Äntligen, äntligen är den här boken slut så jag kan börja med en ny bok. Det är inte den känslan man ska ha när en bok tagit slut. Men den här boken var både lång och tråkig. Jag hade fått tips om den från någon tyckare på TV med orden ”den roligaste boken som någonsin skrivits”. Där kan vi vara överens om att vi inte ser på samma sätt vad det gäller roliga böcker. Själv tycker jag bara boken är tragisk. Bokens huvudperson Ignatius är en lat, dryg och otrevlig person som man bara ogillar. Tomas Bolme ligger på min top 5 lista över bra uppläsare, men i den här boken är han bara för mycket. Storytel har börjar med en funktion som berättar hur många som lyssnar på boken samtidigt, i det här fallet stod det att jag var den enda som lyssnade på boken. Något jag inte är speciellt förvånad över. John Kennedy Tooles Dumskallarnas sammansvärjning må vara en klassisk humorbok, men jag tycker bara den är tråkig och tragisk. Jag brukar sällan dela ut en 1:a i betyg, men kan inte sätta något annat här.
Jag valde den här boken gör att den utspelar sig till stor del i New York och jag var där när jag började lyssna på den. I början var jag riktigt imponerad över att ha gått på samma gator som huvudpersonerna. Men någonstans där slutade min entusiasm. Min känsla är att författaren försöker göra en ripoff på DaVinci koden där huvudpersonerna försöker lösa gåtor och skiffer gör att lösa ”brottet”. Problemet är bara att här är gåtorna inspränga i judendomen och även om jag hyfsat bevandrade i religioner så är jag helt lost i de här referensens. Vilket gör det hela konstigt och betydligt mindre intressant. Bokens titel syftar på att enligt judendomen så finns det 36 rättfärdiga män i världen kring vilket den här boken handlar. Men metoderna för att hitta dessa 36 män är så krystat så att det nästan blir skrattretande.
Sen har vi uppläsaren, det svenska uttalet av huvudpersonens fd flickvän TC irriterar mig under hela boken.
Skulle Sam Bournes bok De rättfärdiga varit en film hade jag kallat den en ”kalkonrulle”. Den hade kunna fått en 2:a om den varit hälften så lång men med sina 17 timmar blir det en 1:a i betyg.
Puma Swede eller Johanna som hon egentligen heter är Sveriges i särklass mest kända internationella porrstjärna. Som tonåring var hon en hopplöst nördig hästtjej som enligt de andra tjejerna i stallet var dömd till ett liv utan killar. Men några år senare upptäcktes hon på en gata i Stockholm och övertalades att bli glamourmodell i USA. När hon insåg att det fanns mer pengar att tjäna på att ha sex framför kameran åkte de sista kläderna av och plötsligt förvandlades hon till Puma Swede, en av världens hetaste porrskådisar. Med en stor portion humor tar det blonda bombnedslaget Puma med oss på krävande inspelningsdagar, låter oss kika in bakom kulisserna och presenterar oss för sina vänner och branschens udda karaktärer. Vi åker på strippklubbsturnéer och till galna finska sexmässor. Vi får vara med om vilt festande och svajigt helikoptersex (som hamnar på de amerikanska skvallertidningarnas förstasidor). Och så blir det knäppa webbkamerashower tillsammans med väninnorna, det snabbaste sättet att dra in pengar i dagens porrvärld. Men bortom festandet finns också en grå vardag. Parasiter som ”suitcase pimps” – managerpojkvänner som blandar ihop kärlek, svartsjuka och pengar – ställer till det. För att inte tala om den där klumpen i magen inför varje hiv-test. Puma ifrågasätter även samhällets normer. Varför kan en tjej inte ha många olika partner och en omättlig aptit på kravlöst sex utan att betraktas som störd? Och varför stämplas kvinnliga porrskådisar per automatik som hjälplösa offer?
Min kommentar: Jag måste väl erkänna att jag var lite intresserad att få titta in bakom kulissrena i porrvärden. En värld med många fördommar som om man läser baksidestexten Puma Swede ska motbevisa. Men bara för att hon kommer från en trygg uppväxte är ju inget bevis att inte många tjejer i branschen kommer från dålig uppväxter. Att hon gjort alla valen själv är inte heller ett bevis tjejer tvingats inte in i branschen mot sin vilja. En liten rolig detalj är att hon jobbade som säljare på Supplies Team som var en av mina stora kunder under början av 2000-talet. Det är nog så nära en kommande porrstjärna jag varit. Jag försöket fundera ut varför hon, eller Jan Ekholm, skrivit boken och min känsla utan att veta är att det ska vara någon form av jobbannons för att Puma Swede ska öppna verksamhet i Sverige. Det under rubriken Prova Porr, inte så smutsigt som man tror.
Det är inte ofta jag använder det lägsta betyget på skalan men i det här fallet är det befogat, boken är inte bra.
Handling: Kortfattat handlar romanen om en familj på den småländska landsbygden i början av 70-talet. Torpet Undantaget har gått i generationer inom familjen. Fadern är besatt av att kedjan inte ska brytas, den tolvåriga sonen måste ta över. Faderns besatthet övergår snart i sinnessjukdom som får hela familjen att utsättas för enorma mentala påfrestningar. Sonen Klas hittar sin tillflykt i ett stort fågelintresse och Veronika, en tjej vars familj flyttat ut på landet i sann ”gröna-vågen anda” Korparna är språkligt väldigt välskriven och hela problematiken kring brytningstiden 60/70-tal och spänningarna med att sticka ut och vara annorlunda i en sluten miljö skildras på ett livfullt sätt.
Min kommentar: Jan Guillou får ofta kritik för sina långa utläggningar om vapen med det står sig slätt mot Bannerheds fågelutläggningar. För den som är intersserade av fåglar skulle jag ändå rekomendera ”Svenska fåglar” eller något liknande. För utom långa utläggningar om fåglar och växter måste jag erkänna att jag inte riktigt fårstår poängen med boken. Jag har gillat de senaste årens August pristagare men den här gången tycker jag dom missat. Om jag ska tro min egen poängbedömning har jag inte lyssnat på en sämre bok på 6 år och då var det Dostojevskijs Brott och straff som fick lägsta betyg.
ljudboksbloggen.com 