Sardonicus fyra visioner av Tony Fischier

En bilist ser en man hoppa från Älvsborgsbron och ringer skärrad till polisen som genast rycker ut. Att räddningstjänsten skulle hitta ett lik var de inställda på men kroppen de hittar saknar huvud och är inte samma man som hoppade. Det visar sig vara en av Sveriges rikaste män, den tillbakadragne oljemagnaten Jens Thymata. 

Dödsfallet och det förmodade mordet hamnar på Niklas Ragnviks bord. När han och hans grupp börjar gräva i Thymata bakgrund så kommer det upp att han varit utsatt för hot från miljöaktivister pga hans arbete. Men det som genererar mer intresse hos gruppen är ett köp av serieförlag som Thymata höll på att slutföra.

Ragnviks sambo, privatdetektiven Maxine Adlercrantz, hamnar genom sitt jobba i klassiskt triangeldrama när hon utreder en misstänkt otrohetsaffär. Något som gör att hon återigen hamnar i fara.

När flera mord som kan kopplas till Thymata så skruvas pressen på Ragnvik  och hans tema upp. Vi får följa mördarjakten genom Göteborg och seriernas värld.

Tro det eller ej är vi redan framme vi den sjätte boken i serien om Niklas Ragnvik. Redan i den första boken, Mannen som försvann, introducerades Ragnviks nemisis Kilroy som sticker upp sitt fula tryne i varje bok och den här är inget undantag? Ett inslag som ger böckerna en extra krydda och gör att böckerna hänger ihop.

Något som gör att i alla fall jag tycker så mycket om böckerna i den här serien är värmen och den mänskliga inställningen i polisarbetet som visas upp. För trots huvudlösa lik och andra hemskheter så sätter Ragnvik och andra en heder att behandla de misstänkta med värdighet. Något som gäller även för Ragnviks mer burdusa kollegor. Jag skulle inte kalla boken rolig men det finns fler avsnitt som är riktigt underhållande. Ett exempel är när poliserna Kask och Frid som ska stoppa en Tesla som kör mot enkelriktat. Även här visar poliserna empati mot pajsaren som kör den stulna bilen.

Precis som de andra böckerna i serien så är det Jonas Malmsjö som läser. Tror inte jag behöver säga så mycket mer, världklass.

Sardonicus fyra visioner är en lite krånglig titel på riktigt en spännande bok. Med den seglar Tony Fischier av de största när det kommer till moderna deckare med intelligenta historier och bra driv. Det blir en stark fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Brinnande Fenix av Axel Hellby

Efter en dundermiss på stora tidningen så är journalisten Robban ute i kylan. Så möjligheten att intervjua den världsberömda miljardären Olga Cutis kan vara en väg tillbaka han längtat efter. Han sätter sig på tåget till Berlin där hon ska inviga sitt stora prestigefyllda projekt. Robban får en första inledande intervju med Olga som han sen ska komplettera dagen efter den stora invigningen. Men den bir aldrig av då invigningen slutar i kaos och att Olga mördas inför öppen ridå. 

När Robban börjar gräva i Olgas förflutna och vad som har hänt så blir det riktigt farligt. Både för Robban själv och andra runt honom. Han hittar flera dolda hemligheter och det visar sig finnas dom som gör vad som helst för att dessa hemligheter ska hållas i de fördolda. Det är inte bara en bra story och ett framtida jobb som stor på spel här, Robbans liv ligger i en av vågskålarna.

Axel Hellby har mejslat fram en riktigt looser som huvudkaraktär. Inget jobb inga pengar och ett förhållande som inte blomstrar. Men Robert Grima är långt ifrån en bitter karaktär. Han kämpar på. Något som gör honom mänsklig och det är svårt att inte tycka om honom.  Då det här är första delen i en serie så kan jag avslöja att Robban överlever, trots att han är nere för räkning ett par gånger. 

Boken rör sig i gränslandet mellan journalistik, storfinans och forskning – ämnen som känns både samtida och relevanta. Lägg till att handlingen utspelar sig i Berlin och Stockholm så går det att påstå att boken är aktuell och modern. 

Boken är inläst av Martin Wallström som enligt mig läser in på tok för få böcker. För mig var den senaste med honom Crimetime vinnaren En bra man. 

I Brinnande Fenix få vi följa looserjurnalisten Robban. Axel Hellby leverera en modern deckare om makt, media och miljardärer. Det blir en fyra för bra driv. 

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

I skuggan av obelisken av Mia Lundström Charlot och Johanna Aaw

En ung kvinna blir knivmördad mitt bland folk på Place de la Concorde i centrala Paris. Kvinnan identifieras som den svenske läkarstudenten och småbarnsmamman Sara Persson som bor i Paris. Trots det fräcka tillvägagångssättet och att  mördaren inte lämnade ett spår efter sig så ser polisen det hela som ett vansinnesdåd. Tills de börjar titta närmare på den mördade svenskan. Vem var den som kallade sig Snövit hon skulle träffa, varför hade hon narkotikaklassade tabletter och en massa kontanter hemma och vart är hennes son?

Det blir kriminalkommissarie Eva Strid i Göteborg som lämnar dödsbudet till Saras föräldrar. Något som sen gör att hon blir inblandad i den franska utredningen tillsammans med Fabien Devaux. 

När Eva sen åker till Paris för att besöka en vän så upptäcker hon att det finns kopplingar till henne egna förflutna. Hon och Fabien börjar dra i trådar som leder till väl förborgade hemligheter och stora svek. Avslöjande som till och med kan visa sig vara farliga.

Det här är en deckare med internationell touch. Handlingen utspelar sig mestadels i Paris och lite i Göteborg. När det kommer till miljöbeskrivningarna så är det ändå Paris som sticker ut.

Själva historien rivstartar verkligen med mordet på Place de la Concorde. Vi får redan där veta en del om den mystiske mördaren. Att han blir upphetsad av själva dödandet mm. Sen tar berättelsen väldigt många svänger innan vi kommer fram till slutmålet. Inget fel med det, vem gillar inte vändningar i deckare. Det jag tänkte på var att historien innehåller väldigt många bihistorier. Gissar att det är för att förvirra oss så vi inte kan räkna ut lösningen, men de gör också boken rörigare. Men det kanske ska vara många pusselbitar i en modern pusseldeckaren?

Uppläsare Jessica Pellegrini har inte sovit på sina franska lektioner. Boken är full av franska namn som jag själv aldrig skulle kunnat få till. Jag kan också konstatera att just franska namn är svåra att komma ihåg. Det var några gånger jag fick tryck på paus och fundera vem som var vem. Men skyller det på att jag inte är van med franska namn, inget annat. 

I skuggan av obelisken är en ambitiös deckare med internationell touch. Mia Lundström Charlot och Johanna Aaw tar oss med till Paris där vi rotar i familjehemligheter. Spännande och jag delar ut en fin trea i betyg.

Uppläsare: Jessica Pellegrini

Betyg:

I vinet ingen sanning av Andreas Grube

Vinjournalisten Ramona Charles har näsa för två saker i livet, nyheter och vin. Nu har hon börjat följt upp rykten om att något inte står rätt till i vinbranschen. Någon tjänar stora pengar på att detta och alla trådar leder till en och samma person. Tyvärr får Ramona inte tag på honom, det är precis som om han gått i rök. Tills den dag han plötsligt dyker upp i hennes lägenhet, död, naken och med utskuren tunga.

Över en natt går hon från upphöjd journalist med ena handen på Stora journalistpriset till avstängd, jagad och utan någonstans att bo. Även om det tar emot så söker hon sig till sitt ex, fotografen Filip Mårelöw som hon både svikit och bedragit. Tillsammans fortsätter de att nysta i härvan.

Det här är vinjournalisten Andreas Grubes debut och första delen i vad man skulle kunna kalla en vindeckareserie. Känns nytt och fräscht, lite som en Pino noir. Inte nog med att brottet sker i vinbranschen så är boken full av vin referenser. Ett nytt och kul drag.

Just det lekfulla gillar jag med den här boken. Det finns flera flirtar med både litteratur och populärkultur. Vad sägs om att Ramona har en poliskälla som heter Evert och deras mötesplats är kafé Ritorno i Vasastan. Nu heter polisen har inte Truut utan Olsson. Tittar man på omslaget så har det färg och formmässigt drag från Tarantino klassiken Pulp Fiction. Det finns fler, men dom får ni hitta själva.

Vår huvudperson Ramona Charles är en rätt hård person. Går inte och grämer sig över saker i onödan, är sällan rädd och har en moral högre än Kaknästornet. Som karaktär liknar hon Liza Marklunds Annika Bengtsson, två kvinnor som bokstavligen kan går över lik för en bra nyhet.

För att knyta ihop det lekfulla och glimten i ögat så är det Hanna Dorsin som läser boken. Det är min första bok med henne. Precis som när jag lyssnade på det första böckerna med Fredde Granberg så tog det några kapitel att tänka bort Ronny och Ragge. Här var det karaktärer från Grotesco som låg och skvalpade i början. Men så fort man kom över det så var det bara att njuta av en bra inläsning.

I vinet ingen sanning är något så ovanligt som en vindeckare. Andreas Grube har blandat en väl avvägd cocktail på lika delar spänning, journalistik och sin egen vinkunskap. Allt toppat med en gnutta glimten i ögat. Skål, jag delar ut en välsmakande fyra i betyg. 

Uppläsare: Hanna Dorsin

Betyg:

Tre flickor av Per Hellgren

Sommaren 1959 försvinner postkassörskan Vanda Eriksson i ett sörmländskt brukssamhälle. Vintern 1961 försvinner kontoristen Ebba Julin efter en kväll på danspalatset Lorry i Sundbyberg. Och på hösten 1965 går gymnasisten Anita Möller upp i rök efter att ha deltagit i en Vietnamdemonstration i Stockholm. Tre försvunna flickor, tre fall i tre olika tider.

Det här är Per Hellgrens uppföljare till En instängd man som var nominerad till Crimetime Awards årets deckardebut 2023 och var en bok jag verkligen uppskattade. Precis som den så känns det som att det är back-to-basic när det kommer till svenska deckare. Liknelsen med Sjöwall-Wahlöö har gjort ett flertal gånger och är relevant varje gång.

Den här boken är väldigt detaljrik när det kommer till miljöbeskrivningar. Nu kan jag inte tillräckligt mycket om hur det såg ut i Sundbyberg i början på 60-talet men efter den här boken så har jag inga problem att bilda mig en uppfattning om hur det såg ut i kvarteren som bara ligger ett stenkast från där jag jobbar idag. Bara det att Statspolisen som på den tiden satt i Kristineberg suckade när de var tvungna att ta sig ut till landet, till Sundbyberg alltså. Det säger en hel del. Måste också få föra till protokollet att jag också varit på Lorry som är det sista stället som Ebba Julin ses på, en så där 30 år senare.

Vad det gäller själva historien så är den snyggt berättad för att sträcka sig över så många år. Men bit för bit kommer vi närmare gåtans lösning.

Jag kan inte komma på någon bättre än Reine Brynolfsson som kan läsa in den här boken. Han gör den med lika delar pondus som glimten i ögat.

Tre flickor är en bok om tre mord under tre olika år på 50 och 60-talet. Per Hellgren kommer ännu en gång med är är en riktig kriminalroman som är lika snygg som spännande. Jag gillar det här och delar ut en klassisk fyra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

.

Timmen är slagen av Linda Ståhl

Den framgångsrika entreprenören Ulrika har somnat på soffan med datorn i knät. Hon vaknar mitt i natten av att ytterdörren står och slår och än värre, hennes treåriga son ligger inte i sin säng. 

Polisen drar igång en stor sökinsats, dock utan Reub Thelander som ligger hemma sjukskriven efter en operation. Det gör att Estrid Berg behöver kliva fram och ta ett större ansvar.

Det här är den fjärde boken i Höllviken serien och vi börjar känna våra poliser och miljön. Det gör att Reub inte behöver stå i bokens absoluta centrum. Men, lugn hon är med och hon både bråkar och är återhållsamt kärleksfull. 

Det som gör den här boken till den bästa i serien är de många vändningarna. Som recensent av deckare så funderar jag ofta på vad jag ska skriva i recensionerna under tiden jag lyssnar och ibland skriver jag ner några stödord. Den här gången hade jag skrivit ner ordet ”förutsägbar” när det var några timmar kvar. Det för att jag trodde jag löst gåtan. Men tji fick jag. Ny händelser och nya ledtrådar gör att historien vänder och jag får äta upp min tvärsäkerhet. 

Det här är en klassisk svensk deckarserie. En geografisk plats, en polisstation och stort fokus på relationer. Så för att sticka ut med sin serie krävs då något extra. Ja här har vi en icke-binär huvudperson, något som kanske hjälpte den första boken i serien att få uppmärksamhet. Men nu tycker jag att storheten är att serien är i takt med tiden och förbannat välskriven.

Det är, precis som de tre första böckerna Maria Lyckow som läser boken. En uppläsare som sällan gör en dålig insats och det här är inget undantag.

Timmen är slagen börjar med att att en treåring pojke försvinner från sitt hem en natt. De är de snygga vändningarna gör den till Linda Ståhls bästa hittills och belönas med en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Åtel av Inger Scharis

När Charlie Graffs liv fallit samman flyttar hon hem till mamma i sin barndomsby. Att som polis behöva utreda en av samhällets stöttepelare för tjuvjakt på varg är tufft. När stöttepelaren kort efter domen fallit faller offer för ett vådaskott på en jakt börjar Charlie misstänka att händelserna hänger ihop. Under utredningen lär hon känna den före detta främlingslegionären Johan Nijpels. En udda fågeln som också är intresserad av sanningen. 

Boken har två stora huvudroller, Charlie och det lilla samhället. Charlie, eller Charlotte som hon heter, har varit tvungen att flytta hem och möta några av skoltidens plågoandar. Män som fastnar i sina roller de blev tilldelade, eller tog sig under skoltiden. Men skolgångens lekar har här bytts mot jakt. Också en ”lek” där makt och position i gruppen kan praktiseras.

Jag får erkänna att jag inte är speciellt intresserad av jakt, men kan konstatera att det är en bra sysselsättning om man vill komma undan med mord, något som är intressant för en spänningsroman.

Det här är en väldigt mogen debut som är välskriven och med snygga vändningar. Sen tycker jag inte den sticker den inte ut så mycket, trots att författaren slänger in en främlingslegionären för att röra om i byns gryta.

Det är Marie Richardson som med sin trygga röst för historien framåt.

Åtel är Inger Scharis spännande debut om polisen Charlie Graff. En bok om  jakt, svek men framförallt om relationer i ett mindre samhälle. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Nordanvind av Hannah A. Helseth

En man hittas död och nedfrusen av tre skidåkare på fjället utanför Lillehammer. Allt ser först ut som en tragisk olycka tills obducentens tittar ett kulhål i mannens rygg. Mannen är den välkända och framgångsrika företagsledaren Viggo Jensen som varit försvunnen en tid. Han lämnar efter sig en ung fru och två små barn. Både Viggo och hans fru visar sig bära på hemligheter.

På polisstationen i Lillehammer arbetar en ambitiöse och förbisedde kriminalkommissarien Tone Skuggen. Då ärendet med den döde första ser ut som en olycka får Tone åka på det. När det sen visar sig vara ett mord får hon fortsätta jobba med det och hon ser det som sin chans att bevisa sig på jobbet. Som sin partner får hon den erfarne Asbjørn Kjilde från Elverum. Tillsamman kämpar det omaka paret både för att hitta mördaren och mot att inte proffsen från Oslo ska ta över fallet. 

Det här är den fristående uppföljaren till Hannahs Dalens djup, ”En deckardebut som ger mersmak” som jag skrev i min recension om den och som återanvändes som en blurb på den här bokens framsida. Debuten var lovande men jag tycker den här boken har utvecklats till en riktigt klassisk deckare. En deckare med både nerv och bra miljöbeskrivningar som jag tycker sticker ut i en annars tuff genre. 

Jag började tycka om den lite kärve Asbjørn i den första boken. Han utvecklas här och sen lär vi även känna Tone. En ensam kvinna med ambitioner. Det finns en scen när hon förför en lastbilschauffören hon träffat på Tinder som är så fin och visar både hennes rädsla och hennes driv. Vi kan ana att vi har ett deckarpar här vi kommer få lära känna bättre framöver. Något jag ser framemot att följa.

Precis som den första boken är det Charlotta Jonsson. En uppläsare vi mest hittar på roman och feelgood hyllan. Något som möjligen ger den här deckaren ytterligare en dimension.

Hannah A. Helseth tar oss åter med på äventyr i den norska obygden. Nordanvind är en klassisk deckare i kargt klimat. Låter det tråkigt? Nä, det är spännande och värt en fyra i betyg.

Uppläsare: Charlotta Jonsson

Betyg: 

Död mans kvinna av Katarina Wennstam

Det är försommar år 1897 och Stockholm har bjudit in världen till världsutställning. Ute på kungliga Djurgården har sagolika paviljonger byggdes upp. Så när allas blickar är vända mot Djurgården så är det inte så många som ser teaterdirektören George Valentin faller mot sin död från Katarinahissen. En av dom få är ändå ser fallet Fredrika Nilsdotter som precis förvekligats sin dröm om att starta en detektivbyrå, om än i under ett manligt alias.

Trots att det är svårt att få ihop pengar till detektivbyråns alla utgifter så tar sig Fredrika sig an fallet med den döde teaterdirektören. Men hon gör det inte ensam. Till sin hjälp, om än in bakgrunden har hon sina udda samling väninnor.  Änkan Olga, sömmerskan Hildur och tjänsteflickan Edit, sammansvurna av en stor hemlighet. 

Det här är en spänningsroman där kvinnors rättigheter står i centrum. Precis som i den första boken i serien Döda kvinnor förlåter inte är spelplatsen Stockholm och tiden 1800-talets sista år. 

Boken är både spännande och lärorik. 

Jag tycker den första boken var lite väl svart eller vit emellanåt. Hårddraget så betyder det att de flesta kvinnor är kloka och driftiga och merparten av männen lata, sliskiga eller allmänt opålitliga. En balans som har blivit bättre i den här boken. Även det relativt långa beskrivningarna av kläderna har kortats. Kvar är en intressant historik berättelse. 

Som medlem i Storytel awards juryn i kategorin spänning så var jag med med och röstade dem här boken som vinnare med följande motivering:

”Storytel awards i kategorin Spänning går till en uppföljare som verkligen kan stå för sig själv. Den är till och med mer spännande än tidigare bok!

Med målande miljöbeskrivning och fascinerande tidsskildringar får författaren oss att förflyttas i tid och rum. Den gedigna researchen märks utan att redovisas. Författaren står på kvinnornas och de utsattas sida. Vi i juryn uppskattar det feministiska anslaget, som tyvärr är lika aktuellt idag som när boken utspelas.

Inläsningen är trygg och närvarande, vilket får ljudboken att kännas personlig.

Och vinnaren är Död mans kvinna av Katarina Wennstam inläst av Katarina Ewerlöf”

Precis som den första boken i serien så är det Katarina Ewerlöf som läser in den. Tryggt och närvarande. 

Katarina Wennstam fortsätter berätta om kvinnors förhållande i deckarform. Död mans kvinna utspelar sig slutet på 1800-talet och vi bjuds på en blandning av spänning , klänningar och Stockholmsmiljöer. Jag delar ut en fyra i betyg. 

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg: 

Ett evigt mörker av Carola och Mikael Ressem

Den pensionerade kriminalpolisen Birger Andréasson har hyrt sig ett hus i Idre för att få igång sitt skrivande. Hans son Patrik skjutsar honom och när han åker och handlar på byn får han bevittna ett gräl mellan en man och en kvinna. Samma kvinna dyker upp i Birgers och Patriks hus kommande natt, sönderslagen och hon berättar att hon har dödat sin man.

Detta gör att far och son blir indragna i byns hemligheter. Det står klart att det som händer idag har kopplingar till det hemska brott som skedde för tio år sen i huset Birger hyrt. Det blir inte mycket skrivet för Birger och Patrik får skjuta på sin hemresa till Gävle när de blir mer och mer inblandade i det som händer i byn.

Det här är en spinn-off på karaktärer från Ressems populära serie om ambulansförare Erik Sandström. En serie med ett hundratal delar, eller i alla fall 21. Själv tror jag mig bara lyssnat på någon av dem så har inte något att hänga upp karaktärerna på. Men det hindrar mig inte att tycka om Birger och Patrik. Det har skrivit många böcker om pensionerade poliser, så där sticker den här inte ut. Att Birger sitter i rullstol sticker ut lite. Det jag tycker är fint här är att det inte görs något väsen av det. Mest ett konstaterande, vilket är bra.

Jag tycker det här är en genuin svensk deckare, kan låta tråkigt, men så ska det inte tolkas. Alla böcker behöver inte vara en ett fyrverkeri av spänning och oväntade vändningar. Jag kan uppskatta när tempot inte är uppskruvat till max ala-Kepler. Den här boken lutar mer åt min favorit när det kommer till slow-crime, Jørn Lier Horst. Med andra ord, en genuin deckare.

Lika självklart som att påven har en rolig mössa är det Fredde Granberg som läser den här boken. Där slutar alla liknelser med påven, för Fredde gör detta med betydlig mer finess. Som vanlig.

När makarna Carola och Micke Ressem startar en ny serie så begär vi oss till Idre. Ett evigt mörker är en fint och förnuligt berättande historia om far och son Andreasson. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑