Etikett: Betyg 4

Linda Ståhl – Elden ska falna

Jag lärde känna Reub och Estrid i Linda Ståhls första bok i Möllviken serien. Så nu känns det som man har ett par nya vänner på middag. Jag gillar att få den känslan av en bok.
En flyktingförläggningen sätts i brand och när man tror att man räddat alla görs ett makabert fynd i brandresterna, ett dött spädbarn. Ett spädbarn ingen vill kännas vid. Kort där efter hittas en ung kvinna mördad. Precis när Estrid är påväg tillbaka till jobbet från en kort föräldrar ledighet råkar hennes man ut för en oprovocerad misshandel. Många saker som gör att det är mycket att göra på den lilla polisstationen i Vellinge.
Jag nämnde, jag recenserade Syndaren ska vakna, att jag gillar att trots att det skull kunna vara en klassisk svensk deckare är det inte det. Linda Ståhl vågar ta upp viktiga ämnen och hon gör det med rak rygg. Ämnen som mina fördomar säger är extra viktigt att ta upp och sätta in i rika områden som Höllviken. Precis som att det är viktigt att ta upp att allt inte är nattsvart i områden som Rosengård.
Tillbaka till boken. Den har precis som den första ett driv och jag älskar hur Reub och Estrid skaver lagom mycket.
Maria Lyckow har en röst och uppläsningsstil som passar den här berättelsen som handen i handsken. Det är en fröjd när man hittar en harmoni mellan författare och uppläsare.
Driv och spänning är det som präglar den andra boken i den välskrivna Höllvikenserien. Linda Ståhl tvekar inte att ta upp viktiga ämnen vilket gör att jag inte tvekar att ge Elden ska falna en glödhet fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

0

Leffe Grimwalker – Tre små apor

Då var det slut. Slut för den sylvassa, stöddiga, introverta Victoria Bonde och för den mer återhållna Niklas från Tick-Tack.
I Tre små apor så får Bonde ta sig an ett kändismord som ser ut att vara en länk i ett seriemord. Och har du lyssnat på mer än två minuter av något Leffe Grimwalker har skrivit så vet du att det blir rallyfart i berättelsen. Så varför skulle Leffe hittat bromspedalen i den som han själv lovat vara sista boken i den Bonde serien. Men jag tycker inte att farten i berättelsen är den stora behållningen. Den var till och med lite svår att hänga med i om man inte hade de tidigare böckerna i färskt minne tycker jag. Nä, det är dialogerna av och kring Bonde. Höjdpunkten är när hennes dotter letar efter sin laddare någon timme in i boken.
Nu är sex år sen jag fängslades av Leffe Grimwalker berättarteknik i Tick-Tack. Först trodde jag att det var Storytel Original formatet som gjorde det, men där hade jag fel. Bok eller serie spelar ingen roll om för Leffe.

Till skillnad mot flera på nätet så tycker jag det är bra att Leffe vågar sätter punkt för Victoria Bonde/Tick-tack serien. Inte för att serien är dålig, jag älskar den kantiga Bonde, men jag gillar när man slutar på topp. Det är alldeles för många karaktärer, läs tex Silfverbielke, som vevas några varv för många och jag är övertygad att Leffe Grimwalker har så många nya böcker och karaktärer i sig. Så låt Victoria och Niklas ta en välförtjänt pension.

Det blir racerfart när Leffe Grimwalker sätter punkt för sin Victoria Bonde serien. Med en driven dialog och en Bonde på topp är Tre små apor värd en fartfylld fyra i betyg.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg:

Leffe och jag
0

Linda Ståhl – Syndaren ska vakna

En hemmafru försvinner från sitt hem i Höllviken. Polisen blir inkallad och bit för bit nystas försvinnandet upp.
Så långt ser det ut som den klassiska svenska deckaren. Ett brott, en svensk småstad och en uppsättning poliser. Inget fel med det, samtidigt som det är en genre som det är svårt att sticka ut i. Så då behöver boken/serien något som sticker ut från mängden. Det har den här, för när poliskommissarien brukar vara en försupen man som gillar opera eller en ensamstående kvinna som försöker få livet att gå ihop så väljer Linda Ståhl polisparet Reub och Estrid. Det som sticker ut med det är att Reub definierar sig som icke-binär och Estrid är höggravid. Två saker som skaver lagom mycket i ett rikt område utanför Malmö. Samtidigt räcker det inte bara med normbrytande karaktärer, och nej en höggravid kvinnan är inte så normbytande, för att lyfta en bok.
Så då lägger vi till ett viktigt samhällsämne, mäns våld mot kvinnor. Men det fina med boken är att det är drivet i historien som är den stora behållningen. Författaren gör ingen stor sak av varken Reub könstillhörighet eller den viktiga samhällsfrågan vilket jag tycker är bra.
Måste också kommentera Maria Lyckow uppläsning som jag tyckte passade väldigt bra till boken. Den lyfte historien.
Syndaren ska vakna kan vid första anblicken se ut som en klassisk svensk deckare. Men genom att blada spännande karaktärer, viktiga frågor och framförallt ett bra driv i historien lyckas Linda Ståhl fånga mig och är väl värd sin fängslande fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

0

Birgitta Andersson – Blondie

Det här är historien om Birgitta, som på sikt kommer bli Blondie, även kallad Sverige gangsterdrottning i pressen. Men det är tillika en berättelse om en människa som levt ett liv långt ifrån mitt, och troligtvis ditt också. För hur klarar man att lev ett liv som startar med att man blir våldtagen första gången som sjuåring, börjat sälja sin kropp som tolvåring och därifrån går det bara utför.
Nej, det här är ingen tyck-synd-om-mig bok, absolut inte. Birgitta tar inte alltid dom smartaste vägarna. Det är inte heller någon gör-så-här-så-fixar-det-sig bok med råd och tips. Nej, det här är en ruskigt självutnämnda bok med väldigt mycket mörker och små korta glimtar av ljus. Det låter kanske inte så upplyftande men jag har nästan sträcklyssnat den här boken. Ena stunden med en tår i ögonvrån för att sen skratta högt. Största delen med en stor klump i magen och gång på gång hoppas att Birgitta ska lyckas med det hon företar dig för att gång på gång bli besviken. Och då sitter jag bara på tryggt läktaren och tittat på.
Jag har förmånen att fått träffa Birgitta idag. En lika snygg som levnadsglad kvinna som delar ut mest hjärtan och kärlek i mitt och många andras flöden på nätet. Att hon som gång på gång varit ner i livets svartaste källare och minst lika många gånger mött och blivit illa behandlad av som vidrigaste män kan ha den livsglädjen ger mig hopp. Hopp om livet och om mänskligheten. För kan Brigitta, med livets alla odds emot sig så kan du och jag. Lyssna på den!!!
Birgitta Andersson ger mig verkligen hopp om livet. I sin självbiografiska bok Blondie berättar hon naket och utlämnande om sitt liv, som inte varit en dans på dom berömda rosorna. Jag belönar den med en beroendeframkallande fyra i betyg.
Uppläsare: Pia Poppelin
Betyg:

Jag och Birgitta
2

Anne Holt – Det elfte manuset

Nordens okrönta deckardrottningen är tillbaka. I den elfte boken om den nu före detta poliskommissarien Hanne Wilhelmsen är det pandemi. Jag har funderat mycket hur man ska skriva böcker som utspelar sig under pandemin, då det är skiljer sig så mycket från det vi är vana vid. Anne Holt har avstamp i den och gör att det blir lite liv i Hanne Wilhelmsen. Boken har från början två historier, ett ansiktslöst lik och ett försvunnet manuskript. Jag är normalt sätt lite allergisk ä när konstnärer ska göra konst av sitt eget skapande. Likt en film om hur man spelar in en film eller en teaterpjäs om en teater. Alltså en tro att det man själv gör är så himla intressant. Så med det sagt var jag lite skeptisk när boken handlar om ett försvunnet manus. Men det fick jag på skam. Anne Holt navigerar skickligt förbi dom klyschorna med all sin rutin. Även om jag har en känsla av att man i den här boken beskriver en förlagsbransch som är på väg att försvinna. En bransch med upphöjda och diviga författare som kräver att bli kammade medhårs. Det är inte min bild av dagens förlagsbransch. Tillbaka till boken. Jag brukar kommentera tempot i berättelsen och Anne Holt, likt Jørn Lier Horst, har ett ganska lågt tempo. Det låter kanske lite tråkigt, men med en skicklig författare är det rätt skönt och du hinner ta till dig all klurig information. Anne Holt har ett rätt spretigt persongalleri i böckerna om Hanne Wilhelmsen. Visst saknar man Billy T men Henrik Holme som inte kan ta människor är inte så tokig han heller, på sitt sätt.
Som nordens okrönte deckardrottningen är Anne Holt är en mästare på att skriva kluriga och spännande historier. Att få följa Hanne Wilhelmsen i jakten på Det elfte manuset är en fröjd och värt en fängslande fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

0

Peter Westberg – Gourmand

En lite flicka försvinner och hennes mamma Samira anlitar privatdetektiven Conny Erixon när polisens intresse för fallet kallnar. Samtidigt blir kändiskocken Daniel Ponti ”tvingad” att börja jobba på ett nyöppnad hemligt resturangprojekt.
Jag är löjligt svag för gubbiga, bakåtsträvande karaktärer med ett stort hjärta som Ewert Truut eller Ewert Grens. Om man skrattar åt Svullo på VHS och lyssnar Mike Oldfield så är benägen att sätta in Conny Erixon i samma slitna Manchestersoffa som dom herrarna.
Det här är en klassisk spänningsroman med tydligt goda och onda karaktärer vilket gör det enkelt att hänga med i bokens alla svängar. Men bara för karaktärerna är tydlig så betyder det inte att man inte kan få möta något så ovanligt som en homosexuell man som inte fjollig, vilket piggar upp.
För min del så och för trovärdigheten kunde Westberg hålla ner på antalet mord. Historien flyger ändå. Men det vägs upp av karaktärer som Erixon. Så i uppföljaren, för det måste komma en, så hoppas jag att det blir mer av herr Erixson.
Fredde Granberg har vuxit till en riktig storhet när det kommer till uppläsning och den här boken är inget undantag. Dock kan han få träna lite på dalmålet något.
Peter Westberg har tagit fram en helt underbar gubbig privatsnok i Conny Erixon. I Gourmand hjälper han till att leta efter sanningen om en försvunnen flicka. Spänningen och Erixson ger boken en smakfullt tillagad fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

1

Peter Johansson – Och sen så är jag död

Det här är en riktigt hårdkokt debut från Peter Johansson. Vi får i huvudsak följa tre karaktärer. Den unga änkan Elin, Instagrampolisen Eric och den vilsne förortskillen Ali. Handlingen kretsar kring konflikter när förortens kriminalitet möter Svenssonsveriges liv. Det behövs både säkerhetsbälte och störtkruka för att ta sig igenom den här boken. Språket skiftar utifrån berättarperspektivet vilket gör att stora delar av boken är på förortssvenska. Som en motvikt till ord jag som medelålders vit man bara kan gissa mig till ibland uppskattar jag referenser till radioprogrammet Hassan och punkgruppen KSMB. Denna blandning ger boken en bra dynamik.
Nu när jag är klar med boken kan jag konstatera det lite ovanliga att jag inte känner någon större sympati för någon av karaktärerna. Alla har både goda och onda sidor, vilket är så som vi människor är. Något som ökar historiens trovärdighet.
Boken lämnar också efter sig en bitter eftersmak. Det har inget med författaren eller historien att göra. Det har med det svenska samhället och dess polarisering att göra. Jag mår dåligt av att höra om den utbredda rasismen inom den svenska polisen som beskrivs lika mycket som jag tycker illa om den brutala och hänsynslösa kulturen dom frodas hos förortskidsen. Sen kan man fundera vem som gör sig skyldig till dom värsta brotten när allt summeras.
Det är inte bara författaren som är debutant för mig, även uppläsaren är en ny bekantskap. Lars Winclairs lugna röst tar oss igenom den annars fartfyllda berättelsen på ett tryggt sätt. Jag tycker också har klarat av att leverera dom inte alltid så lätta förortsuttrycken.

Peter Johanssons debut är en brutal och fartfylld resa genom de Stockholms västra förorter. Och sen så är jag död är lika spännande som skrämmande vilket ger den en fet fyra i betyg.
Uppläsare: Lars Winclair
Betyg:

2

Stephen King – Billy Summers

En bok om en krypskytt som varit i Irak kan man lätt tro är hårdkokt, grabbig och full med många och långa vapenbeskrivningar. Men inte när Kingen skriver den. På klassiskt manér ska krypskytten Billy Summers göra ett sista välbetalt jobb. Som den hedersman han är så avrättar han bara riktigt onda människor, och det här sista jobbet är inget undantag. Men den här boken handlar inte om kallblodiga avrättningar med ett krypskyttegevär. Jo, visst finns den scenen med med den här boken handlar om vänskap, tillit(eller bristen på den), kärlek, händ och försoning.
Jag blir fascinerad av beskrivningen av hur Billy sätter upp en fasad att verka lite korkad inför sina uppdragsgivare, bara för att dom ska underskatta honom. Hans vilja att passa in i ett villaområde genom att spela monopol med grannbarnen. Så trots sitt yrke är Billy en varm, smart och omtänksam man. Något som kan vara svårt att tro om man bara läser baksidestexten.
Det här är en berättelse med många små historier invävda i sig. Så när man tror att en tagit slut och bokens kommer börja gå på tomgång startar nästa. Något som gör att dom 20 timmarna bara flyger fram. Efter att Stephen King övergav sträck så har han levererat en rad av högklassiga böcker och den här är defensivt inget undantag.
Ludvig Josephsons uppläsning bör också nämnas. Lugn, trygg och trovärdig. Något som är viktigt för den här boken.
The king is back. Stephen King är här med en bok om en krypskytt, men inte på det sätt man tror. Billy Summers är en bok om kärlek, tillit, händ och försoning. Skrivet så man inte kan sluta lyssna och så att den är värd en pricksäker fyra i betyg.
Uppläsare: Ludvig Josephson
Betyg:

1

Sammy Jeridi-Ghettoprinsessan

Leon är ute ur fängelset och Ghettoserien är tillbaka i Sverige. Men det är inte Leon eller någon av dom andra männnen dom står i rampljuset i den här boken. Istället får vi lära känna ett pärlband av kvinnor som Lexia, Maggan, Ayanda och Pussan. Dom är onda, goda, vackra, brutala, unga och gamla. Genom att låta denna blandning av kvinnor ta plats i den annars väldigt mansdominerad ghettovärlden uppstår en massa spänning. Boken bryter en massa normer utan att det känns krystat vilket jag gillar.
En sak som ger boken en tyngd och trovärdighet är svårigheten att ta sig ur den brottsliga världen. Både Leon och några av de andra karaktärerna strävar efter att bli laglydiga, men dras gång på gång tillbaka.
Jag tycker det är modigt att våga utveckla ghettokonceptet. Att våga klippa med ghettosäljarna samtidigt som vi får en hel hög med nya karaktärer gör att serien behåller spänningen och överraskningsmomentet. Så jag ser redan fram emot nästa bok och känner jag Sammy rätt så kommer jag inte behöva vänta så länge.
I den fjärde Ghettoboken växlar Sammy Jeridi upp, både vad det gäller spänning och karaktärer. Det är kvinnor som tar plats i Ghettoprinsessan, något dom gör med besked och något som ger ger boken en välförtjänt fyra.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Som en bonus till den här recensionen så bjuder jag på lite bilder från bokens releaseparty där jag fick träffa både livs levande ghettosäljare och en massa trevlig författare.

1

Stefan Di-Omnia – Themis

Efter succén med Kattstryparen började Stefan Di-Omnia på en serie om vänskap mellan tre väldig omaka killar. Runt den första boken Suicidium så var diskussion mycket om att den handlade om sexuella övergrepp mot barn. Nu går livet vidare för Sergio, Jonathan och Carl-Magnus. Jag tycker det tog ett tag att komma in i berättelsen, men det har nog mer med mig att göra än historien i sig. Väl inne i den är det ett driv jag gillar. När det kommer till karaktärerna så bjuds vi på hela spektrat från de mest hänsynslösa och avskyvärda till vanligt hyggligt folk. Även om det finns en övervikt för de onda, men det tycker jag gör det hela mer intressant.
Jag gillar att Di-Omnia lyckas referera till två moderna deckarklassiker i upplösningen.
Sist måste Fredde Granberg få en extra fin fjäder i sin hatt. Hans uppläsning lyfter den här boken ytterligare från den redan höga nivån.
Jag tycker Stefan Di-Omnia växlat upp i sin andra bok i serien om det tre vännerna. Themis är både intressant och fängslande med ett driv i historien. Får en mycket mycket stark fyra från mig.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑