Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.
Min kommentar: Allan har bytts mot Nombeko, men annars känner man igen sig. Jonassons kluriga och igenkännande språk finns där. Nombeko skriver brev till Jimmy Carter, blir bekant med Kinas blivande ledare och träffar/hjälper kungen och Fredrik Reinfelt vilket är helt i linje med Allan i Hundraåringen. Det är säkert ett omöjligt uppdrag att följa upp en sådan dundersuccé som Hundraåringen men jag tycker att Jonasson spänt bågen och även om hans pil inte når himlen den här gången sån når han betydligt högre än trädtopparna. Det är inte illa. Så måste man ge Björn Granath en extra guldstjärna. Det som gör Jonassons böcker speciella är det lite ”gubbiga” språket. För att få ut full potential av det måste det vara en gubbe som läser det och gubben Granath gör det med glans.
Uppläsare: Björn Granath
Betyg:
ljudboksbloggen.com 