledning till att serien om Knutas är så populär.

I den 17:e bokan om Anders Knutas sker det ett mord i Lummelundagrottorna, i Det slutna rummet. Det är starkt av Mari Jungstedt att lyckas hålla en serie spännande så länge. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Ninni Schulman – Som vi lekte

12-åriga Mattias försvinner en sommardag 1982 från en by utanför Mora. Ett år går och spåren efter pojken är näst intill noll. Men Mattias mamma har inte gett upp, hon är fast besluten om att får reda på vad som hänt hennes son.

Till just den byn tar sig Ingrid Wolt sin tillflykt efter att hon kommit ut efter ett längre fängelsestraff hon avtjänat på Hinseberg. Som före detta polis är det inte så lätt att komma tillbaka till samhället. Efter att ha sökt ett otal ”vanliga” jobb så bestämmer hon sig för att starta upp Siljans Spaningsbyrå och hennes första uppdrag blir att försöka hitta Mattias.

Det här är en blanding av deckare och historisk roman. Det var en trend vi såg 2023 att förlägga deckarhandlingen i förfluten tid. Vi såg Döda kvinnor förlåter inte från slutet på 1800-talet, En instängd man från 1950-60-talet och Dancing Queen från slutet på 1970-talet. Oavsett tid så gillar jag när man adderar dimensionen tidsanda i deckaren.

Historien är uppbyggd så att vi vet att Mattias försvunnit och sen backar vi tillbaka och får lära känna honom, hans vänner och hans värld. Det är en ung pojke som är lätt att tycka om.
Ninni Schulman har i den här boken skapat en intressant karaktär i Ingrid Wolt. En polis som suttit i fängelse, en mamman som fått lämna bort sitt barn, en kvinna som är på flygt från sitt förflutna.

Det är Mirja Turestedt ger röst åt Ingrid, Mattias och de andra. Något hon gör väldigt väldigt bra.

Utanför Mora försvinner en 12 årig pojke en sommar dag i början på 80-talet. Ninni Schulman bjuder på nostalg och spännande i Som vi lekte. Så bra så jag delar ut en fyra.
Uppläsare: Mirja Turestedt
Betyg:

Sara Strömberg – Skinn

Det var snart tretio år sen det fruktansvärda skedde. Det som i trakten går under namnet Slakten i Storlien. En pappa och två barn mördas i sitt hem samtidigt som mamman försvinner. Ett fall som fortfarande är olöst. Så att när Jämtlandsposten ska satsa på en True crime serie så är fallet självklart att ta upp. Så lokalreportern Vera Bergström tar sig an jobbet att skriva historien med all sin energi. Kanske lite för mycket energi. Men när hon börjar få vittring på vad som hände den natten på 90-talet så är det svårt att sluta. Spåren leder henne till jaktstugor, bilskrotar, storstadsförorter men framförallt runt om i och omkring Storlien.

Allt det samtidigt som hennes ensamma liv börjar få en vändning.

Trots dom stora framgångarna med Sly och Skred så är det här min första bok av Sara Strömberg. Så det blir ett test om boken klarar att stå på egna ben och det första testet klarar den. Det är inga problem att komma in i boken och lära känna och börja tycka om Vera. Även om hon inte är en karaktär som så gärna släpper andra människor in på livet. Något som gör henne till den till den fyrkantiga arbetsnarkoman hon är.

Jag gissar att jag inte är den första som kommer att tänka på Liza Marklunds Annika Bengtzon här. Inte bara för att det är en journalist som löser brotten utan för att det finns vissa likheter mellan Annika och Vera. Framförallt deras oräddhet.

Att koppla historien till ett gammalt olöst fall är kanske det mest klassiska svenska deckaregreppet. Så när man använder det som redan är gjort gäller det att göra det lite bättre än de som gjort det tidigare för att inte bli en blek kopia. Och Sara Strömberg levererar. Det här är bra. Något som förstärks av Katarina Ewerlöfs sätt att gestalta Vera och allt i historien.

Likt en jämtländsk Annika Bengtzon nystar Sara Strömbergs hjältinna upp det gamla fallet. Skinn är klassisk svensk deckare med alla ingredienser som gamla mord, överklass och svensk glesbygd. Snyggt berättat och en fyra från mig.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg

Ljudboksklubben – Magnus Roosmann

Veckans gäst är skådespelaren och inläsaren Magnus Roosmann, som tror sig ha någonnstans runt femhundra ljudböcker på sitt samvete.
Vi frågar hur allt började, hur det känns att rankas som en av de allra mest populära inläsarna – och huruvida man tar till sig av innehållet.
Men vi kan ju inte sitta ned med ett så välkänt ansikte utan att även ställa frågor om den långa karriären som skådespelare såväl på Dramaten som i diverse filmer och tv-serier.

Vi önskar er i vanlig ordning mycket nöje.

Per E Åsberg – Fångarna

Barndomsvännerna Johan och Fredrik har bestämt att smita lite tidigare från jobbet den här fredagen, då de ska åkat upp till Dalarna för att renovera en stuga. Någon dag innan har även en tredje barndomsvän Nono hört av sig och vill följa med. Nono har varit borta från Stockholm några år men ingen tackar nej till ett par händer till när det ska renoveras. Men trion kommer inte längre än till Husby, där de stannat och ätit, innan de blir utsatta för ett rånförsök. När det flyr hals över huvudet blir de indragna i ett gängkrig.

Det tre vännerna blir brickor i ett uppblåssande gängkrig, långt ifrån deras egen ”hemmaplan”. Frågor som vem man kan lita på och hur mycket är ett människoliv värt ställs. Även hemliheter får stor betydelse när vi får följa vännerna, gängen och polisen.

Det går att dra en del liknelser med Jens Lapidus Paradise City och Kallentoft&Luttemans Heroine i Herkulusserien. Båda böckern utspelar sig i ficktiva stadsdelar till skillnad från Fångarna, men rent geografiskt och mentalt är det ändå nära.

Jag är inte speciellt insatt i livet i Husby och Akalla, varken i freds eller krigstid, även om jag bara bor en dryg mil där ifrån. Så på det viset kan jag identifiera mig med Johan och Fredrik i boken. Två ganska anonyma och vanliga män som blir ilandsatta på månen, förlåt i Husby. Men dom skulle klara sig ungefär lika bra på månen. Den tredje kompisen Nono där emot simmar betydligt mer hemtamt i förortsvattet. Något de båda andra både har nytta av men också kan visa sig ha en del baksidor.

Det är väldig bra driv i den här historien. Oavsett om vi får följa de både gängen, polisen eller någon av vännern.

Det är kanske inte går att köpa en succegaranti genom att använda Jonas Malmsjö som uppläsare till den här typen av böcker, men inte långt ifrån. Jonas höjer en redan bra bok.

Tre barndomsvänner ska till Dalarna och renovera ett hus men kommer bara till Husby innan dom ofrivilligt blir fast i ett gängkrig. Per E Åsbergs Fångarna skildrar livet i förorten, nja, om än tillspetsat. Tätt, fartfyllt och en fyra från mig.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

Luciane Andrew – De extrema

Sverige, liksom många andra länder, är väldigt polariserade. Efter ett antal högerextrema attentat så går ett antal ungdomar och ett stort antal samfund i Stockholm samman för en stor ljusmanifestation mot all form av fundamentalism. Tanken är att med ett fackeltåg binda samman kyrkor, synagogor och moskéer.

Olga Lebedova Josefsson inser hoten mot fackeltåget så precis som i Utan gränser så går hon in som infiltratör. Den här gången bland de allra mest högerextrema.

Ganska snart finner Olga att det finns en dold finansiär i skuggorna. Någon som inte nöjer sig med att angripa ett antal oskyldiga demonstranter i ett fackeltåg. Här planeras aktioner som ska förändra samhället, i grunden.

Precis som i Luciane Andrevs första bok så är det aktuella strömningar i samhället som står i centrum. Om det inte är det externa ryska hotet så är det det intern hot från extremister. båda verkliga, läskiga och gör sig bra i bokform.

Vår smarta och lite kantiga hjältinna Olga sätter sig en en gång i en farlig situation genom att infiltrera en grupp som hotar nationen.

Det märks att psevdonymen Luciane Andrev har koll på strömningarna i samhället. Den kollen använder författaren sen för att väva en historia som både är underhållande och skrämmande.

Min nya favorituppläsare Sofia Pekkari gör en bra uppläsning.

I pseudonymen Luciane Andrev andra bok om Olga Lebedova är det politisk och religiös extremism som står i centrum. De extrema sätter på ett kusligt sätt fingret på vårt polariserande samhälle. Lägg till att det är spännande och jag sätter den fyra i betyg.

Uppläsare: Sofia Pekkari

Betyg:

Ljudboksklubben – Peter Hammarbäck

Veckans gäst är journalisten som 2023 gjorde storstilad debut med den vackra, underhållande och tänkvärda romanen Zoopojken. Peter Hammarbäck berättar om sin karriär, inspirationen till vad Westberg kallat för en djurparksfeelgood och svarar även på frågan: Hur pass lika är egentligen herr Hammarbäck och bokens huvudkaraktär Adam Vieri?
Vi diskuterar också hanteringen av respons från läsare och lyssnare och en hel del annat.

I vanlig ordning utlovar vi ett mycket trevligt och intressant avsnitt.

Luciane Andrew – Utan gränser

En svensk finansman utsätts för ett brutalt rån i sitt hem på Lidingö. Även om rånarna kommer över en stor del av finansmannens förmögenhet så är det inte pengarna som är anledningen till rånet. Det vet finansmannen och snart också polisen. Det är oligarken Ivan Fedchenkov som vill hämnas gamla oförrätter och ta sig in på den svenska marknaden. Just faktumet att Fedchenkov och andra oligarker vill köpa sig in i svenskt näringsliv är något svensk säkerhetstjänst är medvetna om och gör vad de kan för att motverka. En sådan åtgärd är att de placerat officeren Olga Lebedova Josefsson i Fedchenkovs närhet.

Samtidigt gör journalisten David Hermelin ett internationellt grävjobb för att ge upprättelse för en rysk kollega som mördads.

Den här boken utspelar sig innan Rysslands krig mot Ukraina, innan västvärlden började frysa oligarker och andra ryssars tillgångar. En tid som känns länge sen men då ska man komma ihåg att vändningen att använda ryskt kapital inom sport och näringsliv gick fort.

Det här är en påhittad historia, samtidigt kryddas den med verkliga händelser och personer som gör att den känns väldigt trovärdigt. För ja, en rysk affärsman har köpt in sig i ett aluminiumföretag i Sundsvall osv.

Då kommer vi in på elefanten i rummet. Boken är skriven under pseudonym och i baksidestexten kan vi läsa att personen bakom pseudonymen har jobbat inom Wallenbergsvären och även med politik och media, nationella och internationellt. Just detta kittlar. Både att inte veta vem det är samt att det ger tyngd till historien.

Vad det gäller historien så är den både snart och spännande berättad. Visst kan det finnas en del överdrifter som man får svälja, något man gärna gör samtidigt som man biter på naglarna.

När det kommer till bokens två huvudpersoner Olga och David så har dom väldigt olika bakgrunder. Den ena från ett arbetarhem i Oxelösund och den andra från överklassens Stockholm. Men idag väldigt lika i sina professioner. Kunniga, envisa och passionerade.

Att blanda spänning, politik och affärer, allt det som händer i samhället älskar jag. När det sen känns som man skulle kunna få höra om bokens händelser på ekot eller på nyheterna så är det riktigt bra.

Sofia Pekkari är en ny bekantskap för mig. Hon läser väldigt bra. Hjälper till att hålla mig som lyssnare lugn när hjärtat rusar. Det är lite ovanligt och modigt att använda en relativt okänd uppläsare till en debut. Men det är just den typen av grepp man gillar, speciellt när det blir så här bra.

I psevdonymen Luciane Andrevs debut får vi följa hur ryska oligarker försöker ta över svenska företag och infrastruktur, låter det tråkigt? Utan gränser är långt från tråkigt och ointressant, det ser vår hjältinna Olga till. Tätt, spännande och trovärdigt gör att jag sätter en fyra på betygstavlan.

Uppläsare: Sofia Pekkari

Betyg

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑