
Bara några månader efter att Greta blivit änka så får hon besöka av en man som utger sig för att vara en vän till hennes framlidne make. Mannen presenterar sig som Franko och har med sig både blommor, mat i form av rostbiff och potatissallad och till och med en box rosévin. Han uppträder mycket hövligt och beklagar att han var bortrest under makens begravning. Så trots att Greta känner oro så släpper hon in honom.
Greta är inte den första som får besök av mannen som kallar sig Franko. Ett rovdjur som ger sig på nyblivna änkor genom att läsa på om dem och sen via telefon eller besök vid graven kontakta dem med önskan att få besöka dem i deras hem. Väl där slutar det med att deras liv återigen slås i spillror.
Då Franko härjar i västerort utanför Stockholm så hamnar brotten hos Västerortspolisen och senare på åklagare Mats Ljunggrens bord. Det som först ser ut som enskilda brott blir när de läggs samman ett mönster. Ett mönster som också visar på att de grova rånen blir grövre och grövre. De inblandade inser att Frankos framfart måste stoppas. Så steg för steg tar det sig närmare honom.
Det här är den tredje boken om åklagare Mats Ljunggren. Varje bok har ett tema och den här gången har vi kommit fram till grova rån mot äldre. Ett ämne som engagerar och upprör, precis som våld mot kvinnor som var temat i boken innan. Just förmågan att engagera tycker jag är en av Appelgrens främst egenskaper. För visst blir man upprörd när någon ger sig på gamla människor när de är som mest sårbara. En grupp som oftast har som grundinställning att lita på andra människor. Vilket är en väldigt fin egenskap.
Så det Appelgren gör är att han förvandlar ganska enahanda polis och åklagar jobb till spänning på riktigt med en hög grad av engagemang. För här vill man verkligen att skurken ska åka dit, ordentligt. Och i centrum står åklagaren Mats Ljunggren. En riktig hedersknyffel. Det är så skönt att ha en riktigt reko huvudperson som ändå tar tuffa beslut och inte är mesig. Ljunggren har varit huvudpersonen även i de två tidigare böckerna. Nu är det två respektive fyra år sen de kom ut, men jag kommer inte ihåg att han hade en lika framstående roll i de böckerna.
Appelgren får mig engagerad och får mig att vara på tå genom hela boken. Något som är viktigt att vara, till sista ”sidan”.
Precis som de två tidigare böckerna så är det Jonas Malmsjö som läser. Tja vad kan man säga, en trygg och säker Malmsjö-inläsning.
En man sätter i system att råna äldre kvinnor i deras hem i Onskan söker sorgen. Shit va jag gillar Leif Appelgrens förmåga att få mig engagerad i en historia. Jag delar ut en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:















