I dagens bokflöde finns det många som följer en mall hur en deckare eller roman ska vara uppbyggd. Handlingen följer en viss mall, persongalleriet följer en viss mall och det blir ofta både spännande och underhållande. Tyvärr är det svårt att hålla isär den ena mallboken från den andra ner det gått en tid. Sen kommer det böcker som struntar i mallen och gör något nytt. Någon som berättar historien på ett nytt sätt eller har ett annat perspektiv. Hatten är precis en sådan normbrytande berättelse. Vi börjar med perspektivet, historien berättas utifrån just en hatts perspektiv, låter helknäppt men funkar. Nu är det ju så att den här hatten inte sitter på vilka huvuden som helst, den sitter nämningen på den ena kulturgiganten efter de andra. På det sättet blir historien intressant. Det närmaste jag kan komma i jämförelses är Forest Gump och Hundraåringen. Det är också två historier som sticker ut och där huvudpersonen snubblar över den ena kända personen efter den andra, precis som vår vän Hatten. Författaren använder konsekvent endast förnamnet och första bokstaven i efternamnet när han beskriver personerna. Så vi får träffar konstnären Andy W, rockikonen Patti S, fastigetspajasen Donald T, journalisten Mats S osv. Jag gillar den här berättelsen trots att den är lite skruvad ibland. Men med tanke på att mycket kretsar runt konst så känns det nästan naturligt. Alla kända personer som dyker upp hjälper också till med att göra historien trovärdig, om nu det är ett mål.
Mats Samuelsson visar att man inte behöver följa några bestämda mallar när man berättar en historia. Hatten är en underbar, underhållande och utmanande historia berättad ur just en hatts perspektiv. Låter det konstigt, japp men väl värd sin 4:a i betyg.
Uppläsare: Johan Pekkari
Betyg:
ljudboksbloggen.com 