Den tysta glöden av Jan-Erik Ullström

Ett mycket märkligt dubbelmord sker i ett ödehus vid Billingens fot. Märkligt för att det ena offret var klädd i tomtedräkt och den andre i joggingkläder. Märkligt för att det påträffas en kolbit vid det ena offret och de är ristade i ansiktet.  Och vid en första anblick ser offren inte ut att ha något gemensamt. Det är ett dubbelmord som skakar om bygden där Birger och Sophia bor och verkar.

Snart är det inkopplade på fallet. Ett fall som är mycket mer komplicerat än de tidigare fall de hjälpt polisen med. För precis när de trodde sig veta tar fallet en ny vändning och det visar sig inte vara de sista som mördas och där kolbitar hittas vid offren. Och hinner de lösa fallet innan Birgers gravida dotter kommer hem till jul?

Först måste man ta sig över trovärdighetströskeln med att två lantbrukare hjälper polisen med svåra och alvarliga brott. Men det gjorde jag redan i den först boken om Birger och Sophia. När det väl är avklarat är det bara att njuta av underhållningen. I jämförelse men Kepler och Nesbø så är det här en snäll deckare, men den är absolut inte en mysdeckar typ Morden i Midsomer. Det som sker känns som det är på riktig och livet vid sidan av lantbruks- och detektivarbetet är på riktig. Lägg till att kombinationen före detta polis, före detta alkoholist och nuvarande lantbrukare i par med en smart ung kvinna med trassliga hemförhållanden är briljant.

Jag gillar verkligen Birger och Sophias hjärtliga och respektfulla gnabbande. Det känns så äkta och jag blir beröd. Det finns scen när Birger pratar med sin dotter Anna och uppväxten som gör att jag får en tår i ögat.

Som de tidigare två böckerna är det Fredde Granberg som läser in. Då en liten del av handlingen utspelar sig i Luleå så får han plocka fram sin norrlänska som vi känner igen från Arvidsträsk-serien.

Det udda och härliga deckarparet Birger och Sophia fortsätter att lösa mord i Den tysta glöden. Jan-Erik Ullström lyckas med konststycket att skriva en snäll deckare som inte är mesig. Ja så är den spännande så det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Död så in i vassen av Barbro Guaccero

Emma flyttar hem, efter att ha fått ett arv, för att ta hand om farmors trädgård. Huset och trädgården ligger på en liten ö i Vidasjön. Trädgården är unik med samlingen av växter från trakten. Men då det är en hel del jobb att få ordning på trädgården så hon tar hjälp av Anders, sin ungdomskärlek och nu mer goda vän. I samband med det arbetet hittar Emma en koffert i jordkällaren. En koffert som innehåller hemligheter, hemligheter leder 15 år bakåt i tiden.

Det här är den andra delen om Vidstadspolisen och vi har kommit fram till 1970. Så för att polisen ska få vara med i handlingen så behövs det ett brott. I det här fallet så hittas det ett lik i vassen utanför Emmas hus. Så vem är det och hur hamnade det där?

Vi får åter igen möta den reko kriminalkommissarien Hugo Nilsson som vi lärde känna i I skuggan av pilträden. I den första boken var jag imponerad hur författaren kunde skriva en relativt långsam och snäll berättelse och ändå få den spännande och relevant. En intressant kontrast till dagens hårda gängkonflikter. I den här boken tenderar det snälla och långsamma ta över lite för mycket. Det är lite väl mycket trädgårdsskötsel i förhållande till spännande polisarbete för min smak.

Även denna bok läses in av Anna Maria Käll, som är en av våra mest mediterade uppläsare. Vi hittar henne sällan på några topplistor men hon gör ett fantastiskt jobb, i den här boken och i andra böcker.

Död så in i vassen är den andra delen i Barbro Guacceros deckarserie. Det märks att den utspelar sig i början på 70-talet, på gott och ont. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Kråkslottet av Karina Johansson

Emeli har flyttat hem från Stockholm till Sunne och till sin pappa Åke som bor och äger Sunnes mest iögonfallande hus, Kråkslottet. En dag hittas en av hyresgästerna Urban död och pappa Åkes lugna tillvaro vänds upp och ner då han blir beskylld att vara inblandad. En av dom som gladeligen hjälper till med att föra skvallret vidare är en annan hyresgäst, kioskägaren Hjördis Johansson.

Emeli ogillar den här ryktesspridningen kanske mer än Åke och det hela kompliceras när hon springer ihop med sin gamla tonårsförälskelse Frank. Han är nu mera polis och är med och utreder mordet i Kråkslottet, och är också son till skvallertanten Hjördis. Något som krånglar till känslorna för Emeli.

Det här är en cosy crime historia i hjärtat av Värmland. Vi har de småstaden alla karaktärer. Den driftiga, originalet och hon som har flyttat tillbaka från storstaden. Jag får erkänna att det inte är min favorit genrer men samtidig så går det inte att döma en bok efter dess genrer. Men det är klar att en serie mord med hammare i en liten stad kanske inte är så trovärdigt.

Uppläsandet görs av Katarina Ewerlöf vilket ger flera av karaktärerna lite extra liv.

Kråkslottet är en Cosy Crime historia som utspelar sig i hjärtat av Värmland. Karina Johansson berättar en omvänd version av goda grannan, allt med glimten i ögat. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Anders & Anette De la Motte – Ett fall på Capri

Hugo Lind är änkeman, historielärare och pappa till två vuxna tvillingar. Han bestämmer sig, efter att ha läst ett brev som hans avlidne fru skrivit till honom att åka på en mat-och kulturresa till Capri. Med på resan är det en blandad grupp människor från Sverige. Väl på plats blir det omhändertagna av Laura på Belmonte Travels. En italienska som kan svenska. Stämningen i gruppen är hög trots ett par som incidenter som en strejk och en trasig kylare, något som med godo vägs upp av god mat, goda viner och en fantastisk miljö. Fram till att en kropp hittas nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde? Varför har han en Belmonte Travels broschyr i fickan och har någon i den lilla svenskgruppen något med den döde att göra?

Det här är framförallt en fantastik beskrivning av Capri och kusten utanför Neapel. Jag vill genast resa dit och insupa atmosfären, se solnedgången och framför allt njuta av den goda maten. Allt detta beskrivs med en inlevelse som får det att vattnas i mungiporna. Det måste varit en fröjd att få göra research till den här boken.

Ja just jag, så var det där med den döda kroppen också. Visst är det en mysdeckare där vi får lära känna de inblandade och likt sällskapsspelet Cluedo sedan försöker lösa ett mysterium. Allt med vår historielärare och reseledare i spetsen. Men det får nästan en underordnad betydelse bland allt gott och vackert i den här boken.

Det är Gunilla Leining som är vår guide på den här resan. Även här måste det svårt att inte slicka sig om munnen när allt gott beskrivs.

På sättet som Anders och Anette De la Motte beskriver miljöer så vill jag sätta mig på första plan till Italien. Ett fall på Capri är en riktig mysdeckare med fokus på mat, vin och kultur. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

En ung mans färd mot natt av Håkan Nesser

Gymnastikläraren och den före detta tiokamparen Allan Femling har för ovanlighetens skull beställt en pizza. En pizza han dock inte får äta. För när han öppnar dörren blir han skjuten med två skott i bröstet och ett i huvudet. Femling bor av en slump i samma område som kriminalinspektör Borgsen eller Sorgsen som kan kallas på stationen. Om det är den geografiska närheten till offret som gör att han får fallet på sitt bord är oklart. Klart är dock att Sorgsen inte är på topp efter sviterna av covid. Något som gör att han inte riktigt klarar av att leda jakten på gymnastiklärarens mördare. Men Barbarotti och Backman stöttar sin kollega, både på jobbet och privat. När ett andra mord sker nästan direkt under Sorgsens balkong så blir det skarpt läget. Två mord i samma område i Kymlinge hör inte till vardagen.

För oss som lärt känna våra poliser i den fiktiva staden Kymlinge är det här ett kärt återseende. Det strävsamma kollegorna och äkta paret Gunnar Barbarotti och Eva Backman är tillbaka. Den här gången är covid-pandemin över och morden som ska lösas sker i Kymlinge, närmar bestämt i området som i folkmun kallas Pittlösa. Det för att det bor så många frånskild ensamma kvinnor där, som alltså är just Pittlösa. Ett exempel på Nessers underfundiga språk. Ett språk jag älskat i över tjugo år vid det här laget. 

Vad det gäller handlingen så får vi ganska snart reda på vem mördaren är. Men då antalet spår och uppslag är få så tar det tid för Barbarotti och Backman. Tid som får Barbarotti och börja fundera på slutet på sin poliskarriär. Ett slut som skulle bli en början på ett liv på Gotland om han själv får bestämma. Om det är ett sätt att runda av den här serien eller inte vet jag inte, men hoppas inte det. 

Jag saknar fortfarande att Håkan inte läser sina böcker längre men visst funkar det med Reine Brynolfsson också.

Ung mans färd mot natt är den 9:e boken om det strävsamma paret Barbarotti och Backman. Jag älskar Håkan Nessers underfundiga språk samt sätt att bygga upp spänning. Snyggt och väl värd sin fyra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Syndavargen av Jan-Erik Ullström

Ett par med får på västgötaslätten blir av med först ett och kort därefter ytterligare ett får. De och andra runtomkring är säkra på att vargen som varit framme. Något som gör att den stora vargdebatten drar igång. En fråga det känns som alla har en åsikt om.

När man inte trodde att debattens vågor kunde bli högre hittas en man död i skogen i närheten av parets gård. Kroppen är svårt sargad och experterna säger att vargen har varit framme här också.

Den före detta polisen Birger och hans praktikant Sophia blir återigen involverad i polisutredningen. För det finns detaljer kring mannens död som inte stämmer.

Det här är den andra delen i serien om det charmiga och omaka paret Sophia och Birger. De är så befriande med ett par med en äldre man och en yngre kvinna där båda har en ömsesidig respekt för varandra och kärleken mellan dom inte har något som helst med sex att göra. Det är tråkigt att behöva ta upp det, men det hör tyvärr till vår värld idag.

Jag förstår viljan att hitta huvudpersoner som inte är poliser, men jag har lite problem med trovärdigheten att Sophia och Birger så lätt blir involverade i den här rätt komplicerade polisutredningen. Det trots att Birger har varit polis och vi befinner oss ute på landet.

Men när man kommit över det så är boken både spännande och underhållande och med ett riktigt Hercule Poirot slut.

Jag tycker Ullström har hittat en egen nisch någonstans mellan mysdeckare och de traditionella polis-i-småstad deckare. Spännande och charmigt utan att vara mesigt.

Att det ska vara Fredde Granberg ska läsa den här boken är lika självklart som att björnen, eller vargen, bajsar i skogen.

Det omaka deckarparet Birger och Sophia fortsätter lösa fall i Syndavargen. Jan-Erik Ullström blandar spänning med charm så bra att jag delar ut en fin trea i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

Själarnas Illusionister av Tony Fischier

En man hittas död på ett gravfält från järnåldern utanför Göteborg. Bara platsen är uppseendeväckande, men det är inget mot upptäckten att hans hjärta är genomborrat av sitt eget revben.

Det blir ett fall för Niklas Ragnvik och hans grupp på polisen i Göteborg. Det visar sig att offret jobbar på Svenska institutet för holistisk hälsa som har sin verksamhet på en ö utanför Göteborg. När polisen börjar skrapa på ytan gällande institutionens verksamhet så hittar man vi sidan av en del landstingsfinansierad vård diverse suspekta behandlingsmetoder. Framförallt finns ett stort hemlighetsmakeri kring verksamheten och själva ön.

Så när Ragnvik är i Danmark och besöker sin syster så passar hennes sambo och privatdetektiv Maxine på att ta anställning på institutet. Något som först förargar den rättskaffens Ragnvik men ändå leder utredningen framåt. Men hon snubblar även över uppgifter med kopplingar till Ragnviks familj.

Det här är femte delen i serien om Niklas Ragnvik och hans familj och kollegor. Ska min teori om att det är svårt att hålla långa serier spännande och intressanta vid liv länge så borde serien börja dala vid det här laget, men icke.

Trots att upplägget med en huvudperson, en uppsättning kollegor och en familj så finns det någon i den här serien som skiljer sig från liknande serier. Jag tror att det stavas värme. Naturligtvis med Ragnvik själv i spetsen, men värmen finns även hos de underbara och burdusa kollegorna Nyman och Bäcklund. Lägg sen till sambon Maxine som går sin egen väg men ändå har hjärtat på rätt ställe. Jag blir så glad att lyssna på isande spänning med denna värme och rättrådighet som grund.

Det är nog så att rättrådigheten och känslan av verklighet gör att Fischier ”kommer undan” med så spektakulära saker som ett mordoffer på en gravplats med hjärtat genomstucket av sitt eget revben. Hade det varit någon annanstans hade jag nog blivit lite skeptisk men här funkar det.

Att sen pappa Ragnar har börjat lyssna på ljudböcker och tycker Jonas Malmsjö är den bästa uppläsaren är ju en krydda man gillar. Jag tror inte att han är ensam på den punkten.

Niklas Ragnvik jagar mördare på en Shutter Islandliknande ö i Själarnas illusionister. Återigen lyckas Tony Fischier att balansera lika delade spänning med värme och glimten i ögat där det behövs. Jag skriver ut en fyra i betyg här.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Samuel Karlsson – Ljus och skugga

Tasha Tikkanen jobbar som upphöjd kriminalreporter på en av Sveriges största tidningar. De ökade antal skjutningar är, även om hon aldrig skulle erkänna det, bra för hennes karriär i storstaden. Men en dag kommer hon för nära våldet när hon själv hamnar i skottlinjen mellan polisen och en misstänkt. När hon får reda på vilken ammunition som använts börjar tankarna fara iväg till det stora faller hon bevakade, tillsammans med fotografen Erik, hemma i Vimmerby fyra år tidigare. Det sista hon gjorde innan hon flyttade, nej flydde, till Stockholm. Erik där emot blev kvar.

När sedan ett brev med ett fotografi kommer till redaktionen adresserat till henne inser hon, om en motvillig att hon måste åka tillbaka.

Efter sex böcker om Jessica Jackson och Mörkö så byter nu Samuel nu spår. Med serien om kriminalreportern Tasha så känns det som han inte bara spänner bågen utan också siktar högre. Jag gillar hur han får till blandningen av storstad och kopplingen till småstadens för och nackdelar.

Det är klart att det är lätt att dra paralleller till Liza Marklunds Annika Bengtzon när huvudpersonen är en kvällstidningsjournalist som bevakar verkligheten och är med och löser brott. Även kopplingen till småstaden, som här bytts från Hälleforsnäs till Vimmerby håller liknelsen vid liv. Men det finns en stor sak som skiljer Tasha och Annika, den verklighet de bevakar. Det skiljer 20-25 år och vi har ett helt nytt samhälle, inte bara i Stockholm utan också i Vimmerby. Och då jag tycker en av bokens storheter är just att beskriva samhället så är den skillnaden viktig.

Som huvudkaraktär är Tasha spännande. Hon är skarp som få men har också sina svagheter och hemligheter. Jag har inga problem att se ett par böcker till med henne. Sen fasande jag lite för hennes kollega Lelle. Fotograf, hobbydetektiv, frånskild och bor på en båt. Ge honom en hund och han skulle kunna få vara med i TV serien Snoken från 90-talet och det gillar man ju.

Det är Mirja Turestedt som ger liv till Tasha och de andra i boken. Jag tycker hon höjer en redan bra bok ytterligare ett snäpp.   

Samuel Karlsson lyckas med konststycket att knyta ihop gängskjutningar i Stockholm med brott i Bullerbyns Vimmerby. Ljus och skugga är spännande, samhällsaktuell och väl värd en fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

Storslagen avslutning för Avdelningen Q av Adler-Olsen

Carl Mørck har hela sitt vuxna liv kämpat för att skyldiga ska sitta inne. Nu december 2020, mitt under brinnande pandemi, sitter han själv där. Att polisledningen vänt honom ryggen är ett hårt slag men det kan han leva med. Det som är värre är att någon har satt ett pris på hans huvud och denna någon har gett sig på att Carl ska dö, även om han sitter inspärrad. Hur försvarar man sig mot någon som vill döda en när man sitter på Sju kvadrat med lås.

Samtidigt bestämmer sig Rose, Assad och Gordon för att trotsa polisledningen och gör vad de kan för att hjälpa Carl.

Det här är den tionde och sista boken om Avdelning Q. Jag har lyssnat på alla och lyssnade på den första 2013. Det har varit en serie jag älskat men som med alla serier tycker jag också om när dom tar slut. Speciellt gillar jag när man då smäller av hela fyrverkeriarsenalen i sista boken. Det tycker jag Adler-Olsen gör här. Vi får blicka tillbaka på fall från serien samtidigt som det är spännande i nuet. Ja, eller nuet är mitt under pandemi.

Det är också intressant att bikaraktärerna är större än huvudkaraktären i den här serien. För visst är både Rose och framförallt Assad mer intressanta än den rätt tråkiga Carl. Sättet som Stefan Sauk gör rösten för Assad kan vara den bästa tolkning de senaste tio åren på ljudboksscenen.

Jag kommer sakna Assads kamelliknelser men efter tio böcker över tolv år tackar jag nu Carl, Assad och de andra. Samtidigt hoppas i alla fall jag att Adler-Olsen fortsätter skriva spännande böcker.

När Jussi Adler Olsen ska knyta ihop säcken i serien om Avdelning Q så gör han det med stil. Carl Mörk sitter i Sju kvadrat med lås, men det hindrar inte honom, Assad och Rosi att skapa spänning på hög nivå. En stark fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Dalens djup: Norsk glesbygdsdeckare från svensk debutant

En man som betraktas som en ensling beger sig ut för att fiska. Från ingenstans kommer någon och mördar honom. Ett mord som naturligtvis rör upp känslor i den lilla byn i norska Østerdalen.

I den större närbelägna staden Elverum sitter poliskommissarie Asbjørn och har det lugnt när samtalet om mordet kommer. Så det är bara att packa väskan och ge sig av för honom. Byn där mordet begåtts är samman by dit Asbjørns dotter Olava har flyttat till. En dotter han har ett sargat och komplicerat förhållande till.

Det här är en deckare som utspelar sig långt från en storstad. I en mindre by, oavsett om den ligger i Sverige eller i Norge, så känner alla varandra och har ofta förutfattande meningar om varandra. Någon som både kan vara till fördel och nackdel för en poliskommissarie som kommer utifrån.

Förutom miljöbeskrivningarna så är det de relationen mellan far och dotter som står i centrum i den här historien. För även om Asbjørn är en rättskaffens man så är just relationen till dottern det som är hans stora dåliga samvete. Så när det dåliga samvetet krockar med händelser i en utredning blir det komplicerat.

Det här är en deckardebut som ger mersmak. Asbjørn känns som en karaktär jag kommer fortsätta tycka om. Det finns flera paralleller med Jørn Lier Horst karaktär Wisting. Inte bara för det norska kopplingen och en komplicerad relation till dottern. Utan även för att det är två män som verkligen försöker göra rätt, utan att göra så stort väsen kring sig.

Boken är uppläst av Charlotta Jonsson. En uppläsare jag som känns som en rising star på uppläsarhimlen. Från att ha läst mycket barn, feelgood och romaner är det kul att höra henne inom spänningsgenren också. Även att använda en kvinnlig röst i en bok med en manlig huvudkaraktär är lite ovanlig. Ovanlig men absolut inte fel.

Dalens djup är en deckare som utspelar sig i norska glesbygden av en svensk debutant. Hanna A. Helseth bjuder på mördarjakt med personliga kopplingar, så bra och charmigt att jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Charlotta Jonsson

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑