Anna Ekberg – För kärlekens skull

Christan sitter i bilen och väntar på att hans fru Leonora ska komma förbi på sin löprunda. Det har gått så lång att han inte ser någon annan utväg än att döda sin fru. Så när han ser kvinnan kommer gasar han och kör på henne. Men hon dör inte direkt så han får lov att backa tillbaka och köra över henne en gång till.

Christian och Leonora har varit gifta i 20 år, har ett stort fint hus och en snart vuxen son som mot alla odds är fisk efter en längre tids sjukdom. Men allt ändras när Leonora ser sin man ha sex med den unga arkitekten på en fest.

Det här är en kuslig historia om svek, otrohet, skuld, skam, sex, åtrå, kort sagt allt som ryms i en relation som inte fungerar. Det är en med en stor klump i magen man tar sig igenom boken. Vändningarna är många och min sympati växlar mellan makarna flera gånger under resans gång.

Vi får följa historien omväxlande från Christan och Leonoras perspektiv vilket är det vanliga i den här typen av relationsromaner. Men författaren har lagt till ett tredje perspektiv, när den gamla polisen som utreder fallet berättar historien för sin vuxna dotter. Det är ett både spännande och ovanligt berättardrag.

Det här är en bok med mycket ”grädde på moset” vad det gäller spänning och överst på grädden ligger ett stort rött körsbär i form av Eva Röses uppläsning. Hennes röst kan få det att gå kalla kårar efter ryggen för att i nästa kapitel lugna en.

För kärlekens skull är den läskigaste bok jag lyssnat på i år. Anna Ekberg får en femma för att hon kastat mig mellan hopp och förtvivlan med en stor klump i magen. En extra guldstjärna till Eva Röses uppläsning.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

Betyg 5 av 5

Karen Cleveland – Hon som inte vet

Det kan vara väldigt uppfriskande när man inför en ny vinkel i en litterär genre. Som när den typiska huvudpersonen i en deckare inte är försupen, frånskild, småfet polis utan en utan en journalist på Kvällspressen. I den här boken byter författaren ut den kallhamrade manliga spionen mot en småbarnsmamma. Ja det är ett nytt grepp, men jag tycker inte det faller så väl ut. Det som skaver hos mig är att en analytiker på CIA kan agera så naivt. Att en till synes vanlig person tror att hon kan bryta sig in hos en rysk spion och stjäla tillbaka bevis som skulle kunna ligga lagrade digitalt är mer än lovligt dumt. Alla vi som har barn och troligtvis alla andra också förstår att föräldrar skulle göra vad som helst för sina barn. Men när i den här boken kretsar nästan allt runt hennes barn. På slutet av boken tänkte jag att om hon nämner allt-för-mina-barn en gång till skriker jag rakt ut. Nej, det finns betydligt bättre spionromaner än det här.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

Liza Marklund – Du gamla, du fria

Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressens redaktion i Stockholm efter tre år som tidningens korrespondent i Washington. Hon har återförenats med sin make, Thomas, som arbetar på justitiedepartementet med internationella säkerhetsanalyser.
En eftermiddag hittas en ung småbarnsmamma död och översnöad bakom ett daghem i förorten Axelsberg i södra Stockholm. Hon är det fjärde offret på kort tid under liknande omständigheter: kvinna, ung, mamma, knivhuggen bakifrån. På Kvällspressen anar man en seriemördare, något Annika avfärdar som vilda fantasier.
Thomas befinner sig på en konferens i Nairobi. Under en rekognoseringsresa vid somaliska gränsen kidnappas hela delegationen – sju personer från olika delar av Europa.
Allt eftersom kvinnomorden i Stockholms förorter blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika. Kraven från kidnapparna är omöjliga och orimliga. När kraven avvisas avrättas gisslan i delegationen, en efter en.

Min kommentar: Om jag tycket att Claes Claesson var redo för pension så gäller det inte Annika Bengtzon. Trots att det här är den 9 boken om Annika så tycker jag att hon forfarande känns intressant. In anledning kan ju vara att det inte kommit en bok per år de senast åren som det gjort med många andra deckare. Jag tycker också att Liza Marklund lyckats snyggt med att väva in handlingar från sin kollega Tove Alsterdals, Kvinnorna på stranden. Trots att båda böckerna är fiktion så blir kännslan av verkligethe större om man läst om något på två olika håll. Sedan har jag funnit en trend, en koppling till Afrika finns i tre böcker jag lyssnat på den senast tiden. Förutom den här och Kvinnorna på stranden utspelar sig ju delar av handlingen i Buzz även det i Afrika. Till sist måste jag nämna att jag tycker Eva Röse läser bra.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑