Arne Dahl – Mittvatten

Jag har följt Arne Dahl sedan första boken om A-gruppen. Det som jag tycker kännetecknar hans böcker är att han skriver deckare med finess. Men ibland blir det lite för mycket finess. För det finns en risk att författaren tappar sina läsare om historien blir för komplex. Då har vi kommit fram till tredje delen i serie om Sam Berger och Molly Blom kan jag känna att Dahl ibland använder lite för mycket finess. Till skillnad från böckerna om A-gruppen som var fristående böcker så bygger den här serien väldigt mycket på de tidigare böckerna i serien. Då det var över ett år sen jag lyssnade på Inland så tog det mig en fjärdedel av boken innan alla händelser och vem som var vem föll på plats. Det skulle vara näst intill omöjligt att kunna ta till dig den här boken utan de två tidigare. Det finns både för och nackdelar med ett sådant upplägg. Du kan få en mer komplex historia men du har svårt att få med sig nya läsare.

Boken är spännande när man väl kommer in i den. Dahl skriver bra och med ett tempot som inte är speciellt högt, men det är bra för att man ska hinna reflektera över det som händer. Jag kommer troligtvis kasta mig över en fjärde bok i serien också, men mer av gammal vana än att jag är så intresserad av hur det går för Sam och Molly.

Uppläsare: Niklas Engdahl

Betyg:

Dag Öhrlund – Domaren

Hur man bedömer en bok eller en film har väldigt mycket med förväntningar att göra. Dag Öhrlunds Domaren är en av de böcker jag sett fram emot mest på senast tiden, så min bedömning och betyg kommer att speglas av det. I det här fallet är det också ofrånkomligt att dra paralleller till böckerna om Silfverbielke. Den första boken, En nästan vanlig man, i den serien ligger fortfarande på min all-time-top-5 lista. Det var en bok som kom med något nytt och spännande. Men desto längre serien höll på och desto vidrigare saker Silfverbielke hittade på desto mer blasé blev jag. Så när den sista boken i serien kom i somras så passerade den mig med en axelryckning, inte för att det inte var en spännande och bra bok utan för att mycket kändes som upprepningar. Så då blev förväntningarna på en kvinnlig variant av Silfverbielke naturligtvis högt ställda, speciellt efter att jag sett Öhrlund i morgon-tv säga ”Folk frågar om jag inte är rädd för Silfverbielke. Nä honom skulle jag kunna hantera med vänsterhanden. Men Suzanne(huvudpersonen i Domaren) är jag livrädd för varje sekund”
Och visst är det kittlande att vända på könsbegreppen ibland. Men jag tycker inter riktigt det fungerar i det här fallet. Det kanske beror på att en psykopatisk man kommer undan med mer saker än en psykopatisk kvinna i allmänhetens ögon. För när Silfverbielke var grym och elak tyckte jag att det fanns en spänning och farsination medan när Suzanne t.ex. är elak mot sina egna barn känner jag bara avsmak.
Vi får följa domaren Suzanne och prästen Jessica, två kvinnor med yrken som båda är ställda högt över alla misstankar. Nej för inte kan en domare och en präst gå runt och mörda människor till höger och vänster. Men det är precis vad det kan. I första kapitlet får vi veta hur Suzanne knuffar sin syster som stjäl för mycket uppmärksamhet av föräldrarna över ett stup och så fortsätter det.
Jag har verkligen funderat vad det är jag saknar i boken och kommit fram till att i böckerna om Silfverbielke fanns det också en god kraft i form av Jacob Colt, något som saknas i den här boken. Visst är boken underhållande men storyn är lite tunn och vissa delar lite väl förutsägbar. Så då jag hoppats på något nytt från Öhrlind känns Domaren bara som fortsättning på Sifverbielke serien, men med nya karaktärer.
Då jag gillar Dag Öhrlunds språk så kommer jag naturligtvis lyssna på de efterföljande böckerna om Suzanne men just nu hoppas jag att hans nästa bok blir en i serien om Truut.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Lindgren/Lindmark – Brännpunkt

Vissa böcker är svåra att få grepp om. För trots att det här är tredje boken i serien om Nicholas Warg så får jag inte grepp om den. Men eftersom jag ändå tar mig tiden att lyssna på tre böcker, och kommer säkert lyssna på en fjärde om det kommer en så måste det ju finnas något där. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. För samtidigt som det är en spännande bok, aktuella och internationella kopplingar och med en huvudperson man känner sympati med så suger den inte tag i mig. Den här historien innehåller både flyktingungdommar som ska hjälpa till att förhindra terrordåd och en försvunnen rikemannsdotter i Thailand med kopplingar till storaffärer. Jättespännande historier och handling, men boken griper ändå inte tag i mig. Ibland kanske man bara ska acceptera det och gå vidare med nästa bok. För övrigt ännu en bra inläsning av Magnus Roosmann, trots att det står Stefan Sauk på omslaget.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Leone Milton – Monstret från Anderna

Det är nästan så att man skäms att erkänna att man är intresserad eller kanske fascinerad av seriemördare. Ett dråp kan ske nästan av misstag. Ett planerat mord kan ske i vrede. Men vad är det som får dessa  män, för det är nästan bara män, att utföra den av mänskligheten betraktat som det värsta brottet om och om igen. Pedro Alonso Lopez, Monstret från Anderna, kan vara världens värsta av dessa. Han har enlig egen utsago mördat över 300 unga flickor i Ecuador, Peru och Colombia under 3 år på 70-talet och det med sina bara händer. 300 flickor på tre år, det är två mord per vecka, i tre år. Det som fick mig att börja lyssna på den här boken är inte att höra snaskiga detaljer om hur han gick till väga att mörda utan varför han gjorde det. Vad får en människa att begå alka dessa avskyvärda brott. Historien berättas av journalisten Leone Milton som är en av de få journalister som har fått intervjua Pedro. Det var ett brev han skrev till Pedro som gav honom möjligheten. Ett väldigt personligt och utlämnande brev. Så parallellt med Pedros hemska historia får vi även i viss mån Leones. Får vi då svar på frågan varför? Både ja och nej, för även om han ger sin förklaring, som i viss mån är begriplig så är handlingarna ändå för grymma för att förstå. Jag är som sagt motvilligt fascinerad och historien är lite annorlunda berättad för att vara en True Crime historia. Att höra hur kallsinnigt Pedro berättar om vissa mord och de bakomliggande orsakerna gör att det går kalla korar på ryggen. Klart värd att lägga fyra timmar på.

Uppläsare : Magnus Schmitz

Betyg:

Bodström & Lampers – Svenska brott: Trippelmordet i Uddevalla

Strax efter kl ett på natten i mars 2015 skjuts tre unga människor ihjäl på en gata i Uddevalla. Två unga män med ett kriminellt register och en ung kvinna som är flickvän till den ene skjutna. Det tar enda till morgonen innan en morgontidig kvinna larmar polisen som drar igång sina undersökningar. Ganska snart riktas intresset mot två bröder som till lika är barndomskamrater till de två skjutna männen. Vi får, som i de andra böckerna i serien Svenska Brott, mycket pedagogiskt följa polisutredningen och rättsprocessen. I alla typer av dokumentärer så måste man titta på vilka som ligger bakom. I det här fallet är en av författarna advokat Thomas Bodström. Det gör att trovärdigheten kring de juridiska frågorna är väldigt hög, men jag tycker det ibland lyser igenom att han ”inte står på polisens sida”. Ja, advokatens roll är väldigt viktig i vårt rättssystem, men det är polisen och åklagaren också. Det här är en spännande och tragisk berättelse om ett antal unga människor i Sverige. Det som slår mig är att det finns en ”undre värld” i en så pass liten stad som Uddevalla.

Uppläsare: Rolf Wrangnert

Betyg:

Leffe Grimwalker – Tick tack, säsong 3

Jag gillar greppet med Storytel originals, en timmes episoder i säsonger som TV serier. Tick tack är en snabb serie i gangster miljö, trots att det är i Stockholm. Jag tycker den första säsongen var outstanding. Den gjorde skäl för namnet Tick Tack med en riktig nedräkning. Det gick man ifrån i säsong 2 och har inte så mycket kvar i den här säsongen. Men det gör den inte sämre. Vår hjälte Niklas blir anklagad för ett antal mord så nu har han inte bara hela Stockholms undre värld efter sig. Efter att massmedia gått ut med namn och bild så är han Sveriges mest jagade man. Som de tidigare säsongerna så är det högt tempo och händelserikt. Finns en tusch av Stig Larsson och fröken Salander, när vi får följa med ner i de djupa mörka delarna av internet. En extra fjäder i hatten för Oskar Skagerbergs inläsning, hans mörka, släpiga och härliga röst är perfekt för den här serien.

Uppläsare: Oskar Skagerberg

Betyg:

Bodström & Lampers – Svenska Brott: Bodenfallet

I början av maj 2013 försvinner en 20 årig kvinna i Boden. Två veckor senare hittas först hennes ben i en övergiven stuga och dagen efter merparten av hennes kropp strax utanför. Misstankarna riktas mot två personer, en fd pojkvän som hon var hemma hos dagen då hon försvann och hennes karatetränare som det visar sig hon haft en relation med. Jag har inga klara minnen av det här fallet från nyhetsrapporteringen så allt som berättas i boken är nytt. Vi får följa händelseförloppet från att kvinnan försvinner till rättegången med tillbaka blickar som gör att vi lär känna de tre huvudpersonerna bättre. Berättelsen är spännande och pedagogisk berättad. Sen kan jag tycka att det blir lite väl mycket juridiskt mumbojumbo på slutet. Har nyligen lyssnar på deras tredje bok i serien om Sommarstugemordet i Arboga, den var betydligt bättre. Så ska du välja en bok, välj den.

Uppläsare: Rolf Wrangnert

Betyg:

Emma Frans – Larmrapporten-Att skilja vetenskap från trams

Att skilja sant från falskt eller vetenskap från trams är svårt. Först måste man vara överens om vad definitionen av orden sant, falskt, vetenskap och trams. Redan där hoppar många av tåget idag. Det är enklare och skrolla vidare till den gulliga katten i flödet än att gräva djupare i definitionen av ord. Det är också där som personer som Emma Frans fyller en så viktig funktion i dagens snabba klicksamhälle. En person som med kunskap och lite humor får några av oss att stanna upp och fundera. Jag följer henne på twitter sedan något år tillbaka. Precis som de flesta andra har jag skaffat mig ett flöde där de flesta tycker som jag och där utgör Emma ett välkommet avbrott i flödet av fotbollsinlägg. Men åter till svårigheten med definitionen av de fyra orden. Emma förklarar i den här boken väldigt pedagogiskt hur olika forskningsrapporter är uppbyggda, hur urval går till och hur de kan och bör tolkas. Det är som sagt inte lätt, vilket också gör att det blir komplext att förklara. Trots hennes bra och ofta roliga liknelser blir det komplext. Så den som förväntar sig en lättsmält rolig feelgoodbok att koppla av till i hängmattan kommer att bli besviken. Det är snarare en föreläsning i någon av Uppsalas föreläsningssalar där bänken är lite obekväm. Men det gör inte boken/föreläsningen mindre intressant.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Magnus Svenungsson, Jens Littoron – Matchfixarna: hotet mot nationalsporten

Som fotbollsintresserad har man ju hört talas om att matcher varit uppgjorda, svurit åt det och inte tänkt så mycket mer på det. I den här boken sätter journalisterna Magnus Svenungsson och Jens Littorin ljuset på hur utbrett det är och vad som ligger bakom. När man hör fakta som att över 50 utländska spelbolag erbjuder spel på en U21 match mellan Vasalund och Frej och att en superetta match på sommaren kan omsätta 35 miljoner börjar man förstå. Det är oddsen som är ”valutan”, oddsen behöver inte vara varken bättre eller sämre i de lägre divisionerna. Skillnaden är att det är lättare att muta en spelare eller domare i en lägret division samtidigt som risken att bli upptäckt är mindre. I den här boken får vi blicka in i både svenska och utländska ligor som jobbar med matchfixning. För det är ofta ligor som även håller på med annan kriminell verksamhet. Jag tycker också att vinkeln att prata om det utbredda spelandet hos professionella fotbollsspelare var intressant. Det är ju klart att det är lättare att ”köpa” en spelmissbrukande fotbollsspelare och då matchfixarna också ofta är spelmissbrukare sitter de ju i ”samma båt”. Det svenska fotbollsförbundet har vaknat sent men det här är en väldigt viktig fråga som man har att ta tag i, det är oss fotbollsintresserade som ligger i ena vågskålen. Skulle vi börja tvivla på viljan att vinna för lagen på plan är man förlorad. En intressant bok om ett, för en fotbollsintresserad, intressant ämne.

Uppläsare: Per Runhammar

Betyg:

Bill Clinton, James Patterson – The President is missing

Precis som titeln antyder är det här är spänningsroman i Vita Huset-miljö och med tanke på att den ena av författarna bott i just det huset i åtta år så finns det nog en hel del verklighet i boken. Handlingen där emot är en helt uppdiktad historia om en cyberattack mot det amerikanska samhället. En attack som om det vore verkligt skulle lamslå hela världen. Så boken sätter fingret på hur sårbart vårt moderna digitala samhälle är. Nu tror jag kanske den här historien är lite förenklad men det är ju underhållning som är det viktiga här. Det är en spännande historia i jakten på att stoppa attacken. Vi möter onda och goda terrorister, förrädare i den innersta kretsen och politiskt spel. Det som gör att betyget inte blir högre är att det ibland känns lite för overkligt kring presidenten, trots att Clinton är medförfattare. Jag har lyssnar på boken på engelska och dom har använt sig av det lite annorlunda greppet att använda sig av fem olika uppläsare. Kändes lite märkligt i början men man vande sig.

Uppläsare: Dennis Quaid , January LaVoy , Peter Ganim , Jeremy Davidson , Mozhan Marnò

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑