I vinet ingen sanning av Andreas Grube

Vinjournalisten Ramona Charles har näsa för två saker i livet, nyheter och vin. Nu har hon börjat följt upp rykten om att något inte står rätt till i vinbranschen. Någon tjänar stora pengar på att detta och alla trådar leder till en och samma person. Tyvärr får Ramona inte tag på honom, det är precis som om han gått i rök. Tills den dag han plötsligt dyker upp i hennes lägenhet, död, naken och med utskuren tunga.

Över en natt går hon från upphöjd journalist med ena handen på Stora journalistpriset till avstängd, jagad och utan någonstans att bo. Även om det tar emot så söker hon sig till sitt ex, fotografen Filip Mårelöw som hon både svikit och bedragit. Tillsammans fortsätter de att nysta i härvan.

Det här är vinjournalisten Andreas Grubes debut och första delen i vad man skulle kunna kalla en vindeckareserie. Känns nytt och fräscht, lite som en Pino noir. Inte nog med att brottet sker i vinbranschen så är boken full av vin referenser. Ett nytt och kul drag.

Just det lekfulla gillar jag med den här boken. Det finns flera flirtar med både litteratur och populärkultur. Vad sägs om att Ramona har en poliskälla som heter Evert och deras mötesplats är kafé Ritorno i Vasastan. Nu heter polisen har inte Truut utan Olsson. Tittar man på omslaget så har det färg och formmässigt drag från Tarantino klassiken Pulp Fiction. Det finns fler, men dom får ni hitta själva.

Vår huvudperson Ramona Charles är en rätt hård person. Går inte och grämer sig över saker i onödan, är sällan rädd och har en moral högre än Kaknästornet. Som karaktär liknar hon Liza Marklunds Annika Bengtsson, två kvinnor som bokstavligen kan går över lik för en bra nyhet.

För att knyta ihop det lekfulla och glimten i ögat så är det Hanna Dorsin som läser boken. Det är min första bok med henne. Precis som när jag lyssnade på det första böckerna med Fredde Granberg så tog det några kapitel att tänka bort Ronny och Ragge. Här var det karaktärer från Grotesco som låg och skvalpade i början. Men så fort man kom över det så var det bara att njuta av en bra inläsning.

I vinet ingen sanning är något så ovanligt som en vindeckare. Andreas Grube har blandat en väl avvägd cocktail på lika delar spänning, journalistik och sin egen vinkunskap. Allt toppat med en gnutta glimten i ögat. Skål, jag delar ut en välsmakande fyra i betyg. 

Uppläsare: Hanna Dorsin

Betyg:

Tre flickor av Per Hellgren

Sommaren 1959 försvinner postkassörskan Vanda Eriksson i ett sörmländskt brukssamhälle. Vintern 1961 försvinner kontoristen Ebba Julin efter en kväll på danspalatset Lorry i Sundbyberg. Och på hösten 1965 går gymnasisten Anita Möller upp i rök efter att ha deltagit i en Vietnamdemonstration i Stockholm. Tre försvunna flickor, tre fall i tre olika tider.

Det här är Per Hellgrens uppföljare till En instängd man som var nominerad till Crimetime Awards årets deckardebut 2023 och var en bok jag verkligen uppskattade. Precis som den så känns det som att det är back-to-basic när det kommer till svenska deckare. Liknelsen med Sjöwall-Wahlöö har gjort ett flertal gånger och är relevant varje gång.

Den här boken är väldigt detaljrik när det kommer till miljöbeskrivningar. Nu kan jag inte tillräckligt mycket om hur det såg ut i Sundbyberg i början på 60-talet men efter den här boken så har jag inga problem att bilda mig en uppfattning om hur det såg ut i kvarteren som bara ligger ett stenkast från där jag jobbar idag. Bara det att Statspolisen som på den tiden satt i Kristineberg suckade när de var tvungna att ta sig ut till landet, till Sundbyberg alltså. Det säger en hel del. Måste också få föra till protokollet att jag också varit på Lorry som är det sista stället som Ebba Julin ses på, en så där 30 år senare.

Vad det gäller själva historien så är den snyggt berättad för att sträcka sig över så många år. Men bit för bit kommer vi närmare gåtans lösning.

Jag kan inte komma på någon bättre än Reine Brynolfsson som kan läsa in den här boken. Han gör den med lika delar pondus som glimten i ögat.

Tre flickor är en bok om tre mord under tre olika år på 50 och 60-talet. Per Hellgren kommer ännu en gång med är är en riktig kriminalroman som är lika snygg som spännande. Jag gillar det här och delar ut en klassisk fyra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

.

Timmen är slagen av Linda Ståhl

Den framgångsrika entreprenören Ulrika har somnat på soffan med datorn i knät. Hon vaknar mitt i natten av att ytterdörren står och slår och än värre, hennes treåriga son ligger inte i sin säng. 

Polisen drar igång en stor sökinsats, dock utan Reub Thelander som ligger hemma sjukskriven efter en operation. Det gör att Estrid Berg behöver kliva fram och ta ett större ansvar.

Det här är den fjärde boken i Höllviken serien och vi börjar känna våra poliser och miljön. Det gör att Reub inte behöver stå i bokens absoluta centrum. Men, lugn hon är med och hon både bråkar och är återhållsamt kärleksfull. 

Det som gör den här boken till den bästa i serien är de många vändningarna. Som recensent av deckare så funderar jag ofta på vad jag ska skriva i recensionerna under tiden jag lyssnar och ibland skriver jag ner några stödord. Den här gången hade jag skrivit ner ordet ”förutsägbar” när det var några timmar kvar. Det för att jag trodde jag löst gåtan. Men tji fick jag. Ny händelser och nya ledtrådar gör att historien vänder och jag får äta upp min tvärsäkerhet. 

Det här är en klassisk svensk deckarserie. En geografisk plats, en polisstation och stort fokus på relationer. Så för att sticka ut med sin serie krävs då något extra. Ja här har vi en icke-binär huvudperson, något som kanske hjälpte den första boken i serien att få uppmärksamhet. Men nu tycker jag att storheten är att serien är i takt med tiden och förbannat välskriven.

Det är, precis som de tre första böckerna Maria Lyckow som läser boken. En uppläsare som sällan gör en dålig insats och det här är inget undantag.

Timmen är slagen börjar med att att en treåring pojke försvinner från sitt hem en natt. De är de snygga vändningarna gör den till Linda Ståhls bästa hittills och belönas med en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Åtel av Inger Scharis

När Charlie Graffs liv fallit samman flyttar hon hem till mamma i sin barndomsby. Att som polis behöva utreda en av samhällets stöttepelare för tjuvjakt på varg är tufft. När stöttepelaren kort efter domen fallit faller offer för ett vådaskott på en jakt börjar Charlie misstänka att händelserna hänger ihop. Under utredningen lär hon känna den före detta främlingslegionären Johan Nijpels. En udda fågeln som också är intresserad av sanningen. 

Boken har två stora huvudroller, Charlie och det lilla samhället. Charlie, eller Charlotte som hon heter, har varit tvungen att flytta hem och möta några av skoltidens plågoandar. Män som fastnar i sina roller de blev tilldelade, eller tog sig under skoltiden. Men skolgångens lekar har här bytts mot jakt. Också en ”lek” där makt och position i gruppen kan praktiseras.

Jag får erkänna att jag inte är speciellt intresserad av jakt, men kan konstatera att det är en bra sysselsättning om man vill komma undan med mord, något som är intressant för en spänningsroman.

Det här är en väldigt mogen debut som är välskriven och med snygga vändningar. Sen tycker jag inte den sticker den inte ut så mycket, trots att författaren slänger in en främlingslegionären för att röra om i byns gryta.

Det är Marie Richardson som med sin trygga röst för historien framåt.

Åtel är Inger Scharis spännande debut om polisen Charlie Graff. En bok om  jakt, svek men framförallt om relationer i ett mindre samhälle. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Nordanvind av Hannah A. Helseth

En man hittas död och nedfrusen av tre skidåkare på fjället utanför Lillehammer. Allt ser först ut som en tragisk olycka tills obducentens tittar ett kulhål i mannens rygg. Mannen är den välkända och framgångsrika företagsledaren Viggo Jensen som varit försvunnen en tid. Han lämnar efter sig en ung fru och två små barn. Både Viggo och hans fru visar sig bära på hemligheter.

På polisstationen i Lillehammer arbetar en ambitiöse och förbisedde kriminalkommissarien Tone Skuggen. Då ärendet med den döde första ser ut som en olycka får Tone åka på det. När det sen visar sig vara ett mord får hon fortsätta jobba med det och hon ser det som sin chans att bevisa sig på jobbet. Som sin partner får hon den erfarne Asbjørn Kjilde från Elverum. Tillsamman kämpar det omaka paret både för att hitta mördaren och mot att inte proffsen från Oslo ska ta över fallet. 

Det här är den fristående uppföljaren till Hannahs Dalens djup, ”En deckardebut som ger mersmak” som jag skrev i min recension om den och som återanvändes som en blurb på den här bokens framsida. Debuten var lovande men jag tycker den här boken har utvecklats till en riktigt klassisk deckare. En deckare med både nerv och bra miljöbeskrivningar som jag tycker sticker ut i en annars tuff genre. 

Jag började tycka om den lite kärve Asbjørn i den första boken. Han utvecklas här och sen lär vi även känna Tone. En ensam kvinna med ambitioner. Det finns en scen när hon förför en lastbilschauffören hon träffat på Tinder som är så fin och visar både hennes rädsla och hennes driv. Vi kan ana att vi har ett deckarpar här vi kommer få lära känna bättre framöver. Något jag ser framemot att följa.

Precis som den första boken är det Charlotta Jonsson. En uppläsare vi mest hittar på roman och feelgood hyllan. Något som möjligen ger den här deckaren ytterligare en dimension.

Hannah A. Helseth tar oss åter med på äventyr i den norska obygden. Nordanvind är en klassisk deckare i kargt klimat. Låter det tråkigt? Nä, det är spännande och värt en fyra i betyg.

Uppläsare: Charlotta Jonsson

Betyg: 

Död mans kvinna av Katarina Wennstam

Det är försommar år 1897 och Stockholm har bjudit in världen till världsutställning. Ute på kungliga Djurgården har sagolika paviljonger byggdes upp. Så när allas blickar är vända mot Djurgården så är det inte så många som ser teaterdirektören George Valentin faller mot sin död från Katarinahissen. En av dom få är ändå ser fallet Fredrika Nilsdotter som precis förvekligats sin dröm om att starta en detektivbyrå, om än i under ett manligt alias.

Trots att det är svårt att få ihop pengar till detektivbyråns alla utgifter så tar sig Fredrika sig an fallet med den döde teaterdirektören. Men hon gör det inte ensam. Till sin hjälp, om än in bakgrunden har hon sina udda samling väninnor.  Änkan Olga, sömmerskan Hildur och tjänsteflickan Edit, sammansvurna av en stor hemlighet. 

Det här är en spänningsroman där kvinnors rättigheter står i centrum. Precis som i den första boken i serien Döda kvinnor förlåter inte är spelplatsen Stockholm och tiden 1800-talets sista år. 

Boken är både spännande och lärorik. 

Jag tycker den första boken var lite väl svart eller vit emellanåt. Hårddraget så betyder det att de flesta kvinnor är kloka och driftiga och merparten av männen lata, sliskiga eller allmänt opålitliga. En balans som har blivit bättre i den här boken. Även det relativt långa beskrivningarna av kläderna har kortats. Kvar är en intressant historik berättelse. 

Som medlem i Storytel awards juryn i kategorin spänning så var jag med med och röstade dem här boken som vinnare med följande motivering:

”Storytel awards i kategorin Spänning går till en uppföljare som verkligen kan stå för sig själv. Den är till och med mer spännande än tidigare bok!

Med målande miljöbeskrivning och fascinerande tidsskildringar får författaren oss att förflyttas i tid och rum. Den gedigna researchen märks utan att redovisas. Författaren står på kvinnornas och de utsattas sida. Vi i juryn uppskattar det feministiska anslaget, som tyvärr är lika aktuellt idag som när boken utspelas.

Inläsningen är trygg och närvarande, vilket får ljudboken att kännas personlig.

Och vinnaren är Död mans kvinna av Katarina Wennstam inläst av Katarina Ewerlöf”

Precis som den första boken i serien så är det Katarina Ewerlöf som läser in den. Tryggt och närvarande. 

Katarina Wennstam fortsätter berätta om kvinnors förhållande i deckarform. Död mans kvinna utspelar sig slutet på 1800-talet och vi bjuds på en blandning av spänning , klänningar och Stockholmsmiljöer. Jag delar ut en fyra i betyg. 

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg: 

Ett evigt mörker av Carola och Mikael Ressem

Den pensionerade kriminalpolisen Birger Andréasson har hyrt sig ett hus i Idre för att få igång sitt skrivande. Hans son Patrik skjutsar honom och när han åker och handlar på byn får han bevittna ett gräl mellan en man och en kvinna. Samma kvinna dyker upp i Birgers och Patriks hus kommande natt, sönderslagen och hon berättar att hon har dödat sin man.

Detta gör att far och son blir indragna i byns hemligheter. Det står klart att det som händer idag har kopplingar till det hemska brott som skedde för tio år sen i huset Birger hyrt. Det blir inte mycket skrivet för Birger och Patrik får skjuta på sin hemresa till Gävle när de blir mer och mer inblandade i det som händer i byn.

Det här är en spinn-off på karaktärer från Ressems populära serie om ambulansförare Erik Sandström. En serie med ett hundratal delar, eller i alla fall 21. Själv tror jag mig bara lyssnat på någon av dem så har inte något att hänga upp karaktärerna på. Men det hindrar mig inte att tycka om Birger och Patrik. Det har skrivit många böcker om pensionerade poliser, så där sticker den här inte ut. Att Birger sitter i rullstol sticker ut lite. Det jag tycker är fint här är att det inte görs något väsen av det. Mest ett konstaterande, vilket är bra.

Jag tycker det här är en genuin svensk deckare, kan låta tråkigt, men så ska det inte tolkas. Alla böcker behöver inte vara en ett fyrverkeri av spänning och oväntade vändningar. Jag kan uppskatta när tempot inte är uppskruvat till max ala-Kepler. Den här boken lutar mer åt min favorit när det kommer till slow-crime, Jørn Lier Horst. Med andra ord, en genuin deckare.

Lika självklart som att påven har en rolig mössa är det Fredde Granberg som läser den här boken. Där slutar alla liknelser med påven, för Fredde gör detta med betydlig mer finess. Som vanlig.

När makarna Carola och Micke Ressem startar en ny serie så begär vi oss till Idre. Ett evigt mörker är en fint och förnuligt berättande historia om far och son Andreasson. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Killer Queen av Denise Rudberg

Det är 1976 och det efterlängtade kungabröllopet står för dörren. Poliskommissarie Karin ”Kaiser” Johansson är ofrivillig ledighet efter de dramatiska händelserna som ledde till att en nära kollega tog sitt liv. Men efter att en kropp påträffas brutalt mördad i Ryssgraven utanför Kungsängen så blir hon återinsatt i tjänst. Hennes utredning leder via en farlig härva med mörkläggningar och konspirationer hela vägen till den yttersta makten.

I polishusets källare gräver Agneta Thorén vidare i arkivet och tar sig allt större friheter för att kunna stoppa den man hon fruktar mest av allt. Hon hittar politiska samband med Kaisers fall, och poliserna får all anledning att tro att mäktiga krafter vill stoppa utredningen.

Det är en stark trend att bygga spänningsromaner på verkliga händelser nu. En trend jag gillar. Är det sen en duktig författare som Denise Rudberg som håller i pennan blir det riktigt intressant. I det här fallet är det inte uttalat men visst har vi med en uppmärksammad kidnappningshistoria av en minister som det syftas på.

I den första boken i serien, Dancing Queen, tyckte jag författaren försökte lite för mycket med tidsmarkörer för att placera boken i 70-talet. Ett exempel i den här boken är att vi får veta att det kostar 50 kronor att parkera fel. Men jag tycker ändå att hon har tonat ner i den här, vilket jag gillar.

Karaktärerna tycker jag också börjar sätta sig. Både Karin och Agneta blir tydligare, var och en på sitt håll. Kort sagt ett kliv framåt.

Marie Richardson läser tyvärr inte så mycket nu för tiden. Förutom de två böckerna i den här serien så får jag backa till 2017 i min lyssningslista för att hitta hennes namn. Lite synd för hon är duktig.

Denise Rudberg försätter att beskriva det svenska 70-talet i deckarformat. Killer Queen bygger på verkliga händelser vilket jag gillar. Ett kliv uppåt från den första boken och jag delar ut en fyra. 

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Medaljmorden av C & J Reichard

En tidig morgon hittas en ung kvinna livlös i ett friluftsområde i Solna norr om Stockholm. Mannen som hittar henne, en läkare, kan konstatera att hon är död och kontaktar polisen. På den döda kvinnans nakna bröst har mördaren nålat fast en medalj. När Solnapolisen kort där på får in ytterligare ett fall med en medalj på en död kropp börjar det viskas om en seriemördare.

Det gör att utredarna Pysse Berglund, Mona Jansson, Erik Selenius och de andra på Solnapolisen för ta sig an något de aldrig gjort tidigare, nämligen jaga en seriemördare. Pressen är enorm samtidigt som vardagen pågår för kollegorna på Solnapolisen.

Det här är en klassisk svensk deckare. En polisstation, ett fall och ett gäng poliser. Gruppen innehåller både manliga och kvinnliga poliser, gärna någon med invandrarbakgrund, ett svin osv.  Ja, vi har sett det hundratals gånger. För att fånga min uppmärksamhet i den här typen av böcker gäller det att ha något som sticker ut. Något som är lite bättre än de andra hundratalet deckare som kommer ut varje år. I det här fallet så tycker jag författarna har lyckats få till en intressant blandning av karaktärer. Jag är lite extra fäst vid Erik. Denna kärve slitna mannen men som har en blick för detaljer som få har. Det gillar jag. Att spelplanen är förlagd i

Att författarparet Caroline och Joakim Reichard sen förlägger sin debut i Solna och Sundbyberg där jag arbetar och spenderar mycket tid är också ett plus i mina ögon.

Jag nämnde att det kärve Erik är en favoritkaraktär. Det kan bero på att Fredde Granberg gör honom med så bra. Att ”få” Fredde som inläsare till sin deckardebut är en fullträff.

Medaljmorden är en klassisk svensk deckare som sticker ut. Debutanterna C & J Reichard lyckas med intressanta karaktärer och driv övertyga mig att dela ut en fyra glänsande medaljer i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Den högra handen av Mohlin och Nyström

En kvinna utsätts för en våldtäkt men försvinner spårlöst under polisförhöret. På hennes hotellrum hittar polisen ett par handskar som efter en undersökning visar sig ha fingeravtryck av den ökande Ulvsbymördaren. En man som lyckats hålla sig undan rättvisan i åtta år.

När länskriminalen i Karlstad med John Adderley i spetsen börjar nysta i fallen så leder spåren till ett fastighetsbolag. Ett bolag med ekonomiska problem som leder till fler brott. 

Nu börjar vi lära känna vår före detta FBI agent med hans styrkor och svaga punkter. Den svagaste av dessa punkter är hans brorsdotter som han tar hand om. Med det alltid överhängande hotet att maffian i USA ska hitta honom så lever John under en ständig press. Något som genomsyrar hela den här serien och gör att man som lyssnare håller sig på tå. 

Det här är en bok där lojalitet står i centrum. Både mellan John och hans nya partner, på jobbet och de utpekade. För hur långt är man beredd att gå för att backa upp en kollega? Jag tycker om personskildringen av Martin i boken. Den vice VDn som jobbat sig upp och vill göra rätt. Men att göra rätt är inte alltid så lätt.

När det kommer till själva historien så kan jag tycka att det blev lite väl många som blev inblandade när det väl drog ihop sig på slutet. Men det kan handla om min okoncentration. Samtidig så glöms det bort då det är så spännande och välskrivet. Det är inte den bästa boken i serien men just för att det är så välskrivet så vill man bara ha mer.

Reine Brynolfsson känns nu mer som ett måste för denna serie. Bra som alltid.

Karlstadbaserade FBI agenten John Adderley är tillbaka för fjärde gången i Den högra handen. Petrarna Mohlin och Nyström bjuder som vanligt på spänning med många vändningar. Blir en fyra från mig det.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑