Kategori: Spänningsroman

Leif Appelgren – När ingen ser

Den här boken börjar med en av de mest otäck misshandelsscener jag lyssnat på. Författaren beskriver den så att varje slag och varje glopord gör ont hjärtat på mig. Allt slutar med att Patrik ligger död med en sax i bröstet. Sophia ringer själv 112 och anmäler vad hon gjort.

Sophia är själv svårt misshandlad och hon förs till sjukhus och blir samtidigt misstänkt för dråp på din sambo.

Mats Ljunggren som vi fick lära känna i Ingen ond man får det här fallet på sitt bord. Han, hans erfarna poliser och vi lyssnare får sen följa Sophias liv fram till den ödesdigra kvällen. Ett liv med Patrik som kantats av misshandel, hot och förnedring. Så att hennes skador och det som har hänt tidigare är grund för att hon har agerat i självförsvar är det ingen som tvekar på. Men Mats och hans kollegor misstänker att det inte gått till riktigt som Sophia berättat.

Det är klart att man vill veta sanningen i en spänningsroman som denna och det är det som hela dramaturgin byggs upp kring. Samtidigt är det helt ointressant. Nej inte ur ett juridiskt perspektiv, men ur ett mänskligt.

Det här är verkligen en bok som berör. Jag känner så starkt för Sophia, hennes helvete som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. Hur hon anpassar sig och täcker upp, hur hon ljuger och sminkar över. Men jag känner också för hennes bror som inte vill något hellre än att hjälpa henne men når inte fram. Det är med en stor klump i bröstet man lägger ifrån sig den här boken, samtidigt så kommer den finnas kvar. Jag har som människa väldigt svårt att förstå Patriks beteende, men samtidigt förstår jag inte drivkraften hos massmördare jag lyssnar på heller. Skillnaden är att vårt samhälle består av betydligt fler Patrikar än massmördare vilket skrämmer mig.

När ingen ser är en lika hemsk som viktig bok. Leif Appelgren beskriver kvinnomisshandel på ett sätt som skär i hjärtat. Välskrivet och berörande, det blir en stark fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

1

Mattias Edvardsson – Lova mig tystnad

I Trelleborg bor paret Jari och Maria med sina två tonårsdöttrar Isabella och Amanda. Livet är ungefär så bra som det kan i en skånsk stad. På andra sidan stan Sasho och Linda med sonen Niko. Även om framförallt Linda kanske hoppats mer av livet än att jobba på ICA så har den familjen inte heller mycket att klaga på. När Amanda och Niko träffas en sommarkväll uppstår ljuv kärlek. Något som de båda föräldrarparen inte är helt positiva till. Men det är svårt att som tonårsförälder styra över sitt barns val av partner. En mörk natt sker det mest fasansfulla man som förälder kan uppleva.

Det är runt den händelsen hela historien cirkulera. Vi får följa de båda familjerna före och efter händelsen. Först i ganska vida cirklar för att snäva in mer och mer. Det är det smarta sättet att berätta historien som är bokens stora behållning. Författaren släpper fler och fler pusselbitar desto längre in i boken vi kommer. Normalt så brukar man ana pusslets motiv när de flesta bitarna är på plats, men Edvardsson lyckas på ett skickligt sätt hålla på nyckelbitarna så att det först på slutet uppenbarar sig ett motiv. Så imponerande.

I de tre första böckerna har det varit tre olika uppläsare medan i den här så är det bara en. Nu är ju inte det vem som helst utan Jonas Malmsjö som gör det riktigt bra. Samtidigt saknar jag greppet med flera uppläsare.

Jag gillar även skildringarna av svensk mellanstor stad. Hur vissa saker inte går att sudda ut. Har du hamnat i ett visst fack under uppväxten är det svårt att ta sig ur det facket.

Som vanligt är det familjen som står i centrum i Mattias Edvardsson böcker. Lova mig tystnad är lika smart berättad som spännande. Att kunna hålla oss lyssnare på helspänn enda till slutet är helt klart värd en femma i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

2

Anton Berg – Den sista akten

Vår hjälte Alex Sköld har via en hemlig källa fått nys om att Sverige under kalla kriget haft ett eget kärnvapenprogram. Helt sensationella uppgifter, i stil med svaret vem som mördade Palme, om de är sant. För oss som Alex, kollegan Stina Forss och professor Vilhelm Skrak är vi inte förvånade att spåren leder mot det hemliga sällskapet De Arderton. Vi rycks in i en jakt på sanningen som kantas av farliga politiska kopplingar.

Vi har kommit fram till den sista boken i trilogin om De aderton. Det hemliga sällskapet som i hemlighet har styrt Sverige sedan 1700-talet, eller? För det är just det med den här serien. Anton Berg väver ihop nutidshistoria med ”gammalhistoria” på ett riktigt underhållande sätt. För det ska ju egentligen inte vara möjlig att dra en röd linje mellan modet på Gustav III, mordet på Olof Palme och existensen av svenska kärnvapen, men Berg lyckas.

Persongalleriet i nutid rör vi oss från Sveriges stadsmister, via historieprofessorer till den underbara pojken David med sina utmaningar. Även det borde vara omöjlig, men Berg lyckas.

Så vad är det som gör att han lyckas. En sak är att han läser böckerna själv, det skulle kunna vara ett avsnitt av Spår eller P3 dokumentär. Ett annan att han sätter radio- och poddjournalister som han själv i centrum. Och det sista jag kan komma på är att böckerna är välskrivna och underhållande. För nej, logiken håller inte för ett granskande öga. Men det här är fiktion och det är bra.

Jag gillar att boken börjar med en kort resumé över de två tidigare böckerna i serien. Det gör att en som mig som hunnit lyssna på rätt många böcker sen den förra boken snabbare kommer in i den. Så borde fler författare göra, hör ni det!

Anton Berg har kommit fram till sista delen i trilogin om De aderton. I Den sista akten får vi följa med på sanningsjakten som likt de andra böckerna i serien går via Gustav III, Palme och svenska kärnvapen. Låter det skruvat? Japp, men är både underhållande och konstigt nog trovärdig vilket gör att den får en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Anton Berg

Betyg:

0

Michael Connally – Ökenstjärna

Efter ett år utan polisbricka är René Ballard tillbaka som polis. Hon får uppdraget att leda kalla fallguppen och vill då ta in Bosch. Harry har under flera år försökt lösa ett fall som legat och gnagt hans samvete. En hel familj som blev mördade på ett extra ordinärt sätt i öknen. Så när Ballard ger Bosch möjlighet att komma tillbaka till LAPD som volontär tackar han ja.

Det blir en jakt i sann Harry Bosch-stil. En jakt som inte alltid håller sig inom alla lagars gränser. Visst är Harrys mål alltid att lagföra bovarna och med all sin erfarenhet så vet han vad som måste till. Samtidigt vet han också hur han ska ”gina i kurvorna” för att snabbare ta sig framåt. Bosch och Ballard lyckas rätt bra med just det.

Det här är den 26:e boken om Harry Bosch, smått unikt att klara hålla en och samman huvudperson på i stort sätt samma plats vid liv så länge. Ja, visst har Connally utvidgat sitt universum med halvbrodern Mickey Haller och Renée Ballard men det är ändå Harry som är den mest lysande stjärna i solsystemet. Jag tycker också att Connally låter Harry åldras med värdighet, utan att bli gubbig. Det är inte det lättast.

Så Roosmann, ingen Harry utan Magnus Roosmans röst.

I den 26:e boken om Harry Bosch tar René Ballard tillbaka honom till Kalla fallgruppen. I Ökenstjärna får han chansen att rota i ett fall han inte kan släppa. Michael Connellys böcker känns som ett par riktigt sköna ingångna skor som trots sin ålder forfarande känns moderna. En riktigt fin fyra från mig.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Erik Lewin – Tiotusen tårar

En liten by det afrikanska landet där Sverige och Finland har satt in FN trupp blir attackerat av rebeller. Eller attack är ett för snällt ord. Det är frågan om slakt. Samma sak sker i by efter by vilket ger upphov till en stor intern flyktingkris i landet. Fler och fler av flyktingarna söker sig till FN basen som lovat skydda dem. Oron i landet ökar och högkvarteren i Norden börjar fundera på att ta hem sina trupper. Men räddningsinsatsen som sätts in misslyckas, mycket för att rebellerna har stöd från ryska legosoldater. Det sätter alla inblandade, från enskilda soldater via militärledningar upp till högsta politiska ledningar i dilemman. När västerländska liv börjar skördas hur länge kan man stå emot? Ska man överge flyktingarna? Blanda sen in en mystisk brittisk mr Smith med sin grupp av erfarna soldater.

Det här är en tät och väldigt spännande bok om krig, etik, moral, politik, ledarskap, överlevnad, rädsla, glädje, mod. Ja kort sagt allt när livet ställs på sin spets. Allt utspelar sig i det fiktiva landet Gurundi och allt som händer är naturligtvis påhittat, men sättet det är berättat på gör att det känns verkligt. Det är nästan så att man satt och väntade på en direktrapport från Johan Ripås på Rapport om utvecklingen i Gurundi.

Och ja visst underlättar det om man är intresserad av världspolitik när man lyssnar på den här boken. Och ja, det är en del vapenporr, där det rabblas namn på vapen system mm. Det för att öka trovärdigheten vilket är bra, men trots allt påhitt och oroliga händelser så lider inte boken någon som helst brist på trovärdigt. Det känns verkligen som Lewin vet vad han pratar om.

Jag har sagt det förut i mina recensioner att jag är svag för dom nästan överskatta hjältarna och på den punkten blir jag inte besviken då vi har vår mystiska Mr Smith. Men den här boken har så många fler dimensioner. Ta den gamle pansarmajoren som på grund av omständigheter helt plötsligt blir högste befälhavare på plats, eller flyktingarnas kloke talesman Papa och framför allt vänskapen och respekten mellan dem. Det finns en helt underbar scen när de två besöker en nyförlöst kvinna som döpt sitt barn till Little Nycke efter den svenske majoren. Den scenen säger väldigt mycket om den här boken.

Jag tror det lyser igenom i mitt sätt att beskriva boken att jag tycker om den. Allt från detaljer om ryska Wagner gruppen, Sverige NATO medlemskap, kriget i Ukraina ner till enskilda människors våndor. Den här berättelsen har både onda och goda människor, precis som en stor berättelse ska ha.

När Erik Lewin har oss med till en Svenskfinsk FN insats i Afrika blir det riktigt spännande. Tiotusen tårar innehåller allt från storpolitik till enskilda personers våndor. Jag är helt såld och delar ut skalans högsta betyg, en femma.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

1

Andreas Ek – Den sista marionetten

Joel Adler är före detta elitsoldat med tjänstgöring i bland annat Somalia bakom sig. Nu mer är an mera av en ensamvarg. Efter att ha fått sin motorcykel stulen blir han tvungen att ta flyget hem. På flyget hamnar han bredvid den attraktiva Tess som han lär känna efter att det tog ett glas mot flygrädslan. Det två nya bekantskaperna fortsatte sitt festande och kvällen slutade med att de hamnade i hennes hotellsäng i Gamla stan. Morgonen efter vaknar Adler upp i en nerblodad säng med en livlös Tess bredvid sig. Innan han hinner fundera ut vad han ska göra så ringer telefonen och erbjuder honom en lösning på problemet om han bara gör som uppringaren säger. Något han nappar på men kommer att få ångra.

Det är lätt att göra många filmreferenser när man ska prata om den här boken. Den första och kanske mest uppenbara kopplingen är den mellan Joel Adler och Lee Childs Jack Reacher. Även om det i just det fallet stämmer bättre överens med bokens Reacher än Tom Cruise. Nästa filmreferens får bli Ocean Eleven filmerna. Exakt hur den referensen passar in kommer jag inte gå in på för att inte spoila bokupplevelsen för någon. Men det går att sammanfatta boken med att man utan problem skulle kunna göra film av den.

I den filmen skulle jag gärna se den suveräna uppläsare Björn Bengtsson i någon av rollerna. Kanske inte som Adler men någon annan. Adler själv skulle nog kunna spelas av författaren själv, om man rufsar till håret lite på honom.

Andeas är en författare som hörde av sig till mig och tipsade om sina första böcker Raseri och Törst. Det har hänt en del sedan dess, både innehållsmässigt och vad det gäller genre. Det här är en riktigt spännande bok.

Joel Adler är en riktig tuffing som verkligen sätts på prov i Den sista marionetten. Andreas Ek har skapat en spännande karaktär och satt honom i en filmisk miljö som tilltalar mig. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare Björn Bengtsson

Betyg

0

Emmy Walt – Flykt

Frilansjournalisten Mila Savic är i Frankrike för att göra ett reportage om hur det är att vara flykting i dagens Europa. Efter besöket flyktinglägret utanför Bordeaux besöker hon bara en restaurang innan hon ska åka hem igen då det exploderar utanför. Men det är inte bara i Bordeaux det smäller. I Paris, London, Gävle och Stockholm också. Just på den gallerian i Stockholm befinner sig Milas dotter som skadas svårt. På grund av dom samordnade terrorattackerna stänger många länder sina gränser vilket gör att en allt mer desperat Mila inte kommer hem till sin dotter.

Wow vilken actionfylld start på en bok och så fortsätter hela boken. Samtidigt är det inte farten och det spektakulära som är det man tar med sig. Det är det mänskliga. Vi lever i en tid med ett krig i Europa, precis som vi gjorde på 90-talet när Mila och hennes familj flydde till Sverige. Emmy sätter flera gånger fingret på hur illa vi behandlar varandra idag, inte för hur vi är utanför hur vi ser ut. Vilket är rasism. Något som gör mig både ledsen och bedrövad. Utan att avslöja något om handlingen kan man även se kopplingar till påskupploppen 2022.

Det här är årets bästa bok hittills. Att kunna kombinera fart och spänning med ett viktigt budskap är snyggt. Emmy lyckas bevara spänningen genom hela boken. Det finns ett sliding doors-ögonblick i slutet som verkligen sätter fingret på hur tunn linjen är, speciellt för människor på flykt. Med en mamma som flytt till Sverige och upplevt ett liknande sliding doors-ögonblick så vet jag.

Ännu en fantastisk insats av Lo Kauppi som seglar upp som en av Sveriges absolut bästa uppläsare, om du frågar mig .

Jag säger bara wow. Emmy Walts Flykt är lika spännande som viktig. Hon blandar polarisering, driv, värme, förtvivlan på ett sätt som gör att jag måste plocka fram det högsta betyget på skalan. Det här är en klockren femma.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

7

Daniel Åberg- Nära gränsen Gisslan

Pajala ligger långt upp i vårt avlånga land, nära gränsen till Finland. Det är skådeplatsen för Daniel Åberg serie Nära gränsen. Lisa Korhonen har haft det stökigt i livet en tid. Något som fått konsekvensen att hennes före detta man tagit sonen och flyttat söderut. Men hon har verkligen gjort vad hon kan för att skärpt till sig och den här helgen när det är Pajala marknad är första gången på länge hon ska ha ansvaret för sonen ensam. Dom åker karusell och går till en vän och äter middag och på hemvägen ringer det från hennes jobb. Skulle hon kunna komma in och fixa kassasystemet. Bankomaten är sprängd och baren är full av glada människor. Efter lite övertalning bestämmer hon sig för att hjälpa till, det är ju på vägen och går säkert fort att fixa. Det sistnämnda att det skulle gå fort att fixa stämmer tyvärr inte. Stoppet på baren blir ödestigert och ett startskott på en jakt på , nära och över gränsen.

Det känns att Åberg kan sitt Norrland. Trots att det är längre norr ut än jag någonsin varit så känns miljön trovärdigt. Samtidigt så är det drivet i historien som fångar mig.

Det är klart att det är Lo Kauppi som ska läsa in en bok som utspelar sig i Jana Kippo land. Hon är en av mina favorituppläsare och den har boken förstärkte den uppfattningen. Suveränt är ordet i mitt huvud.

Nära gränsen är en spänningsroman som verkligen lever upp till sitt namn, på flera plan. Daniel Åberg tar oss med på äventyr långt upp i norr och som han gör det. Det blir en fartfylld fyra från mig.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg

0

Caroline Grimwalker- Undsättningen

Agentromaner i all ära. Brukar oftast handla om någon hårdförd man som åker världen runt och räddar stater och regeringar. Men varför inte använda agentens superkrafter till att rädda människor istället, människor som är i händerna på riktig elaka och vidriga människor.

I Rekryteringen rekryterades Isabelle King till agentnätverket Trickster. I Undsättningen så är det dags att börja leverera som agent.

En youtuber lägger ut klipp som hävdar att en liga sysslar med människohandel och att barn och ungdomar förs bort från familjehem och flyktingförläggningar i Sverige. När youtubern efter det mysigt försvinner blir det ett fall för Tricksterteamet. Förutom att en av gruppens hemliga finansiärer har släktband till offret så slår bortförda barn från familjehem an en ton hos Isabella.

Så det blir startskottet på en jakt genom Europa. Inte bara på den försvunna Youtubern utan också på försvunna barn och ungdomar.

Jag gillar den här snabba och ibland råa boken. Just den internationella handlingen kittlar och gör historien större. Isabella som huvudperson är suverän. Det är en kvinna som inte backar. Framförallt inte för stora(eller som människor små) män.

Jag tyckte Gunilla Leining gjorde en av sina bästa inläsningar i den första boken och det är inte sämre den här gången. Hon är mästare på att med små justeringar i rösten få allt att bli ytterligare lite med spännande.

I den andra boken i Tricksterserien är det dags för Isabella King att bekänna färg som agent, och som hon gör det. I Undsättningen tar Caroline Grimwalker med oss till människans mörkaste platser . Vi bjuds på fart, spänning och vidriga människor och betyget blir en stark fyra från mig

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

0

Pernilla Ericson – Det dåliga samvetet

När den framgångsrika affärskvinnan hittas död i sin lägenhet i centrala Stockholm pekar det mesta på att hon tagit sitt eget liv. När en affärsman hittas död på ett liknande sätt börjar polisen rikta sökarljuset företagsledarnas lite mer ljusskygga verksamheter. Kan det ha med
saken att göra eller handlar det hela om deras egna dåliga samvete? En knut som gjord för Erlagruppen.

Det är bara riktigt speciella fall som hamnar på Erlagruppens bord. Det gäller både för i författaren verkligheten och för gruppen i
fiktionen. För visst finns det en del trovärdighetsproblem både att en grupp kan få arbetat utanför polisen på det sättet och gruppens sammansättning och finansiering.
Men det är något som jag tycker Ericson tråcklar sig förbi väldigt smidig och när fallet väl är igång så är det inget man hakar upp sig på.

Jag är ingen stor fan av kärleksrelationer på en arbetsplats. I verkligheten brukar oftast krångla till saker och ting. Men nu är vi i fiktionen och då är det en annan sak. ”Ingen Erlabok utan fnurra på Liv-Rickard tråden” som det gamla ordspråket säger. Det dåliga samvetet är naturligtvis inget
undantag. Deras relation tar en större och större plats i böckerna, vilket jag inte har något emot.

Vad det gäller historien så är det en finurligt utmejslad en som vi steg för steg får en inblick i. Den är smart berättad och är ”lagom” komplicerad. Jag har sett tendenser när författare ska försöka skriva den perfekta deckaren vilket ofta blir för krångligt för min smak. Men det är inget Pernilla håller på med.

Jag har betat av alla fyra böckerna i serien den senaste månaden och verkligen älskar dom. Men jag tror, men är inte säker, att det här är den bästa i serien.

Det är ingen hemlighet att huvudpersonen Liv Kaspis namn är
en flirt med uppläsaren Lo Kauppis namn. Och även om jag tycket Katharina Cohen
gjorde bra uppläsningar i det två första böckerna så är Lo som klippt och skuren för Erlaböckern. Hatten av.

I fjärde boken i Pernilla Ericsons Erlaserie är det Det dåliga samvetet som står i centrum. Gruppen får åter igen samlas för att jaga en mördare till människor som borde ha just ett dåligt samvete. Jag gillar gruppens udda sammanställning och den intelligens och värme den utstrålar. Kanske den bästa i serien och en fyra från mig.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑