Där ingenting någonsin händer: Spännande deckare med kidnappningsmysterium

I ett villaområde där lugnet råder ska en åttaårig flicka gå med sin sexåriga bror till sin mormor och morfar. En promenad syskonen gjort flera gånger. Den här promenaden skiljer sig från de övriga, för de kommer aldrig fram. En förälders värsta mardröm blir en vecka senare ännu värre när flickan hittas strypt. Pojken är däremot spårlöst borta. Ett nästan hopplöst fall för poliserna Alina Rosander och Hreinn Sigururson.

Parallellt får vi träffa Julia, en 17 år ung kvinna på glid. Har ingen relation med sin mamma och är fast i missbruk driver hon omkring. När hon var i nioårsåldern blev hon och sin lillebror utsatta för ett liknande kidnappningsförsök som barnen i det lugna villaorådet, Med den skillnaden att Julia lyckades fly och medan lillebror aldrig återfanns.

John Messmer har slutat som polis efter sitt avtjänade fängelsestraff. Nu för tiden försöker han spendera tiden med sin familj. Men när polisen ser kopplingar mellan barnen i villaområdet och Julia och hennes bror övertalar polischefen Brandeby efter många om och men Messmer att komma in som utredande konsult.   

Jag hade möjlighet att få förhandlyssna på Hamits debut, Med mörkret som vittne, för ungefär ett år sen. Jag gillade den skarpt och den lilla kritik jag hade var att jag hade lite svårt med franska namn och att han ville lite för mycket på slutet. I den här boken håller han sig på hemmaplan och boken är lite mer återhållsam, ja ur ett Hamit-perspektiv.

Böcker med försvunna barn är alltid svåra. Man kommer ju att tänka på E.P. Ugglas Bortförda. Ett av dom svåraste brotten då man som förälder självklart får en klump i magen. Samtidig så gäller det att ur ett litterärt perspektiv hantera det med extra mycket respekt, något jag tycker Aktas verkligen gör.

Jag är väldigt svag för karaktärer som är betydlig smartare är oss vanliga dödliga. Smarta på det sättet att karaktären kan se detaljer och samband som andra inte ser. I litteraturen har vi exempel som Sherlock Holmes och Harry Hole.

Som i alla stora berättelser ska det finnas ett stort arsel, i den här heter han Ralf. Det är både roligt och intressant när han jävlas med sina kollegor och en ren njutning när han får ett knä i skrevet.

Det var Jonas Malmsö som läste den först boken i serien och det är han som läste den här boken. I den första tror jag att Hamit hade väldig stor draghjälp av Malmsjö, den här gången står historien mer på egna ben. Ja, Malmsjö är naturligtvis bra igen.

När två barn försvinner kallas Sveriges Harry Hole, John Messmer in. Hamit Aktas får mig att vara på tårna genom hela Där ingenting någonsin händer. Klart det blir en fyra.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

0

Syndavargen av Jan-Erik Ullström

Ett par med får på västgötaslätten blir av med först ett och kort därefter ytterligare ett får. De och andra runtomkring är säkra på att vargen som varit framme. Något som gör att den stora vargdebatten drar igång. En fråga det känns som alla har en åsikt om.

När man inte trodde att debattens vågor kunde bli högre hittas en man död i skogen i närheten av parets gård. Kroppen är svårt sargad och experterna säger att vargen har varit framme här också.

Den före detta polisen Birger och hans praktikant Sophia blir återigen involverad i polisutredningen. För det finns detaljer kring mannens död som inte stämmer.

Det här är den andra delen i serien om det charmiga och omaka paret Sophia och Birger. De är så befriande med ett par med en äldre man och en yngre kvinna där båda har en ömsesidig respekt för varandra och kärleken mellan dom inte har något som helst med sex att göra. Det är tråkigt att behöva ta upp det, men det hör tyvärr till vår värld idag.

Jag förstår viljan att hitta huvudpersoner som inte är poliser, men jag har lite problem med trovärdigheten att Sophia och Birger så lätt blir involverade i den här rätt komplicerade polisutredningen. Det trots att Birger har varit polis och vi befinner oss ute på landet.

Men när man kommit över det så är boken både spännande och underhållande och med ett riktigt Hercule Poirot slut.

Jag tycker Ullström har hittat en egen nisch någonstans mellan mysdeckare och de traditionella polis-i-småstad deckare. Spännande och charmigt utan att vara mesigt.

Att det ska vara Fredde Granberg ska läsa den här boken är lika självklart som att björnen, eller vargen, bajsar i skogen.

Det omaka deckarparet Birger och Sophia fortsätter lösa fall i Syndavargen. Jan-Erik Ullström blandar spänning med charm så bra att jag delar ut en fin trea i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

0

Den vänstra vägen av Olof Spaak

Som manusförfattare till en TV-serier så gäller det att veta vad man skriver om. För att ta reda på det behöver man göra research. Så om serien man ska skriva om handlar om hemliga sällskap, ja då får man väl se till att gå med i just ett hemligt sällskap. Men även researcharbete har en gräns. Den kanske har passerats när man får ett paket med ett avhugget gethuvud skickat till sig?

Vår manusförfattare försöker både renovera ett gammalt hus, sätta en son till välden och få sitt stora genombrott i TV välden. Samtidigt har vi känslan att hans researcharbetet övergått till något annat.

För att vara transparenta här så har jag själv en skeptisk inställning till hemliga sällskap och det övernaturliga. Så för mig är den här typen av böcker som ett minfält som det gäller att ta sig över. Samtidigt så är det klart det finns något kittlande här. Det är ju inte för inte som vi fångas av Da vinci-koden och liknande böcker.

Det här boken har två parallella historier. Där den ena är själva serien Inferno som växer fram. Där kommer Olofs egna kunskaper om arbete med film och TV. Delar av handlingen är skriven i vad jag uppfattar som manusformat. Det ger hela boken trovärdighet då det känns som vi får vara med bakom kulisserna. Något som verkligen behövs när vi sen kommer in på själva det hemliga och ibland okulta sällskapen som förekommer. Vi får vara med på möten och vara med om ond bråd död. Både verklig och symbolisk.

Summa sumarum tycker jag att Olof lyckas lotsa i alla fall mig genom minfält utan att mista några vitala kroppsdelar samtidigt som jag både fick insikter och blev underhållen.

Sist kommer vi till uppläsaren Måns Westling som gör ett bra jobb. Jag trodde det var den första boken jag lyssnade på med honom. Men det visade sig att jag lyssnat på en bok med honom för 20 år sen. Det var Jerker Virdborgs Svart krabba som senare blev film. Ska föras till protokollet att jag inte gillade boken som fick en av få ettor jag delat ut.

Den vänstra vägen är en bok om okulta sekter och manusarbete. Olof Spaak balanserar skickligt på gränsen till det overkliga. Det blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Måns Westling

Betyg

1

Små eldar överallt av Celeste Ng

Familjen Richardson tillhör de privilegierade i den lilla staden Shaker Hights. De är den perfekta familjen med välartade barn, möjligtvis med undantag för dottern Izzy, men annars är fasaden upputsad till max. Mrs Richardson är hon som är med och styr varhelst hon kommer åt. Men sen börjar fasaden krackelera. Om det är när det lilla asiatiska barnet hittas övergivet vid stadens brandstation eller när konstnären Mia Warren med dotter flyttar till staden vet ingen.

Det här är en roman där det mesta kretsar kring just familjen Richardson och mor och dotter Warren. Det kanske inte låter så imponerad, men banden mellan dessa två väldigt olika familjer är fler än man tror. Genom tillbakablickar får vi lära känna de inblandade. Något som ger oss en och annan pusselbit till varför det gör som de gör ibland.

Jag lyssnar mest på deckare och spänningsromaner men känner nästan varje gång jag lyssnat på en roman att det är upplyftande och den här är inget undantag.

Annars tycker jag att vi får en väldigt intressant inblick i livet i en amerikansk småstad. En småstad med hierarkier som är inristade i berggrunden. Det är till mångt och mycket dessa hierarkier som ger upphov till spänningarna i boken. Vissa passar in och andra gör det inte.

Som någon form av hobbyfotograf skulle jag gärna gå på en utställning med Mias foton. Bara utifrån hur de beskrivs i boken.

Det är fint att Gunilla Leining läser den här boken. Det krävs pondus för att bära upp den här boken och då är det svårt att hitta någon bättre än Gunilla.

Celeste Ng har skrivit är en prisbelönad roman om svårigheten att passar in i det amerikanska samhället, för vissa. Små eldar överallt är en historia om kärlek, rasism och privilegier bland helt vanliga människor. Så bra så jag skriver ner en fyra i betygskolumnen.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg

0

Den sista sommaren av Karl Enn

En augustinatt 2020 händer det som många fruktat en tid. Att en oskyldig kommer i vägen för gängens kulor. Det blir den 12-åriga Adriana och ett helt land är i chock.

Det visar sig att allt går tillbaka till en konflikt mellan två före detta vänner tio år tidigare. Men hur kunde vi hamna här? Det är vad hela boken handlar om. Vi får lära känna de inblandade och får om inte alla svar så väldigt många.

För så där 15 år sen så plöjde jag Lasse Wierups Svensk maffia och liknande böcker. Då var det Bandidos, Hells Angels och Original Gangsters som gällde. Det som slår mig är vilken stor skillnad det är. I dom gängen var det vuxna män, efter som det alltid är män, som oftast själva valde att gå med. Nu för tiden är det barn som rekryteras. Barn som inte förstår vad de rekryteras till och när de sen är inne så är det så gott som omöjligt att ta sig ut.

Den här boken har gett mig en bättre insikt hur de här nya typen av gäng jobbar och vad som driver dem. Precis som när jag lyssnade på Svensk maffia och de andra böckerna så är den här världen inte större än att samma personer dyker upp på flera ställen. I den här historien dyker till exempel rapparna Einar och Yasmin upp i utkanten.

Det är väldigt många namn som tas upp i den här boken. Naturligtvis för att det är många inblandade. Vissa under sina egna namn, andra under fingerade namn och vissa under förkortning. Det är i de här situationerna som vi ser ljudbokens, eller mina egna, bister. Jag tycker det är svårare att hålla koll på många personer när jag lyssnar än när jag läser.

Det är Carl Jacobson som läser den här boken. En uppläsare uppläsare som jag bara lyssnat på när det handlar om mer fakta baserade böcker, gärna med någon form av samhällskoppling. Den senaste var Hotet från Ryssland. Så det är bara att konstatera att hans röst passar för den här typen av böcker.

Varför sköt 12-åriga Adriana en augustinatt 2020? Det försöker journalisten Karl Enn reda ut i Den sista sommaren. Väldigt intressant, och väldigt många namn. Det blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Carl Jacobson

Betyg

1

Skaparen av Jonas Moström och Arne Dahl

Succéförfattaren Tom Berg har skrivkramp. Efter hans senaste kioskvältare har det tagit stopp. Med endast ett tunt synopsis ger han sig ut i verkligheten för att göra research men blir då vittne till ett mord och inte bara det, någon försöker sätta dit honom för det. Konstigt nog sätter mordet fart på hans skrivande. Då mordet liknar det som stod i hans synopsis så börjar hans gräns mellan verkligheten och fiktionen suddas ut.

Det blir polisen Olivia Woolf som får ta sig an mordet Tom bevittnat. Hon är en polis som ogärna lägger fingrarna emellan. Som MMA figher tvekar hon inte att slå först om hon anser det nödvändigt. Så det är denna kvinna som jagar Tom.

Det här är den första boken i serien True Fiction som succéförfattarna Jonas Moström och Arne Dahl skriver tillsammans. De har tillsamman tagit fram en svensk version av The Game. Mina tankar går också till Anders de la Motts debut Geim där handling som styrs av någon annan.

Jag har vid något tillfälle sagt att jag tycker det är lite navelskåderi när författare skriver in en författare som huvudperson. Det tycker jag fortfarande men den här boken är också undantaget från den uppfattningen. Genom att väva ihop den fiktiva historien med verkligheten så uppstår en märklig spänning. Det gör också att författarna ”kommer undan” med det som förefaller som overkligt och som jag i andra historier skulle ha svårt att svälja.

Det finns en annan aktuell bokserie från författarparet Jesper och Patrick Ersgård som också har en författare i huvudrollen. Men till skillnad från deras Sam Milton är Tom Berg inte i närheten av att vara lika tafflig. Trots att han ”bara” är författare så tar han sig ut kviga situationer som en Bond eller Jason Bourne.

Annars är det det höga tempot som är utmärkande för boken. Det är inte många sekunder som den jagade Tom kan eller får hämta andan.

Blanda in lite klimatengagemang , en rullstolsburen akademiledamot, lite oväntade möten och ni har boken. Jag gillar upplägget och tempot och ser framemot en fortsättning.

Det här är tredje boken på någon månad där man skrivit in uppläsaren i boken. I den här boken är det akademiledamoten och jämtlänningen Lennart som ser upp till president Eva Röse. Hon gör för övrigt ett bra jobb för att hålla tempot uppe i boken.

När deckarförfattarna Arne Dahl och Jonas Moström slår sina påsar ihop slår det gnistor. Skaparen som är en verkligt overkliga spänningsroman där tempot är högt. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

0

Stormnatt av Johanna Ginstmark

Snöstorm över Österlen är inte så vanligt. En sådan ovanlig natt försvinner en man från sin gård. Jens som han heter är änkeman och far till två döttrar. Frågan är, lämnar verkligen en far två små barn att bli föräldralösa med vilje?

Utredningen leds av den relativt nya kommissarien Maria Landsdotter. En polis som väckt känslor sedan hon tillträdde när hon anmälde den förra chefen för tjänstefel. Men det är inte hennes största huvudbry. Det handlar om att ta reda på vad som egentligen hände vid bilolyckan hon överlevde som barna men som kostade hela hennes familj livet. Men var det verkligen en olycka? Även om Maria gör allt för att ta reda på sanningen så visar det sig att den i det här fallet är farlig.

Kontrasten att sitta i en solstol och lyssna på en bok som till stora delar utspelar sig mitt under en snöstorm är stor. Kan inte säga att jag längtar att bli insnöad men visst förflyttas man till det snöiga och blåsiga Österlen när man lyssnar. Författarens målande miljöbeskrivningar är riktigt bra. Det är lätt att visualisera den här boken när man lyssnar på den. Men man behöver inte använda hela färgpaletten när bilderna målas upp i huvudet. Bilden på omslaget illustrerar väldigt bra spännvidden. Jag tror att det krävs ett rikare språk för att beskriva svartvita bilder, något som även det illustreras i den här boken.

Annars är det hemligheter och jakten på sanningen som är bokens kärna. Att via huvudpersonen Maria koppla ihop en dödlig bilolycka i dåtid och ett mysigt försvinnande i nutid är snyggt.

Jag har inte lyssnat på Ginstmarks första bok Tät dimma än men kan konstatera den här boken utan problem stod på egna ben.

Att lära känna nya uppläsare är alltid intressant. Eller ny för mig är mer korrekt. När jag tittar på Gabriella Boris katalog på Storytel så hittar jag många långa serier. Hennes lite återhållsamma röst passar bra till den här boken.

Stormnatt är en spänningsroman fylld av mystik och familjehemligheter. Johanna Ginstmark målar upp ett Österlen långt får sommarmogna äpplen. Det gillar jag och delar ut en fyra i betyg.

Betyg: Gabriella Boris

Betyg:

1

Själarnas Illusionister av Tony Fischier

En man hittas död på ett gravfält från järnåldern utanför Göteborg. Bara platsen är uppseendeväckande, men det är inget mot upptäckten att hans hjärta är genomborrat av sitt eget revben.

Det blir ett fall för Niklas Ragnvik och hans grupp på polisen i Göteborg. Det visar sig att offret jobbar på Svenska institutet för holistisk hälsa som har sin verksamhet på en ö utanför Göteborg. När polisen börjar skrapa på ytan gällande institutionens verksamhet så hittar man vi sidan av en del landstingsfinansierad vård diverse suspekta behandlingsmetoder. Framförallt finns ett stort hemlighetsmakeri kring verksamheten och själva ön.

Så när Ragnvik är i Danmark och besöker sin syster så passar hennes sambo och privatdetektiv Maxine på att ta anställning på institutet. Något som först förargar den rättskaffens Ragnvik men ändå leder utredningen framåt. Men hon snubblar även över uppgifter med kopplingar till Ragnviks familj.

Det här är femte delen i serien om Niklas Ragnvik och hans familj och kollegor. Ska min teori om att det är svårt att hålla långa serier spännande och intressanta vid liv länge så borde serien börja dala vid det här laget, men icke.

Trots att upplägget med en huvudperson, en uppsättning kollegor och en familj så finns det någon i den här serien som skiljer sig från liknande serier. Jag tror att det stavas värme. Naturligtvis med Ragnvik själv i spetsen, men värmen finns även hos de underbara och burdusa kollegorna Nyman och Bäcklund. Lägg sen till sambon Maxine som går sin egen väg men ändå har hjärtat på rätt ställe. Jag blir så glad att lyssna på isande spänning med denna värme och rättrådighet som grund.

Det är nog så att rättrådigheten och känslan av verklighet gör att Fischier ”kommer undan” med så spektakulära saker som ett mordoffer på en gravplats med hjärtat genomstucket av sitt eget revben. Hade det varit någon annanstans hade jag nog blivit lite skeptisk men här funkar det.

Att sen pappa Ragnar har börjat lyssna på ljudböcker och tycker Jonas Malmsjö är den bästa uppläsaren är ju en krydda man gillar. Jag tror inte att han är ensam på den punkten.

Niklas Ragnvik jagar mördare på en Shutter Islandliknande ö i Själarnas illusionister. Återigen lyckas Tony Fischier att balansera lika delade spänning med värme och glimten i ögat där det behövs. Jag skriver ut en fyra i betyg här.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

0

Blå skymning, skärgårdsdrama av Rebecka Edgren Aldén

Sebastian har varit på fest hos några vänner i skärgården. En miljö han inte är van vid eller tycker speciellt bra om. När han nu bara vill hem ringer den sista personen han vill prata med och kräver att han ska leverera en väska till Sandhamn, när han ändå är i närheten. Leveransen går bra men sen spårare det ur. Han träffar en bekant, tappar bort pengarna han fått och bekanten Johan kommer upp med ett förslag som leder till något riktigt riktigt hemskt.

Samtidigt är det äkta paret Henrik och Isabelle är på seglingssemester med sin dotter, Olivia 10 månader. Ett av stoppen på resan är Sandhamn där deras vägar tyvärr korsar Sebastian och hans vän.

Något senare kommer ett larm om ett oidentifierat föremål i vattnet kommer in till sjöräddningen. Sjöräddaren Annika och hennes kollegor åker på larmet. De hoppas och tror att det är en förlupen badleksak men det är det absolut värsta man kan tänka sig. Ett litet barn.

Det här är mitt första möte med Annika och hennes sjöräddarkollegor. Så utifrån det kan jag konstatera att trots att jag inte lyssnat på de två första delarna kommer jag snabbt in i den.

Jag är inte så bevandrad i Stockholms skärgård men även där så funkar boken bra med sina fina och detaljerade miljöbeskrivningar.

Det här är inte en spänningsroman i den tuffare skolan, samtidigt som den inte går att kalla den för mysdeckare. Skulle man göra TV serie av den så ser jag något i stil med Skärgårdsdoktorn framför mina ögon.

En utmaning i dagens spänningsromaner i stadsmiljö är att hjälp oftast bara är en knapptryckning bort. Det är svårt att få till den riktiga känslan av utsatthet då. Där fungerar skärgården som en bra kuliss för den utsattheten.

Jag gillade drivet i historien och kan tänka mig att backa tillbaka och lyssna på de två första delarna i serien.

Det känns nästan självklart att det är Gunilla Leining som läser den här boken. Hon håller med sin röst rodret stabil genom hela boken.

Rebecka Edgren Aldén bjuder på kidnappningsdrama i tredje delen av Sjöröddarna. Blå skymning känns som ett spännande avsnitt av Skärgårdsdoktorn, ja fast med sjöräddningen då. Det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

1

Niclas Albertsson – Eldflugan

Sjöäng är ett litet samhälle som de flesta bara passerar och inte fäster något större intresse för. Samtidigt är det en plats där människor bor, dit vissa flyttar tillbaka till och där minst en människa dör.

Sebastian är en man som bor i Sjöäng. Kanske mest för att han inte kan ta sig därifrån. Dels för att han är förlamad från midjan och nedåt efter en bilolycka men även på grund av minnen. Han lever i sitt perfekt inredda hem och har daglig hjälp från hemtjänsten.

Ett minne han har svårt att släppa är vad som egentligen hände när Laura dog. Laura som växte upp i Jehovas vittnen men gjorde allt och lite till för att göra sig fri. En kamp som möjligen slutade på en brygga utanför samhället.

Sen har vi Mikael är fotografen som flyttar hem efter att varit ute i världen. Den sista av de fyra vännerna är Maria som var den av de fyra vännerna som var närmast med Laura.

Det här är en historia om en ung kvinnas död men det är ännu mer en historia om människor i ett mindre samhälle i Sverige. En historia om längtan, åtrå, misstänksamhet osv.

Historien är relativt långsamt berättad. Något jag har börjat uppskatta i tider när tempot ofta skruvas upp så att man knappt hänger med. Men med det sagt så tycker jag den här boken går lite för långsamt. Vi är inne i minsta vrå hos hos personerna och allt för inte handlingen framåt.

Och då kommer vi in på bokens längd, som är nästan 17 timmar. Jag hade en diskussion med Christian Unge för ett tag sedan hur lång en bok får/bör vara. Jag tyckte att det var modigt att låta den första boken i en ny serie vara 17 timmar lång. Som lyssnare vet du inte vad du har att vänta dig och att då ”investera” den tiden är det lätt att i alla fall jag väljer en annan bok. Nu är Christian en etablerad författare, att som debutant är det ännu modigare. I det här fallet tycker jag att boken är för lång.

Det är Björn Bengtsson som står för inläsningen och han gör det bra. När det kommer till spänningsböcker så känner vi igen Björns röst från Andreas Eks Joel Adler serie och Mons Kallentofts Zackserie.

Niclas Albertssons debut är en blandning av småstad, gammal vänskap, hemligheter kryddat med lite frikyrklighet. Jag tycker att Eldflugan är lite i längsta laget och delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑