
Polisen Lily Hed söker och får en tjänst i Nynäshamn. Inget konstigt med det. Men hennes nya chef genomskådar henne och frågar redan första dagen om det är något hon flyr ifrån. En polis med hennes meritlista söker inte den tjänsten. Lily erkänner inte men vi som lyssnar anar. Väl på plats i Nynäshamn flyttar hon in hos en dam med en fyr på tomten. Det är sommar, varmt och torrt vilket gör att det lätt börjar brinna. Dom bränder som startat ser först ut som olyckshändelser men Lily med sin skarpa utredarblick ser något annat. Sakta men säkert börjar ett mörker skymtas. Bränder och främst skogsbränder står i centrum i den här boken. Något som gör att man som fd Västmanlandsbo börjar tänka på 2014. Fruktansvärda scener, scener som ur en katastroffilm. Något som inte så ofta gestaltas i bok form. Bränderna är en viktig del i boken, men också orsakerna bakom. Något som i det här fallet är dubbelbottnat, en pyroman och miljöförstöring. Pyromanbiten, eller eld som vapen, kan jag inte prata så mycket om få jag inte vill röja handlingen. Klimatetbiten däremot är något som gör att boken sticker ut.
Jag gillar Lily som karaktär. Hon som ser samband när andra inte gör det. Att hon sen bär på ett ärr i själen från sitt tidigare liv gör henne mer intressant.
Eva Röse fångar denna lite kantstötta karaktären riktigt bra. Var ett tag sen jag lyssnade på något från henne men kan komma på att jag saknar det.
300 grader är något så ovanligt som en miljödeckare. Pernilla Ericson bjuder på spänning i småstadsmiljö och hon gör det riktigt bra. En brännhet fyra från undertecknad.
Uppläsare: Eva Röse
Betyg
