Fostrad av Malin Sanglert

Maja har inte varit eller bott i sitt barndomshem på länge. Men när livet trasslar till sig så vänder hon hem till sin far. Något pappan Ruben borde blivit glad över men känslan är en annan. Nästgårds bodde farmor, den stora matriarken Gerda, som var en viktig person i Majas liv. Det är i hennes hus Maja tänk att flytta in, som ska ju nämligen ärva hela gården. Det var ett mantra farmor alltid trummat in hos Maja. Men det är något som inte stämmer på gården. Huset är igenbommat och övergivet.

Den relativt nyinflyttad grannen Inger  har hört ryktena om grannen Ruben men ändå går hennes promenader , mot hennes mans vilja, förbi det övergivna huset. Men när Maja söker upp Inger dras Inger in i familjehemligheterna.

Det är svårt att beskriva handlingen mer än så. Men att det är något som inte stämmer på gården är uppenbart. Och inte bara på gården, även med vissa relationer. Det är just ett hus och relationer som står i centrum. 

Det finns en kittling i trassliga familjeband och gamla hus som författaren väver samman på en snyggt sätt. Ibland så snyggt så att hon nästan tappar mig. 

Men då har vi Katarina Ewerlöfs fasta hand, ja eller röst, som leder mig rätt. 

Fostrad är den tredje fristående boken om arv. Malin Sanglert bjuder på en smart berättad historia om en dysfunktionell familj med många hemligheter. Jag delar ut en fin trea.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

0

Gravglänta av Mattias Edvardsson

En våreftermiddag 1989 försvinner åttaåriga Robin när han leker kurragömma med två kompisar. Det två kompisarna som också är bröder blir under utredningens gång misstänkta att ligga bakom försvinnandet. Mycket tack vare expertpsykologen som kallats in. Något den unge polisassistent Gunni Hilding inte är så säker på.

Fem år senare, mitt under pågående fotbolls-VM i USA försvinner ytterligare en ung pojke bortrövad från en kapning, inte långt från den plats där Robin försvann. Trots att pojkens styvfar snabbt blir misstänkt ser Gunni likheter med Robinfallet.

Efter fyra böcker med Lundasviten börjar Mattias Edvardsson nu på ny kula. Han håller sig naturligtvis kvar i Skåne men däremot förflyttar vi oss i tiden. Till en tid utan mobiltelefoner och under halva boken till den mycket populära sommaren 1994. Förutom de uppenbara referenserna till VM matcher så är det gott om paralleller ett andra händelser från 90-talet. Att misstänkliggöra det två bröderna från Robinfallet har många likheter med Fallet Kevin från 1998. Jag tycker mig också kunna skymta liknelser till de psykologer som användes när Thomas Quick erkände sina mord under 90-talet, även om den parallellen inte är lika uppenbar.

Jag tycker Edvardsson är en av Sveriges bästa spänningsförfattare och efter att den senaste Lova mig tystnad kom ut så har vi också sett hans verk som Netflixserie. Så mina förväntningar på den här boken var skyhöga när jag tryckte på play. Uppfylldes min förväntningar? Ja och nej. Det här är en både spännande och välskriven bok, som alla Edvardssons tidigare böcker. Så på den punkten kom mina förväntningar inte på skam. Samtidigt så är en av de saker jag uppskatt mest med de fyra första böckerna att de överraskat mig, alla på lite olika sätt. På den punkten känns den här boken inte lika unik som de tidigare böckerna. Ja, jag vet att det är väldigt mycket att be om men jag nämnde att mina förväntningar var skyhöga.

Det är den erfarna Anna Maria Käll som läser den här boken och de gör hon bra. Samtidigt sitter jag och saknar att den inte löses på skånska när man hör uttryck som fubbik och liknande. 

Försvunna pojkar, naturligtvis i Skåne, står i centrum i Mattias Edvardsson nya Gravglänta. Med kopplingar till fall som Kevin och Qvick bjuds vi på spänning och driv. Jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Anna Maria Käll 

Betyg:

1

Honungsfällan av Lars Berge och Axel Grodh Humlesjö

I februari och mars 2019 sände Uppdrag Granskning fyra avsnitt där man avslöjade hur pengar tvättades i Swedbanks baltiska verksamheter. Ett avslöjanden som fick långtgående konsekvenser för inte bara banken utan även för Sverige som land. Den historien skulle man kunna återberättat ungefär med det innehållet som fanns i TV programmen men lite mer utbroderande. Det gör man till mångt och mycket i den här boken för att vi ska få sammanhanget, men tyvärr var inte historien slut där. Ungefär ett år efter Uppdrag gransknings program fick redaktionen uppgifter från en hemlig källa att rysk underrättelsetjänst kartlagt stora delar av Swedbanks ledning. Något som började med att en högt uppsatt chef köpte sex av en lyxprostituerad i Moskva. Så om penningtvätten var allvarligt så når vi nu en helt ny nivå här. 

Den här utökade historien är som en spionthriller av John le Carré med den lilla lilla skillnaden att det här är på riktigt. 

Det som kommer fram här får mig att tappa hakan. Hur rysk underrättelsetjänst med en blandning av gammeldagsa spionmetoder och ny teknik och taktik tar dig in i den ursvenska Sparbanken. Något som i förlängningen gör det möjligt för Putin att finansiera kriget mot Ukraina. Jag tror inte gemene man förstår hur illa det här är för välden och för Sverige. Det är inte heller ont om syndabockar och brott i den här historien. Allt från prostitution, mörkläggningar till ”bara” dåligt ledarskap.

Jag vet att man ska vara källkritisk och inte svälja allt när det kommer till den här typen av avslöjanden. Det är lätt att vinkla så att den som avslöjar uppfyller ett visst syfte. Samtidigt är det farligt att tappa tron på den riktiga och viktiga journalistiken. Här är det public service som avslöjar något där Putin är inblandade, en kombination som brukar få SD-svansen att se rött. Så låt oss andra slå ett slag för den oberoende journalistiken. 

Honungsfällan är en extended version av Uppdrag gransknings program om penningtvätten på Swedbank. Lars Berge och Axel Grodh Humlesjö berättar en historia som får mig att baxna, grävande journalistikberättande när det är som bäst. Det blir en penningtvättad femma i betyg.

Uppläsare: Lars Berge

Betyg:

2

En ung mans färd mot natt av Håkan Nesser

Gymnastikläraren och den före detta tiokamparen Allan Femling har för ovanlighetens skull beställt en pizza. En pizza han dock inte får äta. För när han öppnar dörren blir han skjuten med två skott i bröstet och ett i huvudet. Femling bor av en slump i samma område som kriminalinspektör Borgsen eller Sorgsen som kan kallas på stationen. Om det är den geografiska närheten till offret som gör att han får fallet på sitt bord är oklart. Klart är dock att Sorgsen inte är på topp efter sviterna av covid. Något som gör att han inte riktigt klarar av att leda jakten på gymnastiklärarens mördare. Men Barbarotti och Backman stöttar sin kollega, både på jobbet och privat. När ett andra mord sker nästan direkt under Sorgsens balkong så blir det skarpt läget. Två mord i samma område i Kymlinge hör inte till vardagen.

För oss som lärt känna våra poliser i den fiktiva staden Kymlinge är det här ett kärt återseende. Det strävsamma kollegorna och äkta paret Gunnar Barbarotti och Eva Backman är tillbaka. Den här gången är covid-pandemin över och morden som ska lösas sker i Kymlinge, närmar bestämt i området som i folkmun kallas Pittlösa. Det för att det bor så många frånskild ensamma kvinnor där, som alltså är just Pittlösa. Ett exempel på Nessers underfundiga språk. Ett språk jag älskat i över tjugo år vid det här laget. 

Vad det gäller handlingen så får vi ganska snart reda på vem mördaren är. Men då antalet spår och uppslag är få så tar det tid för Barbarotti och Backman. Tid som får Barbarotti och börja fundera på slutet på sin poliskarriär. Ett slut som skulle bli en början på ett liv på Gotland om han själv får bestämma. Om det är ett sätt att runda av den här serien eller inte vet jag inte, men hoppas inte det. 

Jag saknar fortfarande att Håkan inte läser sina böcker längre men visst funkar det med Reine Brynolfsson också.

Ung mans färd mot natt är den 9:e boken om det strävsamma paret Barbarotti och Backman. Jag älskar Håkan Nessers underfundiga språk samt sätt att bygga upp spänning. Snyggt och väl värd sin fyra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Den enda överlevaren av Andreas Ek

Det här är den tredje boken om exmilitären Joel Adler.  Parallellerna och liknelsens med Jack Reacher känns det som vi är många som redan dragit. Så de hoppar vi över den här gången. Speciellt när Reacher börjar kännas lite trött och gubbig i de senaste böckerna. Och trött och gubbig är verkligen inte Adler. Jag tänkte den här gången mer på en ung Carl Hamilton, speciellt i början när det är en hel del militära inslag. En början som jag först tyckte var lite väl mycket skjutvapen och militärstrategi. Men lugn, det övergår till ren action efter det.

Det är inte alltid jag gillar den här typen av böcker där man skruvar upp tempot till max. Det är lätt att man inte hänger med i alla svängarna. Men charmen i den lite bistra men ändå varma och rättvisa Adler gör att jag i alla fall jag smälter.  Så fartfylld action i kombination med en stark huvudkaraktär, i dubbel benämning, så har ni dem här boken.

Boken är filmiskt uppbyggd och jag har inga problem att se Joel Adler susa fram på sin motorcykel. Utseendemässigt så är min Joel Adler en blandning mellan författaren Andreas Ek och uppläsaren Björn Bengtsson. Ja om dom byggde ett antal kilo muskler.

Den enda överlevaren är den tredje boken om supermilitären Joel Adler. Som vanligt bjuder Andreas Ek på actionfylld spänning med med värme i botten. Jag delar ut en fyra.

Uppläsare: Björn Bengtsson 

Betyg

0

David Baldacci – Processen

När en svart man blir anklagad för dubbelmord i den amerikanska södern 1968 så ser oddsen att gå fri inte så goda ut. Är sedan det mördade paret rika och väl ansedda i samhället så börjar chansen närma sig noll. Oavsett om mannen är oskyldig. Det är den mannen, Jerome Washington, den vite advokaten Jack Lee tar sig an.

Med tanke på strömningarna i samhället så är det ett självmordsuppdrag för Jack, men det är inte hans liv som ligger i potten utan Jeromes. Det efter att delstaten tagit tillbaks möjligheten att dömma mördare till döden.

Innan rättegången startar får den sargade försvarssidan oväntad hjälp av den svarta advokaten Desiree DeBose kommer och erbjuder sina tjänster. DeBose har erfarenheter av rättegångar där hudfärg varit av betydelse tidigare. Till en början lite motvilligt, men efter hand mer energiskt börjar försvarsparet Jack och Desiree ta sig an fallet.

Det här är ett rättegångsdrama som med alla sina lager får mig att sitta som på nålar. Den här typen av rättegångsböcker förknippar vi kanske mest med John Grisham men här visar även en av de andra giganterna att han också behärskar genren. Efter att läst på lite så visar det sig att Baldacci är jurist och från södern samt skriver fantastisk så jag borde inte vara förvånad.

Förutom att det handlar om en rättegång så är det en historisk berättelse om rasismen i den amerikanska södern. En rasism som tyvärr finns kvar och under Trump även fått en ny legitimitet. Det finns en scen i den här boken när 4-5 män tränger sig in på Jacks kontor för att få honom att avsäga sig fallet. För enligt dom så borde ju inte en svart man få någon juridisk hjälp och definitivt inte från en vit man. Då tar Jack upp sin pistol och skjuter av över delen av den ena mannens öra. Nu är förvisso den här boken skriven långt innan attentatet på Trump, men säg inte att det inte finns kopplingar till dagens USA.

Som vanligt är det samhällsfrågorna som engagerar mig mer är själva rättegången, men så som den beskrivs blir den drivet i historien.

Tillsammans med Dennis Lehane och Michael Connelly är Baldacci en av de amerikanska spänningsförfattare jag uppskattar mest. Därför är det spännande när han kliver ur sin agent-med-koppling-till-makten roll och tar sig an en historisk skildring av samhället. Och som han gör det.

Som oftast är det Reine Brynolfsson som läser Baldaccis böcker och som vanligt håller uppläsningen samma höga kvalitet som innehållet.

David Baldacci visar upp den råa rasismen i slutet på 60-talets i amerikanska södern. Tyvärr är nog de historiska beskrivningarna i Processen aktuella även idag. Så välskrivet och gripande att jag tar till lagens högsta betyg, en femma.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg:

0

Kramen från helvetet av Victor de Almeida

Victor de Almeida föddes på Kap Verde och fick tidigt lära sig att livet kan vara tufft. För redan som lite blev han sexuellt utnyttjad. Något som upphörde när han som liten flyttade till Nacka utanför Stockholm. Barndomen i Nacka var ändå rätt trygg men redan i tonåren började

saker gå utför. Till en början kunde det klassas som bussteck men med tiden övergick busen i brottslighet och brottligheter till droger. Till en början bara sporadiskt och hela tiden med övertygelsen att han kunde sluta när han ville. Men en dag gjorde herr Heroin entré och Victor fick en kram, En kram från helvetet. 

Den kramen är nästan omöjlig att ta sig ur. Statistiken säger att endast 2 av 10 klarar det. Med tanke på att det är Victor som skrivit och läser boken(tillsammans med Antonio Antoniadis) så är det inte att spoila något med att berätta att han är en av de få. Men precis som i deckare där man får reda på vem som är mördaren redan på första sidan så kan det vara spännande ändå och det vägen som är det intressanta. Eller vet inte om ordet intressant är rätt i sammanhanget. Kampen är både skitig, krokig och innehåller lika många bakslag som Pippis fräknar. Som lyssnare så får man en sympati för den här struliga mannen, vilket gör att varje bakslag känns, även hos mig.

Den här boken beskriver viken makt droger har över de som använder dom. Vi får se den skitiga baksidan och vad som krävs för att få fram pengar för den korta stunden av lugn drogerna ger. Men vi får också

följa försöken att upprätthålla en vardag och ett familjeliv. Han överlever ett antal överdoser och tillslut börjar resan tillbaka.

Jag själv har aldrig varit i närheten av den världen dom Victor beskriver. Något jag efter att ha lyssnat klart på den här boken är väldigt glad över.

En extra krydda till boken är att Victor själv läser den. Nej det är ingen Malmsjö-klass på inläsningen. Samtidigt skulle jag inte velat ha någon annan än människan som gått igenom allt detta som berättaren här.

Victor de Almeida delar med sig av nåder glädje och sorg i sin självbiografi. Kramen från helvetet beskriver ett drogberoende från

insidan som i alla fall får mig att hålla mig så lång från droger det går att

komma. Det blir en stark trea.

Uppläsare: Victor de Almeida 

Betyg

Följ gärna Victor på hans youtube-kanal diaLogiskt https://youtube.com/@dialogiskt3042?si=HUC56Nx1Y9dqFocP

0

Där ingenting någonsin händer: Spännande deckare med kidnappningsmysterium

I ett villaområde där lugnet råder ska en åttaårig flicka gå med sin sexåriga bror till sin mormor och morfar. En promenad syskonen gjort flera gånger. Den här promenaden skiljer sig från de övriga, för de kommer aldrig fram. En förälders värsta mardröm blir en vecka senare ännu värre när flickan hittas strypt. Pojken är däremot spårlöst borta. Ett nästan hopplöst fall för poliserna Alina Rosander och Hreinn Sigururson.

Parallellt får vi träffa Julia, en 17 år ung kvinna på glid. Har ingen relation med sin mamma och är fast i missbruk driver hon omkring. När hon var i nioårsåldern blev hon och sin lillebror utsatta för ett liknande kidnappningsförsök som barnen i det lugna villaorådet, Med den skillnaden att Julia lyckades fly och medan lillebror aldrig återfanns.

John Messmer har slutat som polis efter sitt avtjänade fängelsestraff. Nu för tiden försöker han spendera tiden med sin familj. Men när polisen ser kopplingar mellan barnen i villaområdet och Julia och hennes bror övertalar polischefen Brandeby efter många om och men Messmer att komma in som utredande konsult.   

Jag hade möjlighet att få förhandlyssna på Hamits debut, Med mörkret som vittne, för ungefär ett år sen. Jag gillade den skarpt och den lilla kritik jag hade var att jag hade lite svårt med franska namn och att han ville lite för mycket på slutet. I den här boken håller han sig på hemmaplan och boken är lite mer återhållsam, ja ur ett Hamit-perspektiv.

Böcker med försvunna barn är alltid svåra. Man kommer ju att tänka på E.P. Ugglas Bortförda. Ett av dom svåraste brotten då man som förälder självklart får en klump i magen. Samtidig så gäller det att ur ett litterärt perspektiv hantera det med extra mycket respekt, något jag tycker Aktas verkligen gör.

Jag är väldigt svag för karaktärer som är betydlig smartare är oss vanliga dödliga. Smarta på det sättet att karaktären kan se detaljer och samband som andra inte ser. I litteraturen har vi exempel som Sherlock Holmes och Harry Hole.

Som i alla stora berättelser ska det finnas ett stort arsel, i den här heter han Ralf. Det är både roligt och intressant när han jävlas med sina kollegor och en ren njutning när han får ett knä i skrevet.

Det var Jonas Malmsö som läste den först boken i serien och det är han som läste den här boken. I den första tror jag att Hamit hade väldig stor draghjälp av Malmsjö, den här gången står historien mer på egna ben. Ja, Malmsjö är naturligtvis bra igen.

När två barn försvinner kallas Sveriges Harry Hole, John Messmer in. Hamit Aktas får mig att vara på tårna genom hela Där ingenting någonsin händer. Klart det blir en fyra.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

0

Syndavargen av Jan-Erik Ullström

Ett par med får på västgötaslätten blir av med först ett och kort därefter ytterligare ett får. De och andra runtomkring är säkra på att vargen som varit framme. Något som gör att den stora vargdebatten drar igång. En fråga det känns som alla har en åsikt om.

När man inte trodde att debattens vågor kunde bli högre hittas en man död i skogen i närheten av parets gård. Kroppen är svårt sargad och experterna säger att vargen har varit framme här också.

Den före detta polisen Birger och hans praktikant Sophia blir återigen involverad i polisutredningen. För det finns detaljer kring mannens död som inte stämmer.

Det här är den andra delen i serien om det charmiga och omaka paret Sophia och Birger. De är så befriande med ett par med en äldre man och en yngre kvinna där båda har en ömsesidig respekt för varandra och kärleken mellan dom inte har något som helst med sex att göra. Det är tråkigt att behöva ta upp det, men det hör tyvärr till vår värld idag.

Jag förstår viljan att hitta huvudpersoner som inte är poliser, men jag har lite problem med trovärdigheten att Sophia och Birger så lätt blir involverade i den här rätt komplicerade polisutredningen. Det trots att Birger har varit polis och vi befinner oss ute på landet.

Men när man kommit över det så är boken både spännande och underhållande och med ett riktigt Hercule Poirot slut.

Jag tycker Ullström har hittat en egen nisch någonstans mellan mysdeckare och de traditionella polis-i-småstad deckare. Spännande och charmigt utan att vara mesigt.

Att det ska vara Fredde Granberg ska läsa den här boken är lika självklart som att björnen, eller vargen, bajsar i skogen.

Det omaka deckarparet Birger och Sophia fortsätter lösa fall i Syndavargen. Jan-Erik Ullström blandar spänning med charm så bra att jag delar ut en fin trea i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

0

Den vänstra vägen av Olof Spaak

Som manusförfattare till en TV-serier så gäller det att veta vad man skriver om. För att ta reda på det behöver man göra research. Så om serien man ska skriva om handlar om hemliga sällskap, ja då får man väl se till att gå med i just ett hemligt sällskap. Men även researcharbete har en gräns. Den kanske har passerats när man får ett paket med ett avhugget gethuvud skickat till sig?

Vår manusförfattare försöker både renovera ett gammalt hus, sätta en son till välden och få sitt stora genombrott i TV välden. Samtidigt har vi känslan att hans researcharbetet övergått till något annat.

För att vara transparenta här så har jag själv en skeptisk inställning till hemliga sällskap och det övernaturliga. Så för mig är den här typen av böcker som ett minfält som det gäller att ta sig över. Samtidigt så är det klart det finns något kittlande här. Det är ju inte för inte som vi fångas av Da vinci-koden och liknande böcker.

Det här boken har två parallella historier. Där den ena är själva serien Inferno som växer fram. Där kommer Olofs egna kunskaper om arbete med film och TV. Delar av handlingen är skriven i vad jag uppfattar som manusformat. Det ger hela boken trovärdighet då det känns som vi får vara med bakom kulisserna. Något som verkligen behövs när vi sen kommer in på själva det hemliga och ibland okulta sällskapen som förekommer. Vi får vara med på möten och vara med om ond bråd död. Både verklig och symbolisk.

Summa sumarum tycker jag att Olof lyckas lotsa i alla fall mig genom minfält utan att mista några vitala kroppsdelar samtidigt som jag både fick insikter och blev underhållen.

Sist kommer vi till uppläsaren Måns Westling som gör ett bra jobb. Jag trodde det var den första boken jag lyssnade på med honom. Men det visade sig att jag lyssnat på en bok med honom för 20 år sen. Det var Jerker Virdborgs Svart krabba som senare blev film. Ska föras till protokollet att jag inte gillade boken som fick en av få ettor jag delat ut.

Den vänstra vägen är en bok om okulta sekter och manusarbete. Olof Spaak balanserar skickligt på gränsen till det overkliga. Det blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Måns Westling

Betyg

1

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑