De 20 bästa ljudboksförfattarna, enligt mig

Nu när jag lyssnat på mer än 1600 böcker så kan det vara läge för en summering. Så varför inte en topplista med de bästa ljudboksförfattarna, enligt min lista. När jag går igenom min lista kan jag konstatera att jag har lyssnat på nästan 700 olika författare och strax över 350 olika inläsare.

Så om man tittar på vilka författare som har fått högst betyg genom åren så har jag sammanställt en lista nedan. Kriteriet för att få vara med på listan är att jag har lyssnat på minst tre böcker av författaren. Ibland skriver jag författare tillsammans och då har jag försökt fått med det som en fotnot. Det är två författare som sticker ut, Mattias Edvardsson och Stieg Larsson. Båda har fått femmor för alla böcker jag lyssnat på och har således medelbetyget 5,0 vilket är helt fantastiskt.

Författarna med högst medelbetyg

  1. Mattias Edvardsson – 5,00 (4)
  2. Stieg Larsson – 5,00 (3)
  3. Anders Roslund(Börje Hellström) – 4,67 (12)
  4. Pascal Engman(Johannes Selåker) – 4,63 (8)
  5. Sammy Jeridi – 4,60 (5)
  6. Jeffrey Archer – 4,60 (5)
  7. Dan Brown – 4,57 (7)
  8. Lars Kepler – 4,50 (10)
  9. Erik Lewin – 4,50 (4)
  10. Lena Ebervall, Per E Samulson – 4,43 (7)
  11. Camilla Läckberg – 4,38(8)
  12. Jussi Adler-Olsen – 4,33(6)
  13. Fredrik Backman – 4,33(3)
  14. Peter Nyström, Peter Mohlin – 4,33(3)
  15. Markus Lutteman – 4,29(7)
  16. Kristina Ohlsson – 4,25(12)
  17.  Cilla och Rolf Börjlind – 4,25(8)
  18. Caroline Grimwalker – 4,25(4)
  19. Don Winslow – 4,2(5)
  20.  Peter James – 4,2(5)

Antalet lyssnade böcker inom parantes.

Sneglar man utanför topp 20 listan så hittar man fantastiska författare som Leffe Grimwalker, Jørn Lier Horst, Pernilla Ericson och Cecilia Sahlström. Alla med ett medelbetyg på 4 eller mer.

Det kan också vara intressant att titta på vilka författare jag lyssnat mest på under åren. Den listan toppas av två amerikaner.

  1. Michael Connelly – 36 (3,86)
  2. David Baldacci – 33 (3,82)
  3. Jan Guillou – 30 (3,87)
  4. Dag Öhrlund – 26 (4,04)
  5. Håkan Nesser – 26 (3,50)
  6. Arne Dahl – 18 (3,94)
  7. Dan Buthler – 17 (4,35)
  8. Jo Nesbø – 17 (3,88)
  9. Peter Robinson – 17 (3,71)
  10. Mons Kallentoft – 17 (3,59)
  11. Lee Child – 16 (3,69)
  12. Jørn Lier Horst – 14 (4,00)
  13. Anne Holt – 14 (3,79)
  14. Anders Jallai – 13 (3,92)
  15. Liza Marklund – 13 (3,46)
  16. Anders Roslund – 12 (4,67)
  17. Kristina Ohlsson – 12 (4,25)
  18. Leif GW Persson – 12 (4,00)
  19. Harlan Coben – 12 (3,58)
  20. Kjell Eriksson – 11 (3,09)

Medelbetyget inom parentes.

Jag kan konstatera att båda listorna domineras av manliga författare. Det är inget medvetet val från min sida men historiskt har det varit så att det är fler män som skrivit lite hårdare spänningsromaner som är det jag lyssnar mest på. Något som håller på att ändras men då listan sträcker sig över nästan 25 år så hjälper det inte. Skulle jag lyssnat på Feelgood så skulle troligtvis fördelningen varit den omvända.

Det är naturligtvis svårt att göra en topplista som sträcker sig över nästa 25 år. Visst finns det böcker som jag skulle vilja omvärdera betyget på i efterhand för att boken har åldrats bättre eller sämre. Men samtidig så är det nog ändå mest rättvist att sätta betyget direkt efter man är klar med boken.

Jag är säker på att ni inte håller med mig om allt på listan, men det är ju det som är det fina med litteratur, det är okej att tycka olika.

Leif GW Persson – Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv

Leif GW Persson är en av Sveriges mest populära personer. När det gjordes en undersökning över vem svensken helst skulle vilja sitta bredvid på en flygresa kom GW på första plats, före Zlatan. Det är en företeelse jag tycker säger mycket om hur ängsliga svenskar är, vi satsar gärna på en ”säker häst”. Detta bygger vi naturligtvis på att GW framstår som väldigt intelligent och till råga på allt vågar säga det. I den här boken beskriver han själv denna intelligens Genom att berätta om sitt arbetsliv. Jag tror inte många andra skulle kunna komma undan med det ”skrytet”. Men eftersom man hör GWs stönande och stånkande röst, trots att det är Magnus Roosman som läser, funkar det. Jag dom gillar nutidshistoria får verkligen min beskärda del. GW är ju i händelsernas centrum i många av svensk politiks stora händelser från 70-talet och framåt. Men nu kommer det stora men med den här boken. På grund av han beskriver att det jobbar med blir det relativt mycket och komplex statistik under långa avsnitt. Det kräver en hel del av oss som lyssnar. Enligt den gängse mallen för en biografi så ska man vara lite personlig. GW försöker vara det genom att berätta om sina tre äktenskap, sitt alkoholmissbruk och gånger när han känt sig kränkt men det känns inte riktigt på riktigt. På slutet av boken går han igenom ett antal av Sveriges mest kända olösta mord som han gått igenom under sina år. Det är intressant att få detaljer och synpunkter på dessa. Tyvärr är dessa precis dom fall han tagit upp i sin TV4 serie GWs mord det senaste året. Så känslan är att han återanvänder ”gammal skåpmat” för att fylla ut boken. Sammanfattningsvis skulle jag rekommendera hans första biografi Gustavs grabb eller vilken som helst av hans deckare före den här boken.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Leif GW Persson – Den sanna historien om Pinocchios näsa

9789179538569_200_den-sanna-historien-om-pinocchios-nasa_ljudbok

”Den här romanen är en ond saga för vuxna barn och om det inte hade varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister Sir Winston Churchill, Rysslands president Vladimir Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm, skulle det som den handlar om aldrig ha hänt. I den meningen är det en berättelse om det samlade och slutliga resultatet av de handlingar som fyra män genomför över en period på mer än hundra år.

Fyra män som aldrig träffade varandra, som förvisso levde sina liv i skilda världar, och där den äldste av dem blev mördad fyrtio år innan den yngste av dem ens var född. Och som så ofta förr, oavsett i vilket sällskap eller sammanhang som han nu har hamnat, är det också Evert Bäckström som kommer att sätta punkt för historien”

Min kommentar: Nu när Lars Martin Johansson är död så får den lille tjockisen Evert Bäckström härja fritt. Bäckström är ju mannen alla älskar att hata, men i den här boken blir det ibland lite för mycket av det goda…eller onda. Det är en skickligt berättad historia upplandat med Bäckström uttryck som ”Något gott att suga på”, ”korvryttare”, ”strålkärringar” och naturligtvis ”supersalamin”. Men jag kommer på att jag saknar Peter Andressons uppläsning.

Uppläsare: Peder Falk

Betyg:

Leif GW Persson – Gustavs grabb

En roman om en klassresa ”Och om nu detta är sant, att romanen om Madame Bovary i själva verket var Flauberts självbiografi, så är är denna berättelse om min egen klassresa en roman om mitt liv och eftersom jag ännu en gång är fri att välja är det i vart fall ett sätt för mig att återförsäkra mig i min roll som författare, trots att det mesta som står här säkert är sant. Vad det nu spelar för roll, den här gången.” Ur inledningen av Gustavs grabb — en roman om min klassresa.

Min kommentar: Trots att Evert Bäckström och Lars-Martin Johansson lyser med sin frånvaro så känner man igen Leif GWs lite gamaldags underfundiga språk. Citat som ”På det lilla viset”, ”en bra karl”  och ”hela fiddiluringen” förekommer lika frikostigt i den här biografin som in hans deckare. Det gör på något sätt att gränsen mellan det på hittade(deckarna) och det dokumentära (den här biografin) suddas ut. Han har gjort det tidigare när han och Jan Guillou låter personer från varandras världar mötas i varandras böcker.  Även om jag inte är jätte intersserad av själva klassresan är det en underhållande bok.

Uppläsare: Peter Andersson
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑