Simon Häggström – Flickorna som sprang

Molly är en ung flicka som träffar en kille och blir upp över öronen kär. Det dröjer inte länge innan han utnyttjar det genom att sälja henne till andra män. Genom att filma övergreppen kan han sen hota att visa det för familjen och alla i skolan. Allt för att fortsätta att sälja henne.

Jennifer och Malvina är på rymmen från ett HVB-hem. För att överleva lurar dom torskar på pengar. Ett farligt och förnedrande sätt att tjäna pengar.

Markus och Natalia jobbar på människohandelsgruppen i Stockholm. Deras jobb går ut på att utreda brott som bl.a. Molly, Jennifer och Malvina utsätts för. När de får höra om en grupp män som utnyttjar unga tjejer så inleder dom en större operation för att stoppa gruppen. Men trots hjälp från insidan är det inte så lätt att komma åt den ljusskygga gruppen. Vi får ingående följa både poliserna, dom utsatta flickorna samt möta männen som utnyttjar.

Simon Häggström jobbar med just dessa frågor som polis, något som gör att trovärdigheten i den här boken mycket hög. För ibland blir det så hemskt att man funderar på att sluta lyssna. Absolut inte för att det är dåligt utan för att det berör så mycket.

Det tar ett tag innan boken sätter sig och polisarbetet tar fart. Samtidig är det viktig att man får en grundlig och trovärdig bakgrund. Annars hade det inte känts så trovärdigt som det nu gör.

Det är länge sen jag blev så illa berörd av en bok som den här. Att få följa och känna med dom utsatta flickorna är svårt och gör en illa berörd. Men den här boken är långt ifrån bara en massa missär, för samtidigt är det en spännande deckare där ett brott ska lösas.

Det är Niklas Engdahl som läser den här boken. Jag tycker det passar bra, speciellt eftersom han även läser Arne Dahls senaste som och den här boken är lite åt det här hållet.

Jag har lyssnat på många läskiga böcker i mina dagar, men Flickorna som sprang fick jag lov att pausa några gånger i början. För även om det är fiktion så tror jag Simon Häggström beskriver en verklighet som tyvärr finns mitt ibland oss. Lägg till att den är välskriven och spännande så blir det här en stark fyra från mig.

Uppläsare Niklas Engdahl

Betyg

Jenny Rogneby – Vittnet

Att med egna ögon se sin förälder bli mördad är troligtvis det värsta ett barn kan råka ut för. Att den som mördar sen är de andra föräldern gör det om möjlig ännu värre. Detta är vad lilla Ina 5 år får bevittna. Hennes pappa döms mot sitt nekande och Ina och hennes lillebror får växa upp hos sin moster. Tiden går och när pappans fängelsestraff börjar närma sig sitt slut erbjuds han sk medling där han mot ett något kortare straff få möjligheten att träffa och prata med brottsoffret. Men då brottsoffret är död så tillfrågas den nu 17 åriga Ina. Då hon har tusen frågor tackar hon ja, och den största av alla frågor är naturligtvis varför?

Det är medlaren Angela Lans som ska hålla i medlingen, som visar sig vara kontroversiell. Allt från feministiska grupper till landets justitieminister har synpunkter. Det gör att det är extra viktigt att den blir lyckat för Angela. Medlingen sker parallellt med att hon beslutat sig för att ta hem sin psykiskt sjuka syster. Lägg till att Angela utsätts för dödshot från någon där ute.

Jag tyckte att den första boken Medlaren hade något nytt. Att titta på brott från en ny vinkel. Det skulle kunna bädda för att man inte blir lika överraskad när uppföljaren kommer. Men icke, det finns så många överraskningar och vändningar i den här boken så att man nästan inte hänger med på slutet.

Visst är det spännande så att man biter ner sina naglar. Samtidig så sitter man med en stor klump i magen då scenerna där någon blir utsatt för våld är så gripande. Jag vet att jag blev gripen av en av våldsscenerna i Leif Appelgens När ingen ser och att man kan diskutera hur detaljrik man ska vara i den typen av scener. Men ska vi förstå, och kanske framför allt vi män, så måste det nog beskrivas med både detaljer och inlevelse. Speciellt när det inte är i underhållningssyfte utan för att belysa ett viktigt ämne vårt samhälle. Balansgången mellan viktigt ämne och spänning/underhållning är inte alltid lätt men jag tycker Jenny lyckas galant med den balansakten.

När Jenny Rogneby kommer med uppföljaren till Medlaren så är förväntningarna höga. Men lugn, Angela ser till att vi inte blir besvikna. Vittnet innehåller vändningar och spänning så det blir över, samtidigt som boken belyser viktiga ämnen. Det blir en stenhård fyra från mig.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Andreas Ek – Den åtråvärda livvakten

Efter att ha suttit inne i nästan ett år efter allt som hände i förra boken så kommer den före detta elitsoldaten Joel Adler ut. Det enda han vill är att åka norr ut på sin motorcykel. Men Adler hinner knappt sätta sin fot på fri mark innan han blir uppfångad av den stenrike mexikanen Louis. Av honom får Adler An offer you can’t refuse då Louis vill att Adler ska agera livvakt åt dottern Izabela. Efter lite om och men så inser Adler att han måste tacka ja till jobbet, dock motvilligt.

Adler gör tidigt klart att det är ett omöjligt uppdrag på en person. Hur stor, stark och erfaren han än är. Så när Izabela kidnappade blir han inte förvånad. Men som det proffs han är så gör han naturligtvis allt han kan för att få tillbaka Izabela. Något som inte blir så enkelt. Speciellt när det visar sig att Izabela inte är den enda unga kvinnan som gått samma öde till mötes.

För mig är det varken Adlers muskler, vapenkunskap eller ens lugn som är det jag uppskattar mest. Nä, det är att han är reko. Ställer sig alltid på den svaga och utsatta människans sida. Det finns en scen när han skäller ut en man som behandlar sin flickvän illa på en restaurang. Det är scener som dom som gör mig varm i bröstet och påminner mig om att det finns värme även i tuffa spänningsromaner. Jag tycker Ek verkligen lyckats skapa en både intressant och likeable huvudperson.

Joel Adler har ibland blivit jämfört med Jack Reacher, något jag inte riktigt håller med om. Han skulle mer kunna vara hans lillebror. Då det är ju Magnus Roosmann som ÄR Reacher i den svenska ljudboksvärlden så skulle det då göra Björn Bengtsson till hans lillebror, det tycker jag stämmer riktigt bra. Inläsningsmässigt. Björn ÄR Adler.

När Joel Adler kommer ut från fängelset övertygas han att ta ett nytt jobb. I Den åtråvärda livvakten fortsätter Andreas Eks hjälte att göra det svårt för dom onda i välden. En spännande fyra delas ut av mig.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg

Mikael Ressem – Kodnamn Styx

Traumaläkaren KG får i uppdrag av inrikesministern att sätta ihop en nationell insatsstyrka med uppdrag att samordna sjukvårdsinsatser vid eventuella terrordåd. Det visar sig att det är bråttom. Det för att det finns konkreta hot mot rikets säkerhet, från en hemlig grupp som går under namnet Styx.

KG tar sitt uppdrag på största alvar, samtidigt tar han inte den enklaste vägen. De personer han väljer ut är alla udda men väldigt kompetenta personer. Något som gör KGs jobb både svårare och mer spännande. Knappt hinner gruppen samlas innan det smäller första gången gruppen måste rycka ut. Kort där efter kidnappas en minister.

Det här är en bok med högt tempo. Som lyssnare kastas man hit och dit som i en bergochdalbana . Både vad det gäller geografi och perspektiv. Vi får träffa allt från skadade på katastrofplatser till politiker som inte bara har rent mjöl i påsen. Förutom det höga tempot är det den udda sammansättning av individer i gruppen som är underhållande.

För att den här typen av böcker ska fungera för mig så gäller det att boken känns trovärdig. Man, eller jag, ställer mig frågor som, skulle det kunna smälla en bomb i Västerås? Skulle en minister kunna bli kidnappad? Så som säkerhetsläget utformar sig nu så är svaret definitivt ja på den första frågan kanske inte lika tydligt ja på den andra. Med det i bagaget kan sen författaren ta oss med på en resa, vilket han verkligen gör.

I vissa delar är teamet mer poliser än doktorer, med det spelar ingen roll för det är så spännande och tempot är så högt.

Det är just i den här typen av böcker som Jonas Malmsjö är som bäst. Det är han som kör bergochdalbanan. Han vet exakt när han ska dra på och när han ska bromsa in så att det ilar som mest i magen.

Terrorism har skildrats ur många perspektiv men mig veterligen aldrig ut ett läkarteams. Mikael Ressem fångar verkligen mig i Kodnamn Styx med sin spänning, så ja en fyra blir det i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Christian Unge – Det gömda huset

Den något hetsiga akutläkaren Tekla Berg hamnar i konflikt med sina överordnade på Nobelsjukhuset. Något som inte är första gången. Den här gången gör hon slag i saken och säger upp dig, på sant Tekla-manér.

För att ta sig så långt från sin gamla arbetsplats som möjligt söker hon sig till Läkare utan gränser och hamnar hastighet och lustigt i Kongo. Där råder en väpnad konflikt där gerillagrupper riktigt in sig på att ta västerlänningar som gisslan i syfte att tjäna pengar. När det börjar upptäckas en virusliknande sjukdom bland de stridande som kan spåras till en av de till fånga tagna.

Det här är den fjärde boken om Tekla Berg, den översmarta läkaren. Med sitt fotografiska minne klarar hon det mesta inom konsten att vara läkare. Dom dragen gör att det är lite Lisbet Salander över henne. Att hon i den här boken säger upp sig ligger helt i linje med hennes personlighet.

Jag gillar att Unge vidgar vyerna för sin superläkare. Genom att ta henne till Afrika så kommer hon hamna mitt i storpolitiken. Författaren målar upp ett hemskt men ändå inte helt osannolikt scenario. Något som verkligen faller mig i smaken. Visst tror jag att man har nytta av att känna Tekla Berg sen tidigare, men det är inget krav.

Det märks även att författaren vet vad han talar om när det kommer till alla medicinska termer. Nu är jag inte den som kan granska alla med lupp men jag tror på dom och det räcker för mig, utan att det blir för mycket.

Gunilla Leinings lugna trygga röst gör sig bra för att ge liv åt den ibland lite hetsiga Tekla.

Den bångstyriga akutläkaren Tekla Berg hamnar i Kongo i Det gömda huset. Christian Unge blandar storpolitik, läkarkonst och spänning på ett så bra sätt att jag måste plocka upp en fyra ur läkarväskan.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg

Jørn Lier Horst och Thomas Enger – Ärr

Sommaren 2004 är den tyska familjen Kroos på semester Osen i Norge. Sonen Walter träffar och blir förälskad tjejen Samantha. Livet går och medan Samantha tar över sin pappas camping så hamnar Walter i fängelse.

Polisen Alexander Blixt sitter i fängelse efter att ha hämnats på sin dotters mördare. När sen Walter Kroos rymmer från fängelset så antar polisen att han sak bege sig tillbaka till Norge. Den enda kända kontakten han har till Norge sitter också i fängelse. På samma avdelning som Blixt. Något som gör att Blixt får agera någon form av undercoveragent som intagen. Till sin hjälp på utsidan har Blixt hjälp av journalisten Emma Ramm. Så detta något annorlunda ”utredningsteam” tar dig sedan an uppgiften att knyta ihop band mellan nutid och dåtid.

Jag gillar Horst sätt att skriva deckare på ett lugnt och metodiskt sätt. I och med samarbetet med Thomas Enger har tempot skruvats upp något men det metodiska pusselarbetet finns kvar, precis som i böckerna om Wisting.

Även om den här boken följer den typiska deckare mallen med ett brott i dåtid och ett i nutid och så får man bit för bit reda på hur dom hänger ihop så är boken så intressant och spännande. Det för att den är så välskriven. Något Horst/Enger har gemensamt med sin landsman Jo Nesbø. För trots att han skriver om den klyschigaste sortens polis, den ensamma försupna, så är det bra, riktigt bra. För det är välskrivet.

Jag brukar inte kommentera omslaget på boken men jag gillar de blåa bilderna med den gula texten. Riktigt snyggt.

Horst/Enger är ett av dom få icke-svenska författarpar jag han komma på. Men om resultatet är detta så förstår jag inte varför fler skriver i par. Även utanför Sveriges gränser.

Att påpeka att Jonas Malmsjö gör en stabil uppläsning känns ju nästan överflödig att påpeka. Men samtidigt så ska dom som gör bra insatser alltid berömmas.

Jørn Lier Horst och Thomas Enger håller den norska deckarflaggan högt. Ärr är precis som deras andra böcker välberättad och kort och gott riktigt bra. Blir en fyra från mig.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

Peter Johansson – Det vita spöket

Elin har dragit sig tillbaka efter det otäcka som hände under påskhelgen. Tillflykten har gått till Thailand där hon lagt ner stjäl och hjärta i att bli bäst på Thaiboxning. Polisen Eric blir överfallen i sitt hem som gör att han blir sjukskriven samtidigt som han blir att fall hos internutredningen. Under sjukskrivningen bestämmer han sig för att åka till Thailand för att leta rätt på Elin.

Samtidigt så sitter gangsterrappare Mohammad på kåken där hans musik går bättre än någonsin.Det är spelplanen för uppföljaren till Och sen så är jag död. Precis som i den första boken om Elin är det full fart som gäller.

Jag tycker Johansson har utvecklat språket i den här boken. Det har blivit mer konsekvent och lite mindre av förortssvenska när de karaktärerna ska gestaltats. De korta inäggen med kolon, inte för att det hörs i ljudboken, som tex Läge:skarpt, är snyggt.

Sen stör jag mig på den dåliga människosynen hos karaktärerna i den här boken. Det är få böcker där jag inte kan känna sympati men en enda karaktär. Visst har alla människor både goda och onda sidor, och i en bok om gangsters så överväger ofta dom onda. Men denna frossa i sexism, homofobi och rasism gör mig illa till mods. Ta poliserna vi möter i den här boken. Jag är övertygad om att det finns rasism inom polisen precis som de flesta yrkesgrupper men att vi har oturen att bara möta dessa i den här boken är synd. Sen har vi synen på kvinnor bland bokens karaktärer…nä, den är verkligen inte bra. Så ur den synvinkeln är det här en Feelbad bok. Det är mycket möjligt att jag blivit mer känslig med åren, men observera att det är de uppdiktade karaktärernas karaktär jag stör mig på, inte historien eller författaren.

Men med det sagt så är det en bok med bra driv och spännande vändningar. Jag gillar att vi vidgar vyerna och rör oss utanför Stockholm.

Det var i den första boken i serien jag lärde känna Lars Winclairs härliga stämma och uppläsningen i den här boken är minst lika bra.

Det vita spöket är andra delen om Elin Strand. Peter Johanssons bok välskriven, fartfylld och rå. Kanske lite i råaste laget för min smak. Men en stark och stentuff tre blir betyget.

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg

Leffe Grimwalker – Minnet av att dö

Polisen Samuel vill likt En man som heter Ove ta sitt liv, men där slutar alla liknelser mellan de två.

Många deckarpoliser blir besatta av vid ett fall eller en mördare. För Samuel är den mördaren Angus. En ovanligt kallblodig seriemördare som arrangerar sina offer som konstverk och är ruskigt skicklig på att inte lämna spår efter sig. Det hjälper inte ens att Samuel har lyckats skjuta Angus och trott att han dödat honom så är han tillbaka. Nu ute efter Samuel och hans närmaste, dom han nu har kvar.

Boken är skriven i jag-form utifrån Samuels perspektiv. Vi får följa hans våndor främst när det gäller saknaden och skuldkänslorna efter sin döda fru.

Visst är det här en klassisk seriemördarhistoria men den har så många fler bottnar. Vi har hemliga sällskap och katolska munkar som för tankarna till Änglar och demoner men det finns lika mycket existensiella frågor som jag tycker är intressanta.

Det tog ett tag innan jag kom in i den här rätt komplexa historien. För det är en hel del som har hänt i Samuels liv när vi lär känna honom. Det gör att vi som lyssnare får följa med på tillbakablickar för att bit för bit få fram pusslets bild. Men när kantbitarna är på plats så rullar det på med en jäkla fart.

Visst har den här historien en mörk underton, det kan man nästan ana när man ser omslaget. Samtidigt som jag antydde så många andra bottnar som gör historien intressant. Jag gillar Samuels fadersliknande förhållande till den unga tjejen Ayla.

Nu har jag inte lyssnat på allt Fredde Granberg läst in men det här kan nog vara bland det mörkaste han läst in. Samtidigt så funkar det ruskigt bra. Hatten av för det.

Sist vill jag lyfta att det finns för och nackdelar med att veta att en bok är en del av en serie. Fördelar att man vet att man kommer att få lära känna huvudpersonerna mer, vilket man oftast vill. Nackdelar med att vissa personer eller problem kan dö eller lösas. Men det är som med livet i stort, men får ta det goda med det onda. Jag ser iallafall fram emot nästa del.

Minnet av att dö är första boken i Leffe Grimwalker ny serie Memoria Mori. Det här är seriemördarjakt möter livsåskådning. En spänningstårta med många bottnar som jag sätter dit fyra marsipanrosor på som betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

Tony Fischier – Svart vecka

Företagaren Charlie Rönnberg vaknar upp på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm utan att ha en susning om vad han gör där. Ganska snart får han reda på att han varit borta en hel vecka. Han tar sig hem till Göteborg och när han inte trodde det kunde bli värre så får han reda på att under denna vecka har det spelats in en porrfilm med Charlie i huvudrollen. För att få bort den från nätet och få reda på vad som hänt under den svarta veckan kontaktar Charlie privatdetektiven Anders Johansson. Johanssons liv är inte på sin topp. Hans flickvän lämnar honom och han blir utskälld av mamma för att hon nu är ännu längre från att få barnbarn. Men att lösa mysterier är han rätt bra på. Så han tar sig an Charlies.

Precis som i Ragnviks serien så bygger Fischier sina historier med stort fokus på svårlösliga detaljer. Hur får man någon att glömma bort en hel vecka, hur får man någon att ha sex med någon under den tiden.

Efter att ha plöjt hela Ragnviks serien nyligen så var den här boken ett måste. Jag gillar när författare vågar prova sina vingar med nya karaktärer. Anders Johansson är mer av en loser än Niklas Ragnvik vilket är rätt befriande. Johansson gräver bland Charlies bekantskapskrets på sitt smarta och orädda sätt.

Visst gör Martin Wallström en stabil uppläsning, men kanske låter lite ung och snäll för att bära upp Anders Johanssons mantel.

Med Svart vecka börjar Tony Fischier på en ny serie. Privatdetektiv Anders Johansson löser mysterier på klassiskt Fischier-manér vilket man naturligtvis gillar och jag ger boken en underhållande fyra i betyg.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Sammy Jeridi – Ghettoexit

Leons kamp för att hans bror Emir ska få det bättre än han själv fortsätter. När boken börjar är det lite uppförsbacke med tanke på att Emir hatar Leon. Det som måste till för att ändra på det är att Leon en gång för alltid lämnar den undre världen. Att han gör en exit, en ghettoexit.

Samtidigt så måste Leon försörja sig, och gärna på något han kan. Så han öppnar en detektivbyrå. Det första uppdraget är att leta rätt på en förrymd patient från Karsuddens rättspsyk. Till sin hjälp får han, vare sig han vill eller inte, sin vän Sarmed Karman. En turkisk torped med lika stort hjärta som muskler och bokens stora behållning. Man ler varje gång han försöker använda sig av liknelser och ordspråk. Går sällan så bra, tror repliken ”jaja tomater tomater” är höjdpunkten.

Även om Leon gör vad han kan för att lämna ghettot så dras han in i annat trassel. Trassel på världspolitiskt nivå med underrättelsetjänsten från Iran och Israel.

Sammys Ghettouniversumet har vuxit under seriens gång. Flera av kvinnorna från Ghettoprinsessan är kvar som Ayanda Karlsson, Pussan och Maggan Palm. Den sistnämnda, tillsammans med sin kollega och livskamrat Envall får större plats i den här boken vilket jag gillar. Det är för övrigt just nämnde Envall som i säger repliken ”Jäkla Carlén och Westberg, det här ska dom få tillbaka för”. Inte varje dag man är inskriven som en karaktär i en bok man lyssnar på. Väldigt roligt och väldigt hedrande.

Det här är femte delen i Ghettoserien och det känns som serien har mognat och saker börjar hamna på rätt plats. Den första boken Ghettokungen var en riktig käftsmäll när den kom. Tvåan körde på i samma stil. Sen kom Ghettolegender som bröt av och var något helt annat. Modigt gjort men inte lika bra, tycker jag. Med Ghettoprinsessan var serien tillbaka på Ghettospåret igen och med den här boken är Sammy inte tillbaka på ett redan lagt spår. Han rusar likt en running back och gör en riktig touchdown. Jag tycker den här boken är riktigt bra och det har inget med att jag råkar vara nämnd på sidan 37. Det handlar om att karaktärerna har utvecklats, språket är tightare och nya dimensioner som storpolitik i form av Israel och Iran har kommit in.

Samtidigt tror jag att man måste lyssnat på hela serien för att förstå och få ut magin med den här boken.

Att Jonas Malmsjö är en hörnsten i den här serien har jag tagit upp tidigare. Hans gestaltning av min favorit Sarmed är magisk.

Med Ghettoexit kliver Sammy Jeridi upp och blir en stor författare. Han behåller humorn och dom snabba replikerna och lägger på nya dimensioner som världspolitik. Jag är ruskigt imponerad och delar ut en fet ghettofemma i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑